Raymond - sju resor värre (1999)

Media (1 st)

Originaltitel	Raymond - sju resor värre
Svensk premiärtitel	Raymond - sju resor värre

Regi	Björn Runge
Manus	Björn Runge
Producent	Clas Gunnarsson
Produktionsledare	Rickard Olsson
Foto	Ulf Brantås
Scenograf	Catarina Schiller
Klippning	Caroline Wingolf Björn Runge Lena Runge (som Lena Dahlberg) (rådgivare)
Ljudtekniker	Christian Holm Nils Nilsson (kompletteringar)
Ansvarig utgivare	Tomas Eskilsson
Produktionsassistent	Anna Allergren
Inspelningsassistent	Jesper Toss
Efterarbetsansvarig	Clas Gunnarsson (koordinator) Leif Eriksson (koordinator)
Stillbildsfoto	Terese Andrén (som Therese Andrén) Erik Nilsson
Elektriker	Bengt Grewin Peter Boccard
Ljussättare	Thomas Barkenäs Ulf Brantås Björn Runge
On-lineredigering	Per Wallin (digital)
Scenografiassistent	Katarina Kvist
Snickare	Tomas Torstensson
Dekormålare	Rikard Grönvall
Rekvisita	Catarina Schiller
Kläder	Catarina Schiller
Maskör	Annika Kåse (kompletteringar)
Smink	Katarina Kvist
Klädassistent	Katarina Kvist
Klippassistent	Anna Allergren Andreas Jonsson Hay (som Andreas Jonsson)
Ljudläggning	Peter Larsson Leif Eriksson
Mixning	Leif Eriksson
Övrig medarbetare	Leif Eriksson (AVID online) Daniel Benjaminsson (snickarlärling)

Viktor Friberg	Raymond Olsson
Lena Nordberg	Elsa, Raymonds mamma
Sten Ljunggren	Olof, Raymonds pappa
Weiron Holmberg	Allan Karlsson, Raymonds morbror
Göran Forsmark	Klas, tomte
Anders Lönnbro	Senap, fordringsägare
Chris Björk	bartendern
Ulf Larsson	porrbutiksföreståndare
Josefin Lundh	damen med hunden
Ingvar Örner	polis
Anders Lönnbro	polis
Elaina Atkins	polis
Jesper Toss	polis
Anna Rådvik	Lisa, Olofs flickvän
Roy Neleborn	man i klädaffär
Tony Lundin	man i serietidningsaffär
Anna Rådvik	dansare på porrklubb
Anna Olomina	dansare på porrklubb
Rita Svensson	dansare på porrklubb
Malin Johansson	dansare på porrklubb
Claes Scuborg	ligist på stan
Jesper Toss	ligist på stan
Martin Jonsson	ligist på stan
Mats Einar Jakobsson	brottande bargäst
Donats Erts	brottande bargäst

Produktionsbolag	Film i Väst AB
Produktionsstöd	Europeiska Unionen/Europeiska Gemenskapens Strukturfonder
Distributör i Sverige (35 mm)	Film i Väst AB	1999
Laboratorium	Johan Ankerstjerne A/S
Mixning	Cinepost Studios AB
Övrigt bolag	Hokus Bogus ApS		(digital video till film)

Raymond Olsson är i fyrtioårsåldern och arbetslös efter att ha arbetat som kock. Han bor med sin alkoholiserade mamma, som är städerska. Till deras gemensamma nöjen hör att koppla av med öl och Jägermeister vid köksbordet hemma. Ensam trivs han bäst med att se porrfilm på TV.

Raymond lever på lån från släkt och vänner. För sin morbror, en sjukpensionär, betalar han av en skuld genom att tjänstgöra som chaufför när denne gör affärer med svartsprit och smuggelcigaretter.

En annan gång får han ett udda jobb som tomte med uppgift att dela ut reklamlappar i trappuppgångarna. Härvid kommer han i bråk med en konkurrerande tomte, som emellertid visar sig vara en bekant från en tidigare sjukhusvistelse. Han tar med sig bekanten hem där de spelar poker. Mamman och bekanten börjar vänslas och de försvinner till slut in i sängkammaren.

Raymond är missnöjd och på kant med tillvaron. Då och då tar han sig ut på en kaj där han vrålande vräker ur sig förbannelser över livets jävlighet. Hans frustration tar honom också till kyrkan där han ber: "Snälla Gud, hjälp mig! Du kan väl hjälpa mig att hitta hem. Jag har försökt så gott det går."

Sin pappa, som mamman hatar, har han inte hört av på flera år, men en kväll på stan när han jagas av ligister råkar han av en slump på denne. Pappan förklarar att mamman, darrig, rödögd och bakfull, borde få vila, så som hon har slitit med städning i alla sina dagar. Han har tagit ett par rejäla livförsäkringar på henne, fortsätter han, vilket innebär att om hon skulle ramla ned från balkongen eller få en kudde över ansiktet så att hon inte kan andas, då skulle han och Raymond kunna dela på tre miljoner kronor. Och mamman skulle äntligen få vila.

Raymond har ett stamställe, en bar, där han i hemlighet dyrkar servitrisen, en blondin. I ett gigantiskt försök att ragga upp henne, säljer han sin samling av videokassetter och svidar upp sig i vit skjorta, slips och kostym på herrekiperingen. Det går dock snett för Raymond ännu en gång. Då han ska hämta henne när hon gått av sitt pass kl 2 på natten, är pojkvännen där och kör iväg med henne på motorcykel.

När han dagen därpå kommer hem finner han mamman på toaletten, till synes död. Förtvivlad försöker han väcka henne till liv. Förgäves. Då ringer telefonen. Det är pappan som när han meddelats mammans tillstånd säger: "Bra Raymond! Nu väntar världen på dig." Då ringer det på dörren. Det är polisen, som ber Raymond att följa med till stationen. Allan Karlsson, dvs morbrodern, har gripits för grov varusmuggling och riktat grava anklagelser mot Raymond. "Men min mamma..." stammar Raymond förvirrat. "Följ med här nu, så kan ni ringa henne sen," säger polisen.

När de gett sig av, vaknar mamman upp, rusar ut i trappan och skriker efter Raymond att hon saknar toapapper.

Raymond dansar avklädd i sitt rum.

Text: "Livet går vidare¿"

Servitrisen kommer till kajen där Raymond står och slungar ut sin veklagan över vattnet. De förenas i en kyss. Sen rullar de runt och har till slut picknick på kajen.

Censurnummer	135870
Datum	1999-02-04
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	2043 meter
Kommentar	Aktlängder: 416-488-473-383-283

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo Spectral Recording
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2043 meter
Längd i minuter	74 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Mest positiva var Göteborgs- och Malmö-tidningarna, medan kritikerna i huvudstadspressen var mera reserverade, i något fall nedgörande.

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Jämfört med Runges film från 1996, Harry & Sonja, är Raymond en liten film och det var ju tanken bakom produktionen. Men den är också mer sammanhållen, spretar inte åt alla håll. Inte bara Viktor Friberg, utan också de andra (-) är som skurna för sina roller och flera av dem har kommit att förknippas just med Runge.

Men filmen är framför allt Raymonds och Viktor Friberg spelar ut hans längtan efter ett bättre liv, hela hans oförmåga att ändra på tillvaron. Han ber till Gud, han skriker ut sin ensamhet över hamnens vatten ¿ ändå blir dessa scener inte patetiska, bara gripande och nära verkligheten. I nästa stund drar humorn in över duken och man kan le lite grand åt de där överraskningarna som tar udden av allvaret. Filmen blir därmed också lekfull, men mest ändå ett smått gripande experiment, ett övningsstycke i konsten att göra film billigt utan att sälja sin själ. Säkert kan den bana väg för fler opretentiösa historier."

Annika Gustafsson, SDS: "Det är svårt att förhålla sig oberörd inför Raymond, hans alkoholiserade morsa och den pokerspelande sjukhuskompisen i tomtemundering (Göran Forsmark). De väcker sympati, omgivningen till trots, och får åtminstone mig att se ett visst släktskap med individerna i den österrikiske dramatikern Werner Schwabs 'Folkmord', även om Runge saknar österrikarens knivskarpa politiska analys.

Men Björn Runge går en bit på väg när han modigt och med kraftfull humor gör nedslag i en social, lätt skruvad, verklighet som alltför sällan skildras på film och i TV."

Helena Lindblad, DN: "Björn Runge är ett salt i den svenska filmvärlden. Sprakande av energi, ilsket sparkande mot dramaturgiska konventioner. Hans bildspråk vetter mot den slags frodiga magiska realism som har en humanistisk kärna mitt bland allt det burleska, bäst uttryckt i den ömsinta Harry & Sonja från 1996. (Även om den, liksom filmen om Raymond, skulle ha funkat bättre om han tuktat infallen och utbrotten.)

Raymond - sju resor värre är dock roligare som engagerat, smutsfärgat lågbudgettest än som filmupplevelse. Den enkla ljud- och bildkvaliteten förstärker berättelsens skissartade, okoncentrerade drag och känslan av diskrepans mellan kamerans distanserat betraktande öga och rollkaraktärernas utlämnande utspel.

Bäst klarar sig huvudrollsinnehavaren Viktor Friberg i Runges experimentverkstad. Hans återhållna spel och melankoliska, nakna ansikte, är både drabbande och fungerar som ett välbehövligt stormens öga."

Jan-Olov Andersson, AB: "Ett filmexperiment som, tyvärr, inte är särskilt lyckat. Raymond - sju resor värre är gjord med enkel videokamera och inspelad på drygt en vecka. Jo, det går att göra bra film på det sättet. Danska Festen och Idioterna är exempel på det.

Men här saknas något väsentligt: en historia att berätta. (-)

Här brister det på alla fronter. Lite sämre skådisar [än i Harry & Sonja], men främst i manus; det är fyllesamtal i hemmet och på krogen och påfallande många scener filmade från baksätet på en bil där man med nöd och näppe hör vad nackarna i framsätet pratar om.

Det lyfter lite i Raymonds möte med pappan (Sten Ljunggren) och när Göran Forsmark dyker upp i en kul biroll. Men mest väcker filmen tankar som: Vad säger de? Vad har den här scenen med något annat i filmen att göra? Måste alla scener se ut som Roy Anderssons gamla reklamfilmer? Är det inte slut snart?

Men det finns något i den värme och ömhet med vilken Runge skildrar den här typen av socialt halvt utslagna människor."

Astrid Söderbergh Widding, SvD: "Runges film har tveklöst starka sidor. Dramaturgin inte minst ¿ det är välgörande att berättelsen antyder i stället för att säga ut allt. Eftertextens besked att den är inspelad under 8 dagar understryker filmens prägel av lågbudget och hastverk. Det har också sin charm. Men annat är åtskilligt mindre övertygande. Till exempel det banala faktum att mamman och Raymond verkar ungefär jämnåriga, trots hennes rynkor och härjade drag. Men både uttryckssätt och gestik svär illa mot den åldrade och utslitna städerska hon skall gestalta. Jag har svårt att se någon poäng med det.

Eller den scen där Sten Ljunggren - pappa - tar Raymond ut på åktur och lockar med feta livförsäkringar: allt som kräva att låta mamma få vila för alltid. Bristen på kommunikation och klasskrocken dem emellan väljer Runge att uttrycka med överdrivet preciösa formuleringar och tonfall, något som Ljunggren behärskar väl. Ändå klingar scenen skärande falskt - regin brister.

Den grundläggande fråga som till sist kvarstår är: varför? Vad vill Runge egentligen ha sagt? Skitiga små filmer med dito personer har gjorts förr, många gånger, på snarlika vis. I balansgången mellan medveten stilpastisch och själlös efterapning vacklar Runges film betänkligt."

Kommentar Svensk filmografi

Detta var Björn Runges (f 1961) tredje långfilm efter Harry & Sonja (1996/7) och Vulkanmannen (1997/12).

"Raymond ¿ sju resor värre är inspelad på en 25 000-kronors digitalkamera under en dryg vecka och med en budget på 1,5 miljoner kronor, Det är något av rekord för en svensk långfilm på nittiotalet.

- Vi spelade in Raymond på den allra billigaste kameran, berättar regissören Björn Runge. Det var Ulfs (Brantås, fotograf) krav, annars tyckte han att vi lika gärna kunde spela in den på film. Vi ville gå så långt ifrån film som möjligt för att se vad som händer, till skillnad från Straydogs som har försökt närma sig filmen. Vi har exempelvis mycket färre närbilder. Närbilder innebär manipulation, och jag har svårt för film som styr och manipulerar publiken. Jag tror mer på fria associationskedjor." (Nöjesguiden nr 3/1999)

Göteborg Film Festivals tidskrift Filmkonst tilldelade Runge sin Guldhatt med motiveringen: "Filmkonsts pris Guldhatten går 1999 till Björn Runge som med det djärva produktionsexperimentet Raymond på ett inspirerande och nyskapande sätt visat på filmkonstens möjligheter bortom alla budgetramar."

Se även Kommentar till Harry & Sonja (1996/7).

		Sverige	(8 dagars inspelning)	1998-01	1998-01
	Trollhättan
	Göteborg

Sverigepremiär	1999-04-09	Svea	Göteborg	Sverige	74 min
	1999-04-09	Spegeln	Malmö	Sverige	74 min
	1999-04-09	Fågel Blå	Stockholm	Sverige	74 min

Originaltitel	Wiping the Dust
Kompositör	Henryk Lipp
Textförfattare	Henryk Lipp
Framförs av	Blue for Two	(1994)

Originaltitel	It Ain't Me
Kompositör	Henryk Lipp
Textförfattare	Henryk Lipp
Framförs av	Blue for Two	(1994)

Originaltitel	Sunset
Kompositör	Cab Calloway	(1940)
Textförfattare	Cab Calloway	(1940)
Framförs av	Cab Calloway and His Orchestra (1940)	(1940)

Originaltitel	Stille Nacht, heilige Nacht!
Kompositör	Franz Gruber	(1818)
Textförfattare	Joseph Mohr	(1818)
	Oscar Mannström	(svensk text 1915)
Arrangör	Mats Bergström
Instrumentalist	Lena Nordberg	(dragspel)

Originaltitel	Yo Eta Cansa
Kompositör	Albert Socarras
Textförfattare	Albert Socarras
Framförs av	Cab Calloway and His Orchestra (1940)

Originaltitel	Mercy
Kompositör	Anders Holm	(1997)
	Henryk Lipp	(1997)
Textförfattare	Anders Holm	(1997)
	Henryk Lipp	(1997)
Framförs av	Henryk Lipp
	Freddie Wadling

Originaltitel	Skin
Kompositör	Freddie Wadling	(1997)
	Charles Storm	(1997)
	Henryk Lipp	(1997)
Textförfattare	Freddie Wadling	(1997)
	Henryk Lipp	(1997)
Framförs av	Henryk Lipp
	Freddie Wadling
	Cecilia Nordlund

Originaltitel	Dreams, Angels of the Pit
Kompositör	Freddie Wadling	(1989)
Textförfattare	Freddie Wadling	(1989)
Sångare	Freddie Wadling	(1989)

Originaltitel	Minnesstund
Kompositör	Björn Olsson	(1997)
Framförs av	Björn Olsson

Pris	Göteborg	1999		Björn Runge	(tidskr. Filmkonsts Guldhatten)

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	en film av Björn Runge SJU RESOR VÄRRE
Affischdesign	Trekant film & reklam

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska