Familjens hemlighet (1936)

Media (109 st)

Originaltitel	Familjens hemlighet
Svensk premiärtitel	Familjens hemlighet
Distributionstitel	Skandale i Familien (Danmark) Skandale i familien (Norge) Perheen salaisuus (Finland) Familjens hemlighet (Finland)
Inspelningstitel	En offentlig hemlighet

Regi	Gustaf Molander
Manus	Gösta Stevens
Produktionsledare	Stellan Claësson
Foto	Åke Dahlqvist
Musik	Eric Bengtson (originalmusik - ej krediterad)
Arkitekt	Arne Åkermark
Klippning	Oscar Rosander
Ljudtekniker	Terrence Wendt
Konstnärlig rådgivare	Karin Swanström
Ej inspelat manus	Carlo Keil-Möller
Inspicient	Gösta Ström
B-foto	Karl-Erik Alberts
Stillbildsfoto	Louis Huch (ateljéfoto)
Orkester	SF-orkestern
Orkesterledare	Eric Bengtson
B-ljud	Bengt Runsten

Olof Winnerstrand	kommendör Arvid Ekman
Karin Swanström	Lilli Ekman, Arvids hustru
Erik "Bullen" Berglund	John Hessler, major i kavalleriet
Birgit Tengroth	Margit Berg, modetecknare
Kotti Chave	Arne Ekman, Arvid och Lillis son, flygingenjör
Hjördis Petterson	fru Ellen Winkler
Göran Bernhard	Olle, Margit och Arnes son
-	Ej krediterade:
Ingrid Borthen	Marianne Winkler, Ellens dotter
Ruth Weijden	Maria, Ekmans jungfru
Jullan Jonsson	Emma, major Hesslers hushållerska
Greta Ericson	Gullan, Margits arbetskamrat
Ka Nerell	Greta, barnjungfrun
Wiktor "Kulörten" Andersson	ordonnans
John Botvid	styrman

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri	1936
Laboratorium	AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium
Maskör	Firma Carl M. Lundh AB

Arne Ekman sitter vid sitt ritbord och skissar på ett flygplan. På ritningen börjar han teckna på ett barnporträtt av en liten pojke. På en modeateljé sitter Margit Berg och ritar klädskisser. På den finns utkast till en pojkkostym som hon sedan suddar ut eftersom den inte hör dit. De ses på en restaurang. Arne har köpt ett leksakslokomotiv och meddelar henne att han ska äta hemma idag.

Arnes föräldrar Arvid och Lilli sitter och diskuterar Arnes framtid. Arvid, som är kommendörkapten, tycker att Arnes yrke som statsanställd flygingenjör gott och väl duger för sonen. Men Lilli säger att statens kaka är mager, och har därför sett ut en passande rik svärdotterskandidat. Hon har redan talat med en fru Winkler om hennes dotter Marianne som ett lämpligt parti. Om Arne gifter sig med henne får han en miljon. Det ska bli ett alldeles idealiskt äktenskap, som vårt, säger hon. Det är möjligt, säger Arvid, men i vårt fall var det i alla fall kärleken som förde oss samman. När Arne kommer hem, säger modern att de ska besöka Winklers i helgen och att Marianne kommer att bli besviken om inte Arne följer med.

Hemma hos Winklers konspirerar de två mödrarna för att föra samman Arne och Marianne. Arnes far samtalar samtidigt med familjens vän, John, om Arne. John har fått reda på att Arne ska till England och praktisera. Han får också höra om sonens förlovning, och att den inte gäller fröken Winkler. John undrar om inte Arvid borde tala med Arne först, innan de gör upp sina planer. Samtidigt är Marianne och Arne ute i en båt och ror. Arnes mor tror att de svärmar i natten och hon spekulerar om vigsel i Seglora kyrka. Men i själva verket framgår det av Arnes och Mariannes samtal att de bara är goda vänner och är fullt överens om att så ska de också förbli.

Föräldrarna frågar Arne vad han tyckte om Marianne. Jodå, säger han och de tror att saken därmed är klar. Men Arne säger att han redan är så gott som gift, och att han dessutom har ett barn. Han säger att det är en ordentlig flicka. Det var hennes förslag att de inte skulle gifta sig förrän han kunde försörja dem. Arne överräcker i smyg en bild på barnet till sin mor när han tror att fadern inte ser, men han hinner kasta en blick. Han befaller sin hustru att hon inte får ha något som helst med det barnet att göra. Om du tror att den här tjugofemöresromanen ska göra oss lyckliga, så tar du fel säger han till Arne. Denne säger då att hans son är hans och att han håller av honom lika mycket som de håller av Arne. När Arvid föreslår att de ska "köpa ut" Margit, går Arne sin väg. Modern säger då att barnet i alla fall är sött. Han ser precis ut som Arne när han var liten. När Arvid blir ensam, tar han upp bilden och studerar den noga.

Hemma hos Margit berättar Arne om det som hänt. De går in i sovrummet och tittar på sitt barn som ligger och sover. Margit söker upp John och säger att hon är rädd för att Arnes föräldrar nu ska ta barnet från dem. De vill ju att Arne ska ha en hustru ur sin egen klass. John lovar att hjälpa dem. Efteråt har John ett samtal med Arvid där han läxar upp honom.

Arnes föräldrar kan inte erkänna för varandra hur fästa de är vid det lilla barnbarnet. Men när barnet plötsligt blir sjukt, kan de inte ignorera det längre. Arvid skickar först sin doktor hem till Margit och går sedan dit själv. Margit tror först att han är doktorn. Men han säger att han inte är det utan bara en mycket stor idiot. Hon förstår att det är Arnes pappa och deras samtal blir förtroligt. Han konstaterar att hon är en ordentlig ung kvinna. Han säger att hon inte får yppa för hans hustru att han varit där. Hon har lite konservativa åsikter, fortsätter han. När Arvid kommer hem igen, säger han till frun att han varit ute med John.

Arvid gör fler besök hos sitt barnbarn och köper olika krigsleksaker åt det. Far och son kan försonas med varandra. Nu kan också Arvid och hans fru träffas samtidigt hemma hos Margit och Arne tack vare John, som avslöjar deras hemliga besök för dem båda. Detta sedan också Lilli varit hemma hos Margit och sagt att Arvid inte får veta att hon varit där. På julafton kan de två farföräldrarna träffa sitt barnbarn på en och samma gång hemma hos Margit och Arne.

Censurnummer	55020
Datum	1936-12-16
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2431 meter
Kommentar	Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Petersen-Poulsen, AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2431 meter
Längd i minuter	89 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

DN (C B-n): "Också Gustaf Molanders nya familjefilm motiverar det erkännande som man tidigare undantagslöst haft anledning att ge hans produktion: filmen är sobert berättad, den är elegant ända till glatthet, tvättad, ren och nystruken, där finns sannerligen inga fula ord och inte många plumpa situationer. Den som inför Gustaf Molanders förra konstnärsfilm ställde sig mer än skeptisk, måste också säga sig att regissören denna gång varit lyckligare i själva valet av ämneskrets -- för att inte alldeles flyta ut i det blå behöver Gustaf Molander alldeles nödvändigt en förankring i borgerlig miljö. En sådan äger han också i denna film om arbetande Stockholmsungdom, om folk som har barn och folk som har barnbarn, om folk som går på middag, köper leksaker och tänder julgran. Det är en vänlig miljö han skildrar, och med all säkerhet kan filmen också räkna på ett mycket vänligt publikmottagande -- inte minst från den publik som älskar att i intimt rörande och roliga situationer återse sina svenska scenfavoriter. Att få höra Bullen Berglund blåsa trumpet, se Olof Winnerstrand leka häst och vara med när Karin Swanström packar upp julklappar, det är mycket på en gång det!

Och ändå frågar man sig också inför denna film hur länge de svenska filmframgångarna skola behöva gå blott och bart i det vänliga igenkännandets tecken. Man kan göra det experimentet att tänka sig denna film utgången från utländsk officin, behandlande en miljö till vilken vi icke hade några personliga relationer, arbetande med skådespelare vilkas trick och tonfall vi icke gjort oss hemmastadda med. Vi skulle inte ha accepterat filmen. Vi skulle ha funnit den okonstnärlig och banal, vi skulle ha chockerats över dess brist på rörlighet och filmatiska effekter, och vi skulle ha skrattat åt sentimentaliteten i själva historien. En fin familjs fåfänga försök att gifta bort sonen i huset med en miljonärsdotter -- sonens trofasta kärlek till den fattiga flicka med vilken han har ett barn -- familjens förälskelse i den lilla bytingen -- och så till sist den allmänna släktförsoningen i julgranens tecken; det är på något sätt vieux jeu alltsammans. Vi skulle aldrig gjort en historia sådan som denna i en roman eller en novell, vi skulle aldrig nöja oss med dessa repliker i ett skådespel på teatern; ett sådant tafatt intermezzo som den lilla scenen vid bridgebordet skulle ha gjort fiasko på en teater. Om man vägrar att acceptera dessa prestationer från den vita duken, så beror det helt enkelt därpå att man tycker att den svenska filmen nu arbetat så pass länge att man har rätt att ur det allmänna vettets synpunkt ställa åtminstone likartade krav på en film som på en roman eller ett scendrama."

StT (Robin Hood): "Man kan i samband med Familjens hemlighet tala om sockersött jolt och förljuget hygge, en söndagsskoleberättelse till formen, om också inte till tendensen (som ju är en indirekt uppmaning till ungdomen att skaffa sig barn utom äktenskapet) -- men man kan inte blunda för att här gjorts ett försök att skildra svenskt vardagsliv i en film, där de små detaljerna skola ersätta de stora sensationerna. Amerikanarnas mest sympatiska filmer gå i den stilen. Men för att helt lyckas måste svenskarna hitta på mera och pricksäkrare detaljer, och sluta med ovanan att förklara varje poäng så omständligt och tjatigt att den upphör att vara en poäng.

Olof Winnerstrand genomsympatisk, Bullen bullig och hemtrevlig som vanligt, Karin Swanström något mindre krystad än vanligt, Birgit Tengroth övertygande, Kotti Chave nästan."

SvD (Eveo): "Det är synd att denna lilla konflikt egentligen alldeles saknar inre dramatisk rörelse. Man sitter hela tiden och väntar på en skräll som aldrig kommer. Kanske borde större uppmärksamhet ha ägnats farföräldrarnas sätt att reagera inför familjens hemlighet och motsättningen mellan inre känsla och yttre köld starkare ha betonats. Filmen visar emellertid ett vackert detaljarbete, även om man önskar att poängerna tillspetsats mera. På något sätt löser sig allting för lätt; kontrasterna suddas ut; det finns gott om socker i filmen men just inga andra kryddor. Det gäller också dialogen."

Kommentar Svensk filmografi

Gösta Stevens manus baseras på en fransk komedi, "Le secret de Polichinelle" av Pierre Wolff (1865-1944), som hade sin urpremiär på Théâtre Gymnase i Paris den 6.1.1903. Det finns skäl att misstänka att denna pjäs hörde till den mycket stora grupp lustspel som Karin Swanström kände till och hade agerat i och som hon sedan lanserade på SF som filmunderlag, men det har inte gått att hitta en svensk premiär för pjäsen. Däremot framfördes en annan pjäs av Pierre Wolff på Vasateatern 10.10.1925.

Filmen hade samtidig premiär i Göteborg på Cosmorama den 26.12.1936.

Originaltitel	Le secret de Polichinelle (Pjäs)
Författare	Pierre Wolff

		Sverige		1936-07-16	1936-08-25
Filmstaden	Råsunda	Sverige	(ateljé)
	Stockholm	Sverige	(exteriörer)

Sverigepremiär	1936-12-26	Cosmorama	Göteborg	Sverige	89 min
	1936-12-26	Spegeln	Stockholm	Sverige	89 min
	1936-12-26	Röda Kvarn	Uppsala	Sverige	89 min
Urpremiär	1936-12-26	Cosmorama	Göteborg	Sverige	89 min
	1936-12-26	Spegeln	Stockholm	Sverige	89 min
	1936-12-26	Röda Kvarn	Uppsala	Sverige	89 min
TV-visning	1988-03-18	TV1		Sverige	85 min
	1992-10-09	Kanal 1		Sverige	85 min
	1995-07-08	TV2		Sverige	85 min
	2000-02-21	SVT1		Sverige	85 min

Originaltitel	Blommornas vals
Kompositör	Pjotr Tjajkovskij

Originaltitel	Biets sång
Kompositör	Felix Mendelssohn-Bartholdy

Originaltitel	Etyd, piano, op. 10, nr 10, Ass-dur
Kompositör	Frédéric Chopin
Instrumentalist	Karin Swanström	(piano - dubbad av ?)

Originaltitel	Vier Duette, op. 78. Nr 4, Wiegenlied am Lager eines kranken Kindes
Kompositör	Robert Schumann	(1849)
Textförfattare	Friedrich Hebbel

Originaltitel	Nu är det jul igen ...
Arrangör	Martin Willert
Sångare	Olof Winnerstrand
	Erik "Bullen" Berglund

Originaltitel	Domaredansen

Originaltitel	Klang, min vackra bjällra
Textförfattare	Zacharias Topelius

Originaltitel	Hej, tomtegubbar ...

Barn/utomäktenskapligt

Damskrädderi

Flygingenjör

Förlovningar

Julgran

Kommendörkapten

Major

Modeteckning

Stockholm/Bäckahästen

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2419

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2420

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	FAMILJENS HEMLIGHET
Tryckeri	Ivar Hæggströms lito
Affischdesign	Gunnar Håkansson

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	FAMILJENS HEMLIGHET
Tryckeri	Ewes tryckeri AB

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	FAMILJENS HEMLIGHET
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	FAMILJENS HEMLIGHET
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.
Affischdesign	Eric Rohman

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	FAMILJENS HEMLIGHET
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.
Affischdesign	Gunnar Håkansson

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	FAMILJENS HEMLIGHET
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.
Affischdesign	Eric Rohman

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Familjens hemlighet.
Omfång	135 s. Rollbeskrivning (2 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska