Johan Ulfstjerna (1936)

Media (254 st)

Originaltitel	Johan Ulfstjerna
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gustaf Edgren
Manus	Oscar Rydqvist Gustaf Edgren
Förlaga	Johan Ulfstjerna (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1936-09-07

Medverkande

Gösta Ekman
Johan Ulfstjerna, byråchef i lotteristyrelsen

Edith Erastoff
Adelaide, Johan Ulfstjernas hustru, skådespelerska

Björn Berglund
Helge Ulfstjerna, Johan och Adelaide Ulfstjernas son, student

Birgit Tengroth
Agda, servitris, Helges fästmö

Edvin Adolphson
generalguvernören

Ernst Eklund
professor Stenbäck

Visa fler

Handling

Helsingfors den 31 december 1899. Studenterna på universitetet har kårdans. En av dem är den unge Helge Ulfstjerna. Han är son till den forne poeten Johan Ulfstjerna som numera är...

Visa hela handlingen

Press

StT (Robin Hood): "Man känner att varken regissör Edgren, eller manusförfattaren Oscar Rydquist, eller skådespelarna varit riktigt med. De skådespelare som skola ge uttryck åt...

Visa all press

Helsingfors den 31 december 1899. Studenterna på universitetet har kårdans. En av dem är den unge Helge Ulfstjerna. Han är son till den forne poeten Johan Ulfstjerna som numera är byråchef i lotteristyrelsen under den ryske generalguvernören. Helge är där tillsammans med sin flamma, servitrisen Agda. I generalguvernörens palats är det stor bal och man väntar in det nya seklet. Guvernören bjuder upp Johan Ulfstjernas fru Adelaide, som är skådespelerska. Statsrådet Koskinen konverserar med Ulfstjerna och påminner om hans oroliga ungdom, då han blev deporterad för sina dikter. På ett studentmöte lyssnar Helge till en kamrat som deklamerar en av Johans tidiga nationalistiska dikter. Dikten talar i förtäckta ordalag om slutet på den ryska ockupationen och förryskningen av Finland.

Ute på stan vandrar människor ropande på frihet. Generalguvernören befaller ut kosackerna, som anfaller folket på gatorna med knutpiskor. Helge blir misshandlad. Tillsammans med professor Stenbäck har studenterna organiserat en underjordisk rörelse mot ryssarna, vars styre av Finland har hårdnat. Ett lagförslag som ska helt förryska landet är snart klart för generalguvernörens undertecknande. Stenbäcks organisation beslutar att mörda guvernören. En lottdragning hos Stenbäck resulterar i att Helge blir den utvalde gärningsmannen.

En kusk på en fångvagn upptäcker ett brev som av en slump hamnat på vagnstaket. Han inser att det utpekar Helge som revolutionär, men han är lojal mot Johan och ger honom brevet. Fadern undersöker sonens övriga papper och finner att han är djupt involverad i den revolutionära rörelsen.

Johan beslutar sig för att själv begära avsked från rysk tjänst men finner att det inte räcker. Han förstår att Helge är utsedd till attentatsman och skyndar till guvernörspalatset. Där finner han Helge, och han avtvingar honom hans revolver. Han går själv in till guvernören som just ska underteckna det ödesdigra dokumentet. Johan Ulfstjerna höjer sin revolver och skjuter. Han går ut ur palatset. Några studenter ropar "Leve friheten" och blir nedskjutna.

General Ivan Ivanovitj ger därefter order om att skottlossningen ska upphöra och säger att detta är ett folk man inte kan kuva. Folkmassan som står kvar på torget tar upp "Vårt land" medan Johan Ulfstjerna förs bort med fångvagnen.

Pressreaktion Svensk filmografi

StT (Robin Hood): "Man känner att varken regissör Edgren, eller manusförfattaren Oscar Rydquist, eller skådespelarna varit riktigt med. De skådespelare som skola ge uttryck åt frihetsbegäret. De övertyga inte. Endast den store konstnären Gösta Ekman förmår arbeta fram en övertygande äkthet, och även han blott i särskilt lyckliga ögonblick. Ekmans Johan Ulfstjerna når inte samma verkan som hans Swedenhjelm, eller hans Karl XV -- roller som lågo på ett mera allmänmänskligt, 'svenskt' plan. I Johan Ulfstjerna lyckas faktiskt de skådespelare bäst som inte behöva ha själen engagerad i frihetsrörelsen -- Birgit Tengroth, Edvin Adolphson, Jullan Jonson, Bullen Berglund.

Är det i känslan av att filmen som sådan inte förmår framkalla den rätta frihetshänförelsen som Edgren och Rydquist flätat in biskop Thomas frihetssång, nationalsånger m. m., vilka liksom understryka att här rör det sig om frihet. Men härigenom får filmen ett pedagogiskt drag, något av pekpinne.

Bristen på inre liv och spänning hade möjligen kunnat trollas bort genom en utvärtes livfullhet -- fängslande bilder, livfulla detaljer, inspirerad bildväxling, rappa repliker. Men Tor Hedberg har tydligen bundit händerna, scenerna bli monotona och replikerna ofta teatraliska. Man har sökt få rörlighet genom dels en bal hos generalguvernören, där målerisk pas d'Espagne dansas, dels kosackernas attack mot folkmassan. Där har man lagt manken till. Men -- i båda fallen -- har man varit så förälskad i de filmmeter man fotograferat att man tagit med för mycket, dröjt för länge vid scenerna, så att deras effekt avtrubbats. Filmen skulle troligen vinna på omklippning av dessa partier.

Det låter kanske omotiverat att i en film som denna efterlysa större charm i själva fotograferingen. Men åtminstone undertecknad generades av en viss onödig oskärpa i bilderna, och en viss torka."

SvD (E W O): "Rydqvist har skrivit scenariot -- i samarbete med regissören -- och åtskilligt särskilt i dialogen bär hans signum: sekelskiftestonen, den vidare utformningen av Ulfstjernas roll o. s. v. Åtskilligt i Hedbergs pjäs har stuvats om, icke alltid helt lyckligt. Presentationen av Helge och Agda på balen ödelägger rätt mycket av den säregna poesien över deras förhållande: denna skygga och hemlighetsfulla ungfolkskärlek, som tonar genom pjäsen som en sordinerad celloton. Det tappade dokumentet, kusken Pekkas införande i handlingen och åtskilligt annat hör också till sådant påklistrat gods som bara skenbart berikar handlingen. Reback, den judiske patrioten, har förvandlats till en svensk Stenbäck och därmed har en märklig scen i skådespelet -- mellan Johan Ulfstjerna och Reback -- uttunnats. Det är ingen konst att räkna upp fler sådana detaljer, som om de också icke äro diskutabla dock kunna diskuteras.

Men det är icke meningen att avleda uppmärksamheten från filmens stora förtjänster. Edgren har gjort ett ypperligt arbete: scenerna ha en levande fyllighet, en rörlighet och en pregnans, som gör hela filmen till ett märkligt svenskt filmverk -- ur åtskilliga synpunkter. De stora svepande scenerna med mycket folk äro alldeles särskilt briljanta, medan en del smärre scener icke nå samma konstnärliga nivå. I det stora hela har Johan Ulfstjerna-filmen dock en must och en kraft, ja, varför icke en storvulenhet, som svensk film icke haft på mången god dag."

Kommentar Svensk filmografi

Detta är en filmatisering av teaterpjäsen "Johan Ulfstjerna" som hade premiär på Svenska Teatern i Stockholm den 12 mars 1907 och som författats av Tor Hedberg (1862-1931). Hedberg baserade sin pjäs på händelserna i Helsingfors den 16 juni 1904, då den finske tjänstemannen Eugen Schauman (1875-1904) sköt den ryske generalguvernören Nikolaj Bobrikov (1839-1904) och sedan tog sitt eget liv. Samma pjäs hade utnyttjats till en svensk stumfilm med samma titel i regi av John W. Brunius från 1923. Ivan Hedqvist spelade titelrollen, Anna Olin hans hustru, Einar Hansson sonen och Mary Johnson fästmön. John Ekman gjorde guvernörens roll i den filmen, vars manus hade sammanställts av Carlo Keil-Möller (1890-1958).

I Kenne Fants bok "Skall vi sluta filma, Olof Palme?" noteras att ljudfilmen Johan Ulfstjerna gick med förlust, närmare bestämt 82.416 kronor. Edgren är annars den store kassamagnaten på SF och från 1929 till 1935 gör han sex filmer varav Fridolf Rhudin spelar med i fyra, och samtliga går med vinst. Men 1936-38 gör han fyra filmer, som samtliga visar ett minus i kassaböckerna: Johan Ulfstjerna, John Ericsson (1937/20), Ryska snuvan (1937/04) och -- underligt nog -- Styrman Karlssons flammor (1938/18), som visade ett "oamorterat produktionsvärde" av 8.069 kr.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se