Den gamla herrgården (1925)

Media (27 st)

Originaltitel	Den gamla herrgården
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Edvard Persson
Manus	Jens Edvard Kock Edvard Persson
Förlaga	Den gamla herrgården (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Scania-Film i Malmö, Edvard Persson & C:o
Åldersgräns	Barntillåten
Sverigepremiär	1925-02-09

Medverkande

Richard Svanström
patron Bertil Bergenkrantz

Ellen Rosengren (som Ellen Rosengren-Persson)
patron Bergenkrantz hustru

Signe Carlberg
Ann-Margret, patron Bergenkrantz dotter

Georg Wallgren
Torsten, student

Edvard Persson
informator

Olga Hellquist
guvernant, amatörpoet

Visa fler

Handling

Patron Bertil Bergencrantz på Sätra ogillar att dottern Ann-Margret fattat tycke för trädgårdsmästarens Torsten, som visserligen är nybliven student men av tarvligt ursprung. Till att...

Visa hela handlingen

Press

"Norr om Hässleholm är det inte värt att släppa den", ansåg Arbetet efter filmens malmöpremiär -- och av allt att döma nådde filmen aldrig stockholmsbiograferna. E O i...

Visa all press

Patron Bertil Bergencrantz på Sätra ogillar att dottern Ann-Margret fattat tycke för trädgårdsmästarens Torsten, som visserligen är nybliven student men av tarvligt ursprung. Till att bevaka dotterns förehavanden har patron satt husets guvernant, en svärmisk amatörpoet, som det unga paret dock lurar ganska lätt.

Patron har även ett annat bekymmer. Han har nämligen tappat bort ett gammalt kvitto på ett lån som han en gång betalat tillbaka till den grevliga ätten Cronhielm. Gamle greven utnyttjar diskret detta övertag som påtryckning för att få sin lindrigt begåvade son bortgift med Ann-Margret, något som patron för egen del inte har någonting emot. När han uppdagar, att dottern trots förbud är ute på nattliga äventyr med Torsten blir han ursinnig och säger upp trädgårdsmästarfamiljen till avflyttning, men hans godhjärtade hustru återanställer dem.

En informator med stor mage och anmärkningsvärda alkoholvanor uppträder och vinner den svärmiska guvernantens hjärta. Informatorn lyckas snoka reda på det förkomna kvittot och överlämnar det till patron samma dag som förlovningen mellan Ann-Margret och unge greven ska eklateras. Den förlovningen blir emellertid inte av, dels därför att gamle greven och patron råkar i gräl om den adliga bördens företräden, dels därför att unge greven -- dödligt rädd för vatten som han är -- uppträder som en ynkrygg när Ann-Margret och han kantrar under en roddtur. Grevefamiljen blir ivägkörd från förlovningsfirandet som i stället blir en fest för Ann-Margret och Torsten. Informatorn kungör vid middagen, att även han ingått förlovning, med guvernanten. (Bearbetning av en något defekt kopia och program.)

Pressreaktion Svensk filmografi

"Norr om Hässleholm är det inte värt att släppa den", ansåg Arbetet efter filmens malmöpremiär -- och av allt att döma nådde filmen aldrig stockholmsbiograferna.

E O i Sydsvenska Dagbladet ställde sig också ytterst kallsinnig. "Den enkla folkpjäsen kunde nog ha givit stoff åt en rätt nätt liten film på ett lagom antal meter, om blott regissören haft någon förmåga att lägga det hela till rätta framför kameran, och ej som nu ställt till med en märklig röra, som till slut på det stora förlovningskalaset kulminerar i den mest hopplösa förvirring."

Men i ett annat provinsblad, Skånska Dagbladet, skrev signaturen Frazie en lokalpatrotisk panegyrik:

"Och resultatet har blivit glädjande gott, kanske främst tack vare att vårt filmfolk aktat sig för att utbilda sig i stockholmska filmskolor och dylikt nonsens. (-) Vi Skåningar älska dylik livsbejakande konst, och om den i huvudstaden skulle mötas med axelryckningar -- det är ju den vanliga välkomsthälsningen, när det gäller att presentera skånsk konst därstädes -- så kunna vi njuta av den själva, och dessutom ha vi förmånen att mötas av förståelse och uppskattning hos det högt kultiverade grannfolket på andra sidan Sundet. (-) E d w a r d P e r s o n s säregna humor blir djupare för varje gång, man ser honom. I denna film hade man ett utmärkt tillfälle att jämföra amerikansk filmkomik med skånsk-Edward Perssonsk dylik och jämförelsen utföll utan gensägelse till den sistnämndas favör. Jag tänker på den scen, då hr Persson bär sina koffertar ur vagnen, samt den, i vilken han bär kärvar till hövagnen -- det är originell och fin humor och framför allt sann sådan."

Kommentar Svensk filmografi

Detta var Edvard Perssons andra film, både som regissör och aktör. Han uppträder med demonstrativt synlig lösnäsa. Han var väl förtrogen med Oscar Wennerstens (1868--1922) lustspel som han medverkat i sommaren 1923 på Malmö friluftsteater.

Huvudfinansiären bakom filmen var den legendariske biokungen i Malmö Jens Edvard Kock. Även andra skånska biografägare bidrog med förskottshyra. Inspelning sommaren 1924.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se