Swedenhielms (1935)

Media (255 st)

Stina Bergman omarbetade sin makes succépjäs till filmmanus och i Gustaf Molanders regi blev berättelsen om den adlige Svensson-figuren Swedenhielm en populär komedi, på många sätt typisk för trettiotalsproduktioner på SF, Sveriges största produktionsbolag.

Gustaf Molanders Swedenhielms bygger på Hjalmar Bergmans folkkära pjäs med samma namn. Fysikprofessor Rolf Swedenhielm (Gösta Ekman) är en adlig änkeman och trebarnsfar som lägger mer krut på sina experiment i källarlabbet än på hushållskassan. Han är inte den ende Swedenhielmaren med extravaganta vanor; trots barska förmaningar från professorns svägerska Boman (Karin Swanström), som skött hushållet sedan barnens mor dog, lever såväl ingenjören Rolf junior (Björn Berglund) som skådespelerskan Julia (Tutta Rolf) och flyglöjtnanten Bo (Håkan Westergren) – förlovad med den ljuvliga Astrid (Ingrid Bergman) – över sina tillgångar, glatt övertygade om att ett Nobelpris till deras far ska lösa alla världsliga bekymmer.

Hjalmar Bergman skrev "Swedenhielms" i ett explicit försök att nå samma breda genomslag på teaterscenen som han hade fått som romanförfattare med "Markurells i Wadköping" (1919). Huvudpersonen utrustades med ett intresse för vetenskap, en obekymrad inställning till ekonomi samt stolthet över sin börd, karaktärsdrag som statistikern Gustav Sundbärg hade lyft fram som typiska för svensken i essän "Det svenska folklynnet" (1911). Pjäsen hade urpremiär i Stockholm 1925, och (det positiva) mottagandet av filmen tio år senare speglar hur intimt förknippad med svenskhet Swedenhielms var.

Medan Aftonbladets kritiker skrev: ”Storsvensk. Ja man kan inte hitta ett bättre ord för denne ridderlige vetenskapare med det goda hjärtat och de dåliga affärerna” nämnde Svenska Dagbladets filmrecension pjäsens ”genuint svenska atmosfär av grandiost lättsinne gent emot denna världens karga verkligheter.”

På trettiotalet fick svensk filmproduktion en alltmer nationell prägel. Under stumfilmsperioden fanns (åtminstone i teorin) alltid möjligheten att göra filmer för export, eftersom dialogen framfördes genom lättutbytbara textskyltar mellan filmbilderna. När talfilmen slog igenom blev filmernas ursprung plötsligt mycket mer konkret och översättning mer komplicerat. Att hitta inspiration i det lokala gav nu ett ekonomiskt incitament för svenska filmproducenter. Filmer som Söderkåkar (1932) och Söder om landsvägen (1936) erbjöd miljöer och melodier som gjorde svensk film gångbar på hemmaplan, för oavsett Hollywoodstudiornas effektiva massproduktion och internationellt populära filmstjärnor kunde de aldrig helt konkurrera ut igenkänningsfaktorn som svenska röster och platser innebar. Alltså kom de svenska filmbolagen att intressera sig mer för inhemsk litteratur och scenkonst.

När stumfilmspionjären Viktor Sjöström gjorde svensk talfilmsdebut 1931 var det med en filmatisering av Markurells i Wadköping utifrån Hjalmar Bergmans eget manus. Men strax efter biografpremiären dog författaren, och Molander kom istället att samarbeta med hans änka Stina Bergman. På pappret var Swedenhielms hennes manusdebut, men när hennes make inspirerad av Sjöströms Terje Vigen (1917) gav sig på att skriva sitt första manus dikterade han till Stina, och det var hon som (utan makens vetskap) skickade texten till Sjöström. Stina Bergman hade också regisserat flera europeiska uppsättningar av pjäsen "Swedenhielms". Hennes filmmanus ligger mycket nära pjäsen, vilket uppskattades av de samtida kritikerna, som också noterade potentialen hos den unga Ingrid Bergman i hennes tredje filmroll.

Ingrid Stigsdotter (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Läs mer om denna film i vår artikel "En kvinna med makt"

Läs mer om denna film i vår artikel "Yrke: hembiträde"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Swedenhielms
Svensk premiärtitel	Swedenhielms
Distributionstitel	Swedenhielms (Danmark) Swedenhielms (Norge) Swedenhielmit (Finland) Swedenhielms (Finland) Swedenhielms (USA)

Regi	Gustaf Molander
Manus	Stina Bergman Gustaf Molander
Produktionsledare	Stellan Claësson
Foto	Åke Dahlqvist
Musik	Helge Lindberg (originalmusik)
Arkitekt	Arne Åkermark
Ljudtekniker	Terrence Wendt
Regiassistent	Heini Wennerström
Konstnärlig rådgivare	Karin Swanström
Ej inspelat manus	Gösta Stevens Ragnar Hyltén-Cavallius
Manusbearbetning	Ragnhild Prim Ragnar Hyltén-Cavallius
Inspicient	Gösta Ström
Stillbildsfoto	Louis Huch (ateljéfoto)
Musikarrangör	Gunnar Johansson
Orkester	SF-orkestern
Orkesterledare	Eric Bengtson
Smink	Manne Lundh Börje Lundh Gunborg Runsten
Förtexter	Alva Lundin

Gösta Ekman	professor Rolf Swedenhielm, ingenjör och uppfinnare
Björn Berglund	Rolf Swedenhielm j:r, ingenjör
Håkan Westergren	Bo Swedenhielm, flyglöjtnant
Tutta Rolf	Julia Swedenhielm, skådespelerska
Ingrid Bergman	Astrid, Bo Swedenhielms fästmö
Sigurd Wallén	Erik Erikson, procentare
Karin Swanström	Marta Boman, husföreståndarinna
Nils Ericson	Pedersén, journalist
-	Ej krediterade:
Adèle Söderholm	skurgumma
Mona Geijer-Falkner	skurgumma
Hjalmar Peters	Ek, procentare
Tor Borong	flygmekaniker
Helge Mauritz	flygare som beundrar Bo Swedenhielms flygning
Sven Jerring	hallåman vid nobelprisutdelningen - endast röst
Gustaf V kung av Sverige
Sibylla prinsessa av Sverige
Gustaf Adolf prins av Sverige
Eugen prins av Sverige
Wilhelm prins av Sverige
Carl prins av Sverige
Ingeborg prinsessa av Sverige

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri	1935
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2015
Laboratorium	AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium

Hemma hos professor Rolf Swedenhielm pågår storstädning ledd av hushållerskan Marta Boman. Hon är syster till Swedenhielms framlidna hustru och har under åren fungerat som något av reservmamma åt hans barn. Sonen Rolf jr bläddrar i dagens tidning för att se om fadern har någon chans att få årets nobelpris i fysik men ser ingenting som skulle tyda på detta. Ett pris skulle betyda mycket för att hjälpa upp familjens dåliga ekonomi. Detta skulle därigenom även bidra till att rädda faderns många patent. Rolf jr ber "Mutti" Boman om att lån på 200 kr, vilket hon motvilligt beviljar, alltmedan hon muttrar om att vetenskap är bara galenskap. Boman kommer sedan med kaffe på sängen till dottern Julia som är skådespelerska. Hon undrar om det står något om henne i tidningen i dag.

Den andre sonen, löjtnant Bo Swedenhielm, landar på flygfältet med sitt flygplan. Han kommer ut med sin hund Lucky och möts av fästmön Astrid, som han tidigare pratat i telefon med. Sedan han sagt adjö, uppsöker han privatdiskontören Erikson och ber om ett lån på 500 kr. Men Erikson visar upp en hög med gamla skuldförbindelser och säger att han kan inte låna ut mer om inte fadern skriver på reversen. När Bo kommer hem ber han i stället Boman om ett lån. Rolf jr som hör detta blir upprörd.

Redaktör Pedersen, som fått i uppdrag att göra ett familjereportage, eftersom Swedenhielm är aktuell för nobelpriset, anländer. Han intervjuar barnen. Rolf jr brer ut sig om den vetenskapliga verksamheten, medan Julia mest av allt använder tillfället för att fånga uppmärksamheten kring sin egen person. Pedersen önskar ta en gruppbild och barnen föser även in den motvilliga Boman i uppställningen. Hon börjar då säga sanningen om familjen; att fadern aldrig är lätt att göra till lags och att hela familjens ekonomi är i gungning.

Under intervjun nämns ett brev som anlänt för ett tag sedan men som blivit liggande i köket. Det är från fadern som i det ger antydningar om att han tänker begå självmord. Pedersen avlägsnar sig med denna nyhet. Strax efteråt uppenbarar sig emellertid fadern på uppspelt humör. Han säger att han var nedstämd på grund av brist på pengar och orolig för sina patent när han skrev brevet.

Han irriteras av Bomans städning och retar henne. Han vill ha trevligt omkring sig och föreslår att man går ut och festar i stället. Boman undrar om det finns pengar till det. Swedenhielm säger att det finns alltid pengar så det räcker till en flaska champagne. Han skriver sedan på Bos växel och denne uppsöker sedan Erikson och får sina pengar så han kan köpa en ring till Astrid.

Erikson får besök av en annan procentare, herr Ek, som granskar Bos papper och säger att det är en förfalskning av faderns namnteckning. Han har i sin ägo två växlar där namnet är skrivet annorlunda. Erikson köper papperen för 1.000 kr. Ek visar då dagens nummer av Allehanda där det står att Swedenhielm inte verkar få nobelpriset och säger att det kommer att bli svårt att få igen pengarna.

Bo och Astrid har ett samtal, vilket fadern inte kan undgå att höra. Bo vill slå upp deras förlovning. Han säger att han inte är kär längre, medan det i verkligheten är så att han inte vill vara beroende av hennes förmögenhet. När Bo avlägsnat sig, pratar fadern med henne och säger att Bo har rätt. Han ber henne vänta några år tills han fått en ställning. Man säljer inte sin förstfödslorätt för pengar och Swedenhielmarnas förstfödslorätt är hedern, säger han. Sedan även Boman i köket påmint Astrid om vilken roll hedern spelar för familjen, säger hon sig vara beredd att vänta på Bo.

Fadern och Bo experimenterar i laboratoriet och åstadkommer en explosion. De gläds åt den nya vetenskapliga upptäckt detta innebär, men Boman är sur över att man sotat ner de nyskurade väggarna. Dessutom vill hon ha hushållspengar, för de gamla är slut. Familjen är en smula deprimerad men muntrar upp sig med en sång. Då kommer ett telefonmeddelande om att Swedenhielm fått årets nobelpris.

Mitt uppe i allt detta kommer Erikson som en skugga från det förflutna. Han är fosterbror till Swedenhielm, vars far såg till att Eriksons far hamnade i fängelse för en mindre förskingring. Men Swedenhielm försvarar nu sin far med att säga att Eriksons far missbrukade sitt förtroende och man kompromissar inte med hedern. Erikson visar då papperen med de förfalskade namnteckningarna och då Swedenhielm vill köpa tillbaka dem, menar Erikson att man trots allt kan kompromissa. Swedenhielm köper in papperen, river sönder dem och ber Boman bränna dem. Hon undrar om man kan hoppas på förlåtelse för den som gjort det här, men han säger bara argt till henne att tiga och inte säga ett ord till om detta.

Barnen är samlade och omklädda för att gå till prisutdelningen. Av en tillfällighet kommer man att prata om stöld och fadern drar upp saken med de förfalskade växlarna. Alla barnen börjar ta på sig saken och fadern vägrar nu gå till Konserthuset. Han säger att han inte är värdig att ta emot priset när han inte kunnat uppfostra sina barn till hederliga människor.

Då träder Boman fram och säger som det är. Hon har under flera år förfalskat papper för att få pengar till familjens utsvävande leverne, och även till de vetenskapliga experimenten. Under alla år har hon skött återbetalningarna men slarvat när det gällt de två sista växlarna. Swedenhielm försöker läxa upp henne men får svar på tal och till sist kan han inte kalla henne annat än "hedersgumma".

Familjen beger sig till Konserthuset. Boman stannar kvar hemma och kan lyssna på radion hur Sven Jerring kommenterar prisutdelningen i radion.

Censurnummer	51992
Datum	1935-03-19
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2518 meter
Kommentar	Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0, 0.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2518 meter
Längd i minuter	92 min
Akter	6 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

SvD (EWO): "Svensk filmindustri och Gustaf Molander firade på måndagen en verklig triumf. Med filmen Swedenhielms har svensk filmproduktion för första gången på många år icke blott internationell standard, utan till och med hög internationell standard. När man sätter Swedenhielms åtskilligt över den för övrigt utmärkta Ungkarlspappan, är anledningen icke svår att finna: man har haft ett verkligt litterärt manuskript att arbeta med. Så mycket betyder alltså ändå manuskriptet! Man har tidigare haft utmärkta regissörer och utmärkta aktörer och en utmärkt teknisk utrustning, ingenting av allt det yttre är nytt för denna film. Det nya är bara den skapande anden, diktaren, som till sist måste bli också en filmproduktions centrala figur.

Undertecknad har ända sedan det första framförandet av Hjalmar Bergmans komedi känt mig rätt kritisk gentemot ett och annat i stycket. Jag har erkänt dess dramatiska värden och dess allmänna, genuint svenska atmosfär av grandiost lättsinne gentemot denna världens karga verkligheter, ett av de nationaldrag, som kunnat motivera påståendet att orienten börjar i Malmö. Men vissa drag i teckningen av Swedenhielmarna ha alltid förekommit mig en smula för konstlade.

Det är alltid en stor risk för en dramatiker att skapa originella individer, i stället för normaliserade typer som är det vanliga och kanske naturliga för teatern. En av anledningarna till att filmversionen föreföll mig så ypperlig är att dessa personligt originella drag hos rollerna något utjämnas. De ha icke förlorat därpå, tvärtom. De ha blivit mänskligare. De ha kommit oss närmare. Om detta är Stina Bergmans förtjänst, så är hon i dubbel mening värd att hedersomnämnas på denna plats, ty också hennes manuskript som helhet är berömvärt, det följer makens intentioner precis så som filmen fordrar det. Hela stycket spelar i några få uppställningar, praktiskt taget alltsammans är interiörer, men man får ändå ingen känsla av 'filmad teater' i uttryckets vanliga betydelse."

StT (Robin Hood): "Gösta Ekman gör en ung och modern professor, utan de svajiga mustascher som scenens Swedenhielmar draperat på överläppen. Han är stilig, i sitt slag elegant. En 'man i vitt' som har pojken kvar i själen och älskar att nojsa och sjunga ballader och festa flott med familjen. Av hans forskarintresse och aristokratiska hederskänsla får man ett starkt intryck. Visst blir han smått teatralisk ibland, men vad betyder det i en helhetsprestation som denna. Hans Swedenhielm är en fest för öga och öra, det blir fest bara han dyker upp på vita duken.

Sigurd Wallén och Karin Swanström komma med starka insatser. Wallén har en liten roll -- procentaren Eriksson -- men når kanske ännu högre än i Karl Fredrik regerar. Karin Swanström är ojämnare, hon är mera en serie av träffsäkra episoder än en genomförd personlighet, men hennes sista scener höra till filmens glanspunkter. Hon kommer att bli populär i denna roll, som hon känt för.

Också Håkan Westergren är mycket bra -- hans friskhet och ledighet i replikerna märks särskilt tydligt i scenerna med Ingrid Bergman, som får för mycket instruktion för att vara sig själv. Man måste vara sig själv i film.

Svarta fåret i familjen och filmen är Tutta Rolf. Hon kommer att bli hårt kritiserad. Delvis med rätt: hon är inte Swedenhielmare och aristokrat för två öre, hon är helt enkelt f. d. revyhopperskan Tutta. Dessutom ojämn. Man jag tror dock att filmen voro tråkigare utan henne. Hon är en färgklick som behövs."

Kommentar Svensk filmografi

Hjalmar Bergman (1883-1931) skrev pjäsen 1923 och den hade urpremiär på Dramatiska Teatern i Stockholm den 25.2.1925. Titelrollen spelades den gången av Anders de Wahl. När den kom till Köpenhamn spelades rollen av Poul Reumert på Det Kongelige varefter pjäsen fortsatte till bl a Berlin, Paris och London. Stina Bergman skötte själv regin när den uppfördes i Amsterdam och Mainz.

Manusarbetet till filmen började med en version av Gösta Stevens och Ragnar Hyltén-Cavallius som underkändes. Ett nytt framställdes av Stina Bergman och Gustaf Molander och detta bearbetades i sin tur av Ragnhild Prim.

Enligt Per Lindberg ("Bakom masker", 1949, sid. 88) befann sig Hjalmar Bergman mitt i ett våldsamt filmskrivande när han började författa Swedenhielms. "Omkring nyåret 1923 var Bergman sysselsatt med inte mindre än fyra filmmanus på en gång, tills han på våren 1923 för fjärde gången kastade alla filmplaner på sophögen och återupptog teaterdramatiken. I lättnaden att vara fri från filmvärldens tryck skrev han så, på tio dagar, Swedenhielms, detta muntra stycke svenskt överdåd."

Resultatet blev denna ytterst publikvänliga berättelse som var ett återfall till det äldre intrigspelet, där man mitt i de nästan traditionella ingredienserna med den världsfrånvände (åtminstone i ekonomiska ting) professorn och hans manhaftiga husa, dessutom får en nästan strindbergsk gestalt till skänks som ockraren Eriksson, han som uppenbarar sig som en skräckfigur från det förgångna och sedan tonar ut som en slags mollstämd jultomte. Här finns även ett av Hjalmar Bergmans centrala problem, detta med hedern. "Heder och glädje skiljs inte åt" är en av styckets berömda repliker, och den finns med i filmen när gamle Swedenhielm talar med den rika Astrid som mer eller mindre vill köpa sonen Bo. "Ära, arbetsvinst, förmögenhet" har man tagit från honom, "men hedern inte"..."Till ett misslyckat geni gjorde man mig, till en tok. Men token är glad, ty han bär sitt namn med heder. Heder och glädje skiljs inte åt." (Sidorna 55-56 i manus.)

I SF:s programhäfte om filmen finns följande intervju med Gösta Ekman på sidorna 3-4:

"Jag kände mig som en gammal man -- både kroppsligen och själsligen, säger Gösta Ekman, när talet faller på hans mästerliga framställning av huvudpersonen i filmversionen av Swedenhielms. Se, däri ligger mycket av en skådespelares konst -- att helt och fullt leva sig in i en roll, så att han slutligen själv icke tvivlar på, att han är en yngling på 17 år eller en åldrad man och en stor uppfinnare.

Swedenhielms inre egenskaper hade jag snart klart för mig, fortsätter Gösta Ekman -- en storslagen människa, vilkens alla handlingar dikteras av hjärta och heder -- värre var det med hans yttre, och först efter många försök lyckades jag få fram en mask, som jag själv blev nöjd med. Hade från början tänkt mig honom som ett mellanting mellan Toscanini och Don Quijote, men en provfilmning visade att den masken var absolut omöjlig. Jag tror, att det utseende jag givit Swedenhielm i filmen är det rätta: en blandning av präst, skådespelare och aristokrat, men framför allt en gammal man, som kan se ut som ett barn.

Det har varit mig speciellt kärt att gestalta Swedenhielm, därför att Hjalmar Bergman stod mig så nära både som människa och konstnär. Han var en stor ande, Hjalmar Bergman, och tillhörde -- liksom Stiller -- de få lyckliga människor, som verkligen kan konsten att leva.

Filmen gjordes på 17 dagar -- jag måste erkänna, att detta till stor del berodde på, att jag för första gången i mitt liv passade tiderna. Men den hjärtliga anda och den vänlighet man och man emellan, som råder i S. F:s ateljéer stimulerar intresset och ökar arbetsivern."

Swedenhielms hade samtidig premiär i Malmö (Scania) den 8.4.1935.

Originaltitel	Swedenhielms (Pjäs)
Författare	Hjalmar Bergman

			(kompletteringar till 1935-03-08)	1934-11-06	1934-12-19
Filmstaden	Råsunda	Sverige	(ateljé)
	Stockholm	Sverige	(exteriörer)

Sverigepremiär	1935-03-25	Skandia	Borås	Sverige	92 min
	1935-03-25	Röda Kvarn	Falun	Sverige	92 min
	1935-03-25	Palladium	Helsingborg	Sverige	92 min
	1935-03-25	Röda Kvarn	Jönköping	Sverige	92 min
	1935-03-25	Röda Kvarn	Kalmar	Sverige	92 min
	1935-03-25	Röda Kvarn	Karlstad	Sverige	92 min
	1935-03-25		Landskrona	Sverige	92 min
	1935-03-25	Röda Kvarn	Linköping	Sverige	92 min
	1935-03-25	Röda Kvarn	Sollefteå	Sverige	92 min
	1935-03-25	Svea	Sundsvall	Sverige	92 min
	1935-03-25	Skandia	Västerås	Sverige	92 min
	1935-03-25	Röda Kvarn	Örebro	Sverige	92 min	(samt eventuellt ytterligare någon ort)
Urpremiär	1935-03-25	Skandia	Borås	Sverige	92 min
	1935-03-25	Röda Kvarn	Falun	Sverige	92 min
	1935-03-25	Palladium	Helsingborg	Sverige	92 min
	1935-03-25	Röda Kvarn	Jönköping	Sverige	92 min
	1935-03-25	Röda Kvarn	Kalmar	Sverige	92 min
	1935-03-25	Röda Kvarn	Karlstad	Sverige	92 min
	1935-03-25		Landskrona	Sverige	92 min
	1935-03-25	Röda Kvarn	Linköping	Sverige	92 min
	1935-03-25	Röda Kvarn	Sollefteå	Sverige	92 min
	1935-03-25	Svea	Sundsvall	Sverige	92 min
	1935-03-25	Skandia	Västerås	Sverige	92 min
	1935-03-25	Röda Kvarn	Örebro	Sverige	92 min	(samt eventuellt ytterligare någon ort)
Stockholmspremiär	1935-04-08	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	92 min
TV-visning	1982-02-01	TV1		Sverige	88 min
	1987-01-10	TV1		Sverige	88 min
	1992-05-05	TV2		Sverige	88 min
	1997-08-09	SVT2		Sverige	88 min
	2001-04-12	SVT1		Sverige	88 min
	2002-11-25	SVT1		Sverige	88 min
	2005-12-20	SVT1		Sverige	88 min
	2006-08-05	SVT1		Sverige	88 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2008-03-09
TV-visning	2021-03-15	SVT1		Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2022-08-23		Stockholm	Sverige
	2022-09-06		Göteborg	Sverige
VOD-release	2023-05-05	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play 30
TV-visning	2023-05-11	SVT1		Sverige

Originaltitel	Ballad
Kompositör	Helge Lindberg	(1935)
Sångare	Tutta Rolf	(nynnar)

Originaltitel	Toréador, en garde. Ur Carmen
Kompositör	Georges Bizet	(1875)
Textförfattare	Henri Meilhac	(fransk text 1875)
	Ludovic Halévy	(fransk text 1875)
	Palle Block	(svensk text 1878)
	Carl Axel Strindberg	(svensk text 19??)
Sångare	Gösta Ekman	(nynnar)

Originaltitel	Du månäpple, jag kan ej ta' ner Dig!
Kompositör	Helge Lindberg	(1935)
Textförfattare	Berit Spong	(1935)
Sångare	Gösta Ekman
	Håkan Westergren
	Tutta Rolf
	Karin Swanström
	Ingrid Bergman
	Björn Berglund

Originaltitel	Kungssången
Kompositör	Otto Lindblad	(1844)
Textförfattare	Talis Qualis	(1844)

Originaltitel	Du gamla, du fria
Kompositör	Trad	(traditionell svensk folkvisa)
Textförfattare	Richard Dybeck	(1844)
Arrangör	Jonas Hörnqvist

Originaltitel	Ein Sommernachtstraum. Hochzeitmarsch
Kompositör	Felix Mendelssohn-Bartholdy	(1842)

Originaltitel	Liebestraum, piano, nr 3, op. 62
Kompositör	Franz Liszt	(1850)

Festivalpris	Venedig	1935			(juryns hedersomnämnande)

Till Gösta Ekmans minne (1938)		Swedenhielms (1935)
Swedenhielms [trailer] (1935)	Trailer till	Swedenhielms (1935)

DK Drama

DK Litterära förlagor

DK Relationer, Samliv

Experiment

Flygare

Förfalskningar

Förskingring

Hushållerskor

Journalist

Laboratorier

Nobelpriset/fysik

Procentare

Professorer

Radioutsändning

Skådespelerska

Vetenskapsmän

Växel

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2515

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2518

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Gösta Ekman SWEDENHIELMS
Tryckeri	Ivarsons tryckeri

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	SWEDENHIELMS
Tryckeri	Ivar Hæggströms lito

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	SWEDENHIELMS
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.
Affischdesign	Sven Lundqvist

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Gösta Ekman i SWEDENHIELMS
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.
Affischdesign	Eric Rohman

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	SWEDENHIELMS
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.
Affischdesign	? Würbel

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Swedenhjelms.
Omfång	106 s. + 2 s. tillägg, löst.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Swedenhielms.
Omfång	106 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Swedenhielms. Av Hjalmar Bergman. Scenario: Stina Bergman.
Omfång	106 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Swedenhielms.
Omfång	17 s.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Swedenhielms.
Omfång	16 s. + 1 s.
Språk	Franska

Typ	Synopsis
Manustitel	Les Swedenhielm.
Omfång	1 s.
Språk	Franska

Typ	Synopsis
Manustitel	Les Swedenhielm.
Omfång	1 s.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Swedenhjelms. Der Nobelpreis.
Omfång	22 s.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Swedenhielms. Efter Hjalmar Bergmans komedi. Manuskript: Stina Bergman.
Omfång	26 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Swedenhjelms. Der Nobelpreis.
Omfång	29 s.
Språk	Tyska

Typ	Synopsis
Manustitel	Die Swedenhielms.
Omfång	2 s.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Swedenhjelms. Der Nobelpreis.
Omfång	22 s.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Swedenhielms. Standardtextlista.
Omfång	30 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Swedenhielms.
Omfång	30 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Swedenhielms.
Omfång	24 s.
Språk	Italienska

Typ	Synopsis
Manustitel	The Swedenhielms.
Omfång	1 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Swedenhielms.
Omfång	99 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Swedenhjelms. After a comedy by Hjalmar Bergman.
Omfång	106 s.
Språk	Engelska

Typ	Kringmaterial
Manustitel	Swedenhielms.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Synopsis of Swedenhielms.
Omfång	1 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Swedenhielms.
Omfång	27 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Swedenhielms.
Omfång	27 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Swedenheilms.
Omfång	27 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	1
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program folio
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Finska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Svartvit
Bärare	DCP
Längd i minuter	92 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264