Johan Ulfstjerna (1923)

Media (76 st)

Originaltitel	Johan Ulfstjerna
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	John W. Brunius
Manus	Carlo Keil-Möller
Förlaga	Johan Ulfstjerna (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Sverigepremiär	1923-12-03

Medverkande

Ivan Hedqvist
Johan Ulfstjerna, diktare

Anna Olin
Adelaide, hans hustru

Einar Hanson
Helge, deras son

Mary Johnson
Agda Gauvin

John Ekman
guvernören

Rudolf Wendbladh
Reback, sammansvuren

Visa fler

Handling

Diktaren Johan Ulfstjerna, som i sin ungdom skrivit brinnande fosterländska frihetsappeller mot landets främmande förtryckare, har på gamla dar förlorat sin ungdoms ideal och blivit...

Visa hela handlingen

Press

Flera av stockholmskritikerna hade uppenbarligen sett filmen under stor gripenhet och gav den högt betyg för dess mäktighet och allvar. John W Brunius ansågs av dem ha gjort en av sina...

Visa all press

Diktaren Johan Ulfstjerna, som i sin ungdom skrivit brinnande fosterländska frihetsappeller mot landets främmande förtryckare, har på gamla dar förlorat sin ungdoms ideal och blivit opportunist. Han lever gott samman med sin förkonstlade hustru som är skådespelerska. Paret har en son Helge som fått i arv och vårdat faderns frihetslängtan och som drömmer om landets befrielse.

Helge dras in i landets revolutionära kretsar samtidigt som det utländska förtrycket hårdnar och leder till flera upplopp och kravaller, som brutalt slås ned av gendarmerna. Vid en av kravallerna sammanförs Helge under gendarmernas knutpiska med den vackra Agda, dotter till en typograf. Under intryck av guvernörens repressalier mot folket vaknar Johan Ulfstjernas gamla ideal till liv igen, och han börjar få svårt att uthärda sin sons blickar. Helge drivs allt längre i sitt revolutionära nit och blir medlem av gruppen kring den suggestive ledaren Reback. Gruppen beslutar att röja guvernören ur vägen och man drar lott om vem som ska utföra dådet. Lotten faller på Helge.

Kvällen innan mordet ska ske förlovar sig Helge med Agda, och samma kväll får Johan Ulfstjerna reda på sonens planer, eftersom Agda inte kan behärska sin oro utan ber honom rädda hennes fästman.

Johan Ulfstjerna inser nu vad han har att göra. Han övertar Helges uppdrag, skjuter guvernören och sonar därmed sitt svek mot fäderneslandet samtidigt som han räddar Helges liv. Johan Ulfstjerna förs bort av gendarmerna och tröstar sin son: "Jag måste dö, för att du må leva." (Bearbetning av program.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Flera av stockholmskritikerna hade uppenbarligen sett filmen under stor gripenhet och gav den högt betyg för dess mäktighet och allvar. John W Brunius ansågs av dem ha gjort en av sina stora filmer, och Ivan Hedqvist fick översvallande beröm för en helgjuten och konsekvent rolltolkning. Einar Hansson och Mary Johnson fick mer reserverade omdömen, den förre ansågs av de flesta lite affekterad, den senare alltför stel.

"Herr Brunius framträder i denna film även som mass-regissör. Och har löst uppgiften briljant. Om vi inte misstaga oss är hans kosackkravall vida storslagnare än den verkliga av år 1902. Högst når han dock i scenen utanför generalguvernörens palats, då Johan Ulfstjerna ledes ut efter mordet och folkmassan blottar sina huvuden. Högre kan en filmregissör knappast nå.

I Johan Ulfstjerna har svensk framställande film återfunnit sig själv. Så gripande stor konst har ej på länge skådats på vita duken -- och på teaterscenerna! Det berättas, att tvenne framstående finländare för några dagar sedan sattes i tillfälle att se filmen vid en repetition på Palladium. När scenen kom med Hedqvist vid fönstret -- landskapsbilderna och orkesterns finska motiv -- brusto finländarna i gråt. Vi förstå dem." (Robin Hood i StT)

"Johan Ulfstjerna spelas av I v a n H e d q v i s t. Det är mer än vanskligt att tala om denne överlägsne och rent av geniale skådespelares 'bästa prestation', men sådan är hans gestaltning av Johan Ulfstjerna, att man vill använda detta utslitna uttryck. Ivan Hedqvist gör en utomordentligt imponerande, vacker och intensiv typ av den ståtliga människan och diktaren, man glömmer den inte och kan inte tänka sig den bättre. Somliga av scenerna äro monumentala; han mördar och fängslar, så att hela biografpubliken gråter och tror sig försatt till en dystert gripande verklighet. Det är i sitt slag en oförgätlig prestation." (StD)

Det fanns dock bland kritikerna en mer kräsen grupp, som visserligen tyckte att filmen var ganska vällyckad -- som film, nota bene -- men i jämförelse med teaterpjäsens framförande helt underlägsen. Till dem hörde signaturen T F-t, dvs Dagens Nyheters store litteraturkritiker, Torsten Fogelqvist, som denna gång bedömt en filmpremiär som tillräckligt viktig för att själv rycka ut som recensent:

"I filmen är det den sensationella handlingen och dess förberedelse som fångar det allt uppslukande intresset. I skådespelet är det kontrasten mellan gammal hänförelse, som torkat, och ung hänförelse, som jäser, och det intressanta fallet med ålderdomen, som stjäl ungdomens bragd, som ger stycket dess djupa inre mening. Ansatser att framhäva detta saknades inte, varken i Hedqvists eller Einar Hanssons stumma spel, ej heller i textredaktörens utsovrade repliker. Men det kan inte hjälpas att den som njutit av skådespelet 'Johan Ulfstjerna', ett av den svenska scenens få mästerstycken, plågas av att se kosackerna göra chock kring Alexanderstatyn i Hälsingfors, se Johan Ulfstjerna stuvas in i en vanlig fyllkärra eller att få -- efter det dramatiska skottet -- en låt vara kort, men dock extra förevisning av den skjutna guvernören. Filmen Ulfstjerna det är pistol och kärlek och ett stänk av gripande patriotism. Skådespelet är mycket, mycket mer -- det är generationernas saga och tragedi, ungdomens förakt mot ålderdomen och ålderdomens avund mot ungdomen. Vore filmen dock en förgård till teatern! Men man har det intrycket i ett fall som detta att den är en avvänjare, ett så påtagligt ingrepp i fantasin att den hindras att arbeta själv och på egen hand."

Kommentar Svensk filmografi

Författaren till skådespelet "Johan Ulfstjerna", Tor Hedberg (1862-1931), hade när filmatiseringen planerades just lämnat chefsskapet på Dramaten i Stockholm som han innehaft i mer än tio år. Han räknades åtminstone vid denna tid som en av vårt lands allra främsta dramatiker och "Johan Ulfstjerna" som hans mästerverk framför andra.

Pjäsen var inspirerad av händelserna i Helsingfors sommaren 1904, då den avskydde och närmast diktatoriskt maktfullkomlige ryske generalguvernören N.J. Bobrikov mördades av den unge finske tjänstemannen Eugen Schauman.

Vid styckets urpremiär på Svenska Teatern i Stockholm 1907 spelades Helges roll av John W. Brunius, som nu 16 år senare - hösten 1923 - regisserade den första filmatiseringen; en andra filmversion skulle göras av Gustaf Edgren 1936 (1936/14) med Gösta Ekman i titelrollen.

Brunius tog fasta åtminstone på skådespelets geografiska verklighetsanknytning och satte en ära i att låta de historiska incidenterna utspelas i korrekt Helsingforsmiljö: de rekonstruerade s.k. kosackkravallerna på Senatstorget blev mycket omskrivna och har förblivit smått klassiska i svensk filmhistoria som masscener av stor kraft - trots att filmen inte längre existerar.

Dessa Brunius' ambitioner skapade oro på finskt håll för att Hedbergs psykologiska drama på film skulle förvandlas till en historisk skildring med låtsade anspråk på autenticitet. Bo Bergman uttalade sig om saken i Dagens Nyheter, gav finländerna rätt i sin skepsis och hoppades att pjäsen snart skulle återkomma på scenen i stället: "Det är roligare med konst än parasitkonster." Tor Hedberg själv - annars en uttalad filmmotståndare - avvisade förhandskritiken efter att med gillande ha tagit del av filmmanuset.

Vid Palladium-premiären i Stockholm den 3 december visades Johan Ulfstjerna tillsammans med den svenska dokumentärfilmen I fjällfolkets land (1923/20), som inledde programmet. Som ett kuriosum kan nämnas, att programmet efter en vecka kompletterades med en fyllnadsfilm, nämligen en Ivan Hedqvist-film från år 1911, Järnbäraren.

(Tillägg till kommentar 2003-10-06:)
Johan Ulfstjerna var länge försvunnen. Filmen återfanns 1993 och det finns idag en visningsbar kopia i Filminstitutets filmarkiv.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se