Originaltitel | Miljonär för en dag : Lustspel för filmen |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Förlaga |
|
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Barntillåten |
Sverigepremiär | 1925-12-26 |
Edvard Persson
Kalle Svensson, kallad Blixten
Adolf Jahr
Rickard Kvick, sjöman
Elsa Lindqvist
Inger Harden, förvaltarens dotter
Jullan Kindahl
pigan på Lövstaborg
Anders Frithiof
Joakim Harden, förvaltare på Lövstaborg, Ingers far
Ellen Rosengren
fru Harden, Ingers mor
Greve Sebastian Furucrona ligger för döden på sitt gods Lövstaborg. Innan han dör drar han under kudden fram sitt testamente: om inte hans längesedan försvunne son Rickard påträffas...
Skånepressen tog i allmänhet emot filmen med lokalpatriotisk stolthet. Frazie i SkD var vältaligast: "Den är så välgörande fri från det evinnerliga amerikanska moralpredikandet,...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Foto | |
Musikarrangör |
|
Orkester |
|
Orkesterledare |
|
Edvard Persson | Kalle Svensson, kallad Blixten | ||
Adolf Jahr | Rickard Kvick, sjöman | ||
Elsa Lindqvist | Inger Harden, förvaltarens dotter | ||
Jullan Kindahl | pigan på Lövstaborg | ||
Anders Frithiof | Joakim Harden, förvaltare på Lövstaborg, Ingers far | ||
Ellen Rosengren | fru Harden, Ingers mor | ||
Ernst Körner | Falskspelar-Jonte | ||
- | Ej krediterade: | ||
Richard Svanström | advokat Gustaf Lenning | ||
Harald Svensson | greve Sebastian Furucrona, Kvicks far/ena löjtnanten på födelsedagsfesten | ||
Gösta Lycke | andra löjtnanten på födelsedagsfesten | ||
Olga Hellquist | servitrisen på uteserveringen |
Produktionsbolag | Svenska Biografernas Förening u.p.a. | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | Film AB Liberty | 1925 |
Greve Sebastian Furucrona ligger för döden på sitt gods Lövstaborg. Innan han dör drar han under kudden fram sitt testamente: om inte hans längesedan försvunne son Rickard påträffas inom tio år skall herrgården tillfalla förvaltaren Joachim Harden som under mellantiden blir Lövstaborgs herre.
Den arbetsskygge Kalle Svensson, ironiskt kallad Blixten, sitter på en kaj och metar, när skonaren Elida ska lägga till. Besättningen tillåter sig ett litet skämt på Blixtens bekostnad med påföljd att han hamnar i plurret. Den hygglige sjömannen Richard Kvick hjälper honom ombord. Då kommer den ökände Falskspelar-Jonte och muckar gräl med Kvick. Det blir slagsmål och Kvick får tillfälle att visa sin styrka, vighet och hederlighet. Slutresultatet blir emellertid att skepparen ger honom sparken. Kvick och Blixten ger sig tillsammans ut på luffen i det skånska sommarlandskapet.
På en bondgård tar de två ägg ur ett rede, Kvick lägger tjugo öre som betalning -- och Blixten stoppar pengarna i fickan. De går på kafé, flirtar med servitrisen och ber att få kaffe och därtill att få äggen kokta. Det visar sig att äggen är av porslin. Kvick lånar hundra öre av servitrisen, ger dem till Blixten, som använder kronan till att betala kalaset.
Dottern till förvaltaren på Lövstaborg är ute och åker med häst och vagn, och just när hon passerar Kvick och Blixten skenar hästen. Ekipaget är nära att krocka med ett framrusande tåg, men Richard Kvick ingriper rådigt och modigt och räddar den fina fröken Inger. Hon svimmar. Kvick ger sig av därfrån utan att ge sig tillkänna.
När kumpanerna strax därefter vandrar utanför Lövstaborg hör de inifrån trädgården en röst som säger "Det är serverat". De tillåter sig att uppfatta detta som en invitation, kliver in och finner ett bord dukat med mat och dryck. De låter sig väl smaka, men avbryts plötsligt av förvaltare Harden som skäller ut dem för tilltaget. I ilskan tappar han sin välfyllda plånbok, och när den hederlige Kvick i stället för att stjäla den återlämnar den till ägaren får Harden en idé.
Han erbjuder Kvick att med Blixten som "privatsekreterare" under en tid uppträda som herre till Lövstaborg. Den i grevens testamente stipulerade tidsfristen är nämligen på väg att utgå, och Harden ängslas för vissa rykten som förtäljer att grevens försvunne son snart kan bli identifierad. Med Kvicks hjälp räknar Harden med att kunna ge sken av att arvingen redan kommit tillrätta. Kvick och Blixten accepterar förslaget. Harden själv reser bort för några dagar.
Installerade på godset blir de två kumpanerna snart bekanta med husets damer. Kvick inleder ett vackert svärmeri med Inger Harden, men grips samtidigt av svårmod över att hon talar föraktfullt om luffare. Blixten kurtiserar med mer rustika metoder godsets piga, men det förhållandet svalnar när paret dråsat utför en brant grusslänt.
På Ingers födelsedag väcker Kvick och Blixten med serenadsång och Kvick klättrar elegant uppför fasaden till sin tillbedda. Senare på dagen uppvaktar godsets underlydande med spelemän och folkdansare. De bjuds på kaffe i trädgården, medan finare gäster så småningom får middag.
Vid denna festlighet beslutar sig Inger för att eklatera förlovning med Richard Kvick. Då kan denne inte längre spela det falska spelet utan avslöjar att han och hans sekreterare i själva verket bara är ett par enkla luffare. Inger brister i gråt och fru Harden visar bedragarna på porten.
Samtidigt råkar förvaltare Harden återvända till godset, drabbad av dåligt samvete. Och när Kvick är på väg ut möter han sin uppdragsgivare och upptäcker på samma gång ett porträtt av sin egen mor på hallväggen. Det är han som är den försvunne arvingen! Richard Kvicks stolthet är nära att ta överhanden men slutligen beslutar sig han och Blixten för att stanna.
Censurnummer | 36327 |
---|---|
Datum | 1925-12-09 |
Åldersgräns | Barntillåten |
Originallängd | 2078 meter |
Kommentar | Granskningskopians aktlängder: 573-372-472-353-308 = 2078 m. Kortaste visningskopians aktlängder: 565-370-475-355-320 = 2085 m. Längsta visningskopians aktlängder: 575-380-483-365-336 = 2139 m. |
Bildformat | 1.33:1 |
---|---|
Ljudtyp | Stum |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 22 |
Längd i meter | 2139 meter |
Längd i minuter | 85 min |
Akter | 5 rullar |
Skånepressen tog i allmänhet emot filmen med lokalpatriotisk stolthet.
Frazie i SkD var vältaligast: "Den är så välgörande fri från det evinnerliga amerikanska moralpredikandet, happy-end-raseriet, lyxvräkigheten, bilkapplöpningen, sentimentaliteten m m, att den skulle vara torftig i sin okonstlade enkelhet, om icke den glada friskheten besjälat varje scen. En människa med smak, som haft plikten att vecka efter vecka se amerikanska varor av omtalat slag, har mången gång blygts över sitt biografbesök. Över denna film behöver endast den blygas, som i torftighet och fattigdom ser fel. Orsaken till att jag säger detta är, att en mängd av filmens inomhusscener äro torftiga till den grad, att man kommer att tänka på commedia dell-arte-konstens iscensättning. Men den omedelbara och friska gestaltningen uppväger de brister, som här och var märkas i utstyrseln. Edvard Persson som den gemytlige och godmodige skånske luffaren framkallar hejdlös munterhet, så fort han visar sig. Han minner osökt om Fatty i dennes bästa filmer. Under scenerna med luffaren-Persson och pigan, fru Kindahl, var salongen hejdlöst jubel."
Lika mycket tillgivenhet gav skånetidningarna till Adolf Jahr. "Han har ett bra filmansikte och visar prov på en viss Douglas Fairbanks-förmåga att klara gymnastiskt kinkiga situationer, som en krävande regissör med vetskap om vad som gör sig ideligen hittat på." Så skrev -ek i SDS, och recensenten i Arbetet anade stora framtidsutsikter för aktören:
"Skulle det månne vara förhastat att förutspå, att Jahr kommer att göra en mindre vanlig framgång på den vita duken i sinom tid? Representerar han icke i hög grad typen för en framgångsrik filmhjälte: ett bra ansikte, styrka, vighet, smidighet och framförallt det rätta humöret? Den som lever får se." Det var väl spått.
Stockholmskritiken var i gemen avsevärt mer reserverad. Den stränge Gvs i StD var mycket syrlig, men tilllät sig i alla fall att också han ställa en gynnsam prognos, för skådespelaren Edvard Persson:
"Att intrigen slår rekord i dumhet betyder kanske inte så mycket. Det förekommer nämligen inte så sällan i filmkonsten. Men vad man kan fordra är att den skall vara skickligt spunnen, sedan de otroliga förutsättningarna stökats undan. Det är emellertid inte fallet med Millionär för en dag. Det hela är rörigt och mycket ledsamt. Man är glad, när filmen väl är slut. Spelade regissören inte själv med, skulle ett åskådande vara än mer prövande. Det var så förra gången med. Man har på känn, att Edvard Persson har vissa möjligheter som filmskådespelare, om också hans fack är ganska begränsat. Regissören har man ingen anledning att ge några komplimanger."
I DN var omdömena generösare: "Visserligen är det ingen fullödig filmprodukt -- därtill är den för svag i de stora linjerna, alltför amatörmässig både i form och innehåll -- men den är värd att minnas för att den ger vissa löften om en ny svensk lustspels- eller, kanske rättare sagt, farsregissör, på samma gång den visar upp en ny filmskådespelare i den komiska gubbgenren, vilka båda egenskaper förenats i en och samma person -- Edvard Persson! Som regissör har denne ett gott sinne för fantasirika detaljer och en förmåga att komponera in lustiga uppslag i handlingen, som just tyder på att han med större träning och säkrare retusch skall kunna göra goda farser. Och i sin egenskap av skådespelare å andra sidan har han ett lugnt, flegmatiskt temperament att falla tillbaka på och en sund humor av god verkan."
Miljonär för en dag spelades in i Skåne sommaren 1925. Denna Edvard Perssons tredje film gjorde publikfiasko i huvudstaden men hade stora framgångar på vissa håll i landsorten, bl a i Norrland.
Edvard Persson inledde här på allvar ett kompanjonskap med Adolf Jahr som skulle räcka stumfilmstiden ut. De uppträdde bland annat ytterligare två gånger tillsammans under rollnamnen från Miljonär för en dag, nämligen i Kvick som Blixten (1927/5) och På kryss med Blixten (1927/14). När ljudfilmen kom gick de skilda vägar mot stjärnpositioner som blev tämligen enastående i svensk film.
Den här filmen byggde på ett lustspel av Fredrik Lindholm, som Edvard Persson sett på Frilufts!teatern i Malmö 1919. En långt senare Edvard Persson-film, En sjöman till häst (1940/34) var i själva verket en nyinspelning av Miljonär för en dag, ehuru ursprunget aldrig angavs.
Produktionsföretaget Svenska Biografernas Förening upa utgjordes av en grupp biografägare som 1924 brutit sig ur Sveriges Biografägareförbund under ledning av Malmö-direktören Gustaf Löfberg -- det var på hans biograf Palladium som Miljonär för en dag fick sin urpremiär. SBF kom under de följande åren att finansiera en avsevärd del av den svenska filmproduktionen fram till och med Gustaf Wasa (1928/5 och 6). Föreningen var intimt förbunden med distributionsföretaget Liberty, som i sin tur styrdes av det amerikanska bolaget Paramount och som bl a distribuerade Edvard Persson-filmen.
Svenska Biografernas Förening hade tidigare deltagit i finansieringen av Skärgårdskavaljerer (1925/17) men stod nu för första gången formellt som filmproducent.
(sensommaren) | 1925 | 1925 | ||||
Malmö | Sverige | |||||
Klippan | Sverige | |||||
Ellinge slott | Eslöv | Sverige |
Sverigepremiär | 1925-12-26 | Rialto | Göteborg | Sverige | 93 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
1925-12-26 | Odéon | Helsingborg | Sverige | 93 min | ||
Urpremiär | 1925-12-26 | Rialto | Göteborg | Sverige | 93 min | |
1925-12-26 | Odéon | Helsingborg | Sverige | 93 min | ||
Annan visning | 1925-12-28 | Palladium | Malmö | Sverige | 93 min | |
Stockholmspremiär | 1926-01-23 | Sibyllan | Stockholm | Sverige | 93 min |
Adel |
Arbetslöshet |
Arv |
Barn/återfunnet |
Bedrägerier |
Bondgårdar |
Ellinge |
Falska identiteter |
Fasadklättring |
Fester |
Folkdans |
Födelsedagar |
Förlovningar |
Förnedring |
Förvaltare |
Heder |
Häst/skenande |
Kamratskap/manligt |
Klippan |
Luffare |
Malmö |
Omvändelse |
Piga |
Räddningsbragd |
Serenad |
Sjöman |
Skåne |
Slagsmål |
Slott |
Svimning |
Testamenten |
Upphöjelse |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 1987 |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Ej typbestämt material |
---|---|
Materialbas | Nitrat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | Lito Svensk Konstindustri |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Kringmaterial |
---|---|
Omfång | 1 s. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |