Veranda för en tenor (1998)

Media (1 st)

Originaltitel	Veranda för en tenor
Svensk premiärtitel	Veranda för en tenor
Alternativtitel	Waiting for the Tenor (engelsk titel använd av Svenska Institutet)
Videotitel i Sverige	Veranda för en tenor

Regi	Lisa Ohlin
Manus	Klas Östergren Lisa Ohlin
Producent	Anna Croneman (som Anna Eriksson)
Produktionsledare	Elisabeth Fahlén (som Elisabeth Lee)
Foto	Anders Bohman (som Anders Boman)
Musik	Bendik Hofseth
Scenograf	Jan Olof Ågren
Klippning	Åsa Mossberg
Ljudtekniker	Bo Persson (som Bosse Persson) Lars Liljeholm (som Lasse Liljeholm) Peter Åhrberg
Regiassistent	Gila Bergqvist Ulfung (som Gila Bergqvist)
Scripta	Marianne Wallin
Verkställande producent	Waldemar Bergendahl Kerstin Bonnier
Produktionsassistent	Josefine Emmerstrand
Inspelningsassistent	Jonathan Sjöberg
Rollsättare	Martin Cronström Lena Ringqvist (barn)
Pressinformation	Ylva Swedenborg
Filmkonsulent	Mats Arehn
B-foto	Lukas Eisenhauer
C-foto	Mats Holmgren
Stillbildsfoto	Åke Ottosson Mikael Silkeberg
Elektriker	Lasse Holm Linda Östrand (assistent) Jonathan Lee (assistent)
Passare	Johan Wallin
Ljussättare	Nils Melander
Negativklippning	Jörgen Viman (som Jörgen Wiman)
Optisk printer	Gunnar Ahlgren
Instrumentalist	Henrik Hannisdal (violin - Cikada Strykekvartett) Odd Hannisdal (violin - Cikada Strykekvartett) Marek Konstantynowicz (altviolin - Cikada Strykekvartett) Morten Hannisdal (cello - Cikada Strykekvartett) Bendik Hofseth (piano) Anders Engen (trummor) Paolo Vinaccia (percussion) Jacob Young (gitarr)
Scenografiassistent	Maria Håård Åsa Isacsson
Snickare	Olle Isaksson Jan Eriksson (som Janne Eriksson) Ulrika Holmer
Dekormålare	Teddy Holm Russel Kayser Allan Lane Ann Backström
Attributör	Sara Olsson
Kläder	Sven Lundén
Maskör	Horst Stadlinger Metha Enquist (som Metha Enquist Griffiths) (assistent)
Klädassistent	Merete Osnes
Klippassistent	Kent Högberg (som Kenta Högberg)
Ljudläggning	Lars Liljeholm (som Lasse Liljeholm) Bo Persson (som Bosse Persson) Tomas Krantz
Tramp	Lars Klettner
Specialeffekter, ljud	Jörgen Hasselblad Ulf Olausson
Mixning	Gábor Pasztor
Grafisk form	Daniel Nyrén
Övrig medarbetare	Susanne Lund (textkamera)
Tack till	Michal Leszczylowski

Johan H:son Kjellgren	Tomas
Krister Henriksson	Hoffman/Henning
Lena B. Eriksson	Cathrin, Tomas fru, "Revisorn"
Jessica Liedberg	Penny
Chatarina Larsson	Inga-Lill, Hennings fru
Martin Melin	Bobo, Hennings och Inga-Lills son
Petter Darin	Henrik, Bobos kamrat
Hans Lindgren	Verner
Jonas Falk	pappan
Michael Nyqvist	regissören
Bergljót Árnadóttir	kostymören
Ruben Lundström	Conny, Tomas son
Joakim Nätterqvist	produktionsassistenten
Erika Höghede	älskarinnan
-	Bortklippta i den slutliga filmen:
Ola Sanderfelt	medlem i teatergruppen
Ingela Sahlin	medlem i teatergruppen
Mia Benson	medlem i teatergruppen

Produktionsbolag	Migma Film AB		(för)
	AB Svensk Filmindustri		(©)
Produktionsstöd	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri	1998
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1999
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk)	SF Video	1999
Laboratorium	FilmTeknik AB
Mixning	Europa Studios AB
Övrigt bolag	FilmTeknik AB		(optisk printer)
	Cinelicht		(tack)
	Filmklipp AB, Thomas Holéwa		(tack)
	Operabaren		(tack)
	Restaurang Den Gyldene Freden		(tack)
	Motorola AB		(tack)
	Philips - Wide Screen		(tack)
	Scandinavian Airlines System		(tack)
	Zoégas Kaffe AB		(tack)
	Nokia Mobile Phones AB		(tack)
	Zeunerts AB		(tack)
	Skogaholms Bröd AB		(tack)
	Caravanhallen		(tack)
	AB Svenska Tempus		(tack)
	Förvaltnings AB Tuscana		(tack)
	Enosvezia AB		(tack)

Stockholm. Nutid. Författaren Thomas hittar en kväll sin far Hennings gamla smoking i en garderob. Han tar på sig den och finner att den passar honom perfekt, vilket han tycker är märkligt eftersom han minns honom som en så stor man.

Efter ett bråk med sambon, kontorsanställd vid en teater men också statist i en aktuell föreställning, går Thomas ned på krogen. Här träffar han sin barndomsvän, den alkoholiserade skådespelaren Hoffman, som tidigare haft ett förhållande med Thomas sambo. Båda kallar henne "Revisorn".

Under fyllan avslöjar Hoffman att han är döende, något som bekräftas av flickvännen Penny, och att han som sin sista skådespelarinsats vill spela Henning i filmen Veranda för en tenor, efter ett manus som han och Thomas tidigare arbetat på men aldrig slutfört.

De återupptar arbetet på manuset till Veranda för en tenor, som baserar sig på ett gemensamt barndomsminne från Hennings sommarställe. De bråkar om manuset eftersom deras minnen av händelseförloppet från den sommaren för många år sedan går isär. Hoffmans tilltagande trötthet gör dock att det blir Thomas som skriver huvuddelen av manuset.

Under författandets gång ser vi Thomas manusversion iscensatt; hans alter ego heter Bobo och Hoffman är omdöpt till Henrik, medan fadern behållit namnet Henning. Bobo och Henrik är cirka tio år gamla och bästa vänner, men också värsta rivaler om Hennings gunst.

En dag tvingas Henrik återvända hem till sina avskydda föräldrar. Kvar blir Bobo som sätts att hjälpa Henning att bygga en veranda till huset. Henning påstår att operatenoren Jussi Björling, vars röst han älskar, ska komma ut till sommarstället för att sjunga på verandan så snart den är färdigbyggd.

När verandan väl är klar tvingar han Thomas att hålla utkik efter sångaren, som enligt Henning ska anlända med båt samma dag. Ingen sångare dyker emellertid upp, och på natten ligger den svikne Bobo vaken och lyssnar till faderns fyllesnack med modern ute i köket.

Manuset till Veranda för en tenor färdigställs och filminspelningen påbörjas. Skådespelarna är desamma som vi tidigare sett under Thomas manusarbete. Hoffman börjar emellertid avvika från Thomas manus och improviserar långa monologer.

Under en kort ledighet från inspelningen försvinner Hoffman, men Thomas hittar honom nersupen och i dålig kondition. På väg i bil till inspelningsplatsen försämras Hoffmans tillstånd och han dör.

Inspelningens öde förblir okänt, men i en avslutande scen ser vi hur Hoffman/Henning, klädd som Jussi Björling och med dennes röst, uppträder på verandan i ett drömskt ljusskimmer. (MTr)

Censurnummer	135477
Datum	1998-07-06
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	2660 meter
Kommentar	Aktlängder: 462-436-559-529-368-306

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	DTS Digital Theater System
Färgtyp	Svartvit och färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2660 meter
Längd i minuter	97 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen fick med något undantag lysande recensioner: Lisa Ohlins länge emotsedda långfilmsdebut motsvarade de högt ställda kraven; särskilt framhölls Krister Henrikssons anmärkningsvärda prestation i rollerna som den självförbrännande skådespelaren Hoffman, som Thomas pappa Henning och som Hoffman spelande Henning.

Astrid Söderbergh Widding, SvD: "Veranda för en tenor är som helhet en ytterst stilmedveten produktion, som tydligt skriver in sig i en europeisk konstfilmstradition. Filmen växlar obesvärat mellan färg och svartvitt, mellan då och nu - och den förbinder strundtals de båda planen med illusionsbrytande dialoger som överbryggar glappet i tid och rum (-).

Det är med säker hand som Ohlin gestaltar Östergrens vision av manlig vänskap och broderskap. Om själva ämnet ligger henne nära eller om hon bara flyhänt tagit sig an själva filmarbetet är mer oklart.

Veranda för en tenor är en välspelad film på alla händer, men också välkomponerad i sin berättarteknik och beträffande bildspråket."

Annika Gustafsson, SDS: "[Lisa Ohlin] sätter ribban högt och lyckas med en minimal budget iscensätta en sorts lågmäld dramatik, där inte allting skrivs publiken på näsan. Här finns luckor att fylla ut för den medskapande åskådaren. De känslomässiga och psykologiska banden [mellan personerna] bildar ett mönster, där dåtid och nutid flyter in i varandra med varierande grad av spänning. Som publik anstränger man sig för att få ekvationen att gå ihop.

Den sortens komplicerade film brukar sällan vara signerad i Sverige. Lisa Ohlin gjorde alldeles rätt då hon väntade ut en passande historia.

Dessutom är det roligt att höra välformulerade repliker utan att filmen på något sätt drar åt det litterära."

Helena Lindblad, DN: "Långfilmsdebuterande Lisa Ohlin (-) har gripit sig an den intrikata metaberättelsen med beundransvärt lätt men koncentrerad hand.

Ur berättelsens många lager och parallellhandlingar destillerar hon fram en stramt berättad, känslomässig thriller på dödens rand. Det handlar om livslögner, besvikelse och försoning mellan två män som ömsom varit blodsbröder, ömsom bittra rivaler om samma fadersfigur. (-)

Krister Henrikssons dubbelroll som den dödsmärkte, självförbrännande Hoffman/Henning (-) är en stor och märklig prestation. Skådespelare som spelar skådespelare känns ofta så kokett självmedvetna, men Henrikssons utstrålning och närvaro är så stark att det nästan gör ont att se honom spela. (-)

I Veranda för en tenor visar Lisa Ohlin sig äntligen i helfigur som en äkta filmberättare. Hennes fabuleringsglädje är smittande och förmågan att förvalta en riktigt bra historia, och förvandla den till en ännu bättre film, imponerar stort."

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "En god berättelse, ett välskrivet manus med repliker som får skådespelarna att växa och inte minst ett bildspråk som skapar spänningar och ställer krav. Inte är vi särskilt bortskämda med svenska filmer där så mycket stämmer. Men det gör det i Veranda för en tenor, Lisa Ohlins långfilmsdebut. (-)

Det är väl just detta: hennes förmåga att få de olika historierna och tidsplanen att växa ut ur och in i varandra som imponerar mest - vid sidan av personregin. Krister Henriksson gör ett gripande dubbelporträtt - fyllt av ångest och av liv."

Fredrik Sahlin, Nöjesguiden: "Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör att detta inte är en fantastiskt bra film. Det är en bra och sevärd film, ingen tvekan om det, men inte den triumffärd som den ytligt sett borde vara: manusets grundkonflikt mellan Thomas och Hoffman är intressant och lockande, Anders Bohmans kontrastrika foto är mycket suggestivt, skådespeleriet går från adekvat till genialt och den kronologiskt uppbrutna dramaturgin eggar våra sinnen. Men det är något som fattas. Eller om jag säger så här: det är förunderligt att en film som hyser så många heta känslor stundtals kan kännas så avmätt. Ett möjligt svar ligger i att Ohlin inte har gått speciellt långt utanför Östergrens välskrivna men ändå stramt hållna novell. Hela upplägget känns lite aningen litterärt, lite för duktigt, lite akademiskt, men detta sagt med ett stort undantag: Krister Henriksson. (-)

Maken till stort skådespeleri har nämligen sällan tidigare skådats."

Michael Tapper, Filmhäftet: "Veranda för en tenor är ett obegåvat pekoral, närmast pinsamt oförmöget att frambringa ett äkta tonfall. Berättelsens anspråk på autenticitet blottlägger endast dess ytlighet. Och iscensättningens trötta flirtar med komplexa berättarstrukturer som regissören inte förefaller förstå gör filmens alla stilgrepp till tomma gester. Veranda för en tenor kan därför ses som ett skolexempel på den slags uppblåst strunt som alltför ofta döljer sig bakom beteckningen svensk konstnärlig kvalitetsfilm."

Kommentar Svensk filmografi

Lisa Ohlin (f 1960), filmutbildad i USA, uppmärksammades första gången för den knappt halvtimmeslånga Ingen som du (1993). Därefter regisserade hon TV-serien Nattens barn (1995) efter Inger Edelfeldts roman "Nattbarn" (1994) och svarade för avsnittet Happy Days (1995) i Göteborg Film Festivals stafettfilm 90 minuter 90-tal.

Veranda för en tenor, hennes långfilmsdebut, grundar sig på Klas Östergrens novell eller kortroman, först publicerad som nr 44 (1996) av tidskriften Filmkonst. 1997 kom den att ingå i samlingsvolymen "Med stövlarna på".

Ohlin och Östergren skrev tillsammans filmmanuset. Om samarbetet berättade Ohlin för Jeanette Gentele i SvD 10.9.1998:

"- Man kan säga att jag stått för strukturen och han för karaktärsutvecklingen. Han hade ingen vision av boken som film. Jag blandade tidsplanen på ett sådant sätt som bara är möjligt på film.

Var det inte svårt för dig som kvinnlig regissör att ha kvinnor som bipersoner?

- Jag har inte bara tagit bort utan också lagt till. Eftersom boken är skriven ur Thomas perspektiv har jag skrivit till scener för kvinnorna för att visa det pris de får betala för sin kärlek."

Filmens budget omfattade 8,2 Mkr.

Krister Henriksson erhöll 1998 års Guldbagge för bästa manliga huvudroll.

Originaltitel	Veranda för en tenor (Berättelse)
Författare	Klas Östergren

				1997-09-09	1997-10-02
		Sverige		1997-07-08	1997-07-25
	Stockholm

Sverigepremiär	1998-09-11	Filmstaden	Göteborg	Sverige	97 min
	1998-09-11	Downtown	Malmö	Sverige	97 min
	1998-09-11	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	97 min	(samt ytterligare 1 plats)
Videorelease	1999-03			Sverige	93 min
TV-visning	2002-03-30	SVT2		Sverige	88 min
	2014-07-23	SVT2		Sverige

Originaltitel	La donna è mobile. Ur Rigoletto
Kompositör	Giuseppe Verdi	(1851)
Textförfattare	Francesco Maria Piave	(1851)
	Ernst Wallmark	(svensk text 1861)
Sångare	Jussi Björling	(sjunger på italienska)
	Jussi Björling	(repris - sjunger på svenska)

Originaltitel	Che gelida manina. Ur La Bohème
Kompositör	Giacomo Puccini	(1896)
Textförfattare	Giuseppe Giacosa	(italiensk text 1896)
	Luigi Illica	(italiensk text 1896)
	Sven Nyblom	(svensk text 1901)
Sångare	Jussi Björling	(sjunger på italienska)

Originaltitel	Madamina, il catalogo è questo. Ur Don Giovanni
Kompositör	Wolfgang Amadeus Mozart	(1787)
Textförfattare	Herbert Sandberg	(svensk text 19 )
	Lorenzo Da Ponte	(italiensk text 1787)
	Carl Gustaf Nordforss	(svensk text 1813)
	Erik Lindegren	(svensk text 1961)
	Wilhelm Bauck	(svensk text 1856)
Sångare	Gilles Cachemaille	(sjunger på italienska)

Originaltitel	Nämner du Sverige
Kompositör	Eric Wide	(1929)
Textförfattare	John Coldén	(1929)
Dirigent	Nils Grevillius	(inspelning 1938-05-30)
Sångare	Jussi Björling	(inspelning 1938-05-30)

Originaltitel	Là ci darem la mano. Ur Don Giovanni
Kompositör	Wolfgang Amadeus Mozart	(1787)
Textförfattare	Herbert Sandberg	(svensk text 19--?)
	Lorenzo Da Ponte	(1787)
	Carl Gustaf Nordforss	(svensk text 1813)
	Erik Lindegren	(svensk text 1961)
	Wilhelm Bauck	(svensk text 1856)
Sångare	Marcus Jupither	(inspelning från Confidencen - sjunger på ital.)
	Malin Hart	(inspelning från Confidencen - sjunger på ital.)

Originaltitel	De' miei bollenti spiriti. Ur La Traviata
Kompositör	Giuseppe Verdi	(1853)
Textförfattare	Alf Henrikson	(svensk text 1961)
	Francesco Maria Piave	(italiensk text 1853)
	Ernst Wallmark	(svensk text 1868)
	Sven Lindström	(svensk text 1948)
Sångare	Giacomo Aragall	(sjunger på italienska)

Originaltitel	Red
Kompositör	Jan Bang

Guldbagge	Stockholm	1999	Bästa skådespelare	Krister Henriksson
Guldbaggenominerad	Stockholm	1999	Bästa film
	Stockholm	1999	Bästa regi	Lisa Ohlin
	Stockholm	1999	Bästa skådespelare	Johan H:son Kjellgren
	Stockholm	1999	Bästa kvinnliga biroll	Lena B. Eriksson
	Stockholm	1999	Bästa manuskript	Klas Östergren
	Stockholm	1999	Bästa manuskript	Lisa Ohlin

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2660

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Printmaster
Bärare	17,5 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	VERANDA FÖR EN TENOR

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	VERANDA FÖR EN TENOR

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Veranda för en tenor. Manus version 2. April 1997. Klas Östergren.
Omfång	146 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Veranda för en tenor. Version 3. April 1997. Klas Östergren.
Omfång	130 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Veranda för en tenor. Klas Östergren & Lisa Ohlin. Vers. 5, Inspelningsmanus. 97-05-29.
Omfång	132 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	1
Färg papper	SET
Dia	10
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska