Straydogs (1999)

Media (1 st)

Originaltitel	Straydogs
Svensk premiärtitel	Straydogs
Alternativtitel	Stray Dogs

Regi	Daniel Alfredson
Manus	Hans Renhäll
Producent	Malte Forssell Anna Croneman (som Anna Eriksson)
Produktionsledare	David Olsson (FAD)
Foto	Peter Mokrosinski
Musik	Jason Mayo
Scenograf	Louise Gylling
Klippning	Adam Ross
Ljudtekniker	Anders Hörling Bengt Säll
Regiassistent	Håkan Lindhé
Konstnärlig rådgivare	Ernst Billgren
Scripta	Lisa Farzaneh (som Lisa Eriksdotter)
Inspelningsassistent	Maria Gustavsdotter Tomas Sandström Niklas Johansson
Rollsättare	Nina Gold Lynn Emblem (assistent)
Filmkonsulent	Mats Arehn (Svenska Filminstitutet)
Kameraoperatör	Victor Davidson
B-foto	Trolle Davidson
Stillbildsfoto	Anna Malini Ahlborg
Steadicamoperatör	Knut K. Pedersen (steadicam)
Elektriker	Kent Högberg Nils Vallin (som Nisse Vallin)
Elassistent	Peter Kjellberg Viking Selvén Hans Johansson
Ljussättare	Hans Rinning
Digital ljussättning	René Agtvet
Scenografiassistent	Rikard Grönvall
Rekvisita	Marianne Järpedal
Rekvisitaassistent	Thomas Johnsson Sandra Sörqvist Maria Claesson Anders Viktorsson
Kläder	Ann Bonander Looft
Smink	Margareta Boije af Gennäs Ulrika Ritter
Klädassistent	Malin Fornander
Sminkassistent	Lotta Book
Ljudläggning	Thomas Huhn Anders Hörling Per Nyström Per Sundström
Mixning	Gábor Pasztor
Grafisk design	Christer Coos (affisch och grafisk design)
Övrig medarbetare	Jeff Norman (bygge rekvisita) Peter Vålming (bygge elektronik) Henning Koch (manusöversättning till engelska) Mats Karsvall (texter) Dolly Stockholm (texter) Björn Stein (trailerklippare)

Michael Legge	Niko
Sarah Jane Potts	Anna
Kevin Knapman	Leo
Mark Bagnall	Thomas

Produktionsbolag	Vildhundarna HB		(©)
Samproduktionsbolag	Film i Väst AB
Produktionsstöd	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1998
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Metronome Sverige AB	1999
Specialeffekter, ljud	Arclight AB

På jorden utspelas ett anonymt krig. Tre unga överlevare, Leo, Anna och Thomas, har inrättat sig i ett stort källarutrymme, som innehåller kök, logement och klädförråd, men också dataspel och flipperautomater. Deras lilla samhälle styrs av Lagen, en samling regler som Leo, ledaren, uppfunnit för att kunna härska och som de alla har att följa. Ungdomarna försörjer sig genom plundring och stölder från krigsoffer.

Niko är en ung man på flykt undan kriget. Han drivs av upplevelser från barndomen då han upplevde lyckliga dagar vid havet, som för honom symboliserar den totala friheten och som är hans mål.

Niko råkar in i Leo-trions territorium och tas till fånga. Efter en inledande misshandling av honom blir han till slut medlem av gruppen.

Niko lär sig att överleva på trions villkor. En inkräktande soldat dödas, och Niko förhärdas vidare genom de hänsynslösa räder som gruppen företar mot civilbefolkningen på jordytan.

Nikos längtan till kusten har påverkat Thomas och även Anna. Det framkommer också att Leo inte kan läsa, och att detta faktum är det som gjort att han hållit gruppen i ett järngrepp.

Nu är Leos auktoritet bruten, och att Thomas då trotsar honom, får honom att skära halsen av Thomas.

Niko lämnar Leo och Anna och når så småningom fram till havet, friheten.

Censurnummer	135849
Datum	1999-01-26
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2549 meter
Kommentar	Aktlängder: 553-505-517-517-457

Bildformat	Vidfilm
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo
Färgtyp	Färg
Hastighet	24

Pressreaktion Svensk filmografi

Trots flera goda enskildheter - bl a framhölls skådespeleriet - fick filmen ett övervägande lågt betyg av storstadskritikerna.

Eva af Geijerstam, DN: "Här finns lika gott om estetiskt lånegods från Tarantino, Lars von Trier, Kusturica, Kubrick - You name 'em! som innehållet låter det mesta från Flugornas herre till Klassfiender osorterat och föga psykologiskt sammanhängande fladdra förbi. Straydogs är ett drama som obönhörligt faller ihop, mitt i språnget mellan å ena sidan abstraktioner om 'frihet' kontra 'trygghet', å den andra sina konkretioner. Att flipperautomater, dataspel och lås skulle fungera där nere i källaren, samtidigt som krigsmörkret är kompakt ovan jord kan betraktas som ett billigt estetiskt vådaskott. Värre är den moraliserande psykologiska förklaringen till att Leo, gruppens ledare, till varje pris vill hålla den kvar under sin kontroll. Han kan nämligen inte läsa! Värre förenkling av gruppdynamikens sinnrika mekanismer under våldsamt yttre tryck kan jag inte påminna mig.

Lika lycklig som man blir av att trion bakom den dramatiskt kompakta Tic Tac återkommit så snart (-), lika olycklig blir man till sist över det osjälvständiga misch-masch som blivit resultatet.

På sitt sätt speglar det den svenska filmens dilemma, man vill vara med i det som i någon mening är gränsöverskridande och 'modernt', man vill bryta sig loss ur vad som lite slappt betraktats som en socialrealistisk tvångströja. I stället hamnar man huvudstupa i ett utseende - förvisso stiligt hanterat - som redan blivit kliché: färgreduktion, sepiatoning, realistiskt ljusdunkel, rastlös kamera, teatralt skräpig scenografi där varje detalj stryks under med tjocka streck, som en form av moraliskt och symboliskt laddade arkeologiska fynd från ett havererat konsumtionssamhälle.

Och man vill gärna som i Straydogs ta sig an stora existentiella frågor i en våldsam samtid. Själv hoppas jag intensivt att upphovsmännen inte menat allvar när de påstått sig hämtat inspiration till sin nattsvarta vision (-) från kriget i Bosnien.

Det vore absolut otillständigt."

Sven E Olsson, AN: "Det finns de som anser att produktionsomständigheterna bör vägas in i värderingen och analysen av resultatet, men jag är tveksam till ett sådant resonemang. Läsaren av en bok bryr sig knappast om hur lång tid det tog att skriva den. Och jag ger - liksom säkerligen den stora delen av biopubliken - inget handikapp som tar proportionell hänsyn till budgetens storlek.

Så jag blir ganska besviken på Straydogs. Peter Mokrosinskis fotoarbete har visserligen spännande kvalitéer, med sin nybrutala expressionism: kornigt rått, en vigt svävande kameraföring, flackande ljus, stundom snedställda perspektiv. Och de fyra engelskspråkiga skådespelarna (-) har alla en intensiv närvaro i sina gestalter.

Men det här räcker inte, eftersom filmens torftighet så att säga tycks inskriven redan i manuset. Den fysiskt starka närvaron i dessa anorektiska karaktärer gör bara tunnheten tydligare.

Kanske borde man ha lagt ner mer tid på att stärka själva fundamentet för filmen? Eller lagt ner projektet."

Jan-Olov Andersson, AB: "Sådana här historier, om några människors maktkamp i ett slutet rum, eller på en given plats, har vi sett förr. (-)

Tyvärr har inte Hans Renhäll något nytt att tillföra. Lyssnar man noggrant, är de repliker som de begåvade unga brittiska skådisarna spottar och fräser ur sig bara floskler. Personporträtten är mer Black Army än Lars Norén.

Straydogs är ett experiment. Lågbudget, snabbproducerad, filmad på video, som de danska Dogme -95-filmerna - fast utan skakiga bilder och konstiga klipp.

Jag är för fler sådana billiga filmer - om filmmakarna har något att berätta.

Straydogs har faktiskt ett så spännande bildspråk, så bra personregi, så suggestiv musik och ljudeffekter, att man nästan - men bara nästan - glömmer bort hur fruktansvärt tunn och poänglös själva historien är."

Ludvig Hertzberg, SvD: "Händelseförloppet och tematiken är kanske inte filmens starkaste eller mest originella sida, förutsägbara som de är i sin släktskap med den tradition som kröns av djupare, mer komplexa verk som William Goldings Flugornas herre. Likaså är de fyra huvudkaraktärerna något klichémässiga, om än gestaltade med utmärkt skådespeleri.

Det är snarare i den kongenialt 'förstörda' bildkvaliteten, i färgerna, musiken, ljudet och framför allt scenografin - sammantaget alltså i stämningen - som Straydogs övertygar och lyckas ge form åt sitt ämne. (-)

Daniel Alfredson och manusförfattaren Hans Renhäll (-) skildrar en mörk, frånstötande värld. De gör det på trendkänsligt manér och det är just i det tilltalet man kunde önska sig större självständighet. Nu riskeras svärtan att upplevas som lånad, och därmed estetiserande snarare än uppriktig och omskakande."

Mats Johnson, GP: "[Straydogs] är (-) en tekniskt imponerande film (särskilt med tanke på att den är inspelad på bara tolv dagar och med låg budget), men innehållsmässigt är [filmen] inte särskilt originell och aldrig komplicerad.

Filmens tydliga symbolspråk, och ett par repliker, fick mig att minnas pedagogiska skolpjäser från det tidiga 70-talet. (-)

Straydogs var från början tänkt som en pjäs och Daniel Alfredson jobbar mycket och effektivt med att förvandla manuset från scenbundet till biograffilm. Han växlar mellan extrema närbilder och suggestiva kameraåkningar genom mörkret. Han får liv i textmaterialet tack vare god personinstruktion och de ideliga repetitioner som föregått inspelningen. Men jämfört med Alfredsons förra film Tic Tac väger Straydogs lätt. Tic Tac handlade om iskylan i dagens Sverige. Straydogs är och förblir mer anonym."

Kommentar Svensk filmografi

Detta var Daniel Alfredsons tredje biograflångfilm efter Mannen på balkongen (1993/26) och Tic Tac (1997/29).

För sin insats i Straydogs tilldelades Peter Mokrosinski (f 1953) Kodaks pris på 50.000 kronor för bästa foto (bland de nordiska filmer som tävlade om Göteborgs-Postens nordiska pris). Mokrosinski hade tidigare medverkat som chefsfotograf i elva långfilmer.

"Straydogs är inspelad på engelska, med engelska skådespelare.

- Tanken att spela in filmen på något annat språk än svenska infann sig samtidigt hos både Hans och mig, var och en på sitt håll, säger Daniel Alfredson.

- Vi tyckte att historien var för märklig, svenskar har inte de här referenserna till krig. Vi tyckte att historien skulle förlora i trovärdighet på svenska. Vi skulle ha kunnat spela in den på bosniska, men det kan ingen av oss, så det blev engelska.

- Om du vill göra en svensk film som utspelar sig under krigsliknande förhållanden hamnar du i valet mellan att antingen göra en framtidsvision eller att förlägga handlingen till tidigt 1800-tal, menar Hans Renhäll. Vi ville inget av detta. (-)

Produktionstiden för Straydogs har varit kort ¿ det var i januari 1998 som Daniel Alfredson och Hans Renhäll först diskuterade projektet, och även inspelningen gick mycket fort.

- Tolv dagar, säger Daniel Alfredson. Vi hade mycket begränsat med pengar. Hela budgeten är på 3 miljoner, pengar som vi fått av Film i Väst och filmkonsulent Mats Arehn. Malte Forssell, Peter Mokrosinski och jag bildade ett handelsbolag och vi har producerat den tillsammans.

- Det finns en konstnärlig frihet som är förknippad med att ha lite pengar. Ju färre stora institutioner som är involverade, desto större frihet. Vi gjorde som vi ville, det var ingen som flåsade oss i nacken och krävde mer si eller mer så. Det är den positiva sidan av att ha en begränsad budget. Vi valde att lägga pengar på en engelsk rollbesättare, vilket inte är gratis, för att få maximalt duktiga skådespelare. Vi valde att spela in filmen på video, med två kameror som rullar samtidigt, så att klippningen kunde göras tuffare. Vi valde en engelsk klippare för att få någon med rätt språköra. Det var en mängd val som vi kunde göra tillsammans och som gagnade den här historien. En annan vinst med att vi var våra egna producenter var att vi kunde bestämma oss för att spela in filmen kronologiskt. Det gjorde att karaktärsutvecklingen följde med hela tiden, vi behövde inte hoppa fram och tillbaka som man normalt gör vid filminspelning.

- Alla var hjälpta av detta, säger Peter Mokrosinski. Karaktärerna utvecklades parallellt och alla visste hela tiden var de befann sig på kartan. Den korta produktionstiden bidrog också till att bygga upp nervigheten i berättandet." (Ur pressmaterialet)

Uddevalla

Sverige

1998-06

1998-06

Sverigepremiär	1999-02-05	BioPalatset	Göteborg	Sverige	93 min
	1999-02-05	BioPalatset	Malmö	Sverige	93 min
	1999-02-05	BioPalatset	Stockholm	Sverige	93 min
	1999-02-05	Filmstaden Sergel	Stockholm	Sverige	93 min
	1999-02-05	Grand	Stockholm	Sverige	93 min	(samt ytterligare 2 platser)

Guldbaggenominerad	Stockholm	2000	Bästa foto	Peter Mokrosinski
Pris för bästa foto	Göteborg	1999		Peter Mokrosinski	(Kodak Nordic Award; 50 000 kr)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Digitalt negativ
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Videokopia digital
Bärare	Digital Betacam (PAL)

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	STRAY Regi Daniel Alfredson DOGS

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	STRAY Regi Daniel Alfredson DOGS

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Vildhundarna. av Hans Renhäll.
Omfång	106 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Straydogs. by Hans Renhäll. version VII.
Omfång	68 s.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Färg papper	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska