Vi på Solgläntan (1939)

Media (72 st)

Originaltitel	Vi på Solgläntan
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gunnar Olsson
Manus	Torsten Lundqvist Sven Zetterström
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Europa Film
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1939-12-26

Medverkande

Dagmar Ebbesen
Agnes Johansson, kolonist, grönsakshandlare och ledamot av stadsfullmäktige

Rut Holm
Rut Månsson, innehavare av Månssons servering och kiosk

Nils Lundell
Tjär-Kalle, kolonist

Britta Brunius
Greta Månsson, Ruts brorsdotter, biträde på Kemisk Tvätt

Folke Hamrin
Sten Johansson, arkitekt, Agnes son

Julia Cæsar
Julia Torpare, kolonist

Visa fler

Handling

På Solgläntans koloniområde ses invånarna hissa svenska flaggan och barnen rasar runt och spelar fotboll i det gröna. Vi presenteras för de olika invånarna i området såsom Tjär-Kalle,...

Visa hela handlingen

Press

SocD (Chat): "Under fältropet: Vi ha inte satt vår sista potatis! gå kolonistugeägarna i Solgläntan på krigsstigen mot staden och det byggnadskonsortium som hotar deras täppors existens....

Visa all press

På Solgläntans koloniområde ses invånarna hissa svenska flaggan och barnen rasar runt och spelar fotboll i det gröna. Vi presenteras för de olika invånarna i området såsom Tjär-Kalle, Julia Torpare, Agnes Johansson och Rut Månsson som driver en kiosk i området. Tjär-Kalle är områdets alltiallo, och fru Månsson organiserar en del av den sociala samvaron. I viss mån rivaliserar hon med Agnes Johansson, som sitter i stadsfullmäktige och driver dansbanan.

Fru Månssons brorsdotter Greta arbetar hos Kemisk Tvätt. Hon diskuterar med sin arbetskamrat Bettan vad hon ska ha på sig när hon ska sjunga på höstfesten. Bettan föreslår att Greta lånar en klänning som finns på sommarförvaring, vilket hon motvilligt går med på.

Hos fru Johansson i saluhallen åker ligisten Emil fast för att ha stulit en tia av en kund och blir åthutad. Det är inte första gången han åker fast. Unge Emil är en rätt avancerad kriminell dagdrivartyp som röker cigarretter och läser kriminalmagasin. Dessutom har han ett ogynnsamt inflytande på de övriga unga i området. Han förmår dem att utföra småstölder och de förvarar stöldgodset i ett skjul.

Byggmästare Morells säger på sitt kontor till sin anställde Sten, Agnes Johanssons son, att denne ska övertala Rut att sälja sin tomt. Det är nödvändigt att Morell kan köpa den och en angränsande tomt som ägs av en Santesson, för att få staden att sälja koloniområdet till honom. Annars kan Morell inte bygga sin planerade benmjölsfabrik. Utvecklingen måste ha sin gång och idyllen måste bort.

Sten invänder att folket därute älskar sitt område. Han åtar sig dock motvilligt uppdraget. Morell uppsöker själv området i sällskap med sin dotter Lisa och presenterar i förtrolighet sina egentliga planer för henne : att smälla upp hyreskaserner på området. Morell erbjuder Rut 10.000 för tomten men hon avvisar detta.

Emil stjäl Morells bil tillsammans med sina kamrater, fru Johanssons yngre son Åke och Julias son Rulle. De jagas av polisen men lyckas undkomma. På Solgläntan talar Sten med sin mor om Morells planer och säger att man inte kan hejda utvecklingen, men hon invänder och säger att den här idyllen behövs. Hon oroas emellertid över att ha försummat sina söner alltför mycket, och är just nu orolig för var Åke håller hus.

Det är höstfest och Svensson sjunger att man ännu inte satt sin sista potatis trots det hot som nu hänger över området. Greta framför en sorgsen ballad "Mitt eget sommarparadis", som också den uttrycker känslan av att leva under hotet att idyllen ska försvinna. Morell har återvänt för att hämta sin stulna bil som återfunnits därute. Lisa som är i hans sällskap känner igen klänningen som Greta bär som sin egen. På Sten har sången gjort intryck. Han börjar ångra att han övergett Greta för Lisa Morell. Han fortsätter dock att fullgöra sitt arbete åt Morell och gör ytterligare försök att övertala Rut att sälja.

När Greta ska ta tillbaka klänningen råkar hon tappa paketet. Detta upphittas av Emil, som säljer klänningen till pantlånaren Emil Seidel. När pantlånaren frågar om ägare uppger Emil Gretas namn. Morell gläder sig åt att tidningarna utmålar Solgläntan som ett tillhåll för ligister. Detta ger honom möjlighet att genomdriva sina planer. Sten lyckas nu övertala Rut att sälja tomten för 25.000.

Lisa går till kemtvätten och infordrar sin klänning. Det kryper fram att Greta tagit den utan lov och hon får avsked från sitt arbete. Senare tipsar Emil föreståndaren anonymt om klänningen. Lisa hämtar klänningen och insisterar på att polisanmäla det inträffade. Detta leder till att Greta arresteras av polisen.

Sten får av sin lillebror Åke reda på vad som hänt och beslutar sig för att sätta fast Emil och fria Greta. Rut tycker att det hela blivit förfärligt och vill skylla allt på fru Johanssons dansbana. Hon börjar ångra att hon gått med på försäljning. Kolonisterna uppvaktar fru Johansson och säger att hon måste göra något.

Agnes ordnar nu så att Santesson säljer sin mark till henne i stället. Under tiden får Sten reda på att Morell inte tänkt bygga en fabrik utan utnyttja marken för spekulation i bostäder. Han säger upp sin anställning och gör slut med Lisa. I stället går han och hämtar Greta som blivit friad från stöldmisstankarna, då Emil blivit fasttagen sedan han försökt pantsätta en cykel han stulit.

Områdets hela framtid blir nu en fråga för stadsfullmäktige. Det blir en intensiv debatt med kolonisterna som entusiastiska åhörare. Det ser länge mörkt ut för dem, eftersom majoriteten vill sälja, men Agnes berättar nu om sitt tomtköp och att Ruts försäljning inte blir av. Hon håller ett glödande tal om kolonirörelsens stora betydelse för hela landets framtid. Det är en sund företeelse där den svenska bondenaturen kan ta ut sin rätt, säger hon. Till slut vajar den svenska flaggan över området och en av kolonisterna säger, att den plockar man inte ner.

Pressreaktion Svensk filmografi

SocD (Chat): "Under fältropet: Vi ha inte satt vår sista potatis! gå kolonistugeägarna i Solgläntan på krigsstigen mot staden och det byggnadskonsortium som hotar deras täppors existens. Detta är filmens viktigaste uppslagsända, men inte den enda. Manusförfattarna Sven Zetterström och Torsten Lundqvist ha plockat med litet av varje. Hjältinnan, kolonidrottningen, lånar en klänning och hamnar i fängelse, en äldre grabb lockar ut ett par mindre på äventyr i en stulen bil, man klankar på mångsyssleriet och Nisse Lundell går omkring och gör ingenting men påstår att han klarar allt.

Filmen splittras och blir trots händelsernas mångfald stillastående. Ett flertal goda komiska krafter medverka, främst Lundell, Rut Holm och Dagmar Ebbesen, men de fullträffar i dialogen, som skulle kunnat krydda anrättningen en smula, saknas.

Största intresset knyter sig till den del av intrigen, där man får följa Nisse Hallberg på bilstöldsbravader och besök hos 'farbror'. Här har man i filmen försökt teckna en pojke, som kommit på sned. Han hämtar sin andliga spis ur detektivmagasinen, får med sin överlägsna nonchalans de yngre pojkarna med sig och kan på så sätt bli ledaren för en opererande ungdomsliga. Här snuddar man vid ett problem, som vore värt att tas upp till behandling i ett allvarligare filmsammanhang."

StT (Robin Hood): "Zetterström har en viss medfödd zetterströmsk charm och lätt hand. Åtskilligt är lustigt och nätt. Specialist är han på pojkar -- busfrön och renhåriga killar. Och en stor del av handlingen förs fram av svensk films pojkstjärnor.

Bara inte regissör Gunnar Olsson voro så hoppig. Han innehar svenskt rekord i dålig klippning. Bilderna och scenerna knytas inte ihop så berättelsen flyter oljat. Den guppar fram som en gammal Ford utan luft i ringarna på en svensk tvättbrädsväg."

SvD (Don José): "Vi på Solgläntan är ett svenskt lustspel och som sådant har det många förtjänster. Det saknar ej heller fel och fadäser, och ibland ertappar man sig med att 'titta i golvet'. Men hur det är -- utan att man riktigt vet varför, fångas man plötsligt av framställningen. Man ryckes med och får sympati för miljön, en miljö, som man lätt känner igen och blir förtrogen med. (-)

Gunnar Olsson visar ännu en gång prov på sitt goda handlag som regissör. Helhetsintryck och slutomdöme: Vi på Solgläntan är ett bra svenskt lustspel, om man nöjer sig med rimliga anspråk."

Kommentar Svensk filmografi

Gunnar Olsson (intervju 29.8.1975): "Redan då -- det var 1939 -- hade detta med koloniträdgårdar en viss aktualitet. Hela Stockholm var uppfyllt av koloniträdgårdar. Den som vi filmade hade påkostade hus och var nog den som anlagts senast. Jag har spelat på Tanto och Vanadis och andra friluftsteatrar och sett koloniområden alldeles intill teatrarna som nu försvunnit.

Det låg i filmens ämne ett visst småborgerligt patos, men jag har aldrig sett dessa filmer efteråt så jag har ingen aning om graden av deras brist på verklighet.

Idén var Sven Zetterströms och han skrev manus med Torsten Lundqvist. Det var det mest fullständiga manus jag dittills fått. När jag kom fram till denna inspelning så hade jag lärt mig att organisera, så denna tog bara 35 dagar. En idyllisk inspelning, nästan alltihop exteriörer. Och alla skådespelarna var på något sätt gripna av ämnet. Helt opretentiöst var det en protestfilm."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se