Lekkamraterna (1915)

Media (30 st)

Originaltitel	Lekkamraterna : Svenskt original i 2 akter
Filmtyp	Kortfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Mauritz Stiller
Manus	Mauritz Stiller
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svenska Biografteatern
Åldersgräns	Barntillåten
Sverigepremiär	1915-04-06

Medverkande

Lili Bech
Margit Degn, målarinna

Richard Lund
Göran Stål

Nils Elffors
Sven Rosén, brukselev

Gustaf Callmén
Berger, brukspatron, Svens principal

Emmy Elffors
Elsa Berger, Bergers dotter

Stina Berg
trotjänarinna hos Bergers

Om filmen

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs...

Visa hela texten

Handling

Göran Stål, en elegant och bortskämd ung man, har ett förhållande med målarinnan Margit Degn, som är djupt förälskad i honom. Men han har dåliga affärer och ser sig om efter ett rikt...

Visa hela handlingen

Press

Lekkamraterna, som måste betraktas som en "mellanfilm" inom Svenska Bios produktion, fick ett övervägande gott mottagande. Sålunda skriver NDA: "Pjäsen kan ej sägas stå på något högre...

Visa all press

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

Göran Stål, en elegant och bortskämd ung man, har ett förhållande med målarinnan Margit Degn, som är djupt förälskad i honom. Men han har dåliga affärer och ser sig om efter ett rikt parti.

Han tror att han funnit det i den förmögne brukspatronen Bergers dotter, Elsa. Men Elsa är kär i sin lekkamrat från barndomsåren, Sven Rosén, brukselev hos Berger.

Göran säger till Margit att han måste resa bort i affärer men far i själva verket till Bergers, där han energiskt men utan framgång börjar uppvakta Elsa. Samtidigt har Elsa utan att ana förhållandet mellan Göran och Margit inbjudit henne att komma och hälsa på hos Bergers.

Både Göran och Margit håller masken, när de träffas hos Bergers. Göran hittar ett kärleksbrev, som Sven skrivit till Elsa. Han visar det för Berger, som blir rasande och kör iväg Sven från Godset.

Göran och Elsa är ute på en skridskotur, när isen brister och hon faller i. Göran står handfallen, men Sven, som på väg från godset får syn på dem, sparkar av sig skidorna, hoppar i vaken och hjälper Göran att dra upp Elsa. Göran skyndar därifrån med den medvetslösa Elsa och lämnar Sven att klara sig bäst han kan.

En isjakt med Margit ombord kommer till hans räddning och Margit bäddar ner honom hemma hos sig.

Nästa morgon får de i tidningen läsa om Görans hjältemodiga räddning av Elsa och hur han misslyckats att rädda Sven.

Av tacksamhet mot Göran lovar Elsa gifta sig med honom, men på förlovningsfesten dyker oväntat Margit och Sven upp och avslöjar skymfligt Göran.

Då har brukspatron ingenting emot att Elsa i stället förlovar sig med Sven.

Pressreaktion Svensk filmografi

Lekkamraterna, som måste betraktas som en "mellanfilm" inom Svenska Bios produktion, fick ett övervägande gott mottagande. Sålunda skriver NDA: "Pjäsen kan ej sägas stå på något högre plan eller åtminstone vara jämförlig med de flesta andra af svenska biografteaterns succépjäser, men den är ändå underhållande och intressant och innehåller en del spännande och djärfva scener, däribland en drunkningsolycka midt i smällkalla vintern hvarvid den kvinnliga hufvudrollsinnehafverskan Emmy Elffors med ett beundransvärdt dödsförakt störtar i en vak ute vid Värtan, en scen som verkligen kom publiken att rysa. Regin är för öfrigt som alltid värd sin eloge."

Även signaturen Kino i StD berömmer Stiller: "Som vanligt har han lyckats väl i uppgifterna, och filmen spelas utmärkt af fru Lili Bech, hr R. Lund samt särskildt hr och fru Elffors, hvilka legat i en isvak för filmens skull -- ett rätt svalkande uppdrag. Själfva handlingen är enkel."

AT kommer med en liten konsumentupplysning, som bör ha förargat filmens manuskriptförfattare: "Uppslaget till handlingen är knyckt från den gamla hederliga franska operetten 'Cornevilles klockor', men är naturligtvis inte sämre för det, tvärtom. Inspelningen -- som vanligt vårdad -- är gjord i Stockholm och dess omgivningar (Värtan), och bjuder extra på några uppfriskande vinterbilder."

Men två recensenter var starkt kritiska. I SvD skriver signaturen Colibri att "detta svenska original" står "dock ingalunda på den nivå man har att vänta, då Svenska biografbolagets officin står för rusthållet. Handlingen är mer än skäligt tunn och omöjlig, spelet matt och det hela ger egentligen ingen annan behållning än behaget att få se ett par nya ansikten. Bland dessa fäste vi oss särskildt vid Emmy Elffors, som tyckes ha alla förutsättningar att, när hon blir varm i kläderna och får någon skola i den svåra filminspelningskonsten, bli en mycket användbar ackvisition till ombyte med biografteaterns primadonna fru Lili Bech, som visserligen är utmärkt i en del roller, men dock ej passar för alla fack."

Även signaturen XX i StT var kritisk mot filmens manuskript men berömde "det nya ansiktet" Emmy Elffors: "Författaren, som är svensk, är anonym och tydligen ovan vid filmtekniken, ty detta drama var till tankegång, handling och uppställning alltigenom tafatt. Det spelades också i begravningstakt, och Lilly Bech hade anlagt en ytterst missklädande frisyr. Fru Elffors var ett nytt ansikte, hon har säkert temperament och ett bra filmansikte, fast hon här ej kom till sin rätt. Handlingen är så onaturlig, att det inte går att redogöra för den -- vi vilja bara varna blivande filmförfattare för att fästa större vikt vid yttre ting -- som här t ex isjaktsegling och skidåkning efter häst -- än vid inre sammanhang och följdriktighet. Filmduken är ganska skonlös mot missgrepp av denna art."

Emmy Elffors, som tidigare staterat i flera av Svenska Bios filmer, fick aldrig mer någon huvudroll.

Kommentar Svensk filmografi

Lekkamraterna spelades in på vårvintern 1914. Isjaktsegling var vid denna tid en mycket populär sport i Sverige. Den ägde i stockholmstrakten främst rum på Germaniaviken vid Djursholm, där vintertid världens största isjaktflotta ansågs samlad.

Nils Elffors (1885-1925) var anställd som inspicient vid Svenska Bios ateljé och deltog i denna egenskap i flera av Stillers inspelningar. Han brukade också spela smärre roller, speciellt som betjänt. Han var mycket orädd av sig och blev efterhand känd inom bolaget som en mycket skicklig pyrotekniker. Som sådan arrangerade han bålet i Vem dömer? (1922/1), fartygsexplosionen i Eld ombord (1923/2), slottsbranden i Karl XII (1925/4) och framför allt Ekebys brand i Gösta Berlings saga (1924/7). När filmen Ödets man (1924/26) påföljande år skulle kompletteras med ett för utlandet avsett inslag, där ett hus spinger i luften, omkom han vid den våldsamma explosionen.

Skådespelerskan Emmy Elffors (1889-1950) var hans hustru.

Lekkamraterna finns inte bevarad. Filmen såldes för visning i Danmark, Norge, Finland, Holland, Tyskland, Österrike och Ryssland. Totalt såldes endast 12 kopior utomlands och denna gång bara 1 kopia till Ryssland.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se