Pressreaktion Svensk filmografi
Det enstaka stockholmsframförandet på Palladium av Abu Markúb räknades uppenbarligen inte som recensionsvärdigt i alla huvudstadstidningarna, men i StT berättade Robin Hood att han tyckte att filmen både innehållsligt och formellt var en upplevelse:
"Den filmfotograferande författaren, eller kanske författande filmfotografen, hade inte klistrat ihop sina filmbitar till en fortgående serie, till ett 'filmskådespel', men mellan de olika levande scenerna hade flikats in stillastående kolorerade bilder, och mellan varje ny scen hade lämnats några svarta filmrutor. Det var som om man satt och tittade i en stor bilderbok, och då och då vändt ett blad. Inga texter. I stället talade herr Berg själv. (-) Genom att klä in Nilångaren i grässtrån -- i Centralafrika äro grässtråna av sådana dimensioner, att en man inte orkar bära mer än femton på en gång -- lyckades herr Berg smyga sig inpå elefanthjordarna. Vid pass 2000 djur såg han. Hela djungeln levde. Elefanternas uppehållsplatser markerades av vita hägrar: varje elefant hade nämligen en hov- och livhäger, som höll till på dess rygg."
I "Tidskrift för Svensk skolfilm och bildningsfilm" skrev signaturen O S: "Bengt Bergs film om Abu Markúb och de hundra elefanterna, som första gången framfördes på Palladium i Stockholm, har blivit en av årets stora händelser inom realfilmens område. Framgången är inte endast de vackra bildernas egen förtjänst, den vanns lika mycket genom de föredrag, varmed hr Berg beledsagade sin film. Bengt Bergs framställningskonst gav den rätta reliefen åt bilderna och sammanknöt dem till en livlig och underhållande berättelse om resan in genom Afrika uppför Nilen. (-) Det ropas från så många håll på bildningsfilmer, men när någon behjärtad filmman efterkommer ropet får hans sal vanligen stå tom. Den naturliga människan ser inte ens med seende ögon tillräckligt mycket i en djurbild för att den skall fängsla. Hon uppfattar endast en bråkdel av vad där finns att se. Därför finner stundom även den intresserade till och med den rörliga bilden av djuren i naturen enformig och tröttande. Men denna två timmars föreställning blev ej enformig. Resenärens livliga skildring gjorde åskådaren också till åhörare, och med sitt eget temperament ryckte han publiken med sig, så att den såg Nilens land med hans ögon och uppfattade fåglar och fyrfotadjur med hans sentiment."
Kommentar Svensk filmografi
Bengt Bergs nya afrikafilm fick en synnerligen exklusiv lansering. "Den ges som helaftonsföreställning, utan biprogram och utan texter, men med ett föredrag av Bengt Berg själv i stället, en form för filmskådespels framförande, som torde vara en nyhet för våra biografteatrar." (Filmnyheter nr 11 1925)
Det var inte bara framförandet som var originellt. Filmen visades på den stockholmska biorepertoaren vid ett enda tillfälle, nämligen på Palladium den 19 mars 1925. Därutöver visade och kommenterade Bengt Berg sin film vid lika unika föreställningar på SF-biografer i sju andra större städer under mars och april månad innan han tog filmen med sig på en uppmärksammad föredragsturné utomlands, bl a till USA.
Sin vana trogen publicerade Bengt Berg förutom filmen också en litterär redovisning av expeditionen, "Abu Markúb -- På jakt efter jordens märkvärdigaste fågel". Det framgår där, att planerna på en forskningsfärd efter Abu Markúb hade väckts under författarens förra inspelningsresa till Afrika, den som resulterade i dokumentärfilmen Som flyttfågel i Afrika (1922/13). "Att få en bild av honom var en dröm som jag närt från min första tanke på fåglar i Afrika." Det framgår också, att Bengt Berg räknade upptagningarna av denna fågels naturliga liv som sin viktigaste filmprestation dittills. "Det är väl det förnämsta byte min kamera någonsin får och för mig mer värt än hundratals elefanter."
Den ensamma visningen på Palladium i Stockholm möjliggjordes genom att Karl XII för en enda dag togs ned från biografens repertoar. Den 19 mars 1925 flyttades nämligen den sistnämnda filmen till Kungliga Slottet där den med kungaparet som värdfolk visades för ett tusental uniformerade åskådare (se 1925/4).
