Pappas pojke (1937)

Media (104 st)

Originaltitel	Pappas pojke
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Knut Martin
Manus	Knut Martin
Förlaga	Die spanische Fliege (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Sten Sture Englind
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1937-12-26

Medverkande

Erik "Bullen" Berglund
Olle Hellman, direktör för Hellmans Senap

Gull Natorp
Fanny Hellman, Olles fru

Eric Abrahamsson
Anton Johansson, kamrer

Gösta Cederlund
direktör Ville Bengtsson

Birgit Tengroth
Vivan Bodin

Vera Valdor
Eva Hellman, Olle och Fannys dotter

Visa fler

Handling

Direktör Olle Hellman i Stockholm har en fabrik som tillverkar Hellmans senap. När filmen börjar diskuterar direktören ett rättsfall där hans bolag och ett annat har ett mål, som hotar...

Visa hela handlingen

Press

AB (Filmson): "Det är Bullen Berglund, Gull Natorp, Eric Abrahamsson, Gösta Cederlund, Nils Ericson och en rad andra som svara för situationskomiken, som har sina poänger, och Birgit...

Visa all press

Direktör Olle Hellman i Stockholm har en fabrik som tillverkar Hellmans senap. När filmen börjar diskuterar direktören ett rättsfall där hans bolag och ett annat har ett mål, som hotar gå upp i hovrätten. Han diskuterar möjligheten till en förlikning mellan parterna med advokat Sig Haller, en ung man på ett advokatkontor. När Haller avslutat samtalet ringer han upp Hellmans dotter Eva i det hellmanska hemmet och stämmer träff med henne klockan tre på Nybroplan. Tyvärr trasslas samtalet till av Evas mamma, Fanny Hellman, som rycker till sig luren och på så sätt får klart för sig, att dottern flirtar med en karl som hon inte godkänt. Hon håller på att arrangera ett resonemangsparti mellan Eva och sonen till en väninna hon har i Göteborg, en fru Anna Hessler. Sonen heter Adam och studerar kilskrift i Uppsala. Adam far till Stockholm för att träffa Eva.

På sitt kontor berättar Olle Hellman för sin kamrer Anton Johansson, att han har en pojke utanför äktenskapet med en dam, som han träffade för 25 år sedan, en manikyrist som var född i USA, och som även kallades "den spanska flugan". Hon for till Göteborg och skickade sedan en bild av en naken baby, som sades vara resultatet av deras förbindelse. Direktören har betalat underhåll för barnet, som han aldrig sett och detta har skötts av en advokat, som nu trätt tillbaka och överlåtit rörelsen på direktörens svåger, en broder till frun. För att inte hemligheten skall läcka ut till frun har han tagit tillbaka alla papper i fallet och ger dem för förvaring till Johansson, som inte vill ha dem på kontoret därför att direktörens fru går runt och snokar. Han ger dem till Stig Haller.

Advokat Haller använder kunskapen om Olle Hellmans utomäktenskapliga barn till att idka en mildare form av utpressning. Han vill inte bli hindrad i sin uppvaktning av dottern Eva. Under tiden snokar Fanny Hellman efter vem som är far till vem. Hon har hört vissa rykten och ger sig på en viss direktör Bengtsson, som blir orolig och går till Olle Hellman. Herrarna finner att de båda betalat underhåll till samma barn, och således är lurade.

Adam Hessler anländer till Hellmans våning och finner Vivan Bodin där - en kusin till Eva. Han tror att flickan är Eva och de två förälskar sig i varandra. Han telegraferar hem nyheten att han tänker förlova sig med Eva, och det tar åtskillig tid innan misstaget upptäcks och korrigeras. Stig Haller tar med sig Adam till Sportpalatset för motionssimning och lurar honom att gå till direktör Hellman och göra vissa antydningar. Eftersom Adam kommer från Göteborg tror Hellman att detta är den okände sonen och kastar ut honom.

Fru Hellman tror nu att kamrer Johansson är den okände barnafadern, och denne erkänner för att föra henne på villospår. Han berättar sedan för Hellman och Bengtsson att det inte finns någon pojke alls. Det hela var en hämnd från hans sida för att de stal manikyristen från honom. Han har satt in pengarna på två sparbanksböcker.

Under tiden har det rett upp sig för ungdomarna. Adam får förlova sig med Vivan och Stig Haller får förlova sig med Eva. De två paren får var sin av de två sparbanksböckerna, där Johansson satt in underhållet för babyn som inte fanns.

Pressreaktion Svensk filmografi

AB (Filmson): "Det är Bullen Berglund, Gull Natorp, Eric Abrahamsson, Gösta Cederlund, Nils Ericson och en rad andra som svara för situationskomiken, som har sina poänger, och Birgit Tengroth och Vera Valdor för den ungdomliga fägringen. Det är roligt att se den sistnämnda i en relativt stor roll, en på en gång vek och självständig ung dam av modernt snitt med ett ovanligt tacksamt fotoansikte. Det är inte hennes fel att hon verkar lite opersonlig i den här filmen. Och kanske inte regissörens heller. Vems förtjänst det är att Birgit Tengroth sjunger så här bra vågar jag inte yttra mig om men får man hoppas på en fortsättning? Knut Martin har arbetat med en viss smak och elegans och man fäster sig för ett roligt maner att så att säga presentera vederbörande i halv närbild par om par -- det blir kanske väl mycket pratfilm för en så pass menlös dialog, som här. Men det är anmärkningsvärt att man säger de onaturligaste saker på ett ledigt och naturligt sätt."

DN (C B-n): "Pappas pojke är en av dessa svenska filmfarser som vi väl vid det här laget borde ha lov att betrakta som portförbjudna från repertoiren: Vem är det egentligen som tvingar på produktionen dessa förlegade tyska fars-idéer? Vem öppnar Råsundas portar för sådana här inspelningar? Och man frågar sig alltjämt: Hur ser det ut i hjärnan hos dem som ids kolportera ut detta dravel åt folket? Pappas pojke för tankarna till schagg och plysch, till punschfläckar och nedsuttna soffor, till den tid då man kunde hi-hia och ha roligt åt att en skara samfundets støtter på en gång och alla tillsammans underhöll förbindelse med en manikurist i Hamngatsbacken och att de sedan sökte lura varandra vid lösandet av det delikata spörsmålet vem som var pappa till barnet. Finns det alltjämt någon som tycker att sådant är roligt?

Knut Martin -- vars namn man annars brukar förbinde med mera ambitiösa strävanden -- har fått sig den uppgiften ålagd att ta hand om manuskriptet. Man har ett ganska övertygande intryck av att han gjort det bästa möjliga av en hopplös uppgift: Det är väl ändock i huvudsak hans förtjänst att dialogen är så pass fri från fadäser och osmakligheten med den oäkta ungen får en så pass oskyldig upplösning. En viss frihet från longörer i filmen får väl också skrivas på hans pluskonto och några putslustiga smådetaljer. Och så över huvud detta att den traggliga gamla historien moderniserats en smula och att karikatyren inte är så grovt påsmetad här som i många andra svenska filmer. Men ändå..."

SocD (Chat): "Först kan man naturligtvis inför Pappas pojke på Skandia fråga sig, varför svenska filmfirmor fortfara med att inspela gamla enkla farser av utländska författare. Franz Arnold och Ernst Bach ha firmastämplat denna. Men sedan måste man konstatera, att filmen som regissörsdebut (det är kortfilmare Knut Martin som långfilmsdebuterar) alls icke är oäven. Filmen flyter lätt fram. Den har miljöer som friska upp den patenterade handlingen, några svep från Gärdet och Sportpalatset, och vid de värsta förvecklingarna och deras 'dramatiska' uppklarande snurrar karusellen med god farsfart.

Men innehållet är som sagt sånt att man borde gråta åt att det flyttats över på vita duken med sin direktör, vars största bekymmer är hur han skall dölja sin ungdoms felsteg och dess resultat, svensk films avhållna oäkta barn för sin hustru, modern som håller på att få dåndimpen, när hennes 20-åriga dotter talar med en herre i telefon, den universitetsbildade unge mannen, en löjlig och bakom figur (man blir alltid sådan av universitetsstudier i filmfarser) med flera."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen baseras på en tysk fars av Franz Arnold (1878-1960) och Ernst Bach (1876-1929) som hette "Die Spanische Fliege" och hade urpremiär på Vuctoria-Theater i Magdeburg den 28.5.1913. Som pjäs hade den svensk premiär på Vasa-Teatern i Stockholm 7.3.1914 och varade där i 28 föreställningar. Den återupptogs på Södra Teatern 22.10.1920, 28 gånger. Odeon 15.3.1930, 45 gånger. Mosebacke 17.3.1931, 23 gånger -- enligt Drottningsholms teaterarkiv. Översättning: Algot Sandberg.

Pjäsen har filmats i Tyskland 1931 under titeln Die Spanische Fliege i regi av Georg Jacoby med bl a Betty Bird, Lizzi Waldmüller och Fritz Schulz. Filmen fick svensk premiär på Rita och Riviera 21.3.1932 under titeln Spanska Flugan.

Manus till den svenska versionen 1937 har flera inblandade. Ursprungsmanus gjordes 1935 av Gösta Stevens och bearbetades av Ragnhild Prim, men detta godkändes ej för inspelning. I det bevarade stencilerade manuskriptet står det enbart: "Scenario... av Ragnhild Prim". Det vid inspelningen använda manuskriptet skrevs sedan av regissören Knut Martin och har enligt Sven G. Winquist bearbetats av Carlo Keil-Möller.

Med Pappas pojke debuterade Knut Martin (1899-1959) som filmregissör. Han hade i 30-talets början medverkat som skådespelare i ett par av de i Paris inspelade svenska filmerna innan han 1933 knöts till SF som kort- och journalfilmsregissör. Denna hans första kommersiella spelfilm blev också hans enda.

OBS: Tyska författarna till originalpjäsen måste ha använt uttrycket "Spansk Fluga" som namn på den fatala damen därför att det även är namnet på en äldre form av afrodisiaka.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se