En flicka kommer till sta'n (1937)

Media (42 st)

Originaltitel	En flicka kommer till sta'n
Svensk premiärtitel	En flicka kommer till sta'n
Distributionstitel	En Pige kommer til Byen (Danmark) Tyttö tulee kaupunkiin (Finland) En flicka kommer till sta'n (Finland)

Regi	Carlo Keil-Möller Thor Brooks
Manus	Börje Larsson
Idé	Erich H. Altendorff Norbert Garai
Produktionsledare	Olof Thiel
Foto	Willy Goldberger
Musik	Olof Thiel (som Jacques Armand) (originalmusik)
Arkitekt	Manne Runsten
Klippning	Thor Brooks
Ljudtekniker	Sven Josephson
Inspicient	Ernst Marcusson
Musikarrangör	Sune Engström (som Sune Waldimir)
B-ljud	Lars Nordberg
Förtexter	Alva Lundin

Isa Quensel	Ulla Frank
Tollie Zellman	fru Greta Öhman
Nils Wahlbom	Pontus Bom, pianostämmare
Åke Ohberg	Pålle Wiman, konstnär
Einar Axelsson	Gösta Brehmer, författare
Ruth Stevens	Viveka, Greta Öhmans dotter
Eric Abrahamsson	doktor Ivar Mothén, kritiker
Gösta Cederlund	chefen på Billiga Bazaren i Österås
Ragnar Widestedt	personalchefen på Varuhuset Norden i Stockholm
Georg Funkquist	Frans, Mothéns betjänt
Hjördis Petterson	Lotten Nilsdotter Textil, mattvävningskonstnärinna
Stig Järrel	Philip Gnat, författare
Holger Löwenadler	Anton B. Carlstrand, konstnär
-	Ej krediterade:
Eric Gustafson	Emil Bäcklund, kritiker på vernissagen
Gillis Blom	Henrik Brand, kritiker på vernissagen
Nils Johannisson	Torkel Fridell, kritiker på vernissagen
Peggy Lindberg	Agathe Bengtsson, sångerska på vernissagen
Keth Hårleman	husa hos Öhmans
Anna-Lisa Hydén	Lia Odemo, gäst på vernissagen
Torsten Bergström	Brun, kompositör på vernissagen
Inga Rasmussen	Vera, gäst på vernissagen
Otto Malmberg	anställd på Billiga Bazaren
Nisse Lind	man med dragspel på Billiga Bazaren
Tord Bernheim	tjuv på Centralen
Ernst Brunman	grosshandlare, tågresenär med många barn
Elsa Ebbesen-Thornblad	hans fru
Erik Johansson	korvgubben
Kaj Tenow	kontorsflicka på Varuhuset Norden
Helle Winther	kontorsgrabb
Anders Frithiof	en kontorschef
Håkan Jahnberg	gäst på vernissagen
Harald Svensson	chaufför
Erland Colliander	mannen på parkbänken/gäst på vernissagen
Valborg Svensson	anställd på Billiga Bazaren
Lisa Wirström	kund på Billiga Bazaren
Allan Adelby (som Otto Adelby)	kund med blomma i knapphålet på Billiga Bazaren
Gösta Gustafson	tågresenären som bestulits på biljetten
Mary Hjelte	tågresenär i biljettkontrollen
Anna-Lisa Fröberg	kund på grammofonavdelningen på Varuhuset Norden
Axel Högel	kund som frågar efter facklitteratur om moderna äggkläckningsmaskiner
Carl-Harald	faktor på sätteriet
Siri Olson	servitris på konditori
Tage Almqvist	gäst på vernissagen
Signe Modin	gäst på vernissagen
Olle Janson	uppassare på vernissagen
Åke Uppström	uppassare på vernissagen
Richard Lindström	gäst på vernissagen

Produktionsbolag	AB Irefilm
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Anglo Film	1937
Laboratorium	AB Film-Labor

Ulla Frank skäller ut sin chef i grammofonbutiken för att han avskedat en äldre medarbetare och säger att hon kan sluta i stället. Detta tycker chefen är en bra idé och hon får gå. Men hon tycker samtidigt att det är befriande. Hon har sparat en slant och tänker åka till Stockholm. På grammofontallriken snurrar en skiva med en schlager som uttrycker hennes stämning (vilket sker många gånger i filmen) om att kvinnan måste frigöra sig.

Hon hinner knappt komma fram till Stockholm förrän besvärligheterna hopar sig. Hon blir bestulen på sin handväska och tappar en nyckel till där hon uppenbart skulle bo när hon blir påkörd av en cyklist. Pank och utan bostad måste hon försöka klara sig så gott hon kan men det är svårt att få något arbete. Hon klarar matfrågan genom att slå vad med en korvgubbe och vinner pengar i ett vad med en förkyld och grinig passagerare i en taxi där hon sökt tillfälligt logi. Hon får jobb på ett varuhus men får snart avsked då chefen tycker hon ägnar en manlig expedit, som flirtar med henne genom boktitlar, mer uppmärksamhet än kunderna.

Även han får avsked och de möts när hon sitter på en parkbänk och sångaren på ljudbandet sjunger om att inte göra sig några illusioner men att hoppet kan vi inte förlora. Han presenterar sig som Gösta Brehmer och bjuder henne hem till sig. Hon är tveksam men då han lockar med middag säger hon ja. Gösta delar våning med konstnären Pålle Wiman och som närmaste granne har de den något originelle pianostämmaren Pontus Bom. När de får reda på att hon är hemlös kommer de överens med Bom att hon skall få bo i hans lya medan han flyttar in hos Gösta och Pålle.

Dagen därpå läser de platsannonserna och Ulla ser ett arbete om korrekturläsning och bestämmer sig för att få det till varje pris. Ett av hennes första jobb blir att läsa en recension, vars innehåll gör henne uppbragt. Hon ändrar självsvåldigt och när recensenten, Ivar Mothén, som var mannen hon mött i taxin, kommer och är upprörd över hennes tilltag, tycker hon att han länge nog gjort sig bred på ungdomens bekostnad.

Ulla är åter utan jobb och söker jobb som kammarjungfru hos den originella fru Greta Öhman, änkefru och ägare till en kassaskåpsfabrik, som hon dock har föga intresse för. Hon är mer intresserad av att vara mecenat för unga begåvningar. Hon frågar om Ulla har några referenser och hon uppger en generalkonsul Romander. Fru Öhman tänker ringa upp men Ulla tar telefonen och slår numret hem till Gösta och Pålle. Det är Bom som svarar och Ulla låtsas att hon pratar med konsuln. När fru Öhman tar över telefonluren finner sig Bom så småningom i situationen och klarar Ulla ur hennes knipa.

Fru Öhman vill ha sitt porträtt målat och Ulla föreslår Pålle, som kommer och börjar sitt arbete. Fru Öhman blir nu intresserad av att koppla ihop sin dotter Viveka med Pålle och föreslår att de går ut tillsammans. Viveka är skeptisk till mammans planer, hon tycker det räcker med en bohem i familjen och önskar sig en mer "affärsmässig" man eftersom det är hon som i praktiken styr familjefirman. När Pålle blir försenad och Ulla i stället skickar Gösta för att hålla Viveka sällskap blir det så att de båda faller för varandra. Särskilt när Viveka får veta att Gösta har en handelsexamen i bakfickan i det fall han inte lyckas som författare.

Pålle blir klar med sitt porträtt och fru Öhman bjuder in delar av stadens kulturelit till avtäckningen. Det är en samling mycket aparta och snobbiga människor. Mothén dyker upp och är som vanligt sur och anser att man skall hålla nere nya talanger. Under festens gång blir han emellertid berusad och i sitt omtöcknade tillstånd upplever han målningen som ovanligt rörlig när täckelset faller och berömmer den. Fru Öhman eklaterar förlovning mellan Viveka och Pålle. Bom som dykt upp och nu föreställer generalkonsul Bom håller ett förvirrat anförande. Nu har Ulla fått nog och håller ett glödande tal där hon skäller ut de församlade, särskilt Mothén, för vara oäkta och förkonstlade. Bara Bom, som förställt sig som generalkonsul, är den enda äkta i församlingen. Hon säger också att Gösta är den som Viveka verkligen älskar vad hennes mor än tycker. Ulla försvinner därefter ut i köket där hon slår omkull en bricka med glas. Pålle kommer efter och omfamnar henne varvid hon tappar de glasskärvor hon nyss sopat upp.

Censurnummer	55367
Datum	1937-02-16
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2456 meter
Kommentar	Granskningskopians aktlängder: 500-560-505-545-340 = 2456 meter. Visningskopiornas aktlängder: 560-535-560-430-400 = 2485 meter - 91 minuter. Aktlängder: 500, 560, 505, 545, 340.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Selenophon
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2456 meter
Längd i minuter	90 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

DN (C B-n): "På Royal vid Kungsgatan kommer en flicka till stan, och flickan är Isa Quensel. Hon är bra, har det rätta pigga lustspelshumöret, näbbig, gäcksam och livad, man trivs med henne därför att hon är munter och fri från faddhet. En lång stund bär hon ensam intrigen, och hennes lilla personlighet fängslar ett slag -- när hon blir uppsagd och söker plats intresserar man sig för hennes bekymmer. Hennes tonfall klinga äkta, t. o. m. i den oäkta, patetiska finalen, vars salvelsefulla predikan utgör en så ointelligent översättning av Gary Coopers stora anförande i En gentleman kommer till stan. (-)

Synd på så utmärkt början -- ett glättigt lustspelslynnes övergående i andra klassens nys-och-supfars. Man har på känn att de för filmen ansvariga från början haft riktiga intentioner och så plötsligt hajat till och upptäckt att det hela måste gå bråkigare till och att de glömt att gå den s. k. publiksmaken till mötes. I själva verket slås det glättiga humöret till sist ihjäl av grovheterna. Men det var ju dem vi skulle sluta upp med nu -- inte sant, herrarna?"

StT (Robin Hood): "På det hela taget en trevlig film -- efter utländsk idé -- med många pigga poänger, som locka till skratt men inte till flatskratt. En käck modern flicka med skinn på näsan, fil. mag.-kunskaper i hjärnan och rättrådighet i hjärtat, tjänar sitt bröd som expedit i ett varuhus i en landsortsstad. Men trogen sin vana att sjunga ut när något orättfärdigt sker blir hon avskedad och beger sig till huvudstaden utan ett öre på fickan. Man tycker visserligen att det är osannolikt att en fil. mag. beger sig till Stockholm så till den grad barskrapad -- men man förlåter pankheten, ty den för flickan in i några lustiga situationer, bl. a. en scen i en bil med den svårt förkylde konstkritikern Eric Abrahamsson, som gör en briljant prestation i filmen. Flickan sammanträffar med kumpanerna Einar Axelsson, författare, Åke Ohberg, målare, och Nils Wahlbom, pianostämmare. Här kommer litet av den där falska konstnärsromantiken i vindskupor, som frodas mera i konsten än i verkligheten. Wahlbom förfaller ibland till översentimental hjärtnupenhet. Men för det mesta spela Isa Quensel och de tre herrarna mot varann med en glad och naturlig friskhet, som är välgörande, och nästan närmar sig den trevliga ton, som många amerikanska vardagsfilmer skämt bort oss med. Det blir kärlek -- förstås -- men inte som man tänkt sig. Intresset hålls vid makt, trots ansatser till longörer här och där.

Longörerna äro annars inte många. Regissör Thor Brooks är i denna film betydligt mera till sin fördel än i sin förra. Hans hollywoodska klipprutin visar sig. I svensk film dras i regel en poäng ut så länge att den upphör att vara en poäng, men här klipps poängerna snarare av för hastigt. För kort är dock bättre än för långt -- i film. Den andra regissören Carlo Keil-Möller visar en kultiverad personinstruktion. Många scener äro ypperliga. Fotograferingen och interiörer förtjäna högt beröm."

SocD (Edgren): "Det blir mest lösryckta sketcher utan nämnvärt dramatiska konflikter; småtrevliga intermezzon, grammofontrudelutter, karikatyrer och repliker, därav en del närbesläktade med de patenterade dumheter som ingen enklare svensk filmförfattare anser sig kunna undvara. Det finns ingen rytm, inget tempo i filmen. Regissören (det är svensk-amerikanen Tord Brooks) suger sig fast vid bilderna som en barnunge vid sin slickepinne.

Ändå har filmen om flickan sin obestridliga charm. Den är som Irefilmerna för det mesta; övervägande städad i tonen, en smula sentimental ibland, men övervägande glättig med inte allför märkvärdiga men ändå träffsäkra poänger, den har komiska och hjärtevinnande typer, drastiska, publikknipande situationer och en insmickrande musikalitet av schlagertyp (redan notstickad hos Nils-Georgs). Man våndas ibland över valhäntheterna men sitter inte sur inför gemytet och charmen. Kort sagt: det är ett blandat nöje Royal bjuder, men man tar det onda med det goda."

Kommentar Svensk filmografi

Detta är enda gången i filmhistorien som Carlo Keil-Möller (1890-1958) står upptagen som regissör -- han delar här äran med Thor Brooks. Han var annars skådespelare sedan debuten 1915, regissör vid Lorensbergsteatern 1927-1946 och blev sedan förste regissör vid Dramaten fram till pensioneringen 1956. Inom svensk film var han mest aktiv under första hälften av 20-talet som aktör och manusförfattare. Ljudfilmer skrev han endast två. En var en bearbetning av en fransk fars, det andra fallet rörde sig om Siwertz' pjäs "Ett brott", där han var en av de tre bearbetarna.

Thor L. Brooks (f. 1907) hade utvandrat till USA och blivit filmklippare i Hollywood men uraktlåtit att skaffa sig amerikanskt medborgarskap. Vid depressionen 1930 blev han hemskickad till Sverige och livnärde sig inom svensk film bl a som klippare och regissör. Han regisserade dock endast fyra filmer. När han i början av 40-talet skulle göra svensk värnplikt återvände han till USA, men blev genast inrangerad i amerikanska armén. Sedermera återetablerade han sig i Hollywood och hade slutligen en egen TV-station (enligt Rolf Husberg).

			(hösten)	1936	1936
AB Irefilms ateljé	Stockholm	Sverige
	Stockholm	Sverige	(exteriörer)

Sverigepremiär	1937-02-18	Royal	Stockholm	Sverige	91 min
Urpremiär	1937-02-18	Royal	Stockholm	Sverige	91 min
TV-visning	1998-07-01	SVT		Sverige	86 min
	2003-10-07	SVT1		Sverige	86 min
	2007-03-12	SVT1		Sverige	86 min

Originaltitel	Bara en så'n sak
Kompositör	Jacques Armand	(1937)
Textförfattare	Karl-Ewert	(1937)
Sångare	Isa Quensel
Instrumentalist	Nisse Lind	(dragspel)

Originaltitel	För pengar får du ändå inte allt
Kompositör	Jacques Armand	(1937)
Textförfattare	Karl-Ewert	(1937)
Sångare	Isa Quensel

Originaltitel	Helan går

Originaltitel	Sankt Örjanslåten

Originaltitel	Mitt hjärtas hemlighet
Kompositör	Jacques Armand	(1937)
Textförfattare	Karl-Ewert	(1937)

Avskedande

Avtäckning

Cocktailparty

Expediter

Författare

Grammofonaffär

Konstkritik

Korrekturläsare

Korvgubbe

Kritiker

Målare

Pianostämmare

Recension

Stockholms Central

Tjuvar

Varuhus

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2486

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2431

Typ	Originalnegativ bild Huvudtext
Materialbas	Nitrat
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Materialbas	Nitrat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2431

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Nitrat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2431

Typ	Videokopia digital
Bärare	Digital Betacam (PAL)

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	EN FLICKA KOMMER TILL STA'N
Tryckeri	Soneson & Rydells boktryckeri

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	EN FLICKA KOMMER TILL STA'N
Tryckeri	Rokotryck AB Kopia
Affischdesign	Eric Rohman

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	EN FLICKA KOMMER TILL STA'N
Tryckeri	Rokotryck AB Kopia
Affischdesign	Eric Rohman

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	Det svenske lystspil EN PIGE KOMMER TIL BYEN
Tryckeri	Dyva & Jeppesens bogtrykkeri aktieselskab
Affischdesign	Erik [F?]

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	174 s. Rollista och miljölista (4 s.) ingår.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	1
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska