Springpojkar är vi allihopa (1941)

Media (43 st)

Originaltitel	Springpojkar är vi allihopa : Ett blad ur "Klaragängets" historia
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Ivar Johansson
Manus	Harry Iseborg Hugo Bolander
Förlaga	Sänd gossen (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1941-01-04

Medverkande

Åke Söderblom
Gustav "Gugge" Svensson, springpojke för AB Delikatesser

Rune Halvarsson
Nuffe Olsson, springpojke för AB Skånedelikatesser

Bert Sorbon
Putte, piccolo på Hotell Centrum

Gunnar Höglund
Osse

Lennart Nyberg
Harra

Åke Johanson (som Åke Johansson)
Nisse

Visa fler

Handling

I Klarakvarteret i Stockholm ligger två konkurrerande firmor mitt emot varandra på samma gata. Det är AB Delikatesser med grosshandlare Andersson som innehavare och Gugge som cykelbud och...

Visa hela handlingen

Press

Stockholms recensenter var genomgående förtjusta över filmen. Man berömde uppslaget och miljö!skildringen, det glada spelhumöret och den snabba, effektiva regin. Axon i NDA:...

Visa all press

I Klarakvarteret i Stockholm ligger två konkurrerande firmor mitt emot varandra på samma gata. Det är AB Delikatesser med grosshandlare Andersson som innehavare och Gugge som cykelbud och allt i allo. Det andra företaget heter AB Skånedelikatesser och dess chef är grosshandlare Nordin. Chef för den firmans "löpande ärenden" är cykelbudet Nuffe. Bägge företagen konkurrerar om en stor order till direktör Johansson och hans firma i Sydsverige.

Gugge och Nuffe tillhör det s k Klaragänget, dvs affärskvarterets springpojks- och cykelbudskår, och filmen låter detta kollektiv sätta sin prägel på berättelsen med dess inbördes snack på stockholmsslang, när de möts i gathörn eller på fikaraster.

Det är springpojkarna som ordnar allt i sina resp firmor från småskubb till storfinans, som en recensent skrev, och de bägge delikatessdirektörerna blir som vax i deras händer, Ty, som Thor Modéen säger i filmen: "Den som låter springgrabben i sig dö, han blir fort gammal."

Klaragänget håller till på ett kafé, där Lillian serverar. Henne är alla förtjusta i, mest av alla Nuffe.

Men tidens allvar når även den glada skaran i Klara. Man beslutar bilda en frivillig ordonnanskår i försvarsberedskapens tjänst. Det blir "Springpojkarnas beredskapsklubb u p a", och den får sitt elddop vid en stor orienteringstävling per cykel i terräng med infångande av fingerade fallskärmshoppare.

Pressreaktion Svensk filmografi

Stockholms recensenter var genomgående förtjusta över filmen. Man berömde uppslaget och miljö!skildringen, det glada spelhumöret och den snabba, effektiva regin.

Axon i NDA: "Filmen har fart och färg, det är ungdomens egen puls som slår i den, men dessutom har Ivar Johansson lyckats förläna den ett gemyt, gatans eget gemyt, som man bara har att ge sig inför. Ivar Johansson tillhör själv trots att han har silver i håret de eviga pojkarnas samfund, han både trivs med och kan ungdomen av idag, varför både filmens miljö och ton träffa mitt i prick."

I fortsättningen talar Axon om "en säkert fångad stockholmsatmosfär" och i SvD kallar Roderick filmen för "ett anspråkslöst men friskt och sympatiskt lustpel."

Jerome i DN: "Det är inte så mycket intrigen och dramatiken som det kommer an på i det här fallet, utan fastmer på miljön och det humör som kan trollas fram inför kameran. (-) Humöret klickar inte ett ögonblick, och även om intrigen rör sig med onödigt naiva infall ibland -- Eric Abrahamssons kidnappning ner i Bengtssons källare t ex -- Så rör den sig i alla fall framåt. Stillastående i sin handling är Springpojkar minst av allt. Omväxlande blir den också genom sitt utnyttjande av exteriörerna. Stockholmsatmosfären är skickligt fångad; lyckligtvis har man också haft en så förnämlig fotograf som Åke Dahlqvist till sitt förfogande."

I StT är Larz lika entusiastisk. Han kallar filmen "ett folkligt filmlustspel med fräsande fart -- skojfriskt, mun- och benvigt. Kanske pressas Stockholmsslangen alltför hårt; utomsocknes måste väl nästan medföra tolkande inföding, för att haja allt va kisarna racklar eller rättare sagt förstå allt vad gossarna säga. Här finns praktblomster ur Ekens rika slangflora. (-) Filmen kan för att tala cykelspråk gå på frihjul runt landet."

Av skådespelarna får Åke Söderblom det mesta och mest översvallande berömmet, Axon kallar honom i NDA "replikens mästare vare sig han befinner sig inne hos chefen för att få påökt eller i gatans trafikvimmel."

Roderick i SvD: "Med tanke på Åke Söderblom skulle man vilja ändra på det gamla ordspråket 'liten tuva välter ofta stort lass'. Han är den lilla tuvan som alltid lika säkert och troget bär de stora lassen i svenska filmlustspel. Det är med hjälp av Åke Söderbloms kvickögda och oförbränneligt vitala 'kleinkunst', som otaliga vacklande filmfarser fått balans och stadga. Han är så förunderligt styv i sin genre, så fjäderlätt vig, man vill nästan säga graciös i sin komik, att varken Hollywood, Berlin eller Paris äger hans like. Man har ofta anledning att klaga över att våra filmhumorister återkommer i för likartade och för tätt på varandra snubblande lustspelsroller. Men man vill göra ett undantag för Åke Söderblom. Han tycks alltid lika stimulerande, lika bländande. En dansande solkatt på filmens fönster."

Men även Thor Modéen får utmärkta lovord. Jerome skriver i DN: "Hr Modéen kunde ha gjort en överchargerad farsfigur av sin roll, men sådant har han, tack och lov, vuxit ifrån nu för tiden. Han är nära på mänsklig i sitt spring och sitt ryande på kontoret. Och i konsten att leverera dråpliga salvor i telefon är han svensk mästare."

Damerna i filmen kommer litet mer i skymundan, men flera recensenter har likväl uppmärksammat den unga Eva Henning, som efter filmdebuten i Gentleman att hyra (1940/31) här hade sin andra filmroll. Axon skrev om henne i NDA: "Hon är ett av våra vackraste filmlöften på flicksidan just ny med alla de egenskaper, som höra samman med en ingenue."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen byggde på Harry Iseborgs (f 1906) radiopjäs "Sänd gossen", uppförd första gången i svensk radio 13.1.1940. Dessförinnan hade Weyler Hilde!brand skrivit och 1937 till SF sålt ett manuskript med ett likartat innehåll, "Allt för firman". Manuskriptet till Springpojkar är vi allihopa torde innehålla icke oväsentliga inslag från detta Hildebrandska manuskript, även om denne inte officiellt anges som medförfattare.

Inspelningen av filmen ägde rum under juli, augusti och början av september 1940.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se