Längtan till havet (1931)

Media (51 st)

Originaltitel	Längtan till havet
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	John W. Brunius
Producent	Robert Kane (som Robert T. Kane)
Manus	Gustaf Collijn Marcel Pagnol
Förlaga	Marius (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Les Studios Paramount
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1931-11-12

Medverkande

Edvin Adolphson
Marius

Inga Tidblad
Fanny

Carl Barcklind
César, Marius' far, ägare till Bar de la Marine

Karin Swanström
Honorine, Fannys mor, fiskmånglerska

Rune Carlsten
Panisse, änkeman

Nils Lundell
Piquoiseau, tiggare

Visa fler

Om filmen

När Marcel Pagnols pjäs "Marius" blev film, gjorde man en fransk, en tysk och en svensk version samtidigt. Längtan till havet spelades in i Marseilles hamnkvarter, där...

Visa hela texten

Handling

Vi sveper fram över hamnen i Marseille och ser Medelhavet bakom. I den äldre delen av hamnen har Cesar sin bar och hans son Marius hjälper honom. På torget intill har Honorine sitt...

Visa hela handlingen

Press

StT (Robin Hood): "Det är sällan man finner en miljö så levande berättad som i denna film. Man förstår att Pagnol hädanefter tror på ljudfilmen. Paramount har stängt av en bit i...

Visa all press

När Marcel Pagnols pjäs "Marius" blev film, gjorde man en fransk, en tysk och en svensk version samtidigt. Längtan till havet spelades in i Marseilles hamnkvarter, där Edvin Adolphson slits mellan Inga Tidblad och sin längtan ut på haven.

Författaren Marcel Pagnol ("Jean de Florette", "Brev från min kvarn") skrev i slutet av tjugotalet några av Frankrikes mest framgångsrika pjäser. En av dem var "Marius". Filmatiseringen blev en enorm succé, och Pagnol bildade ett eget produktionsbolag i Marseille. I sin tidskrift "Les cahiers du film" hävdade han att dialogen måste gå före bilden, och att författaren var viktigare än regissören. Under stumfilmstiden, som inte var långt borta, var regissören allsmäktig.

Marius gjordes simultant i tre olika versioner: en fransk, en tysk och en svensk, och Alexander Korda var den överordnade regissören. Pagnol skrev manuset, där sonen till en åldrad barägare i Marseilles hamn drömmer om att segla långt bort över haven. Han och barndomsvännen Fanny älskar varandra, och Marius måste avgöra om han kan lämna henne och sin far.

Robin Hood skrev i Stockholms-Tidningen: "Det är sällan man finner en miljö så levande berättad som i denna film. Man förstår att Pagnol hädanefter tror på ljudfilmen. Paramount har stängt av en bit i Marseilles hamn [och kameran] har vältrat sig i rikedom av blomkålshuvud och gapande fiskar och seglare med vindfulla segel. […] Man känner närheten av Marseille, dess doft av fisk och hav och vått trä, man hör vågskvalpet, ångbåtssignalerna, matrosernas bråk. […] Edvin Adolphson har knappast gjort något bättre […]. En viss skygghet, en viss avvärjande torka, och en ung själ helt behärskad av en hemlig, undertryckt lidelse. Varje replik är noga inarbetad, knapp och lågmäld, men kommer ändå naturligt. […] Utmärkt är också Carl Barcklinds friska, hjärtliga krogvärd, en präktig typ att se på och lyssna till. […]"

Inga Tidblad har berättat: "Längtan till havet gjordes samtidigt i en tysk, en fransk och en svensk version. För att spara på film ställdes alla tre små Fannyarna upp i en liten kö i hamnen när de skulle springa ut på piren och ropa på Marius. Där stod vi alla tre i likadana förkläden och likadana hattar som fiskförsäljerskorna har. Vi kunde knappast låta bli att skratta när det kommenderades 'Kamera! Börja!' Först sprang den tyska Fanny och ropade 'Mariuss!' och sedan den franska med sitt 'Mari-uss' och den svenska – ja, det var jag det. Under inspelningen där nere träffade jag författaren Marcel Pagnol själv. Han var äkta marseljäsare och mycket vänlig. Han nämnde att han visste att jag spelat med i alla tre av hans pjäser."

Och Edvin Adolphson: "Jag kommer ihåg […] en väldig scen som Alexander Korda […] hade ordnat i hamnen. Det var natt och man hade en enorm massa belysning ute med massor av kablar. Riggar på segelbåtar var bakbelysta och man hade eget elektricitetsverk med sig för att få ljus på hela kajen. Det förde med sig att horor och hallickar som satt ute på taken i 'de okända kvarteren' blev belysta och satt där och skrek och gestikulerade under tagningen. De stora invecklade scenerna hade Alexander Korda som överregissör. John W. Brunius skötte mera den svenska dialogregin och Rune Carlsten fungerade som hans tolk och kontaktman. […]Vi hade trubbel i början för Marcel Pagnol skulle leverera ett franskt manus som Paramount sedan skulle använda […]. […] skådespelare och regissörer gick och väntade på honom.
Dem gjorde det ingenting för de hade betalt – men den amerikanske producenten Robert Cain blev nervös av väntandet.

Till slut anlände Pagnol i en öppen Rolls Royce och där tronade han lite härsken i skjortärmarna. Han gick upp till Cain som satt på en terrass och slängde manusbladen framför honom. Cain var uppretad och meddelade att han tänkte göra avdraget på honoraret för förseningen. 'Vet monsieur Pagnol vad den här förseningen kostar er?' Efter en kort ordväxling rev Pagnol sönder sitt manus och slängde det över terrassen ner i rabatterna. Medan Pagnol for bort i sin Rolls rusade alla omkring och samlade manusbitar som sedan klistrades ihop och skrevs ut. Filmen kunde börja."

Nina Widerberg (2015)

Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.

Boka film ur filmarkivets digitala samlingar

Vi sveper fram över hamnen i Marseille och ser Medelhavet bakom. I den äldre delen av hamnen har Cesar sin bar och hans son Marius hjälper honom. På torget intill har Honorine sitt fiskstånd och på terrassen utanför baren sköter hennes dotter Fanny ostronståndet.

Marius längtar hela tiden till havs. En gammal sjöman, Piquoiseau, uppmuntrar honom med sina fantasirika berättelser från de sju haven. Endast en sak håller Marius kvar i Marseille - Fanny. Han älskar henne utan att vara helt klar över det. Fanny vill att han skall klart uttala sin kärlek, för att påskynda detta gör hon honom svartsjuk genom att välvilligt lyssna till kärleksförklaringen från den rike gamle änklingen Panisse.

Det får den önskade effekten. Marius blir ursinnig av svartsjuka men den kärleksförklaring som kommer blir framsagd av Fanny, inte av Marius. De inleder ett kärleksförhållande och är lyckliga en tid, men Marius som ser de stora fartygen komma och gå, kan inte helt kuva sin längtan till havet, vilket dock Fanny vägrar att inse.

Honorine upptäcker plötsligt vad hennes dotter och Marius håller på med och skyndar till barägaren Cesar för att snabbt ordna ett giftermål. Men nu börjar Fanny förstå att hennes lycka med Marius inte kan bli beständig, för Marius kan aldrig i längden undertrycka sin reslust. Så hon gör sitt stora offer: hon säger till Marius att hon i alla fall tänker gifta sig med den rike Panisse och hon övertalar honom att resa sin väg. Bort far Marius i ett segelfartyg.

Pressreaktion Svensk filmografi

StT (Robin Hood): "Det är sällan man finner en miljö så levande berättad som i denna film. Man förstår att Pagnol hädanefter tror på ljudfilmen. Paramount har stängt av en bit i Marseilles hamn och när kameran glider utmed trottoarerna, förbi sjömanskaféerna, över fisk- och grönsakstorgen, så är det inga väluppbyggda, väldrillade ateljéscener där utväntade, söndergäspade statister anstränga sig att verka pigga och franska och Marseillesiga det är verkliga gator, krogar, torg och verkliga Marseille-bor.

Kameran har vältrat sig i rikedom av blomkålshuvud och gapande fiskar och seglare med vindfulla segel. Då och då öppna sig utsikter över Marseilles gamla hamn med de låga, sydländska husen, den höga bron och kyrkan Notre Dame de la Garde uppflugen på ett berg som en gammal ruvande örn. Man känner närheten av Marseille, dess doft av fisk och hav och vått trä, man hör vågskvalpet, ångbåtssignalerna, matrosernas bråk. Och man tror på Marius och hans längtan över haven, en längtan så stark att den besegrar till och med kärleken till den älskade ungdomsvännen.

Edvin Adolphson har knappast gjort något bättre än denna krogvärdsson. En viss skygghet, en viss avvärjande torka, och en ung själ helt behärskad av en hemlig, undertryckt lidelse. Varje replik är noga inarbetad, knapp och lågmäld, men kommer ändå naturligt. Adolphson är överlägsen Lars Hanson i Marius roll.

Utmärkt är också Carl Barcklinds friska, hjärtliga krogvärd, en präktig typ att se på och lyssna till. Georg Blomstedt har en briljant scen och Rune Carlsten är mycket bra, särskilt i början.

Damerna lyckas mindre väl, vad det nu beror på. Utan att på något sätt fördärva sina uppgifter. Regissör Brunius insats är svår att värdesätta när man ej sett de andra språkversionerna. Svenskarna har ju bara haft att hoppa in i färdiga ställningar och repetera vad andra språkgrupper gjort före dem.

Men ingen grupp har arbetat bättre -- det är säkert."

SvD (Eveo): "Den filmversion, som i John W. Brunius regi hade sin premiär på China på torsdagskvällen, har på ett alldeles förträffligt sätt fångat styckets egenartade ton. Den har egentligen endast ett fel och det är kanske snarare manuskriptförfattarens än regissörens. Gustaf Collijn har i sitt scenario troget följt Pagnols pjäs, som naturligtvis är skriven med tanke på scenens begränsade verkningsmedel. Filmen borde i sin inledning i ett intensivt svep ha givit mer av havets närhet, inte rullande vågor och blinkande fyrar och ett segelställ här och där, utan av hamnens rastlöshet, av vinschar, däck, lastrum, skansar, klarerare- och rederikontor, av rökarna på bortdragande ångare och av stävarna på ankommande. Styckets konflikt grundar sig ju på spänningen mellan resandets oro och kvarblivandets fredliga idyll.

Så som filmen nu lagts, är den emellertid i många hänseenden en utmärkt sak, förtjänt av verklig framgång. Man njuter icke blott av miljöns äkthet, utan även av det vederhäftiga, av inlevelse i uppgifterna präglade spelet."

DN (-dén): "Grandios är upptakten. I vida svep fångar kameran Marseille, hamnen och Medelhavet, dyker ned på ett trafikstråk vid hamnen, dröjer en sekund kvar vid en typ eller en situation och glider vidare. Detta är film. Men sekunden efteråt är man inne på Bar de la Marine, och ser och hör fotograferad, för all del mycket välfotograferad, teater. Handlingen flyter tung och ovig och lättas endast på sina ställen upp av något enkelt, men verkningsfullt regitrick. Replikerna falla onaturliga, till och med krystat onaturliga på sina ställen, och det verkade nästan som om den svenska bearbetningen endast inskränkt sig till en ordagrann översättning av det franska manuskriptet. Det går inte att använda teaterspråk i ljudfilm. Det verkar oäkta på något sätt."

Kommentar Svensk filmografi

Teaterpjäsen "Marius" av Marcel Pagnol (1895-1974) uruppfördes på Théâtre de Paris i Paris den 9.3.1929. Utöver den svenska versionen skall den enligt uppgift ha gjorts i ytterligare tre språkversioner, däribland en fransk och en engelsk med titeln Marius och en tysk med titeln Zum goldenen Anker.

Det var Inga Tidblads andra film för Paramount i Paris -- samma år hade hon gjort Generalen (1931/10). (Intervju i sept.-okt. 1973):

"Längtan till havet gjordes samtidigt i en tysk, en fransk och en svensk version. För att spara på film ställdes alla tre små Fannyarna upp i en liten kö i hamnen när de skulle springa ut på piren och ropa på Marius. Där stod vi alla tre i likadana förkläden och likadana hattar som fiskförsäljerskorna har. Vi kunde knappast låta bli att skratta när det kommenderas 'Kamera! Börja!' Först sprang den tyska Fanny och ropade 'Mariuss!' och sedan den franska med sitt 'Mari-uss' och den svenska -- ja, det var jag det. Under inspelningen där nere träffade jag författaren Marcel Pagnol själv. Han var äkta marseljäsare och mycket vänlig. Han nämnde att han visste att jag spelat med i alla tre av hans pjäser."

Edvin Adolphson (intervju 31.10.1973 och 30.9.1975): "Jag kommer ihåg den scenen i hamnen för det var en väldig sak som Alexander Korda, överregissören för alla versionerna, hade ordnat i hamnen. Det var natt och man hade en enorm massa belysning ute med massor av kablar. Riggar på segelbåtar var bakbelysta och man hade eget elektricitetsverk med sig för att få ljus på hela kajen. Det förde med sig att horor och hallickar som satt ute på taken i 'de okända kvarteren' blev belysta och satt där och skrek och gestikulerade under tagningen. De stora invecklade scenerna hade Alexander Korda som överregissör. John W. Brunius skötte mera den svenska dialogregin och Rune Carlsten fungerade som hans tolk och kontaktman.

Vi hade trubbel i början för Marcel Pagnol skulle leverera ett franskt manus som Paramount sedan skulle använda till fyra språkversioner. Fyra nationers skådespelare och regissörer gick och väntade på honom. Dem gjorde det ingenting för de hade betalt -- men den amerikanske producenten Robert Cain blev nervös av väntandet. Till slut anlände Pagnol i en öppen Rolls Royce och där tronade han lite härsken i skjortärmarna. Han gick upp till Cain som satt på en terrass och slängde manusbladen framför honom. Cain var uppretad och meddelade att han tänkte göra avdraget på honoraret för förseningen. 'Vet monsieur Pagnol vad den här förseningen kostar er?' Efter en kort ordväxling rev Pagnol sönder sitt manus och slängde det över terrassen ner i rabatterna. Medan Pagnol for bort i sin Rolls rusade alla omkring och samlade manusbitar som sedan klistrades ihop och skrevs ut. Filmen kunde börja."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se