Stinsen på Lyckås (1942)

Media (54 st)

Originaltitel	Stinsen på Lyckås
Svensk premiärtitel	Stinsen på Lyckås
Distributionstitel	Stationsforstanderen i Lykkeaas (Danmark) Alle tiders pappa (Norge)

Regi	Emil A. Lingheim
Manus	Henry Richter
Foto	Harald Berglund
Musik	Alvar Kraft (originalmusik)
Arkitekt	Max Linder
Klippning	Emil A. Lingheim
Ljudtekniker	Stig Westrell
Dialog	Erik Zetterström (som Kar de Mumma)
Inspicient	Olle Brunæus
Musikarrangör	Alvar Kraft

Edvard Persson	Carl Malm, stinsen på Lyckås
Barbro Kollberg	Inger, Malms fosterdotter
Jullan Kindahl	fru Nilsson, Malms hushållerska
Fritiof Billquist	Sten Åkermark, läkare
Harry Persson	Assarsson, handlare
Egil Holmsen	John Berg, sjöman
Edla Rothgardt	Kerstin Berg, Johns mor
Benkt-Åke Benktsson	prosten
Elvin Ottoson	järnvägsinspektör Bergfelt
Algot Larsson	Karlsson, banvakt
Mim Ekelund (som Mim Persson)	syster Karin, Åkermarks sköterska
Ernst Eliasson	bilägaren
-	Ej krediterade:
Bengt Dalunde	son till fru Nilsson
Peggy Böckertz	dotter till fru Nilsson
Lillemor Böckertz	dotter till fru Nilsson
Maria Almquist	dotter till fru Nilsson
Lennart Strömberg	son till fru Nilsson
Mabel Strömberg	dotter till fru Nilsson
Bidde Gréen	son till fru Nilsson
Olga Hellquist	dam utanför handelsboden
Carin Swensson	kund i handelsboden
Richard Svanström	gästgivaren vid grisstian
Eric von Gegerfelt	medlem av järnvägsstyrelsen
Harald Svensson	medlem av järnvägsstyrelsen
Edvard Danielsson	medlem av järnvägsstyrelsen
Vally Rasmussen	prostens trotjänarinna
Ida Svensson	kund i handelsboden
May Linder	kund i handelsboden
Erik Forslund	kund i handelsboden
Edith Svensson	hans fru
Max Linder	mannen som vill köpa biljett till Alvesta
Artur Rolén	uppassare i restaurangvagnen
Gunnel Wadner	gäst på lysningskalaset
Elsie Levin	gäst på lysningskalaset
Bertil Alwars	gäst på lysningskalaset
Carla Eck	gäst på lysningskalaset
Ove Rönn	violinist på lysningskalaset
Gösta Hedén	trumslagare på lysningskalaset
-	Bortklippta i den slutliga filmen:
Birgit Johannesson
Bullan Weijden
Per Björkman
Johan Rosén	apotekaren
Minna Larsson

Produktionsbolag	AB Europa Film
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
	AB Europa Film	1943
Laboratorium	AB Film-Labor

Stinsen Carl Malm kuskar fram på en järnvägsdressin och sjunger trallarvisan. Han är en gemytlig och hjälpsam person, som ständigt har mycket att stå i. Det lilla tåg, som då och då passerar förbi stationen, får oftast klara sig på egen hand.

Stinsen tillhör hemvärnet och på en festplatsscen lyfter han en örlogsfana i handen framför något slags hemvärnsbalett.

Fru Nilsson är hans hushållerska och hon har undan för undan fört med sig sju barn i boet. Stinsen älskar barn och leker med dem, sjunger vaggvisor för den minste och hjälper dem på pottan. De får svärma runt stationen som de vill och t ex handskas med bommarna, så att det lilla tåget mosar sönder en bil. De leker med biljetterna, så att det inte finns några kvar för stinsen att sälja, när det för en gångs skull kommer en passagerare.

En järnvägsinspektör blir förfärad över att barnen använder stationen som lekplats. Han kräver att de måste bort om stinsen ska få behålla sin plats. Det är med tungt hjärta stinsen tvingas åse hur fru Nilsson och barnaskaran måste dra iväg.

Stinsen försöker tillsammans med banvakten Karlsson att klara hushållet. Han klär ut sig i kvinnokläder för att mjölka sin ko.

Karlsson kan varken diska eller tvätta och stinsen tar tåget till Stockholm. Han stoppar näven i en dams sopptallrik i restaurangvagnen, och håller sedan ett mäktigt tal inför en institution, som kallas järnvägsstyrelsen. Styrelsen ändrar sitt tidigare beslut och barnen och fru Nilsson får återvända till stationen.

Stinsens fosterdotter, Inger, är expedit hos handelsman Assarsson. Denne uppvaktar henne utan framgång, eftersom hon är kär i sjömannen John, som för tillfället befinner sig till sjöss. Rederiet skickar meddelande om att hans skepp blivit torpederat och att John drunknat. Stinsen hemlighåller det sorgliga beskedet för Johns mor, Kersti, men Inger får reda på sanningen. Hon försöker ta livet av sig och läggs in på sjukhus. Där tas hon väl om hand av doktor Åkermark, vars sjuksköterska reagerar med svartsjuka.

Åkermark friar och Inger tackar ja av tacksamhet, fast hon fortfarande tänker på John. Det lyser för dem och giftermålet är bestämt. Då dyker John upp på Lyckås.

Stinsen har fått ett delikat problem att lösa och söker upp den korpulente prosten för att dryfta frågan. Åkermark drar sig ädelmodigt tillbaka och solen skiner åter över alla. Stinsen sjunger ännu en av sina glada sånger. (Bearbetning av program och recensioner.)

Censurnummer	65208
Datum	1965-06-22
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2660 meter
Kommentar	Aktlängder: 525-445-495-485-275-435 = 2660 m. Aktlängder: 525, 445, 495, 485, 275, 435.

Censurnummer	65208
Datum	1942-12-15
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2840 meter
Kommentar	1943-01-04 förkortades två kopior till 2630 m (520-445-495-495-280-405), 96 minuter. Aktlängder: 550, 450, 570, 490, 370, 410.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Tobis Klangfilm
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2840 meter
Längd i minuter	104 min
Akter	6 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Edvard Persson som Edvard Persson var vad de flesta kritikerna noterade och accepterade.

SvD (Jolo): "Över huvud taget är filmen och Edvard P. roligast så länge det hela håller sig på stationen. Mot slutet rinner det ut i jolmighet och stämningen sjunker. En och annan gång närmar det sig också betänkligt rena fadäsen. Samtalet vid den väldige prostens väldiga frukostbord är inte roligt, bara pinsamt. Och stinsens små skyddslingars tilltag var väl nästan mera bus än barnsligt ofog. Över huvud taget var det ganska mycket, som kunde gjorts smidigare och mer naturligt, både i manuskriptet och regin. Men Edvard Persson separat måste man ge sitt erkännande, han var stundtals strålande, och märkligt är, att han egentligen är roligare ju ensammare han är i scenerna. Hans småprat för sig själv när han är upprörd är obetalbart, och det blir särskilt lyckat under den välmotiverade inspektionen av hans skötsel av stationen. Med undantag för trallarvisan i början och möjligen vaggvisan, så år det inga ordentliga sångartriumfer för honom. Den lätt filosofiska tidsfärg man söker ge en del av hans visor är enbart löjlig. I övrigt får man ge en blomma åt Barbro Kollberg, som är tråkig i början men spelar upp sig mot slutet. Fritiof Billquist har fått en otrevligt ädel roll som läkare."

DN (Jerome): "Månntro om inte Edvard Persson skulle kunna göra Gud Faders gestalt i ett skånskt himlaspel; hans register kan rymma både lag och evangelium. (-)

Något konstrikt eller originellt mönster uppvisar inte Richters manuskript, men uppslaget passar Edvard Persson och låter honom komma med sina egna personliga tonfall. På så vis stämmer filmen en sympatiskt, detta i all synnerhet som den rymmer andra människor också. (-)

Filmens regi har omhänderhafts av Emil A. Lingheim. Några sensationer åt vare sig ena eller andra hållet bjöds inte, men man trivdes i Lyckås och med den godmodige och hygglige stinskrumeluren. Till filmens förtjänster böra också ett par av Alvar Krafts melodier räknas. Och Edvard Persson snålade lika litet med sin sångröst som med sina övriga talanger. Här är det inte fråga om kuponger och magert tilltagna ransoner."

Stig Almqvist i AT protesterade dock mot fryntligheten. "Som en urspårad ättling av två småländska familjer, min fars och min mors, som båda är späckade med järnvägstjänstemän och även -kvinnor, ber jag att få protestera mot Stinsen på Lyckås.

Det finns ett mycket fint stoff till filmidyll och filmlustspel att hämta på en lantstation, och författaren Henry Richter, skådespelaren Edvard Persson och regissören Emil Lingheim har varit rätta männen att förstöra det.

Gästgivaren på Spången var en förträfflig filmfigur, den vinröde Ararat en tvivelaktig. Stinsen på Lyckås är för larvig. Detta är ett tripp-trapp-trull som borde kunna avläsas i kassarapporterna.

Edvard Persson synes hysa ett suveränt förakt för sina filmers form och vad man brukar kalla kvalité. Det är hans styrka, ty därigenom får han framföra sig själv i absolut frihet, vilket är ett livsvillkor för honom själv och hans filmers framgång.

Men Edvard torde böra se upp med sig själv så han inte tappar fotfästet i sin självtillit."

Filmson i AB befann sig inte heller bland Edvard Persson-fansen. "Man brukar skilja på bilar och Fordar. För säkerhets skull bör man också skilja på film och Edvard P. Och vi som till sist börjat tycka att Edvard Persson blir bra prövande i sitt enformiga larv, hjärtnupenhet och självgodhet har ju egentligen inte på hans filmer att göra. Det är folk där ändå. (-) Edvard P. är så angelägen att inte bli missförstådd att man merkt die Absicht und wird verstimmt. (-) Benkt-Åke Benktssons prost har sina sidor, mest otrevliga. Men det är inte bara skådespelarens fel. Och man vill tillägga att det borde räcka med ett fläskberg i samma film."

Kommentar Svensk filmografi

Stinsen på Lyckås, vars inspelning påbörjades sista dagarna i juli och avslutades först under november 1942, var ett exempel på den burleska och ofta grovkorniga stil som var karakteristisk både för de samtida Edvard Persson-alstren och många av de tidigare årens svenska beredskapsfilmer. Den i kommentaren till En vår i vapen (1943/1) skildrade tendensen till ny!orientering hade ännu inte slagit igenom på bred front. (GW)

				1942-07-28	1942-11-20
AB Europa Studio	Sundbyberg	Sverige	(ateljé)
	Simlångsdalen, Halland	Sverige
	Viken, Skåne

Sverigepremiär	1942-12-26	Folkan	Borås	Sverige	104 min
	1942-12-26	Aveny	Göteborg	Sverige	104 min
	1942-12-26	Saga	Göteborg	Sverige	104 min
	1942-12-26	Odéon	Helsingborg	Sverige	104 min
	1942-12-26	Reflex	Lund	Sverige	104 min
	1942-12-26	Rio	Malmö	Sverige	104 min
	1942-12-26	Grand	Norrköping	Sverige	104 min
	1942-12-26	Rialto	Norrköping	Sverige	104 min
Urpremiär	1942-12-26	Folkan	Borås	Sverige	104 min
	1942-12-26	Aveny	Göteborg	Sverige	104 min
	1942-12-26	Saga	Göteborg	Sverige	104 min
	1942-12-26	Odéon	Helsingborg	Sverige	104 min
	1942-12-26	Reflex	Lund	Sverige	104 min
	1942-12-26	Rio	Malmö	Sverige	104 min
	1942-12-26	Grand	Norrköping	Sverige	104 min
	1942-12-26	Rialto	Norrköping	Sverige	104 min
Stockholmspremiär	1943-01-04	Saga	Stockholm	Sverige	96 min
TV-visning	1991-01-01	TV2		Sverige	93 min
	1995-06-23	TV2		Sverige	93 min
	1999-03-16	SVT1		Sverige	93 min

Originaltitel	Skånemarsch
Kompositör	Alvar Kraft	(1942)

Originaltitel	Stinsvisan
Kompositör	Alvar Kraft	(1942)
Textförfattare	Sven Gustafson	(1942)
Sångare	Edvard Persson
	Algot Larsson

Originaltitel	En för alla
Kompositör	Alvar Kraft	(1942)
Textförfattare	Nils-Georg	(1942)
Sångare	Edvard Persson
	kör
	Lennart Strömberg	(repris)
	kör	(repris)

Originaltitel	Hemvärnskväll
Kompositör	Alvar Kraft	(1942)

Originaltitel	Det går ett tåg mot drömmens land
Kompositör	Alvar Kraft	(1942)
Textförfattare	Nils-Georg	(1942)
Sångare	Edvard Persson

Originaltitel	Vallvisa
Kompositör	Alvar Kraft	(1942)

Originaltitel	Meditation
Kompositör	Erik Erling	(med utnyttjande av psalmen "Den blomstertid ...")

Originaltitel	Vaggvisa
Kompositör	Einar Böckertz
Textförfattare	Einar Böckertz
Sångare	kör	(barnkör)

Originaltitel	Skratta Pajazzo
Kompositör	Alvar Kraft	(1942)
Textförfattare	Charles Henry	(1942)
Sångare	Edvard Persson

Originaltitel	Tag godnatt
Kompositör	Alvar Kraft	(1942)

Originaltitel	Tangona
Kompositör	Alvar Kraft	(1942)

Originaltitel	En sjöman
Kompositör	Alvar Kraft	(1942)

Glada paraden (1948)

Citat ingår från

Stinsen på Lyckås (1942)

Barn

DK Komedi

Dressiner

Handelsbodar

Hemvärn

Hushållerskor

Järnvägsstationer

Läkare

Präst

Sjuksköterskor

Sjöman

Stinsar

Torpedering

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2630

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2662

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2662

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2662

Typ	Originalnegativ bild
Materialbas	Nitrat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Nitrat
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ljunglöfs
Affischdesign	GöstaX Åberg

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ewes tryckeri AB

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ljunglöfs
Affischdesign	Eric Rohman

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Tryckeri	Ewes tryckeri AB

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	66 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Manuskript: Henry Richter. Dialogbearbetning: Kar de Mumma.
Omfång	26 s. Produktionsuppgifter och sångbilaga (4 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	1
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska