Gösta Berlings saga / del I (1924)

Media (323 st)



Stumfilmsklassiker som bygger på Selma Lagerlöfs klassiska debutroman om den avsatte prästen och kavaljeren Gösta Berling som befinner sig på det rika godset Ekeby i Värmland. Här fördriver han tiden, tillsammans med tolv andra lata kavaljerer, med kortspel, fest och flaska under beskydd av godset ägare, den fruktade majorskan. Filmen räknades som den dittills största svenska filmproduktionen när det begav sig 1924.

"Här vilar Cavalieren Gösta Berling, afsatt Prest anklagad för att hafva dödat allt hvad han älskat högst på jorden." Lars Hansons försupna rollfigur skriver sin gravskrift på väggen i en smedja, med en bit kol. Men innan han hinner ta livet av sig står majorskan, spelad av den magnifika Gerda Lundequist, i dörren. Hon tål inte hans självömkan: "Tror han att man slipper ifrån sådant där med att ligga der stel och död och kallas ett vackert lik? Tror han förresten inte, att de flesta i denna verlden redan ä' döda? Tror han att jag lefver, Gösta Berling?"

Majorskan, härskarinna på bruket Ekeby, har bedragit patronen och Gösta Berling, en av de tolv "kavaljerer" hon gett en fristad i en flygel, har varit redlös i predikstolen och orsakat en ung kvinnas död. Nu är de utstötta, och ett av filmens motiv är deras botgöring. Majorskan drar på sig fårskinnspälsen och vet vart hon ska. Gösta är en vilsen själ.

Selma Lagerlöf avskydde manuset och försökte stoppa filmatiseringen av romanen.  Hon hade varit nöjd med Mauritz Stillers Herr Arnes pengar men tyckt att han vandaliserat "En herrgårdssägen", förlagan till filmen Gunnar Hedes saga. När han nu hade skurit bort, rätat ut, lagt till och flyttat om i Gösta Berlings saga, fick hon nog. Allra värst var det tilldiktade slagsmålet i kyrkan. "[…] då jag ser att Ni anser, att boken endast bör vara en inspirationskälla, och att materialet bör omsmältas till något helt nytt uteslutande avsett för filmen, då måste jag säga ifrån ärligt och bestämt, att jag inte kan vara med längre.” Men rättigheterna var sålda och protesterna förgäves. SF:s enda tänkbara ersättare, Victor Sjöström, var redan i Hollywood.

Stiller hade stått på scen sedan han var sexton. Han gjorde sin första film 1912, och förstod genast det nya mediets möjligheter. Men skulle filmen bli en konstform jämbördig med teater och litteratur, gällde det att hävda dess särart – inte minst spelmässigt. Det skulle ta ett tag att göra upp med traditionerna. Här böjer Greta Garbo och Jenny Hasselquist med jämna mellanrum huvudet bakåt med slutna ögon, och vi får gissa om det är av vanmakt eller åtrå. Lars Hanson står lika ofta blickstilla med hakan lyft och bröstet utspärrat, och man blir osäker på om hans vilt stirrande blick ska uttrycka stolthet eller vansinne. Gerda Lundequist, en av teaterns stora nordiska tragedienner, är decennier före dem. Spärrar hon upp ögonen så är det för att gården brinner ner. Och hon hinner knappt in i bild förrän hon visar sin auktoritet – hon slår en dräng som pryglar en häst, knuffar en länsman som är för långsam, örfilar sin åldriga mor… Kavaljererna fruktar och högaktar henne. "Hon är makalös!"

Victor Sjöströms filmatisering av Körkarlen blev ett mästerverk. Han lämnade Sverige för Hollywood, och följdes av Stiller och den nyupptäckta Greta Garbo. En av de regissörer som tog över Lagerlöf-projekten var Gustaf Molander, som skrivit manus till flera av de tidigare filmerna. Men Lagerlöf saknade det som varit. "De äro lugna hyggliga karlar dessa regissörer, men de ha inte Sjöströms genialitet eller Stillers reklamlust och deras verk är också lugnt och medelmåttigt.”

Molander var chef för Dramatens elevskola när Stiller rollbesatte sin film, och rekommenderade Greta Gustafsson och Mona Mårtenson (Ebba Dohna). Gustafsson bantade ner sig, fick ett nytt efternamn, fotograferades av geniet Julius Jaenzon och blev en av världens största stjärnor. En recensent som efter filmens första del liknat henne vid en okryddad brödbulle, undrade efter del två vad det varit för fel på honom.

Nina Widerberg (2016)

Hör mer om denna film i vår podd "Djur på film"

Hör mer om denna film i vår podd "Svenska sommarfilmer"

Läs mer om denna film i vår artikel "Selma Lagerlöf och den svenska guldåldern"

Läs mer om denna film i vår artikel "SF 100 år"

Läs mer om denna film i vår artikel "Den svenska filmens guldålder"

Originaltitel	Gösta Berlings saga / del I : I auktoriserad bearbetning för filmen
Svensk premiärtitel	Gösta Berlings saga / del I
Internationell titel	Gösta Berling's Saga, Part I
Distributionstitel	Gösta Berlings Saga (Danmark) Gösta Berlings Saga (Norge) Gösta Berlingin taru (Finland) Gösta Berlings saga (Finland) Gösta Berling (Tyskland) Gösta Berling (Österrike) The Atonement of Gosta Berling (Storbritannien) The Legend of Gosta Berling (USA) The Story of Gosta Berling (USA) The Story of Goesta Berling (USA) Gøsta Berlings saga (Danmark)
Alternativtitel	Kavaljererna på Ekeby (preliminär titel)

Regi	Mauritz Stiller
Manus	Mauritz Stiller Ragnar Hyltén-Cavallius
Foto	Julius Jaenzon (som J. Julius)
Arkitekt	Ragnar Brattén Erik Jerken Vilhelm Bryde (interiörer)
Rådgivare	Gustaf Upmark (kulturhistorisk rådgivare)
Inspicient	Olof Ås Nils Elffors (pyrotekniker m.m.)
B-foto	Carl-Axel Söderström
Stillbildsfoto	Julius Jaenzon (som J. Julius)
Ljussättare	Eugén Hellmann
Negativklippning	Eugén Hellmann
Musikarrangör	Rudolf Sahlberg (Röda Kvarn, Stockholm) Gaston Borch (Skandia, Stockholm) Eric Bengtson (arrangör och dirigent för den synkroniserade vers
Dekormålare	Erik Johansson
Kläder	Ingrid Günther
Smink	Manne Lundh Ester Lundh
Textdesign	Alva Lundin

-	Rollista för del 1 och 2:
Lars Hanson	Gösta Berling, avsatt präst, kavaljer på Ekeby
Gerda Lundequist	Margaretha Samzelius, född Celsing, majorska
Hilda Forsslund	Margarethas mor
Otto Elg-Lundberg	major Samzelius, brukspatron
Sixten Malmerfelt	Melchior Sinclaire, brukspatron
Karin Swanström	Gustafva Aurore Sinclaire, Melchiors hustru
Jenny Hasselquist	Marianne, Melchiors och Gustafvas dotter
Ellen Cederström	grevinnan Märtha Dohna på Borg
Torsten Hammarén	greve Henrik Dohna, Märtha Dohnas son
Greta Garbo	Elisabeth Dohna, Henriks hustru, italienska
Mona Mårtenson	Ebba Dohna, Henriks halvsyster
Sven Scholander	Sintram, brukspatron
Svend Kornbeck	Christian Bergh, f.d. kapten, numera kavaljer på Ekeby
Hugo Rönnblad	Beerencreutz, kavaljer
Knut Lambert	Rutger von Örneclou, f.d. fänrik, numera kavaljer
Oscar Bergström	"patron Julius", kavaljer
Jules Henri Gaston Portefaix	Anders Fuchs, f.d. major, numera kavaljer
Albert Ståhl	"farbror Eberhard", kavaljer
Anton de Verdier	"kusin Kristoffer", kavaljer
Axel Jacobsson	Lilliencrona, kavaljer
Jan de Meyere	Löwenborg, kallad "den blide Löwenborg", kavaljer
Edmund Hohndorf	Kevenhüller, kavaljer
Theodor Busch	Ruster, f.d. trumslagare, numera kavaljer
Signe Enwall	ej identifierad roll
Birger Lyne	kavaljer
Tom Walter	ej identifierad roll
Arne Palm	pojke i kyrkan
Svea Palm	flicka i kyrkan
Gösta Gustafson	inspekterande präst
Carl Deurell	inspekterande präst
Carl Ericson	inspekterande präst
Mia Gründer	kyrkobesökare
Edla Rothgardt	kyrkobesökare
Anna-Lisa Baude	Märtha Dohnas kammarjungfru
Gucken Cederborg	kvinna vid festen på Ekeby
Georg Fernquist	man vid festen på Ekeby
Axel Lagerberg	man vid festen på Ekeby
Lars Egge	man vid festen på Ekeby
Erik Bergman	man vid festen på Ekeby
Hilda Castegren	kvinna vid festen på Ekeby
Bertil Ehrenmark	betjänt på Borg/man vid fördrivningen av majorskan
Ruth Weijden	kvinna vid fördrivningen av majorskan
Emil Fjellström	man vid branden
Sven Quick	man vid branden

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svenska Biografteaterns Filmbyrå
	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2023

På Ekeby och sex därunder lydande bruk härskade på 1820-talet den mäktigaste kvinnan i Värmland, den ryktbara majorskan Margaretha Samzelius. Hon var en handlingskraftig kvinna, allmänt aktad och fruktad.

I en av Ekebys flyglar bodde hennes tolv kavaljerer, män utan hem eller yrke, halvt förolyckade existenser, adelsmän och pensionerade officerare, de flesta med ett dunkelt förflutet, men alla tolv riddare av äventyret, bägaren och galanteriet.

Enligt traditionen firade de julnatten i brukets gamla smedja och vid midnatt kallade en av dem, den avsatte prästen Gösta Berling, "den trettonde", den behornade potentaten själv att vara välkommen i deras lag. Han kommer i eld och flammor ur hässjan och visar sig vara den elaka brukspatronen Sintram, allmänt avskydd för sin skarpa och gemena tunga.

Gösta Berling hade varit en präst med talets gåva men han hade supit ner sig, och vid en biskopsvisitation ställde han till skandal i kyrkan. Nu var han avsatt, och efter att ha irrat runt på vägarna i Värmland hade han kommit till Ekeby och fått stanna där.

Dessförinnan hade han en tid varit informator åt den unga Ebba Dohna på Borg, men hon hade förälskat sig i honom utan att veta vem han var. När hon äntligen fick veta det och han samtidigt tvingades lämna Borg, blev hon så förtvivlad att hon började tyna bort och snart dog.

Ebba Dohnas bror, den högfärdige och inbilske Henrik, hade gift sig i Italien med den unga, vackra Elisabeth, med vilken han nu var på hemväg till Borg.

Genast efter hemkomsten blev de jämte Henriks mor, grevinnan Märtha Dohna, bjudna till Ekeby på fest. Där var också den mäktige brukspatronen Melchior Sinclaire med hustrun Gustafva och den vackra dottern Marianne.

Det blev en glad och uppsluppen fest, där kavaljererna hyllade den vackra Elisabeth och bar henne i gullstol runt salen, medan Sintram spred sitt lömska gift.

I förtvivlan över vad som hänt Ebba Dohna vill Gösta Berling ta sitt liv, men han räddas av majorskan, som berättar om den stora tragedin i sitt liv, när hon av sin mor tvingades överge den man hon älskade och gifta sig med majoren Samzelius. Nu har hon t o m avvisat sin mor, som förbannat henne. "Livet måste levas", slutar majorskan, "det är bara att stryka över och gå vidare!"

Och det glada livet går vidare på Ekeby, där den ena festen avlöser den andra. Gösta Berling och Marianne Sinclaire uppför en "levande tablå", som slutar med att hon -- utanför tablåns ram -- kysser honom just som ridån åter går upp. Alla tror det hör till tablån men den elake Sintram låter Mariannes far, Melchior, veta rätta sammanhanget. Denne blir ursinnig och kör hem utan henne.

Vid middagen retar Sintram upp en av kavaljererna, Christian Bergh, så att denne obetänksamt vräker ur sig något som skvallret länge gått om: Ekeby och de andra bruken har Samzelius fått av majorskans förre älskare, den man hon tvingades överge.

Det blir stor skandal. Samzelius, som försäkrar att han inget visste om det, driver bort henne från Ekeby. Så går hennes mors förbannelse i uppfyllelse.

Ekeby kan han inte skänka bort, men han överlämnar det till kavaljererna -- att skötas på kavaljersmanér, dvs låta det gå sin undergång till mötes.

Censurnummer	49573
Datum	1933-09-25
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2642 meter
Kommentar	(synkroniserad version av del I och II). Kopiornas längder växlade mellan 2583 m och 2754 m.

Censurnummer	38917
Datum	1927-04-20
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2845 meter
Kommentar	(förkortad version av del I och II för skolfilmsbruk). Under samma censurnummer registrerades dels 1931-12-12 en kopia av en längre sammanklippt version av del I och II, som var 3353 m, dels 1954-02-18 - 1954-09-10 fem kopior av en nyrestaurerad, längre hopklippning av del I och II, som var 4005--4010 m. Samtliga angivna kopior var stumma.

Censurnummer	33296
Datum	1924-03-04
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2345 meter
Kommentar	Kopiornas längd varierar mellan 2291 m och 2348 m.

Bildformat	1.33:1
Ljudtyp	Stum
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2345 meter
Längd i minuter	86 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

De stockholmska filmrecensenterna var genomgående avvaktande inför slutresultatet, när de bedömde filmens första del. Flera kallade den en inledning till vad som senare skulle ske och en recensent påpekade att dess motsvarighet i boken endast var det första hundratalet av bokens allt som allt 550 sidor. De flesta gick heller inte närmare in på någon analys av filmen utan uppehöll sig vid de uppenbara svårigheterna att i en film med kontinuerligt förlopp smälta samman de fristående och ofta divergerande episoderna i Selma Lagerlöfs krönikebetonade roman. För övrigt uppehöll man sig vid skådespelarna, som mer karakteriserades med konventionella omdömen än försök till individuell bedömning, även om sådana även förekom.

Den mest och bredast genomförda karakteristiken av filmen stod StT för, där Robin Hood vid denna tid tillträtt som tidningens förste filmrecensent. Han börjar i likhet med de flesta övriga recensenterna med att säga att "många komma säkert att ställa sig kritiskt mot filmen. (-) Vårt förhållande till filmen Gösta Berling kan inte annat än bero på vårt förhållande till boken 'Gösta Berling' -- i hur godt minne vi ha denna, hur levande dess gestalter bo inom oss, hur kära de äro oss. Ty förvisso är filmen något helt annat än boken.

Selma Lagerlöfs bok är till brädden fylld med stoff till bilder. (-) När man läser boken tycker man nästan, att orden förkvävt stoffet, man ser för sig syner fylligare än orden i sin nödtvungna koncentration förmått ge.

Selma Lagerlöfs bok erbjuder med ett ord utmärkt material till en film -- skulle man tycka. Men! Film fordrar en tjock röd tråd, en klar linje: ett frö skall inför åskådarnas ögon utveckla sig till planta, slå ut i blom. Just denna enhetlighet, klarhet saknar boken i påfallande grad. (-) En förutsättning för filmning är bokens partiella omstuvning. Men stuva om ett diktverk så uppskattat, som 'Gösta Berlings saga' måste stöta många. (-)

'Man får fara fram varsamt med de gamla sägnerna, de äro som åldriga rosor: de tappa lätt bladen, då man kommer dem för nära inpå livet', säger Selma Lagerlöf själv i sin bok. Vid filmningen har just det skett, för vilket hon varnar. Smarta, men okänsliga händer ha skarvat ihop bokens trådbitar till en röd tråd, ofta klippande bort just de vackraste partierna, de som ge det hela innebörd och resning. Man skyller på 'filmens säregna teknik'."

Robin Hood fortsätter: "Den del av filmen, som nu visas, är en film på godt och ondt."

Den är "intet mästerverk", dess "regi är för grund och rastlös". Men efter den långa recensionen avslutar han -- kanske med adress till samtida teater- och litteraturkritiker som brukade rynka på näsan åt film -- med följande rader:

"Vi ha ovan framställt många anmärkningar, emedan en film av så stora mått som denna enligt vår mening bör behandlas ingående. Att emellertid Gösta Berling trots sina fel och skröpligheter hör till de verkliga storfilmerna är ju självklart. Det förefaller blott, som om allt det präktiga materialet kunde ha utnyttjats ändå bättre. Faktiskt är det endast en gång regissören lyckas framkalla verklig stämning -- nämligen under kyrkoscenen, som för övrigt ackompanjeras alldeles förträffligt av Röda Kvarns orkester."

Även Waldeck i StD är kritisk mot hur bokens händelser och personer överflyttats till film: "Mycket av Selma Lagerlöfs berättelsekonst har sagans fjärilsstoft på vingarna, och sådant går inte att materia!lisera." Recensenten talar i fortsättningen om "den schizofrene skaldeprästens och äventyrarens mörka saga" och uppehåller sig särskilt vid det efterhand tumultuariska avsnitt som Selma Lagerlöf skulle bli både ledsen och arg för och som skulle föranleda henne till att aldrig mer vilja ha med Stiller att göra:

"När Stiller låter Gösta Berling själv under 'provpredikan' för högvördiga domkapitlets ledamöter -- en briljant scen -- plötsligt bryta ut ur sin botgörarstämning och anklaga församlingen för att vara lika stora syndare som han, vilka med lika rätt borde dömas som han, och i sin vrede råkar i tumult med församlingen och förjagas av densamma, så är det ur dramatisk synpunkt verkningsfullare än om han hade följt bokens galgfågelepisod med den starke Christian Bergs skenfärd över backarna med domkapitlets skrämda ledamöter. Det är mera en saga för barn -- i filmen blir Gösta Berlings utbrott till en skrämmande bild av det sjuka geniets brist på jämvikt, som är hans livs o!lycka."

I FDP har Rl synpunkter på några andra inslag i filmen: "de erotiska scenerna äro på långt när icke så detaljerat och kärleksfullt utformade som supscenerna, vilket ju endast bottnar i ett typiskt svenskt sätt att se på dessa båda saker."

Nästan helt negativ är emellertid endast en recensent i Stockholm, -ck i SocD, som skriver: "Kvalitativt är Gösta Berlingfilmen inte något enastående. (-) Den hör närmast hemma bland de misslyckade filmexperimentens stora skara. Det finns en del vackra scener och tablåer i filmen omväxlande med ganska medelmåttiga sådana. (-)

Men vad som fattas i filmen, det är Gösta Berlings saga.

Den patina av gammal gulnad romantik, den stämning av saga och sägen, som ger boken dess charm, har inte kunnat fångas av filmen, vilkens realistiska uttrycksmedel inte lämpa sig därför. Och lika omöjligt har det varit att i filmen sammanfoga den samling berättelser, i vilka Gösta Berling är huvudfiguren, med den röda tråd, som saknas i originalet. Den del av biografpubliken, som inte har läst Gösta Berlings saga, kan knappast undgå att finna framställningen osammanhängande och att förvirras av det otal huvud- och bifigurer, varmed handlingen är överlastad. Inte mindre förvirrad blir den som läst boken och finner, att regissören och hans scenarioförfattare kapat bort icke oväsentliga delar av berättelserna om Gösta Berling och av återstoden gjort en slarvsylta, lösligt sammanhållen av ett gelé ur egen fatabur. Man behöver inte precis vara någon beundrare av Selma Lagerlöfs berättarkonst för att finna, att den av författarinnan auktoriserade bearbetningen för filmen av Gösta Berlings saga är en vandaliserad bearbetning.

Rent filmtekniskt verkar hr Stillers skapelse ganska medelmåttig, jämförd med flera av de filmer som den senaste tiden visats och fortfarande visas på biograferna. (-) Till filmens förtjänster hör emellertid en rad goda skådespelarprestationer. Bland dessa torde väl även Lars Hansons framställning av Gösta Berling inrangeras, ehuru man nog gärna tänker sig bokens Gösta Berlinggestalt mer lyriskt betonad. Att i filmen berättelsens huvudfigur, liksom händelseförloppet, blivit oklart tecknad, är regins fel."

Även Robin Hood i StT är kritisk mot Lars Hanson som Gösta Berling:

"Men Gösta Berling själv? Här måste vi tyvärr bekänna, att vi blevo besvikna på Lars Hanson. Det är visserligen till stor del manuskriptförfattarnas fel att filmens Gösta Berling blir en föga sympatisk person -- något helt annat än bokens. Men Lars Hanson har nog del i det ofördelaktiga intryck, typen gör. Han saknar charme. Men en Gösta Berling utan charme -- vad är det? Lars Hanson har ett, som Gösta Berling måste ha: den 'geniala' blixten i ögat. (-) Framför allt är han emellertid ingen poet, ingen lyriker, ingen charmör. Men därmed blir ju hela kedjan av kärleksäventyr oförklarlig."

Men andra recensenter är däremot mer förtjusta i Lars Hansons porträtt av Selma Lagerlöfs Gösta Berling, "den svagaste och starkaste bland män", som hon kallar honom, och Marfa skriver i DN att "Stiller träffat det rätta då han bland alla aspiranter valde Lars Hanson såsom den vilken bäst skulle kunna återge Gösta Berlings ytterligt komplicerade och svårgripbara roll. Han är tillräckligt vacker, tillräckligt manlig, tillräckligt intensiv."

I StD lägger Waldeck ut texten ytterligare: "Stiller har haft ett godt materiel att arbeta med. I L a r s H a n s o n har hans skarpblick funnit den idealiske framställaren av huvudrollen, det är med glädje man konstaterar det. Den rent maskulina skönheten, den virila trollkraften hos denne typiske svensk, i vars obehärskade temperament ofta snillets glans och förkrosselsens tårögda vekhet bryter fram som sol ur mörka moln, har Lars Hanson lyckats framställa på ett sätt, som ställer denna prestation högt även vid sidan av hans främsta scenskapelser -- ja, undertecknad skulle vilja säga: över dem. Ingen svensk filmskådespelare har nått så högt. Den, som till äventyrs ännu skulle vilja förmena att film inte kan vara konst, blir här motståndslöst övertygad."

Av övriga rollinnehavare är det egentligen bara en, som Robin Hood i StT helhjärtat berömmer: "Av rollinnehavarna är majorskan (Gerda Lundequist) storartad. Har man haft en annan uppfattning av typen vid läsning så kapitulerar man gärna inför denna vitala, högkultiverade prestation."

Marfa skriver i DN: "Gerda Lundequist har en rad grandiosa scener som majorskan -- åtminstone hittills är det hennes mäktiga personlighet som dominerat filmen."

Den unga nykomlingen Greta Garbo får här och där i recensionerna några förströdda, vänliga ord, och Waldeck i StD kallar henne ett "löfte för framtiden". Endast Anita i SvD har sett något mer: "Greta Garbo blir förmodligen ett namn. (-) Hon har intelligens, är vacker, naturlig, pikant, charmfull."

Kommentar Svensk filmografi

Våren 1890 utlyste tidskriften Idun en pristävlan för noveller på ca 100 trycksidor. Selma Lagerlöf (1858--1940) sände in fem kapitel ur en planerad och då delvis redan påbörjad berättelsesamling, som hon kallade "Gösta Berlings saga". Hon fick i november 1890 första pris och det gav henne möjlighet att fullborda romanen, som kom ut på hösten 1891 och trots skiftande kritik blev en omedelbar, stor framgång.

Redan tidigt blev planer på att filma boken aktuella och 1913 sålde hon filmrätten till ett danskt bolag, Dania Biofilm, som dock aldrig blev i tillfälle att göra någon inspelning. När Dania Biofilm gått i konkurs, vandrade filmrätten på underliga vägar mellan olika filmbolag för att slutligen -- efter en ny konkurs -- hamna hos Svensk Filmindustri.

Selma Lagerlöf gjorde nu stora ansträngningar för att köpa tillbaka filmrätten eller -- om detta inte var möjligt, vilket det heller inte visade sig vara -- i varje fall hindra att Stiller regisserade filmen. Detta på grund av det sätt, på vilket hon ansåg att han förvanskat händelser och personer i "En herrgårdssägen" i filmen Gunnar Hedes saga (1923/1). Men även detta visade sig omöjligt, då ju Victor Sjöström, den ende som kunde kommit i fråga istället för Stiller, redan befann sig i Amerika.

Stiller skrev manuskriptet tillsammans med Ragnar Hyltén-Cavallius och underställde henne det före inspelningens början. Hon förstod att en rad ändringar var nödvändiga och accepterade dem stillatigande. När filmens bägge delar var färdiga på vårvintern 1924, var hon inte i tillfälle att komma till Stockholm och se dem, men inför bolagets försäkran att manuskriptet följts till punkt och pricka gav hon motvilligt i telefon sitt godkännande av att det som underrubrik på filmens förtext fick stå att hon auktoriserade filmbearbetningen. Hon kom att djupt ångra detta. Många recensenter trodde -- och skrev också -- att hon godkänt filmen, vilket alltså inte var sant. När hon sent omsider fick se den, blev hon mycket upprörd. En hel rad saker stämde inte med manuskriptet. Men värst av allt var slagsmålet i kyrkan. Det hade aldrig funnits i manuskriptet (och naturligtvis heller inte i romanen) och det förlät hon aldrig Stiller.

Selma Lagerlöfs roman består av två inledningskapitel och 36 efterföljande kapitel av inbördes högst varierande omfång. Filmens stomme och berättelselinje är i väsentliga delar byggd på innehållet i de två inledningskapitlen samt sju av de tolv första kapitlen i boken jämte det allra sista, det 36:te.

Detta händelseförlopp är kompletterat med inslag från fyra andra kapitel, varvid händelseförlopp och detaljer ibland fått en från romanen avvikande innebörd. Några av romanens viktigaste personer förekommer heller inte i filmen: Brobyprästen och hans dotter samt Anna Stjärnhök. Det är den senare, som sitter i Gösta Berlings släde, när vargarna jagar dem på skogsvägen. I filmen sitter Elisabeth Dohna i släden och den kör över isen.

Inspelningen av Gösta Berlings saga blev lång och krävande, utsatt för missöden och motgångar. Den blev även mycket dyr. Man började i mitten av augusti 1923 och höll på med sommarexteriörerna och interiörerna oavbrutet fram till slutet av oktober. Ekebys fasad hade byggts upp på Filmstadens område, och en tidsenlig plantering med bl a ditflyttade björkar hade anlagts framför entrén.

Interiörerna hade byggts i ateljén, liksom hela interiören i kyrkan, där en av nyckelscenerna utspelar sig. Julnatten i smedjan togs i den gamla smedjan vid Vira bruk i Uppland, där f ö ännu i dag Gösta Berlings inskrift sitter kvar på väggen. Scenerna i parken med monumentet arrangerades i slottsparken vid Forsmark i norra Uppland.

Snön kom det året först i december, och i mitten av december satte man i gång med branden av Ekeby. Den måste emellertid avbrytas på grund av ett olycksfall och kunde sedan inte äga rum förrän i slutet av januari 1924. Övriga vinterscener hade då klarats av under januari och kring månadsskiftet januari-februari togs de sista bilderna med vargarna som jagade släden på isen.

Avståndsbilderna till scenerna togs på Stora Värtans is, de närmare bilderna på en inhägnad isbana, vilket bevarade inspelningsbilder visar. "Vargarna" var polishundar med blytyngder för att hålla nere svansarna.

Många recensenter rekommenderade SF att klippa ner filmen, så att den dels blev mer koncentrerad och därmed fick en starkare dramatisk puls, dels inte behövde delas på två föreställningar. SF följde inte rådet i Sverige men väl utomlands. I själva verket visades filmen i två delar utom i Sverige endast i Norge och Finland, där den hade premiär samma dag som i Stockholm. Med början i Danmark 14 dagar senare visades en till ca 3560 meter nedklippt "exportversion", som sedan blev den som såldes utomlands. I Sverige visades emellertid aldrig filmen i den versionen. I stället införlivades 1927 en ännu kraftigare nedklippt och i pedagogiskt och uppfostrande nit redigerad kopia om endast 2845 meter (dvs drygt hälften av den ursprungliga filmen) med SF:s skol!filmarkiv, där den trots detta förblev barnförbjuden.

Några år efter ljudfilmens genombrott gav SF Ragnar Hyltén-Cavallius i uppdrag att framställa en ljudfilmsversion av Stillers film. Cavallius klippte därvid bort alla svart-vita mellantexter och ersatte dem med i bildens undre kant inkopierade texter.

Därtill kortade han, kastade om eller klippte helt bort vissa avsnitt i filmen. Ett musikband lades på filmen, som i detta "moderniserade" skick fick premiär på Röda Kvarn i Stockholm 23.10.1933.

Tjugo år senare hittades tidigare bortklippt material ur filmen och i samråd mellan fotografen Julius Jaenzon och Einar Lauritzen på dåtida Filmhistoriska samlingarna skedde en första rekonstruktion av Stillers ursprungliga film. Den rekonstruerade kopian blev med texterna 4005 meter. Den försågs med ny musikbeledsagning, komponerad och inspelad av Julius Jacobsen, och i detta rekonstruerade och ytterligare "moderniserade" skick fick filmen sin nypremiär 8.3.1954 på Regina i Stockholm. Senare har SFI med ytterligare nyfunnet material kunnat framställa en kopia, som är 4047 meter. Men fortfarande saknas ca 450 meter bild av Stillers ursprungliga film.

Gösta Berlings saga såldes inte lika bra utomlands som Stillers tidigare filmer (med undantag av Gunnar Hedes saga, 1923/1, vars utlandsförsäljning närmast blev ett fiasko). Försäljningen tog också mycket längre tid, trots att både Stiller och Cavallius aktivt biträdde utomlands.

Slutligen hade 28 länder köpt den för visning: Danmark, Norge, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Holland, Frankrike, Schweiz, Italien, Tyskland, Polen, Tjeckoslovakiet, Österrike, Ungern, Jugoslavien, Rumänien, Bulgarien, Grekland, Sovjetunionen, Turkiet, Egypten, Argentina, Chile, Ecuador, Peru, USA och Canada. Några uppgifter om antalet kopior till olika länder eller det totala ekonomiska resultatet är inte bevarade.

Originaltitel	Gösta Berlings saga (Roman)
Författare	Selma Lagerlöf

			(del 1 och 2)	1923-08	1924-02
Filmstaden	Råsunda	Sverige
	Lidingö	Sverige
Vira bruk	Österåkers kommun	Sverige
Forsmark	Östhammars kommun	Sverige

Urpremiär	1924-03-09	Kina-Palats	Helsingfors	Finland	86 min
Sverigepremiär	1924-03-10	Röda Kvarn	Eskilstuna	Sverige	86 min
	1924-03-10	Regina	Gävle	Sverige	86 min
	1924-03-10	Röda Kvarn	Gävle	Sverige	86 min
	1924-03-10	Cosmorama	Göteborg	Sverige	86 min
	1924-03-10	Victoria	Göteborg	Sverige	86 min
	1924-03-10	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige	86 min
	1924-03-10	Röda Kvarn	Jönköping	Sverige	86 min
	1924-03-10	Skandia	Karlskrona	Sverige	86 min
	1924-03-10	Metropol	Malmö	Sverige	86 min
	1924-03-10	Skandia	Norrköping	Sverige	86 min
	1924-03-10	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	86 min
	1924-03-10	Skandia	Stockholm	Sverige	86 min
	1924-03-10	Slottsbiografen	Uppsala	Sverige	86 min
	1924-03-10	Imperial	Örebro	Sverige	86 min
	1924-03-10	Metropol	Östersund	Sverige	86 min
TV-visning	1985-09-24	TV2		Sverige
	1990-05-01	TV2		Sverige
	1992-07-21	TV2		Sverige
	1999-06-20	SVT1		Sverige
	2002-11-12	SVT1		Sverige
	2005-04-05	SVT1		Sverige
	2006-11-27	SVT1		Sverige
Cinemateksvisning	2015-01-22	Filmhuset	Stockholm	Sverige
	2018-02-08	Filmhuset	Stockholm	Sverige

Originaltitel	Musik i urval (kontakta redaktionen för detaljer om enskilda filmer)

Gösta Berlings saga (1924)	innehåller	Gösta Berlings saga / del I (1924)
Selma Lagerlöf 1858-1958 (1958)	Citat ingår från	Gösta Berlings saga / del I (1924)
Från spex till sex (1971)	Citat ingår från	Gösta Berlings saga / del I (1924)
Minns ni? (1993)	Citat ingår från	Gösta Berlings saga / del I (1924)
Klassiska svenska filmer (1959)	Citat ingår från	Gösta Berlings saga / del I (1924)

Alkoholmissbruk

Bal

Biskopsvisitation

Björn

Bruksmiljö

Brukspatroner

Förbannelse

Gudstjänster

Herrgårdar

Högfärd

Informator

Julnatt

Kavaljer

Levande tablå

Officer/avsatt

Olycklig kärlek

Otrohet

Predikan

Präst/avsatt

Smedja

Stollighet

Straffpredikan

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ivar Hæggströms lito
Affischdesign	Nils Hårde

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ivar Hæggströms lito

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ivar Hæggströms lito

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Gösta Berlings Saga
Omfång	Klänning i svart silkesammet med vitt satinliv och stuartkrage

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Gösta Berlings saga
Omfång	Klänning i svart sammet med vitt liv och stuartkrage, kopia

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Gösta Berlings saga (kopia2)
Omfång	Klänning i svart sammet med vitt liv och stuartkrage

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Gösta Berlings saga (kopia3)
Omfång	Klänning i svart sammet med vitt liv och stuartkrage

Typ	Textkartong
Arkivalietitel	Gösta Berlings saga
Storlek	212x146 mm

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Gösta Berlings saga
Omfång	Hög hatt av grått tyg, med ovalt spänne av mässing

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Efter Selma Lagerlöf för filmen av Mauritz Stiller och Ragnar Hyltén-Cavallius.
Omfång	ca 100 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Efter Selma Lagerlöf för filmen av Mauritz Stiller och Ragnar Hyltén-Cavallius.
Omfång	ca 190 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	I auktoriserad bearbetning för filmen av Mauritz Stiller och Ragnar Hyltén-Cavallius
Omfång	11 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	20 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The story of Gösta Berling, first part
Omfång	10 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	9 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Selma Lagerlöf's Gösta Berlings's saga part 1. An authorized film version by Mauritz Stiller and Ragnar Hyltén-Cavallius.
Omfång	21 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Efter Selma Lagerlöf för filmen av Mauritz Stiller och Ragnar Hyltén-Cavallius.
Omfång	ca 190 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Efter Selma Lagerlöf för filmen av Mauritz Stiller och Ragnar Hyltén-Cavallius.
Omfång	ca 190 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Textlista till "Gösta Berlings saga"
Omfång	9 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Textlista till "Gösta Berlings saga"
Omfång	18 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	15
Dia	1
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska