Polis Paulus' påskasmäll (1925)

Media (89 st)

Originaltitel	Polis Paulus' påskasmäll
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gustaf Molander
Manus	Tre herrar vid en grogg
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Åldersgräns	Barntillåten
Sverigepremiär	1925-04-06

Medverkande

Harald Madsen
Paulus Storm, polismästare

Carl Schenstrøm
Lunken

Gucken Cederborg
Klara Storm, hotellvärdinna

Stina Berg
fröken Dina Björnbom

Lili Lani
Anne Marie, fröken Dinas nièce

Eric Barclay
Sten Örle, sport- och tangoinstruktör

Visa fler

Om filmen

Oduglig polis och rådig slusk jagar smugglare och bistår arvtagerska på skidhotell. Svensk debut för danska Fyrtornet och Släpvagnen. "Det bör väl räknas till...

Visa hela texten

Handling

Storstadsflickan Anne Marie får en inbjudan från sin tante, den förmögna fröken Dina Björnbom, att komma till Sjöbacka för att på Grand Hotel Storm få träffa sin gamle...

Visa hela handlingen

Press

Detta var den första filmen med Fyrtornet (Carl Schenstrøm) och Släpvagnen (Harald Madsen) som gjordes utanför Danmark och den första där paret regisserades av någon annan än Lauritz...

Visa all press

Oduglig polis och rådig slusk jagar smugglare och bistår arvtagerska på skidhotell. Svensk debut för danska Fyrtornet och Släpvagnen.

"Det bör väl räknas till livets mer underliga ting, när en ung dam mitt i balsäsongen lämnar huvudstaden."

Den bedårande Anne-Marie är på väg till en bedårande skidort och ett förtjusande hotell med en bedårande sport- och tangoinstruktör. Hon läser ett brev på tåget, insvept i en väldig minkpäls och med en bedårande liten hund i knät. Mostern är den som är bedårad av instruktören. Hennes niece kan redan dansa tango och brevet är från en baron.

Manusförfattarna "Tre män vid en grogg" - regissören Gustav Molander, manusförfattaren Paul Merzbach och produktionschefen Oscar Hemberg - skrev de hysteriskt fjolliga mellantexterna och den fartfyllda handlingen när det världsberömda danska komikerparet Fyrtornet och Släpvagnen skulle göra sin första film utanför Danmark.

Där hade Lau Lauritzen regisserat en rad internationella succéer om Fyrtårnet og Bivognen, två godhjärtade luffare spelade av Carl Schenstrøm och cirkusartisten Holger Madsen, och nu var den tyska efterfrågan på nya Fy og Bi-filmer så stor att man inte hann med. Tre filmer gjordes av regissörer i Sverige: Polis Paulus' påskasmäll, Ebberöds Bank och Bleka greven.

Den första regisserade den pålitliga, kvalitetsmedvetna Gustav Molander, som på 1910-talet skrivit världssuccén Terje Vigen tillsammans med Viktor Sjöström och flera manus med Mauritz Stiller. "I tre decennier förblev Molander det trygga ankaret [på SF], lika hemmastadd bland seriösa filmatiseringar av kända romaner som i genuint filmatiska melodramer och kultiverat publikvänliga komedier" skriver filmhistorikern Bengt Forslund i Svenskt biografiskt lexikon.

Filmens roligaste skådespelare är Holger Madsen. Han är Polis Paulus, en trind liten man med babyansikte, för trång uniform och för lång sabel. Den mer än hälften så tjocka och dubbelt så långa Lunken, som håller byxorna uppe med ett rep, är en akrobatiskt begåvad Albert Engström-figur. Här finns också en lömsk aristokrat, en svärmorsdröm, en samling lokala förbrytare och en moster som blir kär i allt som rör sig. Käcka, rika Anne-Marie vintersportar, smyger i trappor och brottas för att slippa bli kysst.

Den väldiga allmogetrappan i hotellfoajén återkommer med jämna mellanrum. Går man upp för den ser lyxen ut som på alla filmdukar: dans, champagne och flamsiga klänningar. Går man ner och ut genom dörren är allting svenskt: snö och is och snusiga gubbar som dricker sprit i timrade kojor. Det är 1925 och i Sverige står kameran fortfarande stilla, så rollfigurerna får springa upp och ner och upp och ner i trappan. När de inte rullar utför den.

En höjdpunkt i Polis Paulus' påskasmäll är den geniala Stina Bergs korta men underbara dans på hotellets maskerad. Med sin omfångsrika kropp inlindad i serpentiner släpper hon sin kavaljer och gör ett saligt, oförglömligt litet solo. En pendang är polischefens berusade dansnummer när hustrun låst sovrumsdörren. Euforisk struttar han runt med en partyhatt på huvudet och struntar i allt. I en oförglömlig scen där Släpvagnen är olycklig tar Fyrtornet moderligt sin vän i famnen och matar honom med en brännvinsflaska.

SF, som ville vara finare än andra bolag, kallade alla sina komedier 'komedier' eftersom lustspelet hade rötterna i folklustspelen, som var buskisteater för en bred publik. En publik alla filmbolag i praktiken var helt beroende av, eftersom arbetarna var de som gick mest på bio.

Kritikerna var nöjda med den kultiverade Molander, som låtit publiken slippa de danska farsernas "enfaldiga pellejönseri" och gjort ett underhållande lustspel. (Om det här är ett lustspel kan man fundera över hur en fars skulle sett ut.)

Molander gjorde 62 filmer. Melodramen Intermezzo blev Ingrid Bergmans biljett till Hollywood, och regissören vann stor respekt med de antinazistiska Rid i natt och Det brinner en eld. Ordet, efter en pjäs av den danska prästen, dramatikern och motståndsmannen Kaj Munk – mördad av Gestapo – är Molanders mest ansedda film.

Nina Widerberg (2017)

Storstadsflickan Anne Marie får en inbjudan från sin tante, den förmögna fröken Dina Björnbom, att komma till Sjöbacka för att på Grand Hotel Storm få träffa sin gamle beundrare, "den charmante baron von Lanck". Anne Marie accepterar invitationen, men inte för baronens skull utan för att hålla ett vakande öga på den unge Sten Örle, som finansierar sina studier genom att arbeta som sport- och tangoinstruktör på hotellet.

Hotellet förestås av fru Klara Storm, ett robust fruntimmer som håller sin make, polismästare Paulus Storm, i Herrans tukt och förmaning. Inför de förestående påskfestligheterna på hotellet beordrar hon sin man att släppa ut ortens buse och trognaste poliskund ur finkan för att hjälpa till med kökshandräckning. Denna något avsigkomna figur i Sjöbackamiljön går under namnet Lunken och är egentligen gammal god vän med polismästaren: i sin ungdoms dagar var de rivaler om Klara, och nu är båda avundsjuka på varandra för att hon den gången valde som hon gjorde.

Lunken som sålunda då och då engageras som tillfällighetshjälp hos sin gamla flamma har emellanåt skickats till Fiskar-Jannes stuga i hotellärenden och därvid kommit en spritsmugglarliga på spåren, något som han tills vidare behållit för sig själv för att osedd kunna tulla på lagret. När han denna gång på nytt ska hämta hotellfisken hos Fiskar-Janne lyckas han uppsnappa, att smugglarna tänker företa en stor sprittransport samma natt som påskmaskeraden ska gå av stapeln på Hotel Storm.

På hotellet har det kommit en allvarlig fnurra på tråden mellan Anne Marie och Sten Örle, eftersom Anne Marie misstolkat Stens yrkesmässiga uppmärksamheter gentemot fröken Björnbom. Anne Marie å sin sida låter sig uppvaktas av den skumme baron von Lanck, som i själva verket är smugglarligans ledare och som egentligen bara är intresserad av det arv flickan så småningom kommer att få efter sin tante.

Under maskeraden blir det bråk mellan baronen och Sten Örle, och eftersom polismästare Storm blivit på dåligt humör av att ha fått en champagnekylare över huvudet resulterar bråket i att Sten hamnar i finkan. Där träffar han Lunken som berättar vad han vet om baronen och smugglingen. Med hjälp av polishunden Spej rymmer de två ur häktet. Efter en serie dramatiska förvecklingar lyckas de med assistans av Anne Marie och polismästare Storm att få baronen avslöjad, ligan tillfångatagen och spritlagret konfiskerat.

Anne Marie och Sten finner åter varandra, och Lunken får guldmedalj och utnämns till polislöjtnant. (Bearbetning av program och textlista.)

Pressreaktion Svensk filmografi

Detta var den första filmen med Fyrtornet (Carl Schenstrøm) och Släpvagnen (Harald Madsen) som gjordes utanför Danmark och den första där paret regisserades av någon annan än Lauritz Lauritzen. Huvudparten av stockholmskritikerna tyckte att omplanteringen var lyckad och tog emot filmen med nästan samstämmigt positiva recensioner. Gustaf Molander ansågs ha förfinat de båda komikernas uttrycksregister.

"Denna första, helt svenska Släpvagnsfilm står ett par klasser över föregångarna. De sedvanliga kasperupptågen är borta, utan att filmen förlorat sitt sprudlande karnevalshumör, en synnerligen förmånlig förskjutning från rena farsen mot lustspelet har ägt rum under Gustaf Molanders regi." (SocD)

"Polis Paulus Påskasmäll visar att vi hade rätt i våra aningar, att herrar Fyrtorn och Släpvagn skulle må bra av luft- och regiombyte. De behöva tydligen en regissör med smak, och en sådan är Gustaf Molander. Typerna äro inte alls urtröskade ännu -- både den store och den lille mannen är skådespelare, de kunna mycket annat än det oftast enfaldiga pellejönseri, Lau Lauritzen låtit dem prestera. Molander har nu lockat fram nya sidor hos dem, jagat monotonin och de eviga upprepningarna på flykten, gjort de två rikare och saftigare. Släpvagnen har bl a fått en allvarlig pondus, som klär hans lilla trinda person förträffligt." (Robin Hood i StT)

"Egentligen är det ingen Släpvagnsfilm efter det vanliga receptet. Allt bredt danskt gemyt är så godt som borteliminerat. I stället möter man en beslöjat ironisk intellektuellt lagd humor, en slags Åbergssonsstil skulle man kunna säga. Det är ungefär den Gustaf Molander man mött som lustspelarregissör och lustspelsförfattare redan förut. Men han har sett amerikansk film under mellantiden och lärt sig handtera saxen skickligare än förr. Scenerna delas skickligt upp i små moment, intrigen bredes plötsligt ut på bred front, för att ett, tu, tre åter samlas i en enda stor brännpunkt." (StD)

"Visst är Polis Paulus Påskasmäll på S k a n d i a och S t u r e rolig, men den går inte upp mot Släpvagnens och Fyrtornets senaste danska produktion. Det är förnämligast handlingen som klickar, de tre herrarna vid groggen, som anges vara författare, ha inte haft fantasi att i tillräckligt hög grad fylla ut luckorna mellan de båda populära komikernas framträdanden. Men så ofta den lilla rultiga polismästaren eller det gängliga benranglet Lunken visar sig, är publiken med på noterna och anammar tacksamt deras tokerier." (DN)

Kommentar Svensk filmografi

Det danska komikerparet Fyrtornet och Släpvagnen var vid denna tid utomordentligt produktiva och utomordentligt populära, både i och utanför sitt hemland. Polis Paulus' påskasmäll var deras femtonde film tillsammans efter debuten 1921. Den svenska inspelningen försiggick från januari till mars 1925.
Intill nu hade paret uteslutande arbetat för det danska bolaget Palladium och dess regissör Lau Lauritzen, men detta bolag hade förpliktat sig att årligen ställa fyra "Fy og Bi-filmer" till den tyska filmmarknadens förfogande, och detta pensum blev nu Lauritzen övermäktigt. Följaktligen måste man acceptera att låna ut komikerna till främmande regissörer. Gustaf Molander blev den förste som fick äran att försöka. (Se Marguerite Engbergs monografi "Fy og Bi"!)

Fyrtornet och Släpvagnen hann fram till 1940 göra närmare femtio filmer tillsammans. Av dessa producerades ytterligare två i Sverige: Ebberöds bank 1926 och Bleka greven 1937.

Uppgiften att författarpseudonymen "Tre herrar vid en grogg" är täcknamn för trion Molander - Merzbach - Hemberg härstammar från Gustaf Molander själv. Det innebär att detta var den första arbetsuppgiften i svensk film för dr Paul Merzbach, en herre av kontinentalt ursprung som under de följande åren skulle spela en mycket stor roll som manusförfattare till en lång rad svenska filmer med sikte på utlandsmarknaden, oftast med Molander som regissör och Hemberg som produktionsansvarig.

Den danska skådespelerskan Lili Lani (eg Lili Kristiansson-Nielsen; artistnamnet var sammansatt av de första bokstäverna i hennes Palladium-chefers efternamn, Lauritzen och Nielsen) inledde med denna film en sporadisk svensk karriär. Eric Barclay å andra sidan var en svensk skådespelare (eg. Erik Altberg) med filmverksamheten praktiskt taget helt förlagd utomlands, till Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Detta var hans enda svenska stumfilmsroll.

Polis Paulus' påskasmäll blev en stor publiksuccé.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se