Judaspengar (1915)

Media (99 st)

Originaltitel	Judaspengar : Drama i 3 akter
Filmtyp	Kortfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Victor Sjöström
Manus	Axel Frische
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svenska Biografteatern
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Sverigepremiär	1915-12-13

Medverkande

Egil Eide
Blom, arbetare

John Ekman
Holk, Bloms kamrat

Kaja Eide
Bloms hustru

Stina Berg
mjölkförsäljerskan

Gabriel Alw
landsfiskalens notarie

Om filmen

Desperat far vars hustru ligger och dör i ett kyffe lånar en bössa för att tjuvjaga och allt går väldigt illa. Bilderna pekar framåt i Sjöström-film som återfunnits efter...

Visa hela texten

Handling

Holk har länge varit arbetslös och nu är hustrun sjuk. Han söker hjälp hos Blom, men denne har det lika illa ställt. För att åtminstone få mat för dagen beslutar de sig för att...

Visa hela handlingen

Press

Stockholmsnotiserna beträffande Judaspengar var ganska varierande. Spel och regi fick -- som vanligt vid denna tid -- idel överord, men innehållet bedömdes mycket olika. Birba i SvD menade...

Visa all press

Desperat far vars hustru ligger och dör i ett kyffe lånar en bössa för att tjuvjaga och allt går väldigt illa. Bilderna pekar framåt i Sjöström-film som återfunnits efter nära ett sekel.

Genom fönstret till en vindskammare ser vi den arma familjen Holk, där den arbetslösa mannen som inte kan köpa medicin till sin dödssjuka hustru snart ska förlora både henne och sin lilla flicka. Kameran väntar utanför en stund, och när Holk öppnar fönstret glider den långsamt in mot rummet och stannar precis på fönsterkarmen.

Kamraten Blom sitter till bords i ett ljust rum med manglad duk och kakelugn när Holk knackar på. Genom ett fönster med strukna gardiner ser vi om någon kommer eller går på stigen ner mot stugan. Blom har inte heller några pengar, men han lånar ut sin bössa så att den nödställde kan tjuvjaga tjäder. De båda männen står bredvid varandra på förstukvisten, och i gattet mellan dem ser vi Bloms lilla barn i knät på sin mor. Vi förstår att det kommer att gå illa.

Innanför ett öppet fönster inramat av vildvin dricker godsägaren grogg med en gäst. De sitter vid ett spelbord en bit in i rummet, och ur ett valv ännu längre in i bilden dyker den upprörda skogvaktaren upp. Han får en order, och genom en glasdörr mot trädgården ser vi honom och hans medhjälpare gå bort längs en grusgång.

Kameran väntar tålmodigt tills rollfigurerna har avverkat de sträckor de ska förflytta sig. I en scen lämnar Holk ett brev till en pojke som lämnar myllret i förgrunden och springer uppför en kullerstensgata. Det låter inte märkvärdigt, men det var inte länge sedan filmskådespelare kom in från vänster, gjorde något i mitten och gick ut till höger.

Allt i bilderna är skarpt, från pelargonerna i fönsterkarmen till sista huset i kvarteret. Judaspengar är gjord 1915, när ateljéerna hade glastak och det starka dagsljuset och den finkorniga ortokromatiska filmen gjorde bilderna distinkta och kontrastrika. Och ännu mer djup får djupfokusfotot när Sjöström låter saker hända på olika plan i samma bild.

Ett år efter Judaspengar gör Victor Sjöström och hans fotograf Julius Jaenzon världsuccén Terje Vigen, byggd på Ibsens dikt om änklingen som rasar mot havet. Redan 1913 hade regissören gjort mästerverket Ingeborg Holm, där en utfattig änka förlorar förståndet när man tar hennes barn, men Ibsen-filmen brukar räknas som verket som inledde den svenska filmens guldålder, den storhetstid som sträckte sig från 1916 till 1923, då Mauritz Stillers Gösta Berlings saga hade premiär.

Svenska Bio hade satsat stort på Terje Vigen, och framgången gjorde att bolaget behöll sin nya kurs och börjar producera färre och mer påkostade filmer, kvalitetsfilmer med litterärt underlag. Sjöström, som också var skådespelare, hade före genombrottet gjort trettio filmer på fem år; många av dem melodramer och komedier med titlar som Lady Marions sommarflirt, Hjärtan som mötas, Skogsdotterns hemlighet etc. Av de filmer han gjorde 1912–1916 finns nu fem kvar. Fyndet av Judaspengar är en sensation. Skådespelarna rullar fortfarande med ögonen, men bildlösningarna är sofistikerade.

Vi behöver vi inte räkna ut mycket själva, och inte rollfigurerna heller. "Ser ni, här är namnet Blom ingraverat, det måste vara mördaren." Men visuellt är filmen desto rikare, actionscenen är effektfull och Sjöström ger scenerna äkthet genom att använda barn som är för små för att agera, barn som gör alla i filmen och i salongen rörda.

Men han börjar med en nedbäddad mor som redan ser ut som ett lik. Det är skrämmande, även om vi bara får se henne från fotändan av sängen. Och värre blir det.

Om restaureringen:

När Judaspengar hittades i franska Centre national du cinéma et de l'image animées arkiv, var 16 av Victor Sjöströms 42 filmer återfunna. Nitratkopian hade visats på schweiziska biografer, och remsans material visade att bilderna var från 1919 och de franska och tyska mellantexterna från 1926.

Digitaliseringen (i 4K, färg och overscan) krävde stor varsamhet – stabilisering, dammdetektion, bildbehandling (anpassad till varje enskild inställning) och korrigering av eventuella spår av bildbehandlingen. För att få bort återstående defekter användes en digital ritplatta, de många reporna avlägnades, färgen korrigerades och de återskapade mellantexterna kom på plats.

Varken de ursprungliga textskyltarna eller någon översättning av dem har överlevt. Mellantexterna har återskapats med hjälp av tyska textlistor ur Svenska Filminstitutets arkiv, och designen och typsnittet har utformats med ledning av Svenska Bio-filmer från samma år. Klippningen av de sista scenerna har korrigerats med stöd av textlistan och de numrerade copyright-rutor som bevarats av Library of Congress i Washington, DC.

Digitaliseringen och restaureringen av bilderna har gjorts av CNC och Svenska Filminstitutet har återskapat de svenska mellantexterna.

Nina Widerberg (2018)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Holk har länge varit arbetslös och nu är hustrun sjuk. Han söker hjälp hos Blom, men denne har det lika illa ställt. För att åtminstone få mat för dagen beslutar de sig för att tjuvjaga på storgodsets jaktmarker. De lyckas också skjuta en orrhöna, men en skogvaktare har hört skottet. Blom lyckas fly i tid men Holk blir upphunnen. Under brottningen med skogvaktaren går hans bössa av och vådaskjuter honom till döds. Förskräckt flyr nu Holk från platsen, lämnande sin bössa.

Vid undersökningen finner man bössan intill skogvaktaren. Den bär inskriptionen "A. Blom" och misstankarna faller därför på denne. Denne gömmer sig på Holks vind och gäckar alla efterspaningar.

En belöning på 200 kr utfärdas för den som kan ge upplysningar om var Blom finns. Holk känner sig frestad för att kunna hjälpa sin sjuka hustru, men avvisar strax denna tanke. Så dör emellertid hustrun och nu saknar han pengar till begravningen. För läkaren anger han var Blom är att finna.

Genom en springa i vindsgolvet har Blom blivit vittne till vännens förräderi. Det är för sent att fly, men medan polisen samlas bär han upp Holks hustrus lik på vinden och intar själv den döda kvinnans plats under lakanet i sängen.

Polisen genomsöker nu vinden men kan inte finna Blom, och de upptäcker heller inte liket som Blom väl gömt i en gammal säck.

"När poliserna avlägsnat sig ser Holk till sin fasa liket resa sig -- men det är Blom som nu står framför honom såsom hans onda samvete personifierat.

'Du Judas' väser Blom, 'är det så du förråder en vän och kamrat?' Blom blir strax därpå gripen av polisen. Holk erhåller sina judaspengar, men hans samvete har redan begynt sitt verk.

(Enligt manuskriptet tar han inte emot pengarna.)

Under rättegångsförhandlingarne anländer till domaren en skrivelse om hur det tillgått vid skogvaktarens död.

'I älven nedanför sågen kan Ni söka mig' tillägger han i brevet. Blom blir frikänd, och erhåller, som en ersättning för oförskyllt lidande de 'Judaspengar', som utfästs för hans gripande. Blom åtager sig även att sörja för Holks efterlämnade, nu fader- och moderlösa lilla flicka." (Bearbetning av program)

Pressreaktion Svensk filmografi

Stockholmsnotiserna beträffande Judaspengar var ganska varierande. Spel och regi fick -- som vanligt vid denna tid -- idel överord, men innehållet bedömdes mycket olika. Birba i SvD menade att filmen "står på höjden av vad filmdramatiken kan bjuda och som under Victor Sjöströms konstnärligt genomtänkta regi kommer mästerverket mycket nära."

H W-r i AB fann däremot att "det hela utvecklar sig också till genren 'Liket i byrålådan' (-) Med sådana smaklösheter är ett gott uppslag fördärvat -- hur är det med den litterära nivån på Svenska Biografteatern? Det är så mycket större skada (-) som regin är höjd över allt beröm."

XXX i StT framförde också grava anmärkningar: "Oavsett de rafflande medel, författaren ansett sig böra anlita för att giva tillräckligt liv åt det tragiska ämnet, torde väl styckets klimax kunna anses vara alltför obarmhärtig för att verka trolig. Där liksom i slutuppgörelsen inför rätta vandra livets realiteter i allt för rask takt ut i fantastiskt dunkel, lämnande sammanhanget mellan orsak och verkan bakom sig."

Kommentar Svensk filmografi

Filmens manuskript inköptes den 29 mars 1915, och inspelningen ägde rum mellan 28 juni och 31 juli samma år. Författaren Axel Frische (1877-1956) var dansk och flitigt verksam inom film och teater på 10- och 20-talen. Tillsammans med andra författare kom han på 20-talet att svara för de populära lustspelen "Hemslavinnor" (se 1923/11) och "Ebberöds bank" (se 1926/9). Judaspengar är emellertid en originalidé för film inköpt av Svenska Bio.
Judas pengars bildset tyder på att det var en film med ovanligt många exteriörer -- och dessutom ovanligt vackert ljussatta interiörer.
Filmen finns ej bevarad men däremot dess manuskript, och ett kontinuerligt, från originalnegativet kopierat bildmaterial föreligger vid copyrightavdelningen i Library of Congress, Washington D C, USA. (Kopior på Filminstitutet.)
Utanför Sverige såldes filmen för visning i Danmark, Norge, Finland, Holland, England, Tyskland, Österrike, Ungern, Spanien och USA.

Tillägg till kommentaren från Svensk filmografi (2017-10-06): en schweizisk distributionskopia av filmen från 1919 har återfunnits hos CNC i Paris.

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se