En melodi om våren (1933)

Media (135 st)

Originaltitel	En melodi om våren
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	John Lindlöf
Manus	Torsten Lundqvist Sölve Cederstrand
Förlaga	Gurli (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	John Lindlöf
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1933-02-20

Medverkande

Annalisa Ericson
Gurli Nyberg, modetecknerska

Lars Egge
Richard Stolpe, konstnär

Erik "Bullen" Berglund
"Slinken" Malén, djurmålare

Gunnar Olsson
Delling, konsthandlare

Conny Molin
Axell

Nils Wahlbom
Fernbom

Visa fler

Handling

Konstnären och målaren Richard Stolpe grälar med sin modell Maggie om en hatt - han håller på att måla henne som "Våren" men tänker inte bekosta hennes vårhatt. Hon avlägsnar sig i...

Visa hela handlingen

Press

StT (R Hood): "Är förrådet av buskteatermotiv uttömt eftersom svensk film vänder sig till 90-talets teaterrepertoar i sin blinda jakt efter filmmotiv? 'Gurlis' handling är hopplöst...

Visa all press

Konstnären och målaren Richard Stolpe grälar med sin modell Maggie om en hatt - han håller på att måla henne som "Våren" men tänker inte bekosta hennes vårhatt. Hon avlägsnar sig i vredesmod och när den kultiverade blondinen Gurli råkar komma in med ett bud från en modebutik blir hon raskt engagerad som modell i stället. Det visar sig att hennes fader är en okänd person som bekostat hennes utbildning som modetecknerska, hennes mor var en balettdansös.

Gurli blir mycket hemtam hos Richard Stolpe och lär känna hans vänner, bl a djurmålaren Slinken som numera endast använder sin egen hund som modell. Konsthandlaren Delling inträder i handlingen och köper Richards tavlor billigt samt fuskar med provisionen. Delling uppvaktar Gurli, Richard blir svartsjuk och återengagerar modellen Maggie.

Delling säljer tavlan "Våren" med Gurli till greve Sköldborgs maka, en ytterst ivrig välgörenhetstant. Greven känner igen modellen - det är hans dotter med balettdansösen, något som han inte säger till frun. Hon köper tavlan för 2.000 kronor. Delling låtsas endast ha fått 1.000 kr och när han skall betala Richard överenskomna 50 procent blir det endast 500 kr. Svindeln upptäcks av Slinken som råkar följa greven hem efter en supkväll på restaurant. Under tiden blir Gurli än en gång sams med Richard och man anordnar fest i hans ateljé.

Men Delling vill rycka flickan från målaren så han intrigerar med grevinnan Sköldborg för att hon skall adoptera Gurli och ta bort henne från konstnärsgänget. När hon ordnat adoptionspapperen och tagit sig in i ateljén får hon veta att flickan råkat bli myndig, 21 år, och hon kan inte göra någonting åt saken. Nu fattar greven mod och tystar ner sin fru varefter han ger sitt samtycke till Gurlis förenande med Richard.

Pressreaktion Svensk filmografi

StT (R Hood): "Är förrådet av buskteatermotiv uttömt eftersom svensk film vänder sig till 90-talets teaterrepertoar i sin blinda jakt efter filmmotiv? 'Gurlis' handling är hopplöst larvig och föråldrad. Den rör sig om målare och konsthandlare. Finns det någon yrkesgrupp som just nu intresserar allmänheten mindre? Hela denna av 1800-talet så omhuldade romantiska miljö av målare, ateljéer och sköna modeller har förlorat all charm. Den luktar instängd och naftalinartad som plyschgardinerna från samma tid.

Att filmen En melodi om våren trots detta gör ett så hyggligt, nästan kultiverat intryck beror i första hand på fotograferingen. Veteranen J. Julius har svept in den joltiga handlingen i en elegant dräkt, som kanske inte är hypermodern i sina dimmiga dämpade toner, men som är vacker och kultiverad."

SvD (Lill): "Kring en ytterligt mager intrig -- där den gamla teaterpjäsen 'Gurli' fått lämna stoffet -- har samlats en serie huvudsakligen dryckesscener med en samling gubbar, som skola föreställa konstnärsbohemer. I centrum står Slinken -- Bullen Berglund och levererar utan att förtröttas de mest häpnadsväckande enkla kvickheter, som inte ens denne skådespelares beprövade gemyt kan försona en med. På det hela taget står dialogen på ett lika lågt plan som någonsin de förkättrade folklustspelen. Regissören, John Lindlöf, är icke filmman och har därför icke kunnat avlocka den tacksamma miljön några effekter. Vad skulle icke med en smula fantasi kunna göras av bohemlivet bland Söders konstnärer, det stockholmska Montmartre med dess underbart tjusande och måleriska scenerier! Nu fick man ett par glimtar av den visserligen vackra men banala utsikten från Fjällgatan och några nocturna gatubilder, det var allt. Resten utgjordes av ateljéscener -- i dubbel bemärkelse. Dessvärre saknade man även den teaterkultur, som borde ha kompenserat för den uteblivna filmatiska njutningen. I centrum stod som nämnts Bullen Berglund och kring honom grupperade sig Lars Egge, som var glad och hurtfrisk samt sjöng sina små stumpar så medryckande som möjligt. Anna Lisa Ericsson, som icke utnyttjats ens fotografiskt, Olof Sandborg som den spattige greven med gammal god teatertradition och en rad andra kända skådespelare."

AB (Filmson): "Nu som så ofta förr var det brännvins- och pilsnerflaskorna, som spelade de verkliga huvudrollerna och gåvo upphov till skådespelarnas otroligt enkla kvickheter. Man satt i det längsta och hoppades på att anrättningen skulle ta sig, att dryckesvarorna skulle komma i bakgrunden och människorna i förgrunden, men man hoppades förgäves. En melodi om våren blev en svensk nubbvisa, skrålad på Söders höjder. Att det var duktiga skådespelare som skrålade den förbättrade knappast saken.

Nu skall det ej förnekas, att denna barnsliga historia från Södra bergens bohemevärld hade sina poänger. Bullen Berglund som målaren Slinken kämpade tappert och stundom framgångsrikt med sin omöjliga roll och Lars Egges sångpartier hörde till ljuspunkterna. Även lilla Anna-Lisa Erikson ha vi i tacksamt minne, det är en begåvad och behaglig skådespelerska, välgörande fri från pose och affektation. Bäst var emellertid fotografveteranen J. Julius Stockholmsbilder, där fanns utsökta upptagningar som ensamt de gjorde filmen sevärd."

Kommentar Svensk filmografi

Underlaget till filmen är komedin "Gurli" som hade urpremiär på Dramatiska Teatern 20.1.1898 och gick 107 gånger. I titelrollen: Ellen Hartman. Därefter hade den nypremiär på Dramaten 11.1.1922 men gick endast 25 gånger. Vid denna senare produktion var Nils Personne greven, Ellen Cederström Gurli och Sven Bergvall konstnären.

Författare till stycket var Henrik Christiernson (1845-1915) som då använde pseudonymen Petrus Holmiensis.

Observera att denna film, som även förekommer under titeln Gurli är den som innehåller Sveriges kanske mest slitstarka schlager genom åren, "Tangokavaljeren", med text av Åke Söderblom och musik av Jules Sylvain. Observera även att filmens titel En melodi om våren användes 1943 av Sandrew-bolaget för en helt annan film, regi och manus av Weyler Hildebrand.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se