Anderssonskans Kalle (1934)

Media (252 st)

Originaltitel	Anderssonskans Kalle
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Sigurd Wallén
Manus	Sölve Cederstrand Sigurd Wallén
Förlaga	Anderssonskans Kalle (Ungdomsroman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Wive
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1934-08-15

Medverkande

Thor Modéen
poliskonstapel Jonsson

Tollie Zellman
Bobergskan

Hjördis Petterson
Pilgrenskan

Signe Lundberg-Settergren
Josefina Andersson, ägarinna till en tvättinrättning

Naemi Briese
Majken, hennes dotter

Nils Hallberg
Karl (Fredrik) Andersson, Anderssonskans Kalle

Visa fler

Handling

Invid ett hus i Gamla Stan hänger målaren Lasse Larsson i en ställning och målar på fasaden. Hans biträde på taket som sköter linorna slumrar till och hör inte Larssons kommandorop....

Visa hela handlingen

Press

StT (Robin Hood): "...en film för stora och små barn. De skola finna den mycket lyckad och förklara att de inte haft så roligt på länge. En serie rackartyg av detta naiva...

Visa all press

Invid ett hus i Gamla Stan hänger målaren Lasse Larsson i en ställning och målar på fasaden. Hans biträde på taket som sköter linorna slumrar till och hör inte Larssons kommandorop. När biträdet blir stungen av en geting tappar han taget. Lasse håller på att åka i gatan men räddar sig in genom ett fönster till en våning där de två flickorna Karin och Inga bor. Det hela observeras av konstnären Gunnar som bor mittöver gränden. Han lider för tillfället av brist på inspiration men får nu uppslag till en ny tavla med de två flickorna i fönstret.

Tillbaka nere på jorden finner vi Lasse på ett ölkafé som befolkas av gubbar och arbetare. Lasse är intresserad av kaféets ägarinna, fru Stina Andersson. Hon har dock ställt kravet för giftermål att han måste banta och serverar till hans besvikelse en mager matportion.

Karin och Inga diskuterar. Den elegant klädda Karin är utled på det enkla livet med på husmanskost och potatisbullar. Hon drömmer om en lyxigare tillvaro till skillnad från den jordnära Inga.

Ute på stan träffar Karin av en slump direktör Eric Kalén när hon bryter klacken på sin sko och han nästan kör på henne. Han råkar se att hon har trasiga strumpor. Hon ljuger och säger att det var konstigt, dom var ju hela alldeles nyss. Han erbjuder sig att köpa nya åt henne och när hon strax därefter provar strumpor visar hon benen för honom. Han bjuder på lunch på Djurgårdsbrunns värdshus.

Gunnar låter sig firas ner till flickornas fönster för att göra sin tavla. Hemma igen visar han upp den för sin värdinna, fru Andersson på kaféet. När han sedan är ute med Inga beklagar hon sig över att systern inte är med. Karin har sagt att hon är ute med sin moster. Men hon är i själva verket ute med Kalén. När hon kommer hem igen, lägger Gunnar an på henne till Ingas förtrytelse.

Karin smyger sig iväg till Gunnar men säger till Inga att hon ska posta ett brev. Hon dricker vin med honom och stannar kvar hela natten. På morgonen spelar han en schlager han just komponerat medan hon sitter på flygeln. Hon berättar om sina drömmar om ett liv i lyx.

Inga observerar att Gunnar och Karin umgås med varandra och drar sig undan. När hon ser dem kyssa varandra, börjar hon gråta. Lasse sitter samtidigt på kaféet och tröstäter och säger att han dränker sin kärlek i rotmos och fläsklägg. Kalén kommer in i den modeaffär där Inga arbetar. Han beställer en elegant klänning som ska skickas till den adress där flickorna bor. Inga förstår att Karin för ett dubbelspel. När Inga kommer hem står Karin och kråmar sig framför spegeln i den nya klänningen.

Medan Karin är ute och roar sig med Kalén, anordnar Lasse och hans kumpan, instrumentmakaren Johan, en fest för Inga och Gunnar. Gunnar får en vagga och Inga en docka. Gunnar undrar om Karin är hos sin "moster" men Inga vill inte svara. De omfamnar varandra.

Karin kommer hem mycket sent när Inga redan ligger och sover. Inga tycker att det är skamligt av henne att bedra Gunnar. Karin säger att hon är trött på ynkedomen och de smutsiga gränderna. Inga replikerar då att bättre det än att sälja sin heder. Karin går sin väg.

Lasses vän Johan ordnar så att Gunnars schlager antas av ett musikförlag. Gunnar och Inga blir ett par. Karin upptäcker att hon blivit förd bakom ljuset. Det visar sig att Kalén är gift och bara har varit ute efter ett tillfälligt äventyr.

Vännerna gör en utflykt med Djurgårdsfärjan för att fira Ingas och Gunnars förlovning. Lasse har ett stort bestyr med att få med sig all packning ombord på båten innan den far. I processen lyckas han slå sönder ett paket och tappa champagnen i vattnet. Karin är på väg hem med tåget hem efter en tids frånvaro och passerar Gamla Stan och Strömmen. På Djurgårdsfärjan omfamnar Gunnar och Inga varandra.

Pressreaktion Svensk filmografi

StT (Robin Hood): "...en film för stora och små barn. De skola finna den mycket lyckad och förklara att de inte haft så roligt på länge. En serie rackartyg av detta naiva allmänmänskliga slag, som evigt kommer att roa en stor publik, och som här får sin charm genom hjälten. Den lille Nisse Hallberg är en tjusig pojke och agerar så oförfärat och bra att han kan konkurrera med Amerikas bästa filmunderbarn.

Filmens publik kommer inte att fästa sig vid eventuella filmatiska förtjänster och fel -- de komma helt enkelt att jubla åt pojkstrecken. Den mera kräsne åskådaren ser både förtjänster och fel: En scen -- när mösset kryper uppför den sovande flickans ben och hon lycksaligt småler i drömmen vid beröringen -- har en nästan Lubitschsk snärt och finess. Hela episoden med mössen är bra gjord, och skärgårdsångarens våldsamma framfart över fjärdarna är originell och skicklig. Tyvärr visas för mycket av denna framfart. Det är ett genomgående fel med filmen att den tuggar poängerna för länge. Särskilt isflaket.

Wallén måste ha starkt beröm för sin regi av grabben Hallberg. Scenariot är delvis bra, men sönderfaller ibland i lösryckta episoder (somliga utan udd). Dahlquists bildfoto genomgående lyckat -- Stockholm och Söder komma fram som i kanske ingen film hittills. Däremot har ljudupptagningen misslyckats, vad det nu beror på. Särskilt i början är det svårt att uppfatta vad personerna säga."

SvD (Eveo): "Filmen är, som man vet, byggd på en bok av Emil Norlander. Det är en i det här laget tämligen gammal bok, skriven på en tid när Stockholm var en småstad och 'hela kvarteret' var en enda stor, låt vara oftast något oenig familj. Den består av kapitel, vari en handfull kärringar berätta en viss ung Kalle Anderssons alla fula streck och beklaga sig över honom. Det är något torrt och mekaniskt över alltsammans, framförallt därför att man får Kalle så att säga i andra hand. Naturligtvis gjordes det på sin tid en film av Anderssonskans Kalle. Långt efteråt tänkte man på denna film som på ett tillfälligt felsteg av en konstart, som ännu inte funnit sig själv och som riktade sig till en tämligen anspråkslös publik.

Och nu har man gjort en ny film av stoffet, en ljudfilm med stort personaluppbåd och av åtminstone delvis god yttre form. Men men men! Hur kan man välja ett dylikt ämne för en film anno 34? Det är alltsammans så intelligensfritt, så blottat på verklig humor, så hjärtlöst, att det är beklämmande. Hellre en trohjärtad pilsnerfilm än detta nonsens, som verkligen vädjar till den dåliga smaken.

Men naturligtvis genljöd lokalen av skrattsalvor, till och med åt en så makaber detalj som ett berusat djur. Undertecknad kan åtminstone inte finna någon ursäkt för denna urspåring i svensk filmproduktion.

Dixi et salvavi animam meam."

SocD (HB): "Det finns i filmen en och annan lustighet, man kan verkligen dra på smilbandet en aning då och då, men det mesta är beklämmande dumt och rått. Den humor som presteras är endels grym, endels är den så beskaffad, att man upphörde att skratta åt den för 20 år sedan."

Kommentar Svensk filmografi

Vid det här laget (1978) har Anderssonskans Kalle förekommit i sex svenska långfilmer, två stumma och resten ljud. De baseras på en samling berättelser om pojkstreck publicerade i bokform 1901 och författade av Emil Norlander (1865-1935). Sigurd Wallén regisserade de båda stumfilmerna och gjorde sedan denna ljudupplaga, varefter en regisserades av Rolf Husberg och de två senaste av Arne Stivell.

Emil Norlander var tidningsman och författare, samt skrev och producerade många revyer och flera folklustspel. Hans namnkunnigaste revy var "Den förgyllda lergöken" (1900) och den upplevde två filmatiseringar, 1924 och 1944. Stumfilmen Kolingens galoscher (1912) i regi av Julius Jaenzon gjordes enligt producenten "efter en berättelse av Charles Magnusson", men i själva verket är det en fri fantasi kring temat i "Den förgyllda lergöken".

De flesta filmerna om Anderssonskans Kalle, speciellt ljudfilmerna, kommer in på problemet med byggmästaren som vill riva de ursprungliga enkla enfamiljshusen och gårdarna på Söder och bygga moderna hyreshus och i samtliga motstår fru Andersson alla frestelser.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se