Gläd dig i din ungdom (1939)

Media (160 st)

Originaltitel	Gläd dig i din ungdom : Knut Toring. Ungdomstiden
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Per Lindberg
Manus	Vilhelm Moberg Per Lindberg Stina Bergman Visa alla
Förlaga	Sänkt sedebetyg (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Utmärkelser	Festivalpris Visa utmärkelser
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1939-08-14

Medverkande

Birgit Tengroth
Ebba Brun

Peter Höglund
Knut Toring

Carl Ström
Johan Toring, Knuts far/prästen som förkunnar lysning mellan Ebba och Helgo

Hilda Borgström
Hilda Toring, Knuts mor

Erik "Bullen" Berglund
Samuel Brun, Ebbas far, bonde

Anders Henrikson
Alrik, bonde

Visa fler

Handling

I ett montage av bilder och korta scener ses brusande storstadstrafik och en man, Knut, som ligger i sin säng och tänker tillbaka på sin barndom. En pojke som metar och hans far som frågar...

Visa hela handlingen

Press

NDA (Carl Björkman): "Man befinner sig här inte långt ifrån de sjöströmska bondefilmerna för tjugo år sedan, men man befinner sig ändå närmare den ryska filmen och dess psykologiska...

Visa all press

I ett montage av bilder och korta scener ses brusande storstadstrafik och en man, Knut, som ligger i sin säng och tänker tillbaka på sin barndom. En pojke som metar och hans far som frågar efter honom. Pastorala scener från barndomens landsbygd varvas med skräck: en huggorm som blir ihjälslagen och en gammal gubbe, "Skrik- August", som berättar om djävulen och djävulens verk.

Knut är på sitt arbete vid AB Folklektyr. Han arbetar med tidningen Fristunden och ska ta hand om ett antal manus till kärleksnoveller . Han vantrivs med sitt arbete - texterna är banala. Ett manus med titeln "En moders kärlek" väcker dock hans intresse. Han tar fram ett brev och bilden tonar för ett ögonblick över till hans mor vid aftonlampan. Knuts chef undrar vad han läser. Du ser ju riktigt gripen ut, säger han. Chefen hävdar att man måste närma sig folket och anpassa sig till dess behov. Psykologi är inget för folket. Men Knut vill inte förmedla förfalskade varor till folket. Chefen säger att Knut ser överansträngd ut och erbjuder honom löneförhöjning.

Knut känner att han förnekat bondpojken i sig och därför kommer bilder ur det förflutna ständigt till honom. Vi förflyttas tillbaka i tiden, till Knuts ungdom hemma i byn. Det är en oskuldsfull tillvaro. Knut är en naturmänniska som trivs bäst ute i det fria. Han känner den erotiska spänning som börjar bubbla upp i puberteten. Han sitter uppflugen i ett fruktträd och tittar på grannflickan Ebba. Knut spottar fruktkärnor och ser lycklig ut vid denna anblick. Han har svårt med föräldrarnas bindning till gården och arbetet. Ni tänker bara ert gårdsarbete, säger han till dem. Själv vill han inte bli en "jordträl". Föräldrarna å sin sida ogillar hans stora intresse för läsning. När Knut ska hjälpa sin far misslyckas han med att lyfta en tung säck men tröstas av drängen August.

Föräldrarna kan inte helt avhålla sig från nöjen. Man har kalas och brännvinet flödar. Då kommer sådant fram som man bär på inombords. Fadern bekänner att han och modern kom tillsammans för gårdens skull. Och modern säger att hon gått sin väg om de inte haft denna tillsammans.

Ungdomarna i byn står vid järnvägsstationen och ser tåget åka förbi. Knut säger att han en dag ska åka till Stockholm. De andra pikar honom och menar att då skall han förstås åka första klass. Han vill bo i stan och läsa, läsa för att veta vem han är. Tills vidare får han nöja sig med den lektyr han kan finna i nykterhetslogens bibliotek.

Knut skjutsar hem Ebba på cykel och de går upp på höloftet. Han omfamnar henne och talar i högstämda ord om evig kärlek. Han frågar henne om hon tror att Gud finns. Att dö med henne, det skulle inte vara så farligt, säger han. Ebba tycker dock att han pratar underligt. Hon är inte lagd för idealistiskt tal utan tycker att man ska leva i nuet. När Knut kommit hem igen ligger han och läser "Världsgåtorna" (av Ernst Haeckel). Fadern förebrår honom för att han slösar fotogen på läsandet. Föräldrarna kan heller inte fördra att Knut är fritänkare i religiösa frågor.

Knuts samvaro med Ebba blir alltmer regelbunden. En dag ber hon honom hjälpa hennes far att slå ett havrefält. Fältet är stort, men han gör ett gott dagsverke och hinner bli klar på en enda dag. Efteråt omfamnar han Ebba i gräset. Knuts far förebrår honom när han kommer hem sent på kvällen. När han senare ska hjälpa fadern har han ingen svårighet att lyfta tunga rågsäckar.

Det blir vinter och Knut tar arbete i timmerskogen, eftersom han vill tjäna pengar så han kan åka till staden. I kojan ligger han och läser studiebrev. En dag går man man ur huse för att leta efter en man i byn, Alrik, som försvunnit. Efter visst sökande finner man honom. Han har försökt hänga sig i en lada. Alrik har blivit tokig efter att ha processat med sin granne Brun över en struntsak. Detta får Knut att bli än mer övertygad om att aldrig leva som en jordträl. Ebba å sin sida är bunden av ett löfte till sin far att aldrig släppa gården. Det går upp för Knut att det aldrig kan bli de två. Knut säger att en gård inte ska binda två människor: Vi ska äga jorden men inte gå som trälar för dess skull. Ebba tar därefter ut lysning med Helgo.

Trots att Knuts far försäkrar att jorden är det enda säkra och att det ser ut att dra ihop sig till krig igen, är Knut fast besluten att bryta upp. Han vill bort och bara läsa. Han tar avsked av Ebba i hennes kammare innan han åker. Han säger att hon gett honom tron på sig själv. Han klättrar nerför en stege och vandrar hem i gryningen. Knut ser ut över byn som ligger där i morgondiset. Bilden går över i ett tåg som rusar genom landskapet. Dess rök sveper in nejden som en dimma.

Pressreaktion Svensk filmografi

NDA (Carl Björkman): "Man befinner sig här inte långt ifrån de sjöströmska bondefilmerna för tjugo år sedan, men man befinner sig ändå närmare den ryska filmen och dess psykologiska intresse för dem som stå nära jorden. Det har sina risker, och Per Lindberg har inte alldeles undgått dem: här finns longörer, och man skulle önskat mer än en episod mera dramatiskt laddad. Då och då tränger en scenreplik igenom. Man befinner sig i teaterns närhet.

Och ändå! Hur välgörande verkar inte -- den understrukna ambitionen till trots -- denna film, där 'allvarsamt och bottenärligt är varje av dess anletsdrag'.

Välgörande därför att den i alla fall siktar på själen och det väsentliga, därför att den med intresse sysslar precis med det som svensk film eljest brukar gå förbi med förakt. Långsamt rullar detta lilla bondeepos upp sig, men själva långsamheten ger plats för en omständlig och omsorgsfull människoskildring, som låter oss bli bekant med gestalterna och där vi komma dem in på livet. Vi möta dem i episoder, som låter oss se ett stycke in i dem, och flera av dessa episoder äro verkligen älskvärda och graciösa mitt i all sin litet tölpiga svenskhet. Det gäller inte minst kärleksscenerna, pubertetens lek, som ännu inte har hunnit växa till lidelse. Men man har på känn att censurens sax en och annan gång varit framme och arbetat här både i fråga om ljus och ljud: Per Lindbergs kamera brukar kunna vara mera närgången, Vilhelm Moberg kan tala ett mustigare språk."

SvD (Roderick): "De flesta regissörer skulle tvekat inför en så svårmanövrerad uppgift som en filmatisering av Vilhelm Mobergs ur dramatisk synpunkt föga enhetliga roman 'Sänkt sedebetyg'. Själsliga kriser, inre stormar bruka ju inte utgöra särskilt lockande filmstoff. Publiken fordrar yttre handling. Men Lindberg har inte fallit för frestelsen att bearbeta och inlägga publikfriande moment. Han har blivit bokens anda trogen. Diktarens intentioner ha följts utan synbara kompromisser. Vilhelm Moberg har ju också som manuskriptförfattare stått vid regissörens sida.

Som en hälsosam motvikt till underhållningsfilmerna vill Per Lindberg ge oss 'litterär' film. Filmberättelser som bibehålla skönlitteraturens krav på psykologisk sanning och personlig prägel. Men äga filmatisk utformning. Det är traditionerna från den Sjöströmska storhetstiden, vilka alltför länge legat i träda, som nu åter tagas upp. I Gubben kommer märktes starka inflytanden från fransk film. I denna får man ofta rysk film i tankarna, närmast Mark Donskojs ypperliga skildring av Gorkis ungdom. Kompositionen är i mycket densamma. Knut Torings uppväxtår och mognande till man berättas episodiskt, i en räcka lyriska och dramatiska scener. Intrig i konventionell mening saknas helt. Tekniken har sina risker. Faran för longörer är överhängande. Men Lindbergs grepp om ämnet är så starkt, så personligt, att intresset aldrig slappnar. Han ger de ofta lösligt hopfogade scenerna egenvärde."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen blev extra omnämnd i pressen på grund av censuringripanden. Dels under förberedande stadium när Per Lindberg lät chefen för Statens Biografbyrå, Gunnar Bjurman, läsa själva manuskriptet för att han skulle uttala sig om vilka partier som kunde bli känsliga vid den senare bedömningen av filmen. Om detta står att läsa i "Filmcensuren" av Erik Skoglund, sid. 154-155. Det är inte helt klart vad som togs bort under manusdiskussionen och det som föll direkt under censursaxen. Möjligen har avsnittet med den prostituerade som erbjuds 50 kronor aldrig inspelats utan strukits redan i manus. Men det är klart att klippning skett i kärleksscenerna, därför att vid granskningen 13 juli 1939 antecknades av G. Bjurman på censurkortet: "Klippt en mindre del av kärleksscener i akt III och IV", vilket innebär att scenen med 50-kronorsdamen, som fanns i akt I, inte nämns på detta kort.

Uppståndelsen kring censurdebatten denna gång fick Moberg att föreslå en breddning av Biografbyråns sammansättning. "I filmcensorernas krets borde finnas personer som företräder inte bara pedagogiska utan även rent konstnärliga synpunkter. Filmcensuren fick inte bli en hämsko på det fria skapandet inom svensk filmkonst", refererar Skoglund.

Romanen "Sänkt sedebetyg" av Vilhelm Moberg (1898-1973) utkom 1935.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se