Flickornas Alfred (1935)

Media (165 st)

Originaltitel	Flickornas Alfred
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Edvin Adolphson
Manus	Oscar Hemberg Edvin Adolphson
Förlaga	Pigernes Alfred (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Wivefilm
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1935-08-23

Medverkande

Sture Lagerwall
Alfred Björk, advokat

Birgit Tengroth
Birgit Brink

Eric Abrahamsson
Per Bunke, antikvitetshandlare och sakförare

Hilda Borgström
moster Sofi Björk, sömmerska

Maria Schildknecht
moster Johanna Björk, Sofis syster, sömmerska

Anders Henrikson
friherre Johan Fredrik von Harrebow

Visa fler

Handling

De två systrarna Sofie och Johanna Björk står vid staketet utanför sin lilla stuga och pratar med Märta Roos om Ulf von Harrebow, son till friherre Harrebow. Ulf håller på att spela golf...

Visa hela handlingen

Press

SocD (Moje): "Intrigen i det gamla folklustspelet Flickornas Alfred, som stuvats om till talfilm i modern miljö, är naturligtvis hopplöst föråldrad, och ingen har brytt sig om att damma av...

Visa all press

De två systrarna Sofie och Johanna Björk står vid staketet utanför sin lilla stuga och pratar med Märta Roos om Ulf von Harrebow, son till friherre Harrebow. Ulf håller på att spela golf på marken utanför. De tycker han verkar så lik sin far men hoppas att han inte är det alltför mycket. Systrarnas fosterson Alfred, som varit borta och studerat till advokat, ringer och säger att han är på hemväg. De blir mycket glada och förbereder sig för hans hemkomst.

Hemma hos originalet Per Bunke. Han är en tusenkonstnär som sysslar med allt möjligt, bl a antikhandel. Han får besök av friherre Harrebow. Denne pratar om systrarna Björk och att han vill riva deras stuga som står på hans mark. Bunke lyckas sälja en gammal kniv till friherren och tillägger att har en liten antikvitet kvar, ett gåvobrev alltsedan systrarna belånade stugan för att betala Alfreds studier. Bunke föreslår att friherren själv är Alfreds far. För 28 år sedan for systrarna till Stockholm för att "sy kläder" men i själva verket för att dölja havandeskapet för den ena. De kom tillbaka med ett "barnhusbarn" och ett gåvobrev utställt på de två systrarna. Alfred, resultatet av "olyckan", anländer. Bunke undrar om det är lycka eller olycka när man kommer till, och Harrebow harklar sig förläget.

Ulf spelar golf med Birgit, dotter till provinsialläkaren dr Brink. De håller till utanför systrarna Björks stuga medan Märta tittar på. Inne i stugan gläds systrarna åt Alfreds hemkomst. Alfred deklarerar att hans mål i livet ska bli att föra de övergivnas och förorättades talan. Plötsligt flyger en golfboll in genom fönstret och krossar en vas. Ulf kommer in i trädgården för att leta efter bollen och utbrister till sist irriterat att stugan ligger i vägen för golfbanan och måste bort. Alfred och Ulf börjar gräla. Alfred drar in Birgit genom häcken och visar upp en boll och frågar Birgit, som hittat ett hönsägg, om de ska byta. De ser varandra i ögonen.

Alfred befinner sig i parken utanför Harrebows gods och väntar på Birgit. Hon dröjer och han låtsas prata med näktergalen och säger hon kommer nog inte. Birgit är samtidigt ute och promenerar med Ulf men förefaller inte särskilt förtjust över hans sällskap. Hon säger att att han bar sig hjärtlöst åt borta vid systrarnas stuga. Bunke som sökt upp friherren talar om systrarna och deras stuga. Den senare säger att de kan väl få en ny stuga, men Bunke säger han har lovat att de ska få bo kvar.

Alfred och Birgits möts vid ekotemplet i parken. De går till dansbanan medan systrarna ligger sömnlösa och är oroliga för honom.

En tid går. Alfreds och Birgits vänskap består trots att friherren vill att hon ska bli gifta sig med hans son. Denne umgås emellertid numera med Märta Roos. Birgits far frågar Alfred om han tror han kan försörja henne. Alfred talar om att öppna advokatbyrå. Fadern ogillar förhållandet eftersom Alfred är föräldralös. Alfred säger att vi lever väl inte i medeltiden.

Alfred öppnar praktik och får som en av sina första klienter Märta, som kommit för att söka hjälp. Ulf har gjort henne med barn men tänker överge henne för Birgit. Han vill tysta ner saken och ge henne pengar. Alfred tar sig an henne och försäkrar att den här processen ska han vinna. Rättegången går mindre bra. Alfred uppträder aggressivt. Den allmänna opinionen är delad i frågan. Birgits far börjar emellertid bli imponerad av Alfreds kamp för de utomäktenskapliga barnens rätt.

Ulf vill nu göra upp i godo med Märta, men hon säger att det är viktigt att barnet blir erkänt som äkta. Hon vill ha att barnet ska ha en far. Emellertid tar hon senare tillbaka det hon påstått inför sittande rätt, nämligen att Ulf är fader till barnet. Alfred håller ett upprört tal om att aldrig mer söka rättvisa hos mutade domstolar, där penningpåsen står över rätten. Alfred tar en pistol på sitt kontor och rusar ut. Märta springer efter men faller ihop. Dr Brink tar hand om henne, och hon säger att hon ljugit för rätten. Hon tror att Alfred tänker skjuta friherren. Han har uppsökt friherren för att göra upp handgripligen. Sofie Björk, som är hans verkliga mor, träder då fram och säger att det är friherren som är hans far. Birgit ber honom att skona friherren. Man ska inte slå den som redan ligger.

Pressreaktion Svensk filmografi

SocD (Moje): "Intrigen i det gamla folklustspelet Flickornas Alfred, som stuvats om till talfilm i modern miljö, är naturligtvis hopplöst föråldrad, och ingen har brytt sig om att damma av den. Filmen framträder följaktligen med standardiserade typer och schablonmässig människoskildring utan ett spår av allmän giltighet i vår tid om man undantar grundtanken, folkskådespelets gamla idé att risa den hänsynslösa och uppblåsta rikedomen och ge de fattiga små och över axeln sedda sin upprättelse. Den tanken har alltid sin giltighet, den lyser också som en solstråle genom filmen och gör kanske sitt till att man glömmer eller överser med hur omodern fabeln om de rara gummornas egen oäkta pojke (Sture Lagerwall) och allt det andra är och hur enkelt författaren skurit till sina typer, så att den fina herrgårdsfamiljen, som inte ville kännas vid sina 'olyckor', består av idel okynnesfån, medan alla de andra äro fina och hyggliga människor."

StT (Robin Hood): "Bearbetarna Edvin Adolphson och Oscar Hemberg ha inte snavat över de lömska krokben Larsen sträcker fram. De ha inte fallit för frestelsen att sentimentalisera de gamla fröknarnas älskade lilla röda stuga, som baronen vill jämna med jorden för att skaffa plats åt sin ohängda herr sons golfbana. De ha inte fallit för frestelsen att göra fröknarna tårmilda. De ha gjort en lyckad bearbetning med klara linjer och tacksamma roller.

Många scener ha utarbetats känsligt, exempelvis de två fröknarna i nattskjortorna, sittande sömnlösa, grubblande varför Alfred kommit hem så sent tre nätter å rad. Är han ute på dåligheter? Till och med kärleksscenerna (mellan Sture Lagerwall -- Alfred -- och Birgit Tengroth) ha ofta en omedelbar friskhet och finhet, som man inte är bortskämd med i svensk film. I synnerhet inte i folkkomedier. Men sin största förtjänst har filmen dock i den kraft, som blåsts in i de dramatiska scenerna. Sture Lagerwall spelar så att temperamentet fräser och slår gnistor. Och Ruth Stevens blir nästan gripande när hon stapplar längs gatan för att hindra Alfred att skjuta baronen. Illa gjord skulle en sådan scen bli löjlig. Här blir den stark."

SvD (Eveo): "En av de största skillnaderna mellan film och teater är den att teatern är bunden till tidens och rummets enhet, medan filmen rör sig suveränt över både tid och rum. När en teaterpjäs överflyttas till film bör den därför bli föremål för en grundlig omarbetning. Det kunde man inte säga ha skett i hrr Adolphsons och Hembergs manuskript, där aktskarvarna ibland föreföllo tämligen påtagliga. Som filmprodukt kan man inte ge Flickornas Alfred något högt betyg. Den är harmlös underhållning och beteckningen komedi är alldeles för fin för denna historia om baroner och konvenansäktenskap, bovstreck och föräldrahårdhet. Det är på folklustspelets nivå. Många detaljer skulle kunna ge anledning till anmärkningar såsom allt för klent bearbetade och osannolika: bondadvokaters sagolika framgångar i kontraktsbridge när han tydligen bara behärskar svängknack, golfspelaren som springer omkring med en driver i handen när han slagit in bollen på en tuvig gårdsplan o. s. v. Det trevliga med amerikansk film är att den i regel verkar så vederhäftig i småsaker."

Kommentar Svensk filmografi

Filmens manus baserades på en dansk komedi, "Pigernes Alfred", som hade urpremiär på Folketeatret i Köpenhamn den 5.12.1908. Författare var Johannes Anker Larsen (1874-1957) och Egill Rostrup (1876-1940). Komedin bearbetades i sin tur för filmen av Edvin Adolphson och Oscar Hemberg.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se