Den stora kärleken (1938)

Media (185 st)

Originaltitel	Den stora kärleken
Svensk premiärtitel	Den stora kärleken
Distributionstitel	Den store Kærlighed (Danmark) Suuri rakkaus (Finland) Den stora kärleken (Finland)

Regi	Anders Henrikson
Manus	Anders Henrikson Weyler Hildebrand
Foto	Martin Bodin
Musik	Eric Bengtson (originalmusik)
Arkitekt	Arne Åkermark
Ljudtekniker	Sven Persson
Regiassistent	Bengt Palm
Inspicient	Nils Whiten
B-foto	Arne Lagercrantz
Stillbildsfoto	Louis Huch (ateljéfoto)
Musikarrangör	Gunnar Johansson
Orkesterledare	Eric Bengtson
B-ljud	Bengt Runsten

Tutta Rolf	Agnes
Håkan Westergren	Gustav Pettersson
Karin Swanström	Hulda Fagerlund
Eric Abrahamsson	August Fagerlund
Marianne Löfgren	Molly
Elof Ahrle	Kalle
Magnus Kesster	Hugge
Wera Lindby	Flora
Mimi Pollak	guvernant
Douglas Håge	verkmästare
Linnéa Hillberg	fröken Blomberg
Millan Bolander	fru Grönberg
Gun-Mari Kjellström	Ingeborg
Anders Henrikson	herre på tåget
Jullan Jonsson	portvaktsfru
Anders Frithiof	läkare
John Norrman

Produktionsbolag	AB Wivefilm
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Wivefilm	1938

Det är kväll hemma hos direktörsfamiljen Grönberg i Stockholm. Vi träffar två hembiträden, dels storstadsvarelsen Molly som lackerar sina naglar innan hon rusar ut till sin pojkvän. Dels den lantliga Agnes, som bott i storstaden endast tre månader och som egentligen skulle varit ledig denna kväll, men Molly övertalade henne som vanligt att stanna kvar och putsa silvret. Husets guvernant smiter också ut eftersom direktörsparet är på bjudning. Agnes är ensam kvar med värdfamiljens förkylda tioåriga dotter Ingeborg, som korsförhör henne om hennes liv i största allmänhet. Det framgår att Agnes är mycket ensam.

Om dagarna handlar Agnes regelbundet vid ett bestämt stånd i saluhallen, hos makarna Hulda och August Fagerlund. Eftersom Hulda Fagerlund alltid vill tillfredsställa sina kunder på alla plan, uppfinner hon en icke existerande beundrare till Agnes, en viss Gustav Pettersson, som skall ha frågat fru Fagerlund om Agnes.

Över till ett skumt kafé i storstaden - Molly, Hugge och Gustav Pettersson - småsuper och sätter sig sedan i en bil som krockar och börjar brinna. Ambulansen kommer och de spritvåta trafikoffren hamnar på Sabbatsbergs sjukhus.

Agnes börjar gå Hulda på nerverna med sina frågor om den icke existerande Gustav Pettersson. Hulda beslutar sig för att förklara honom sjuk och placerar honom som blindtarmspatient på Sabbatsberg. Efter en längre tvekan beslutar sig Agnes (Hulda ovetande) för att fara till Sabbatsberg en söndag med lite presenter för att trösta denne Gustav Pettersson. Hon kommer in på en allmän sal och den ende med det namnet är trafikolyckans Gustav Pettersson, som ganska häpen lyssnar till Agnes ett slag och som så småningom blir ganska förälskad i henne utan att Agnes upptäcker något misstag. När Gustav kommit ut från sjukhuset fortsätter bekantskapen med Agnes. Han får chans till ett jobb i en annan stad, men kan inte klara tågbiljetten. Han "lånar" 30 kronor från Agnes utan att tala om det för henne. När hon saknar penningsumman i sitt sparskrin blir hon oerhört besviken på Gustav. Sedan hon fått ytterligare nedslående uppgifter om honom från hans värdinna, går hon hem och skruvar på gasen för att begå självmord.

Värdfamiljen räddar henne och tillkallar läkare. Gustav återvänder och skall betala tillbaka de 30 kronorna till Agnes men Hulda Fagerlund genskjuter honom, övertar pengarna och påstår att hon hittat dem på golvet. Agnes får aldrig veta att Gustav lånade dem utan tror att de råkat falla ur skrinet. Hon somnar lycklig på sitt sjukläger i förvissning om att Gustav är en hederlig karl och att han kommer att gifta sig med henne.

Censurnummer	57269
Datum	1938-03-01
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2415 meter
Kommentar	Kopiornas längd: 2413 meter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2415 meter
Längd i minuter	88 min
Akter	4 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

NDA (Per Lindberg): "För det första är filmen så bra fotograferad (Martin Bodin), att man inte tror sina ögon. I de allra flesta scenerna är regissörens och fotografens artistiska kärlek till materialet så riktig, att miljöatmosfären verkligen kommer med på duken -- som bekant en sällsynthet i svensk film, där man eljest hellre hopar rekvisita än komponerar en bild.

Människorna äro lika mjukt behandlade som miljöerna. Skådespelarna tyckas verkligen ha fått repetera in sina roller tillräckligt för att kunna komma dem in på livet. De ha inte bara ställts inför kameran för att hejas och fotograferas. Dessutom ha de sparat på sminket. Ansiktena verka nakna därhän att en del av dem verkligen avslöja en karaktär.

Ytterligare har man det intrycket att regissören velat hålla en för personerna avpassad lågmäld ton -- sådant som förekommer i fransk och rysk produktion. På denna punkt har regissören dock icke lyckats genomdriva sina intentioner. Trots skådespelarnas lågmälda ton, går dialogen ut över salongen som skrik, det dånar i högtalaren och skär i mikrofonen, och ljudet blir ömsom otydligt, ömsom skrällande. Vems fel är det att det alltid skriks så olidligt i svensk film? Är det rent av ljudingenjörens? Det verkar i varje fall så denna gång.

Titeln är pretentiös och vilseledande. Filmen handlar inte om någon 'stor' kärlek. Den handlar om gråsparvar. Originalet är en liten anspråkslös folkpjäs från sentimentala Wien. De som gjort om denna pjäs till svensk film ha lokaliserat händelsen till Stockholm, och ytterligare sockrat den. Enligt den gängse regeln från vinmarknaden, att alla viner som gå till Sverige måste sockras.

Denna historia hade lätt kunnat bli åtskilligt larvig -- den är det också. Figurerna äro ointressanta. De ha ingenting att säga oss. Men det finns, som sagt, bra saker i filmen.

Det bästa är en scen med Anders Henrikson som en tidningsläsande herre på en fönsterplats i ett lokaltåg, medan Håkan Westergren som en lycklig arbetare stör de medresande med sin lust att ge luft åt sin glädje. Briljanta äro också några scener med en verkmästare (Douglas Håge), som avlyssnar den arbetssökandes karaktär medan han avvisar honom utan att se på honom. Exakt konst är också Westergrens spel, när flickan av misstag söker honom på sjukhuset -- ett uttryck så riktigt sammansatt, utan schablonmässig förenkling, att man är hågad att tro på situationen. Linnéa Hillberg som ragata är också trovärdig, fullt och helt."

SvD (Esq.): "Anders Henrikson är en utmärkt skådespelare, en duktig regissör och en skral författare. Det är pinsamt, men kan inte fördöljas: vad han med hjälp av Weyler Hildebrand och en 'främmande idé' totat ihop som manuskript till Den stora kärleken är naivt och valhänt och har en enda förmildrande omständighet i sin välmening. När skall den talgdank tändas bland ateljéernas tusenljuslampor som belyser behovet av ett vettigt, intelligent, smakfullt, fängslande manus och dess primära betydelse, dess absoluta oundgänglighet om en film skall kunna göra sig förtjänst av liknande epitet? När skall det vidare klarna att anspråken stegras i direkt relation till filmens egna pretentioner? Vad som sväljs med relativt god aptit i en dussinfars blir synnerligen hårdtuggat när det serveras under komediens eller den realistiska vardagsskildringens ursprungsbeteckning.

Atmosfären är skickligt träffad i en del stockholmsscenerier från ölkafeer och små danskrogar. Som personinstruktör har han lyckats över all förväntan med Tutta Rolf. Hon har aldrig övertygat som komedienne, men Henrikson har haft ögonen öppna för andra möjligheter, i en seriösare, emotionellt betonad genre. Hon är äkta på ett lugnt, stillsamt sätt, ett osammansatt, osminkat kvinnobarn som gläds och lider lika spontant. En stjärna föddes ur den hemska Häxnatten och Den stora kärleken blir en skådespelerskas elddop."

StT (Robin Hood): "En sak kan man vara överens om: aldrig har Håkan Westergren s p e l a t så bra förr. Och knappast Tutta Rolf heller. Den stora kärleken är en stor överraskning. Anders Henrikson har ju gjort sig ett namn som vår första farsregissör, och den musa kraftige Weyler Hildebrand offrat till har inte varit den mest tungfotade. Man väntade sig alltså en lätt sak, i svensk films vanliga stil. Men de två herrarna ha slagit in på en helt ny linje. Smaken förändras undan för undan, nu har farsen och komedin härskat länge nog, är ej tiden mogen för allvarligare ting, ha de resonerat. Allvar med skämt i Verklighet.

Envist, steg för steg, återerövrar svensk film storhetstidens förlorade domäner. Den stora kärleken är bra -- i fotografi, spel, regi. Men det brister tyvärr i manuskriptet. Historien är för tunn. Och har longörer. Succesen är inte bergsäker.

Råsunda-ateljén bör ha beröm för sin bilkrock -- amerikanskt bra gjord."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen är byggd på den österrikiska "Kleines Gl!k auf der Wieden" av Viktor Skutezky (f 1893). Det uppges att författaren i början på 1960-talet varit bosatt i England, men där saknas närmare uppgifter. Om pjäsens tyskspråkiga urpremiär och om dess ev framförande i Sverige saknas även uppgifter.

I förhandsreklamen betonas att detta är ett experiment i att skapa en verklighetsnära svensk film, olika den rådande breda komedistilen, ett försök att skildra två "pinnebergare".

Originaltitel	Kleines Glück auf der Wieden (Pjäs)
Författare	Viktor Skutezky

				1937	1937
Filmstaden	Råsunda	Sverige	(ateljé)
	Stockholm	Sverige

Sverigepremiär	1938-03-07	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	88 min
Urpremiär	1938-03-07	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	88 min

Originaltitel	En liten alkov
Kompositör	Nils G. Svanfelt
Textförfattare	Nils G. Svanfelt

Originaltitel	Fröken Agnes uti dystra drömmar går
Textförfattare	L. Fredrik Ågren	(1900)

Originaltitel	Légende d'amour
Kompositör	Giuseppe Becce

Originaltitel	Min lilla parisiska
Kompositör	Nils G. Svanfelt	(1929)
Textförfattare	Nils G. Svanfelt	(1929)

Originaltitel	Min långa längtan
Kompositör	Friedrich von Flotow

Originaltitel	Nu ska vi opp, opp, opp
Kompositör	Jules Sylvain	(1937)
Textförfattare	Gösta Stevens	(1937)

Originaltitel	La paloma
Kompositör	Sebastián Yradier	(1859)
Textförfattare	Sebastián Yradier	(spansk text 1859)
	Ernst Wallmark	(svensk text)

Originaltitel	Valzer della fisarmonica
Kompositör	Eldo Di Lazzaro
Textförfattare	Sven Paddock	(svensk text 1937)
	C. Bruno	(italiensk text)

Originaltitel	Wein, Weib und Gesang, vals, op. 333
Kompositör	Johann Strauss d.y.	(1869)

Originaltitel	Why Do I Lie to Myself About You?
Kompositör	J. Fred Coots	(1936)
	Benny Davis	(1936)

Originaltitel	You're Like a Toy Balloon
Kompositör	Dana Suesse	(1936)

Ambulans

Direktörer

Guvernant

Handlanden

Hembiträden

Läkare

Rattonykterhet

Saluhall

Självmordsförsök

Stockholm/Sabbatsbergs sjukhus

Stölder

Trafikolycka

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	DEN STORA KÄRLEKEN
Tryckeri	Ewes tryckeri AB

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	DEN STORA KÄRLEKEN
Tryckeri	Kopia
Affischdesign	GöstaX Åberg

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Svensk dialoglista. Manus: Anders Henrikson och Weyler Hildebrand efter en pjäs av Viktor Skutesky.
Omfång	42 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	39 s.
Språk	Tyska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Efter en utländks idé. manus Weyler Hildebrand och Anders Henrikson.
Omfång	158 s.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	4
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska