Hon, den enda (1926)

Media (95 st)

Originaltitel	Hon, den enda
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gustaf Molander
Manus	Ragnar Hyltén-Cavallius
Förlaga	Il ne faut jurer de rien (Pjäs)
Produktionsland	Sverige Tyskland
Produktionsbolag	Svensk-Selected Universum-Film AG (UFA)
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Sverigepremiär	1926-11-08

Medverkande

Alfons Fryland
Valentin van Zanten

Vera Voronina
Dolores del Prado

Ivan Hedqvist
Louis van Zanten, antikhandlare

Margit Manstad
Inez Maria

Gunnar Unger
Donald Brooke

Edvin Adolphson
vännen

Visa fler

Handling

Den unge överklassparisaren Valentin van Zanten har en lyxig lunch-tätatät med den flirtiga Inez Maria, när "vännen" dyker upp och stör samvaron med egna och framgångsrika...

Visa hela handlingen

Press

Nästan samtliga stockholmskritiker diskuterade innebörden i den svensk-tyska internationalisering som i och med Hon, den enda på allvar inletts för den svenska filmindustrin. De flesta...

Visa all press

Den unge överklassparisaren Valentin van Zanten har en lyxig lunch-tätatät med den flirtiga Inez Maria, när "vännen" dyker upp och stör samvaron med egna och framgångsrika förförarmanér. Samtidigt kommer Valentins farbror och välgörare, antikhandlaren Louis van Zanten på besök och föreslår Valentin en resa till Castro del Prado, ett fashionabelt ställe "vid Pyrenéernas fot". Besviken på Inez Marias trolöshet beslutar sig Valentin för att följa med och skriver ett syrligt avskedsbrev till väninnan.

På Castro del Prado träffar herrarna van Zanten den unga och vackra dottern på stället, Dolores del Prado, som gamle Louis sedan länge varit farbroderligt förälskad i. I ett allvarsamt samtal män emellan uppmanar Louis sin nevö att gifta sig, men den desillusionerade Valentin säger sig inte vilja utöka skaran av äkta män som blir bedragna av de trolösa kvinnorna. Louis hävdar upprört att Dolores inte är som andra kvinnor och föreslår att Valentin ska gifta sig med henne. "Och om jag nu bevisar dig att din lilla Dolores är som alla de andra? Om jag inom fyrtioåtta timmar - här följer en bild där Valentin symboliskt bryter kvisten från en persika - ska jag då gifta mig med henne?" Louis och Valentin ingår ett vad med innebörden, att Valentin måste gifta sig med Dolores om han inte inom två dygn lyckats förföra henne.

Dolores uppvaktas av flygarynglingen Donald Brooke, en amerikan av lindrig intelligens, och Valentins första åtgärd blir att slå rivalen ur brädet. När den ungdomliga delen av gästerna på Castro del Prado gör en segeltur till Biarritz lurar Valentin amerikanen att försöka imponera på Dolores genom att landa med sitt flygplan bland alla badgästerna på plagen. Dolores visar sig föga trakterad av detta uppmärksamhetsbevis och demonstrerar detta genom att tydligt föredra Valentins sällskap. Denne låtsas ståndaktig inför hennes frestande kvinnlighet, vilket ytterligare ökar hennes intresse. Han driver spelet ännu längre genom att förmå Donald att agera Romeo på Dolores balkong om natten, varvid Dolores grips av panik och rusar ut ur sitt rum för att söka lugn och tröst hos Valentin.

Nästa dag dyker Inez Maria oväntat upp i Biarritz för att tvinga Valentin tillbaka. Valentin rymmer emellertid med Dolores till ett litet värdshus, där han från början avser att förföra henne. Här finner han emellertid att han mot sin vilja blivit djupt förälskad. Eftersom kärleken är besvarad är idyllen fullkomlig tills Inez Maria på nytt uppträder på arenan och ställer till en scen. Upprörd lämnar Dolores värdshuset och återvänder till Castro del Prado.

I sin sårade förtvivlan erbjuder hon nu gamle Louis äktenskap och denne accepterar överlycklig anbudet. Per telegram får han samtidigt veta att en köpare anmält sitt intresse för hans antikhandel, varför Donald Brooke erbjuder sig att omedelbart skjutsa det nyförlovade paret till Paris i sitt flygplan. Men Valentin, som nu återkommit och fått reda på Dolores desperata beslut, låser in Donald på toaletten och stjäl hans flygardress.

Oigenkännlig i flygaroverallen utger sig Valentin för att vara Donald och lyckas lyfta med planet och Dolores innan Louis hunnit ombord. I tro att det är Donald hon har vid sin sida bekänner Dolores i planet att det är Valentin hon älskar. Här följer en slutkyss som är nära att leda till störtning. Nere på marken inser onkel Louis vad som hänt, och eftersom de två ungdomarna i planet är det käraste han har beslutar han att behålla sin antikhandel för att kunna försörja de två!

Pressreaktion Svensk filmografi

Nästan samtliga stockholmskritiker diskuterade innebörden i den svensk-tyska internationalisering som i och med Hon, den enda på allvar inletts för den svenska filmindustrin. De flesta hälsade nyorienteringen med tillfredsställelse, och påfallande många passade på att säga farväl till "den svenska bondefilmen", synbarligen utan större saknad.

"Svensk internationell film - det är inte utan att man till en början är skeptisk mot sammanställningen. Förlorar inte svenskheten sina särdrag och blir å andra sidan inte internationaliteten något Grönköpingsmässig? Frågorna ställas gärna, främst därför att vi varit vana att göra svensk film synonym med bondefilm. Men varför skulle inte svenska skådespelare tillsammans med utländska kolleger kunna spela film med internationella motiv? För de svenska filmintressena var det en ekonomisk nödvändighet att vidga basen för både inspelningen och försäljningen. Detta kunde ske endast i samförstånd och samarbete med utlandet. Först då skapades nämligen den ekonomiska och konstnärliga grundval, som kan möjliggöra stora filmer och förstklassiga filmer, väl inspelade med förnäma krafter och gedigen utstyrsel. (-) Filmen står på ett mycket högt plan i alla hänseenden och aftonen blev särdeles njutbar. (-) Kort och gott: en film som bör ses och njutas av." (FDP)

"Europeiskt snitt - och ändock nationell. De svenska bondefilmernas tid är förbi. Beklagande röster ha hörts häröver, inte bara från eget land, utan från Norge och Danmark. Det är vänligt med vackra ord, men var gör det mer, när världen där ute ej vill ha dem mer och hemmamarknaden ej räcker. Man har tyckt mycket om dem, men tröttnat - säg en fröjd som varar beständigt här i världen, när det gäller folks smak och önskningar. Det är för resten förmätet att tro, att våra svenska bönder äro så mycket märkvärdigare än andra länders. Skall svensk film leva och bestå, skola vi göra oss gällande ute i världen, måste vi alltså gå andra vägar. Och som det första mer betydande resultatet av denna nya svenska filmproduktion kommer nu Hon, den enda. (-) Stycket mottogs vid premiären med en spontan applåd. Det är intet tvivel om att svensk film nu är inne på rätt kurs mot kommande segrar." (E-m i NDA)

Det var flera kritiker som var missbelåtna med de främmande skådespelarinsatserna samtidigt som de svenska aktörerna rosades. Mest vältalig i det avseendet var Robin Hood i StT, som gav följande beskrivning av Vera Voronina i huvudrollen: "Hon saknar sitt folks gudagåva charmen och temperamentet. Hon är stel och styv och oshinglad och ingenting. Ännu värre är hennes lycklige älskare Alfons Fryland (kand. Unger är bara den olycklige). Herr Fryland svalde troligen en linjal när han var liten, och skaffade sig troligen mage när han blev stor. Linjalen och magen framkalla en underlig plastik. Nacken och ryggen äro spikraka, styva, oböjliga. Och magen söker herr Fryland dölja genom att spänna sig och dra in andan. Resultatet blir att bröstet sväller ut. Likaså den bakersta av alla mänskliga kroppsdelar."

Dessa omdömen hindrar inte, att Robin Hood till sist var mycket nöjd med filmen och avgav ett betyg som han sedermera skulle ångra och ta tillbaka: "Ypperlig är i n t e ett för starkt ord. Hon, den enda är verkligen den enda! Den enda svenska film, som hittills detta år varit Film med stort F. Allt det andra har varit patriotisk bilderbok, nybörjarförsök eller misslyckat skämt."

Den enda recensent som allvarligt ifrågasatte värdet av Hon, den enda var signaturen F-e i Arbetaren: "Röda Kvarn visar denna vecka en film, som blivit bebådad genom en synnerligen storartad och påkostad reklam. (-) Men - var fanns den verkliga handlingen, humöret, spänningen och framförallt andan i det hela, som man dock har rätt att kräva? En komedi bör åtminstone vara rolig. Men det är inte denna film, och handlingen kryper fram som en trött snigel. (-) Det gör oss sannerligen ont att behöva fälla dessa kritiska omdömen, men rättskänslan tvingar oss därtill. Det gör oss även mycket ont att inte kunna presentera Gustav Molander såsom någon särdeles fyndig regissör i och med denna film. Även om Hyltén-Cavallius manuskript varit torftigt, borde regissören ha kunnat plocka in en del fiffiga detaljer."

Kommentar Svensk filmografi

Detta var den första av Oscar Hembergs internationella samproduktioner inom filmbolaget Isepas ram, inspelad sommaren 1926.

Isepa kan betraktas som ett dotterbolag till Svensk Filmindustri, även om bokförläggaren Birger Wahlström (tidigare Bewe-film) innehade en av de tunga aktieposterna. Bolaget hade konstituerats i april 1926 med Hemberg som drivande kraft, och det hade i sin tur ett eget dotterbolag, Svensk-Selected. Detta är anledningen till att Hon, den enda ömsevis uppges vara producerad av SF, Isepa eller Svensk-Selected.

Liksom i åtskilliga andra av den internationella givens filmer lokaliserades delar av handlingen till Paris, tjugotalsromantikens huvudstad. Den målmedvetna inriktningen på tidens fashionabla moderniteter tog sig uttryck i fokuseringen på flygningen, Rivieran och negercabarén. Danstruppen The Black People med primadonnan Maud de Forest uppträdde 1926 på Vasateatern i Stockholm och engagerades för ett stort nummer i filmen.

Donald Brookes flyglandning på plagen i Biarritz blev med viss rätt ryktbar som en prima filmsensation. Filmen visar verkligen en autentisk landning, filmad i två tagningar utan trick, men den inspelades på stranden i Falsterbo med mängder av skånska statister som utsattes för vissa risker i sammanhanget.

Några av skådespelarna i de bärande rollerna hämtades från Tyskland men huvudparten av rollistan var svensk. Ivan Hedqvist tvingades att pendla mellan Berlin och Stockholm, eftersom han samtidigt spelade en roll i en annan svensk-tysk samproduktion, Olof Molanders Bara en danserska (1927). Gunnar Unger som filmdebuterade i Hon, den enda hämtades som amatör från Stockholms Högskola och fick en kort men rätt framgångsrik filmkarriär åren 1926-27.

Det kan tilläggas, att den välvilja som mötte filmen från kritikernas sida vid premiären inte har stått sig nämnvärt. Robin Hood hörde då till entusiasterna men talar i sin senare historieskrivning om "en fadd smak av oäkthet och knoddelegans".

I filmens praktfulla reklamblad finns det detaljerade musikprogram bevarat, som Rudolf Sahlberg använde vid ackompanjerandet av Hon, den enda på Röda Kvarn i Stockholm.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se