Farmors revolution (1933)

Media (65 st)

Originaltitel	Farmors revolution
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Per-Axel Branner
Manus	Gösta Stevens
Förlaga	De gamles Oprør (Pjäs)
Produktionsland	Sverige Danmark
Produktionsbolag	Filmindustri AB Triumvir
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska Danska
Sverigepremiär	1933-09-13

Medverkande

Hilda Borgström
Kristina "Kickan" Holm, generalkonsulinna, farmor

Nils Wahlbom
Fredrik, Kickans betjänt

Karin Kavli (som Karin Carlson)
Betty

Ivar Kåge
Erik Holm, Bettys man, farmors sonson, direktör

Anne-Marie Brunius
Birgit, farmors sondotter

Erik Bertner
John Müller, kallar sig Möller i Sverige

Visa fler

Handling

Generalkonsulinnan Holm får varje halvår besök av sina barnbarn på sin slottsliknande herrgård Eriksholm. Hennes favorit är 18-åriga Birgit. Bland övriga gäster märks den inte...

Visa hela handlingen

Press

StT (Robin Hood): "Farmors revolution är en pjäs. Man minns den från Oscars, och man märker den i filmen. Det pratas för flitigt i början. Gösta Stevens, som brukar vara en smart...

Visa all press

Generalkonsulinnan Holm får varje halvår besök av sina barnbarn på sin slottsliknande herrgård Eriksholm. Hennes favorit är 18-åriga Birgit. Bland övriga gäster märks den inte alltför överbegåvade direktör Erik Holm och hans maka Betty. Vidare träffar vi lättsinniga Eva med maken Harald, som är läkare. Innerst inne är alla fästade vid "farmor", men de är även ytterst måna om det kontanta bidrag farmor ger dem varje gång de besöker henne. Den ende som inte är intresserad av farmors pengar är Erik, som föredrar att tjäna sitt uppehälle självständigt, sedan hans maka Betty en gång påpekat att det var med farmors pengar han klarade familjens ekonomi och att hon så att säga köpt honom. Erik intresserar sig främst för sin travhäst "Betty", varför hustrun Betty söker tröst hos svågern Harald, vars fru Eva har en docksamling som symboliserar alla de kavaljerer hon hållit sig med under årens lopp och där hon nu funderar på att införliva hästtränaren Garrich i samlingen.

Farmor känner en stigande avsmak för detta degenererade umgängesliv och hon är rädd för att Birgit skall ta exempel av det som pågår runt omkring henne. Hon gör därför uppror - hon skall bli modernare än barnen. Deras halvårsanslag drar hon in, hon skaffar en travhäst, "Sir John", som skall tävla med Eriks "Betty" vid en kommande travtävling. "Sir John" har hon köpt av en godsägare Möller i närheten och hans unge son John Möller anländer till Eriksholm. Farmor avslöjar inte hans identitet utan låter honom föreställa en vanlig hästskötare som snart börjar uppvakta Birgit. Själv klär sig farmor i moderna byxor à la Marlene Dietrich, börjar dricka cocktails och tala slang. Hon meddelar även att hon tagit sig en älskare bland tjänarstaben på godset, betjänten Fredrik, och döpt om "Sir John" till "Fredrik".

Om barnens häst "Betty" vinner loppet skall de få fortsätta som förut och få sitt ekonomiska stöd från farmor, men om "Fredrik" vinner måste barnen rätta sig efter farmors diktat.

Farmors häst vinner och barnen börjar förbättras. Erik ger upp sina travhästar och ägnar sig mera åt frun, Eva ger upp sina herrbekanta och ägnar sig helt åt maken Harald. Generalkonsulinnan slutar bära långbyxor och klär sig åter gammalmodigt. Och yngsta barnbarnet Birgit finner att den John hon förälskat sig i inte är en vanlig hästskötare utan en godsägarson. Det hela slutar med försoningsfest på godset.

Pressreaktion Svensk filmografi

StT (Robin Hood): "Farmors revolution är en pjäs. Man minns den från Oscars, och man märker den i filmen. Det pratas för flitigt i början. Gösta Stevens, som brukar vara en smart filmherre, har lämnat för mycket av teaterdialogen. Replikerna äro för långa och mångordiga. Eller också är det regissören Branners fel: han låter skådespelarna tala så där släpigt och långdraget som om det vore på Dramaten. (-)

Allt detta gäller början, upptakten. Men det dröjer inte allt för länge förrän 'Farmor' kvicknar till och det hela kommer i gång. Och nu blir filmen festlig. Stevens repliker klatscha rappare, och Branner får luft under vingarna. Man märker inte längre teatraliskheten. Man har odelat roligt.

Det är intressant att den skådespelare, som reder sig bäst, är den som har minsta teatervanan: purunga Anne-Marie Brunius. Hon är storartad. Frisk och riktig. Hon gör ett par scener så fräscha och spontana, att sådana scener äro sällsynta ej endast i svensk film utan i internationell. Om någon ger löften för framtiden så är det fröken Brunius. Och det är särskilt glädjande att hon -- liksom hela filmen -- ej friar till publiken en enda gång. Det hela håller sig på en sober och fin nivå. Inte en aning pilsnerdoft. Om fröken Brunius förfining är Branners förtjänst; är svårt att säga -- men själva filmens är det säkert.

Näst bäst Nils Wahlboms alkoholiserade betjänt Fredrik. Herr Wahlbom kan inte maskera sig för film, men han kan tala och spela film med medfödd filminstinkt. Han är dråplig, en av filmens stora glädjeämnen.

I slutet, under travtävlingen, kommer regissör Branner i sitt esse. Sådant kan han. Man minns Stadionbilderna i Hans livs match."

SvD (Eveo): "Filmen Farmors revolution har här och där en trög rytm, som betingas just av att handlingen i så hög grad måste konverseras fram. Det drog därför vid premiären en stund, innan publiken fick tillfälle till det första förlösande skrattet. Utan tvivel borde dialogen ha gjorts mera tillspetsad. Stycket har sin moral, men den bör kanske inte fullt så direkt predikas fram.

Med dessa reservationer kan man lugnt erkänna att man njöt av Farmors revolution av samma huvudgrund som av Moderna fruar: intelligenta spelet. Hilda Borgström gestaltade här farmors roll. Hennes replikkonst är utsökt som alltid och när hon revolterade vid betjänten Fredriks något ostadiga arm, förtjänade hon mer än väl det spontana bifallet. Fredrik spelades förresten av Nils Wahlbom, som gjorde en festlig typ. Ivar Kåge var med också denna gång, i hästdåren Eriks roll, och han fick utan att driva karikatyren för långt ypperligt fram det stupida hos figuren."

Kommentar Svensk filmografi

Farmors revolution var en svensk-dansk samproduktion.

Om Næsse slott: Det ligger en och en halv mil norr om Köpenhamn vid en liten idyllisk sjö, Furusøen. Det ägdes av August Bagge fram till 1935, då det övertogs av Köpenhamns kommun och blev ett vårdhem för gamla. Nu är det mest känt som huvudbyggnaden på Dronninggårds ägor.

Eric A. Pettersson (intervju 6.10.1975): "Jag var produktionsledare för den här filmen åt Triumvir samtidigt som jag administrerade biograferna Palladium och Drott i Malmö åt Svenska AB Palladium som sedan distribuerade Farmors revolution. Den baserades på en pjäs av den danske succéförfattaren Jens Locher, 'De gamles Oprør', som jag sett på Dagmarsteatret i Köpenhamn varefter jag förhandlade med Locher om filmrättigheterna. När han ställde sig positiv sammanförde jag honom med Gösta Stevens och allt gick väl."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se