Det är min musik (1942)

Media (70 st)

Läs mer om denna film i vår artikel "Yrke: musiker"

Originaltitel	Det är min musik
Svensk premiärtitel	Det är min musik
Distributionstitel	Det er min Musik (Danmark)

Regi	Börje Larsson
Manus	Börje Larsson
Idé	Jules Sylvain
Produktionsledare	Harald Molander
Foto	Gunnar Fischer
Musik	Gunnar Johansson (originalmusik) Jules Sylvain (originalmusik)
Arkitekt	Arne Åkermark
Klippning	Oscar Rosander
Ljudtekniker	Gaston Cornelius
Regiassistent	Allan Ekelund
Scripta	Clary Börjesson
Inspicient	Gösta Ström
B-foto	Arne Andersson
Stillbildsfoto	Louis Huch (ateljéfoto)
Musikarrangör	Gunnar Johansson
Orkesterledare	Gunnar Johansson
Scenografiassistent	Marianne Elliot
Kläder	Linda Larsson
B-ljud	Per-Olof Pettersson
Förtexter	Alva Lundin

Nils Kihlberg	Jan-Erik Wallbo
Eva Henning	Inga Bergius
Sigurd Wallén	Lasse Bergius, instrumentmakare, Ingas far
Irma Christenson	Maud Welander
Ernst Eklund	Georg A:son Welander, Mauds man, direktör
Lasse Dahlquist	Macce Bergius, orkesterledare, Ingas bror
Eric Abrahamsson	Anders Wirén, pianostämmare
Carl Ström	F. Qvist, professor
Anders Frithiof	professor Hammarberg, direktör för Kungl. Musikaliska Akademien
Rune Halvarsson	Sture Gylling, trumslagare i Macces orkester
Jullan Kindahl	fru Johansson, Jan-Eriks hyresvärdinna
Einar Axelsson	Ragnar, Mauds vän
Olav Riégo	Welanders privatsekreterare
Ragnar Widestedt	tjänsteman på Konserthuset
Ingemar Holde	Jocke, trumpetare i Macces orkester
Gunnar Ekwall	Pråmen, basist i Macces orkester
-	Ej krediterade:
Ingrid Envall	gäst på Welanders party
Anna-Lisa Söderblom	gäst på Welanders party
Marianne Lenard	gäst på Welanders party
Margareta Andersson	gäst på Welanders party
Erik Rosén	sjukhusläkare
Gösta Bodin	Oskarsson, pianoförsäljare
Dagmar Olsson	dam i musikaffären
Ann-Margret Bergendahl	deltagare i festen för Jan-Erik
Gerd Mårtensson	Britta, deltagare i festen för Jan-Erik
Egil Holmsen	deltagare i festen för Jan-Erik
Gösta Jansson	deltagare i festen för Jan-Erik
Tage Berg	deltagare i festen för Jan-Erik
Willy Peters	Birger, skulptör, gäst på Welanders party
Bellan Roos	servitris på danssalongen
Gustaf Torrestad	ung vissångare
Sune Holmqvist	en ung man på danssalongen
Rolf Botvid	en ung man på danssalongen
Bertil Gadd	en ung man på danssalongen
Hanny Schedin	fröken Lindkvist, fru Johanssons väninna
Gard Cederborg	fru Hallgren, fru Johanssons väninna
Gösta Grip	officer
Charley Paterson	vaktmästare på Konserthuset
Kerstin Holmberg	en flicka i skolköket
Georg Fernquist	stipendieutdelaren på Musikaliska Akademien
James Westheimer	en man på podiet på Musikaliska Akademien
Gustaf Hedström	en herre i publiken på Konserthuset
Nils Johannisson	gäst på Welanders party
Olle Janson	budet med fiolen
Anna-Greta Krigström	en flicka på danssalongen
Anita Björk	en flicka på danssalongen
Gunnar Almqvist	en man på podiet på Musikaliska Akademien
Albert Johansson	en man på podiet på Musikaliska Akademien
Folke Algotsson	en man i publiken på Konserthuset
Hortensia Hedström	en kvinna i publiken på Konserthuset
Ulla Sallert	en sångelev i kören på Musikaliska Akademien
Nils Kyndel	pianisten på Konserthuset
Stig Holm	pianist i Macces orkester
Carl-Henrik Norin	tenorsaxofonist i Macces orkester
Casper Hjukström	saxofonist och klarinettist i Macces orkester
Folke Eriksberg	gitarrist i Macces orkester
Olle Hedberg	trumpetare i Macces orkester
Sven Hedberg	trombonist i Macces orkester
-	Bortklippta i den slutliga filmen:
Arne Hedenö	deltagare i festen för Jan-Erik
Edvard Danielsson	herre

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri
Laboratorium	AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium
Smink	Firma Carl M. Lundh AB

En ung flicka sitter vid pianot i en musikaffär och spelar för en kund den senaste schlagern "Blott en kyss". En ung man har kommit in, lyssnar, frågar vad det är för något och säger då: "Originalet låter bättre!" Och så spelar han på sin medhavda fiol Mozarts D-dur menuett för violin.

Flickan i butiken är Inga, dotter till instrumentmakaren och fiolbyggaren Lars Bergius. Liksom sin far föredrar hon den klassiska musiken. Men hon har en bror, Macce, som älskar swing och är ledare för ett jazzband.

Den unge mannen är Jan-Erik Wallbo, elev vid Musikaliska Akademien. Han har kommit för att lämna en fiolstråke till reparation. Han och Inga får genast kontakt med varandra, och Ingas pappa lyssnar förtjust när Jan-Erik spelar.

Men Jan-Erik, som anses vara en mycket begåvad elev vid akademien, har stora svårigheter av ekonomisk art och vet inte hur han skall kunna fullfölja sina studier där.

Akademiens direktör skaffar honom därför en mecenat, direktör Welander som f ö samlar på musikinstrument. Denne har en parant, försummad fru som genast lägger an på Jan-Erik.

Men han är nu helt förälskad i Inga och avvisar hennes inviter vänligt men bestämt. Då beslutar hon att hämnas.

Jan-Erik skall ha sin debutkonsert i stora salen på Stockholms Konserthus. Hon köper samtliga biljetter i avsikt att han skall få spela för totalt tom salong. Men dels har hon glömt att kritikernas fribiljetter kan man inte köpa, dels gör hans kamrater vid akademien med hjälp av bl a Inga och Macce en kupp så de kommer över alla de sålda biljetterna, som snabbt delas ut till alla intresserade.

Konserten blir en stor framgång. Jan-Erik får nästa dag strålande recensioner.

Samtidigt har pappa Bergius och sonen Macce som företrädare för vart sitt slag av musik börjat få större förståelse för varandras musik och när Inga och Jan-Erik nu skall ställa till med stor förlovningsfest, blir det Macce som spelar där med sitt jazzband.

Censurnummer	64714
Datum	1942-09-01
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2530 meter
Kommentar	Aktlängder: 570-565-530-575-290 = 2530 meter. Aktlängder: 570, 565, 530, 575, 290.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Petersen-Poulsen, AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2530 meter
Längd i minuter	92 min
Akter	5 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Alla recensenter i Stockholm var ense om att så länge det musicerades i filmen var den alldeles utmärkt. "Här om någonsin", inledde Larz sin recension i StT, "kan man tala om en svensk musikfilm". I fortsättningen skriver han att "detta är filmen som blev en konsert" och berömmer den som "en konstnjutning av klass". Men sedan är det slut på berömmet: "Filmen framträder visserligen utan stora later som en allvarlig vardagskomedi. Men den har blivit en ganska tam sådan."

I DN skriver O R-t: "Jag måste säga att filmen blev en stor besvikelse för mig. En sådan liten enkel sak som Börje Larssons Lärarinna på vift lovade dock en hel del. Den hade en personlig melodi, men den här filmen har ingen melodi alls. Den är musikalisk så länge det musiceras i den (-), men när det inte musiceras blir den så omusikalisk att det skär i öronen och ögonen på en. (-) Det hela är lamt och intresselöst och blir föga intressantare genom att det inte heller finns någon nerv i spelet. Nog borde väl regin åtminstone kunna få ut n å g o t mera spänning av scenerna kring konserten, tycker man. Lite av oro och intensitet!"

O R-t slutar med att säga att helhetsintrycket av filmen blir "någonting viljelöst och vagt och ovidkommande".

Även Axon gör i NDA en jämförelse med Börje Larssons tidigare film och säger att med den gick han "upp som en sol på det svenska regissörsfirmamentet" men med sin nya film har han fallit ner som en pannkaka: "Det mesta av, vad han då visade upp på sitt pluskonto, förefaller ha gått förlorat under mellantiden. I Lärarinnan visade han sig kunna berätta i bilder så att handlingen f l ö t fram och hans personer voro människor, som man tyckte helt och fullt om. Det är min musik utmärker sig i stället för en handling, som för det mesta verkar stillastående. Filmen är fylld med longörer och intresselösa roller. Den skall vara en konstnärsfilm och handla om konstnärer, åtminstone en sådan, men den saknar både temperament, hjärta och värme, vilka egenskaper äro oundgängliga i en dylik historia och miljö."

Filmson är mera vänligt undanglidande i AB. Han kallar filmen "en kultiverad och njutbar historia" och säger att den har "många kärleksfullt utformade scener som man oreserverat gläder sig åt, fast de aldrig vill samla sig till någon sprakande brasa av dess glöd på ytan."

Desto negativare är S Almqvist i AT, som skriver att Det är min musik "är en sådan svensk film, som väcker undran. Hur har den kunnat bli av?

Rent 'tekniskt' begriper man det. Jules Sylvain får en idé: nu ska vi göra en film om jazz kontra klassisk musik, med tonvikt på det klassiska. Det är ett försvarligt uppslag.

Men man måste ha en handling också. För den associerar sig herr Sylvain med herr Börje Larsson, ett av den svenska filmens framtidshopp, och ett konstruktionsarbete börjar. Visserligen tryter inspirationen, men man har väl rutin, och det finns väl gamla hjulspår att ramla in i.

SF:s produktionsledning godkänner detta manus. Varför? Kanske för att Börje Larsson lyckades med Lärarinna på vift, kanske i hopp om att skådespelarna skulle kunna ge liv åt schablonerna, kanske för att man helt enkelt icke såg, vilket underhaltigt underlag för en film som författarna hade presterat.

Och nu står den färdiga filmen där i all sin välpolerade ynkedom.

En musikfilm utan själ, utan musikalitet och melodi.

När musiken tystnar och människorna tar vid utan skydd av toner, blir det värre ändå. En och annan gång är det smånätt, stundom drägligt, oftare larvigt -- och gång på gång tar man sig för huvudet inför de scener som spelas upp, så helt lögnaktiga är de, så gällt främmande för verkligeheten, så irriterande felaktiga. Dessa ord gäller främst episoden i societeten. Där spårar filmen ur på ett katastrofalt sätt.

Just den olyckan drabbar främst en aktad aktris som heter Irma Christenson. Hon har en skräckroll som en mecenatfru, som ligger efter styckets fattige violinist, och genom skådespelerskans apparition och replikföring blir denna roll fullt ut så skrämmande som den är skriven."

Det är samma Irma Christensson, som Larz i StT kallar "en skimrande slöjfisk med hungrig mun" men som får beröm av nästan alla recensenter som en av de få genomförda rollerna i filmen.

Själv berömmer S Almqvist bara en enda skådespelare i filmen: "Men det finns verkligen en människa i den. En enda som lever. Det är lille Rune Halvarson. En genuin artist som sped spridda strålar av äkthet i denna besynnerliga produkt."

Georg Svensson i BLM var negativ till det mesta i filmen. Han kallade den "en slarvig svensk film", fylld av "barocka orimligheter" och "utmaningar mot sunda förnuftet". Till sist hade han några ord om två av dess skådespelare: "Alldeles superb var Rune Halvarson som batteristen. Ge den mannen en karaktärsroll och envisas inte med att bara utlämna honom åt löjet. Han rör sig obesvärat framför kameran och har ett intressant utseende, som inte är främmande för det gripande. Obesvärad var däremot inte Nils Kihlberg, som med all rätt föreföll generad av att ideligen tas i närbilder som skulle återge musikens skiftningar på en känslig själ."

Med denna film debuterade Gunnar Fischer, senare Ingmar Bergmans fotograf i en rad tidiga SF-filmer, som A-fotograf. Flera recensenter uppmärksammade honom positivt och Chat skrev i SocD: Fotot "har en smeksam, sensuell charm, det avlockar Eva Henning hennes unga blomlika ljuvhet, det blir lyxigt och dekorativt som modebilderna i Vogue eller Harpers Bazaar. Dess mjuka lyster stämmer väl överens med den litet vemodsfulla violinmusik, som Börje Larsson denna gång valt som sin filmmelodi."

Kommentar Svensk filmografi

Idén till filmen, motsättningen mellan klassisk musik och modern jazz, sålde Jules Sylvain till SF i maj 1940 under titeln "Min musik". I juli 1940 fick Börje Larsson i uppdrag att på grundval av idén utarbeta ett filmmanuskript, som skulle vara klart den 15 september 1940. Detta manuskript fick sedan ligga till sig till november 1941, då SF:s ledning beslöt att efter viss överarbetning spela in det våren 1940 med Börje Larsson som regissör efter dennes framgång några veckor tidigare med Lärarinna på vift (1941/22).

Filmen spelades in under senare hälften av mars, april och maj 1942 med de sista tagningarna i början av juni. Den hade mycket få exteriörbilder.

				1942-03-09	1942-06-03
Filmstaden	Råsunda	Sverige	(ateljé)
	Stockholm	Sverige	(exteriörer)

Sverigepremiär	1942-09-14	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	92 min
Urpremiär	1942-09-14	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	92 min
TV-visning	1987-11-13	TV1		Sverige	89 min
	1992-02-14	Kanal 1		Sverige	89 min
	1996-04-21	SVT2		Sverige	89 min
	2000-06-06	SVT1		Sverige	89 min

Originaltitel	Blott en kyss
Kompositör	Jules Sylvain	(1942)
Textförfattare	Jules Sylvain	(1942)
Sångare	Dagmar Olsson
Instrumentalist	Eva Henning	(piano - ev. dubbad av Nils Kyndel?)

Originaltitel	Menuett, violin, D-dur. Ur Don Giovanni
Kompositör	Wolfgang Amadeus Mozart	(1787)
Instrumentalist	Endre Wolf	(dubbar Nils Kihlbergs violinspel)

Originaltitel	Caprice
Kompositör	Bengt Rodhe
Instrumentalist	Endre Wolf	(dubbar Nils Kihlbergs violinspel)

Originaltitel	Morceau, piano, op. 40. Nr 6 "Chant sans paroles"
Kompositör	Pjotr Tjajkovskij	(1878)
Instrumentalist	Endre Wolf	(dubbar Nils Kihlbergs violinspel)

Originaltitel	Rosamunda, op. 26. Uvertyr
Kompositör	Franz Schubert	(1823)
Instrumentalist	Endre Wolf	(dubbar Nils Kihlbergs violinspel)
	Sigurd Wallén	(violin - dubbad av ?)
	Nils Kyndel	(dubbar Eva Hennings pianospel)
	Eric Abrahamsson	(viola - dubbad av ?)

Originaltitel	Madelaine
Kompositör	Phil Spitalny	(1941)
Textförfattare	Joe Capwell	(1941)

Originaltitel	We Three (My Echo, My Shadow and Me)
Kompositör	Dick Robertson	(1940)
	Nelson Cogane	(1940)
	Sammy Mysels	(1940)
Textförfattare	Dick Robertson	(1940)
	Nelson Cogane	(1940)
	Sammy Mysels	(1940)

Originaltitel	Romans, piano, op. 5, f-moll
Kompositör	Pjotr Tjajkovskij	(1868)
Instrumentalist	Endre Wolf	(dubbar Nils Kihlbergs violinspel)
	Nils Kyndel	(dubbar Anders Frithiofs pianospel)

Originaltitel	Fidelirum
Kompositör	Lasse Dahlquist	(1942)
Textförfattare	Lasse Dahlquist	(1942)
Sångare	Lasse Dahlquist
Instrumentalist	Lasse Dahlquist	(piano)
	Endre Wolf	(dubbar Nils Kihlbergs violinspel)

Originaltitel	Det är min musik (Dahlquist)
Kompositör	Lasse Dahlquist	(1942)
Textförfattare	Lasse Dahlquist	(1942)
Sångare	Lasse Dahlquist

Originaltitel	Ungarische Tänze. Nr 5, fiss-moll
Kompositör	Johannes Brahms	(1869)
Instrumentalist	Endre Wolf	(dubbar Nils Kihlbergs violinspel)

Originaltitel	Sig de forløsende Ord
Kompositör	Hugo Telling
Textförfattare	Tommy	(svensk text)
	Victor Skaarup	(dansk text)

Originaltitel	Konsert, violin, orkester, op. 64, e-moll
Kompositör	Felix Mendelssohn-Bartholdy	(1844)
Instrumentalist	Endre Wolf	(dubbar Nils Kihlbergs violinspel)

Originaltitel	En visa till våren
Kompositör	Chr. Karlson-Swedman
Textförfattare	Esse Björkman
Sångare	Gustaf Torrestad
Instrumentalist	Lasse Dahlquist	(repris - piano)

Originaltitel	White Blues
Kompositör	Sam Samson

Originaltitel	Polonaise brillante, violin, orkester, op. 4, nr 1, D-dur
Kompositör	Henryk Wieniawski
Instrumentalist	Endre Wolf	(dubbar Nils Kihlbergs violinspel)
	Nils Kyndel	(piano)

Originaltitel	Ett, två, tre
Kompositör	Lasse Dahlquist	(1942)
Textförfattare	Lasse Dahlquist	(1942)

Originaltitel	Can't Get Indiana Of My Mind
Kompositör	Hoagy Carmichael	(1940)
Textförfattare	Robert De Leon	(1940)

Akademien/Musikaliska

Danssalonger

Fiolbyggare

Instrumentmakare

Konserter

Konstsalonger

Mecenat

Musik/klassisk

Musikhandel

Pianostämmare

Professorer

Stockholm/Konserthuset

Swing

Vamp

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2496

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ljunglöfs

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ljunglöfs
Affischdesign	Eric Rohman

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ljunglöfs
Affischdesign	Eric Rohman

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Synopsis
Manustitel	C'est ma musique.
Omfång	1 s.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Es ist mein Musik.
Omfång	28 s. + 1 s.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Es ist mein Musik.
Omfång	29 s. + 1 s.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	En allvarlig komedi av Börje Larsson efter en idé Jules Sylvain.
Omfång	31 s. + 1 s. produktionsuppgifter.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Scenario av Börje Larsson.
Omfång	174 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	1 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Das ist meine Musik.
Omfång	1 s.
Språk	Tyska

Typ	Synopsis
Manustitel	Das ist meine Musik.
Omfång	1 s.
Språk	Tyska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	2
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska