Fången n:r 53 (1929)

Media (97 st)

Originaltitel	A Cottage on Dartmoor
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Anthony Asquith
Producent	H. Bruce Woolfe
Manus	Anthony Asquith
Förlaga	A Cottage on Dartmoor (Berättelse)
Produktionsland	Storbritannien Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri British Instructional Films, Ltd.
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Engelska
Sverigepremiär	1930-01-27

Medverkande

Norah Baring
Sally, manikurist

Hans Adalbert Schlettow
Harry, bonde

Uno Henning
Joe, frisör

Judd Green
kunden

Anthony Asquith
man med glasögon i biografen

Handling

London, Tower Bridge, bogserbåtar på Themsen, trafiken runt Piccadilly Circus med dubbeldäckade bussar och taxibilar modell 1930. En frisersalong med ca 20 barberarstolar. Den vackra...

Visa hela handlingen

Press

SvD (By): "Man har all anledning att vara stolt över det svenska inslaget. Uno Henning har skapat en roll av mera ovanliga mått, och det svenska kameraarbetet är delvis alldeles...

Visa all press

London, Tower Bridge, bogserbåtar på Themsen, trafiken runt Piccadilly Circus med dubbeldäckade bussar och taxibilar modell 1930. En frisersalong med ca 20 barberarstolar. Den vackra brunetten Sally manikyrerar en kund och frisören Joe, som sysslar i en annan del av lokalen med en man, tittar svartsjukt mot henne. Han tappar ett par biobiljetter som knycks av en manlig kollega som sedan bjuder ut ett kvinnligt biträde. Joe har tydligen inte råd att köpa nya så Sally bjuder hem honom till sällskapsrummet på sitt pensionat. Gamla fröknar kluckar omkring dem och försöker lämna dem i fred, men en döv dam sätter sig störande nära. Joe går hem utan att ha kysst Sally till hennes besvikelse.

En dag inriktar sig en ung bonde, Harry, på Sally sedan hon flirtat med honom så han gått med på att manikyreras av henne. Han bjuder henne på bio och Joe lyckas få en plats omedelbart bakom dem. Det är stumfilm med stumfilmsorkester i diket och Harold Lloyd på duken (Hot Water, 1924) där han åker spårvagn med en kalkon. När Sally och bonden börjar hålla varandras händer exploderar Joe och det blir slagsmål mellan dem inne i bion, varefter Joe kastas ut.

Nästa dag retar man Joe i frisersalongen för att han fått en rival. Han säger att han skall skära halsen av rivalen med rakkniven, hans kollega eggar honom. Harry kommer in och rakas av Joe samt manikyreras av Sally. Medan detta pågår ser Joe att Sally bär en förlovningsring. Han stelnar med kniven mot Harrys strupe. Det betecknas som mordförsök och Joe döms till straffarbete i Dartmoor- fängelset.

Ute på heden Dartmoor bor nu Harry och Sally som gifta i ett litet hus. Sally har en liten pojke, som hon badar och lägger. Joe rymmer från fängelset och larmet går. Han anländer till huset och Sally, som är ensam, släpper in honom och gömmer honom i pojkens rum. Polisen kommer, två konstaplar. En stannar ute och en vaktar inne. Harry kommer hem och upptäcker Joe i pojkens rum, samt beslutar sig för att hjälpa honom. Man bjuder in poliserna och ger dem whisky, medan Joe tar sig ut genom ett fönster i civila kläder, som han fått av Harry. Han får dessutom låna en häst. Men han beslutar sig för att återvända till Sally. När han närmar sig huset blir han ihjälskjuten av en polis och dör sedan i armarna på Sally.

Pressreaktion Svensk filmografi

SvD (By): "Man har all anledning att vara stolt över det svenska inslaget. Uno Henning har skapat en roll av mera ovanliga mått, och det svenska kameraarbetet är delvis alldeles förträffligt. Och samarbetet mellan Svensk Filmindustri och British Instructional har tydligen varit av sådan art, att man får hoppas att det skall fortsätta och ge nya värden.

Fången 53 är egentligen en ganska kuslig film. Det vilar en dov underlig stämning över den, något sjukligt i hela uppläggningen, men samtidigt mänskligt gripande, realistiskt och hårt. (-).

Filmens styrka ligger i regi och spel. Handlingen är förtätad och har starka effekter bara man kommit över den något utdragna inledningen. Miljön är utmärkt och väl utnyttjad och kulisserna inte störande. Spelet är måttfullt i form men starkt personligt. Uno Henning har fått fram en utmärkt typ, trovärdig och av övertygande linjer. Man motser med spänning hans nästa större roll. Engelskan Norah Baring är hjältinnan och har en smula för passivt betonad uppgift för att hon skall kunna få ut något större av den. Hon gör den dock på ett tilltalande, fint sätt, välgörande befriat från alla amerikanska divalater och trick."

StT (Robin Hood): "Man har länge väntat på aristokraten Asquiths svensk-engelska film. Var han fisk eller fågel -- som filmregissör? Nu vet man det. Han är både fisk och fågel. Han kan dyka under ytan som en fisk, och skildra människosjälar. Han kan lyfta sig som en fågel, höja sig till patos och inspiration. Felet är bara att han är både det ena, och det andra, och framför allt det tredje: Nybörjare. Han förmår ännu ej behärska sitt stoff, han gör briljanta detaljer men dröjer så länge vid dem att han tappar de stora linjerna. Och när sedan klimax kommer har han ej längre krafter eller filmmeter kvar. - Han kan heller inte hålla stilen: Komedi och tragedi omväxla på ett mindre behagligt sätt. - Han kan heller inte placera rätt man på rätt plats: Tyske aristokraten Hans Adalbert von Schlettow kan omöjligt göra om sig till engelsk kusin från landet.

Fången 53 faller sålunda sönder i småbitar, men av bitarna har man mycket nöje. Svenske fotografen Axel Lindblom hedrar sig. Scenerna på biografen, och i rakstugan äro både bra och roliga, de små stickbilderna av barberare och annat gott folk både talande och knäppta i rätta psykologiska ögonblicket.

Men bästa hr Lindblom - varför har ni gjort hr Henning så ful? Uno Henning spelar annars sin otroliga svartsjukeroll intensivt och bra. Den något judiska hjältinnan har lång hals, långa ben och charm."

Kommentar Svensk filmografi

Anthony Asquith började spela in sin sista stumfilm 1929 i en nybyggd filmateljé i Welwyn Garden City norr om London. Ljudfilmen stod för dörren men ateljén hade ännu inte fått ljudutrustning. Asquith gjorde sin stumfilm med olika tekniska infall som minskade användandet av stumtexter. Det finns en pojke som pratar i en bar och på duken blixtrar hans samtalsämnen in. På ett ställe förekommer sex rutor av en cricketmatch, en glimt av hästkapplöpning etc. När fången springer över heden klipper han in vågor mot kusten och svallvågor i fören av en båt för att betona rörelsen och på ett poetiskt sätt säga att han drar fram utan att lämna spår efter sig.

Enligt Kenne Fant i "Skall vi sluta filma, Olof Palme?" gav denna film en förlust av 104.927 kr. I England fick den musik och viss dialog eftersynkroniserad och släpptes ut med ljud. I Sverige gick den som stumfilm med svenska texter.

I England släppte man ut en eftersynkroniserad upplaga av filmen som tydligen skiljde sig väsentligt i vissa redigeringsdetaljer från den stumfilm som visades i Sverige. Den engelska börjar med ett fängelseavsnitt och fortsätter med frisersalongen som en återblick. De älskande går på bio och ser en ljudfilm och på filmen visades tydligen aldrig några detaljer av det som projiceras på duken. Frisersalongen var placerad i en liten stad i Devonshire medan den i den svenska stumfilmsversionen måste anses ligga i London. De inledande Londonbilderna i den svenska versionen förekommer inte i den engelska.

I samband med filmens reprisvisning 1954 skrev Per-Olof Wredlund i AT: "Fången 53 är en förbluffande bra film, modern i ordets bästa bemärkelse till stil och uppläggning. Det är då inte dess litterära förtjänster man närmast tänker på -- innehållsmässigt är det en skäligen enkel historia om två män och en kvinna -- utan den utformning filmen fått, hur väl den utnyttjat vad man brukar kalla de rent filmatiska uttrycksmedlen. Antalet texter är förhållandevis få -- det är den bildmässiga skildringen som står i centrum.

Dess regissör är Anthony Asquith, som med denna film ansågs vara Hitchcocks jämlike och jämte honom den engelska filmens hopp under 30-talet. Hitchcock gav sig i väg till USA och Asquith kom att framstå som en habil regissör, mannen bakom verk som Pygmalion, Skolpojkar är vi allihop, Fallet Winslow och Skuggan av en man."

Axel Lindblom föddes i Västerås 19 april 1891 och dog 8 mars 1967 i Älvsjö utanför Stockholm. Han knöts till Svenska Bio 1917 som journalfilmsfotograf, sysslade sedan med B-foto på långfilmer och gjorde 1922 sin första film som A-fotograf, nämligen Det omringade huset i regi av Victor Sjöström. Sedan arbetade han främst med Gustaf Molander och Sigurd Wallén för att 1929 vara med om expeditionsfilmen Den starkaste tillsammans med Alf Sjöberg. Fången 53 inspelad i England, blev hans sista långfilm. Efter 1930 lämnade han helt filmyrket för att bli lantbrukare i trakten av Älvsjö. Som A-fotograf hade han 1922-30 medverkat i sexton filmer.

Alf Sjöberg (intervju 2.9.1976): "Jag fann Lindblom vara en ganska kärv och brysk person, men oerhört kunnig som fotograf. Han hade ovanlig snabbhet i uppfattningen av en scen, han var bildidealist. Privat var han natursvärmare och jag kan väl förstå att han kunde sluta med filmfotografens yrke för att dra sig tillbaka och bli jordbrukare."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se