Livet måste levas (1943)

Media (50 st)

Originaltitel	Livet måste levas
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Elof Ahrle
Manus	Theodor Berthels
Förlaga	Livet måste levas (Novell)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svea Film
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1943-09-27

Medverkande

Oscar Ljung
Gustaf Blom, sjöman

Elof Ahrle
Karl Hansson, sjöman

Elsie Albiin
Ella Berglund

Tord Bernheim
Sven Berglund

Marianne Löfgren
Elvira Persson

Hilda Borgström
fru Nilsson

Visa fler

Handling

De två svenska sjömännen, Gustaf "Gurra" Blom och Karlsson Hansson, befinner sig i en sydamerikansk hamnstad. Gurra, den unge matrosen, brukar festa om rejält när han går i land. Hans...

Visa hela handlingen

Press

En enkel historia, som av regissören berättas på ett rättframt, okonstlat, om än något tafatt sätt, ansåg de flesta kritiker. Manuskriptet ansåg man emellertid vara under all kritik....

Visa all press

De två svenska sjömännen, Gustaf "Gurra" Blom och Karlsson Hansson, befinner sig i en sydamerikansk hamnstad. Gurra, den unge matrosen, brukar festa om rejält när han går i land. Hans äldre skeppskamrat håller ett vakande öga på honom så att han inte villar bort sig i främmande hamnar.

Gurra och Karl återvänder till Stockholm, via Göteborg, där Gurra passar på att fira igen. Karl reser i förväg till Stockholm, men först sedan han försäkrat sig om att Gurra inte har någon möjlighet att göra av med alla sina pengar.

Gurra är uppvuxen i Stockholm men har inte varit där på 14 år. En svår olyckshändelse, där han ofrivilligt bidrog till att en liten flicka bröt benet, fick honom att hals över huvud ge sig ut på sjön. Hans mor och far är döda och han har ingenstans att ta vägen. Karl och hans syster låter honom bo i en liten vindskupa, som i vanliga fall disponeras av deras bror.

Gurra längtar efter att återse sina gamla barndoms!kvarter på Söder. Han söker upp lägenheten där han bodde som barn. Den bebos nu av en ung kvinna, Ella Berglund, och hennes man. Hon är söt och vänlig och släpper in honom och visar honom runt. Detta uppmärksammas genast av husets skvallerkäringar och nyheten når herr Berglund, när han kommer hem från jobbet. Berglund är en hård och hänsynslös suput, som ständigt plågar sin hustru. Vetskapen att hon haft herrbesök på dagen får honom att uppträda extra brutalt mot henne. Ella ser sin chans och flyr från hemmet och det outhärdliga äktenskapet. Hon letar reda på Gurra, som låter henne flytta in till sig. En stark vänskap mellan Ella och Gurra börjar växa fram. Hon berättar om sitt trista liv med Berglund, som hon egentligen inte är gift med. Hon vill aldrig bo med honom igen.

Berglund låter sig inte nöjas med att utan vidare bli lämnad av Ella. Han lyckas spåra upp hennes nya adress, och kommer en dag på oväntat besök. Ella råkar vara ensam hemma just då. Han uppträder mycket våldsamt och hotar henne med pistol. Mitt under bråket dyker Gurra upp och går ögonblickligen till angrepp mot Berglund. Han ger honom ett hårt slag och Berglund segnar ner, allvarligt skadad. På sjukhuset svävar Berglund en lång tid mellan liv och död. Slutligen avlider han.

Gurra anklagas för dråp och hotas av ett längre fängelsestraff. När ett frikännande domstolsutslag kommer, han hade handlat i nödvärn, vill han börja en ny tillvaro. Tillsammans med Ella, kvinnan han älskar. (Bearbetning av program och recensioner.)

Pressreaktion Svensk filmografi

En enkel historia, som av regissören berättas på ett rättframt, okonstlat, om än något tafatt sätt, ansåg de flesta kritiker. Manuskriptet ansåg man emellertid vara under all kritik.

NDA (Axon): "Filmen har blivit riktigt hygglig. Dess story är visserligen en bagatell, men den berättas rättframt och rakt på sak utan krusiduller och längre utläggningar över det ämne, den avser behandla. Vi skriva med flit avser, ty filmens problem äro så löst framlagda inför publiken att de aldrig bli några prob!lem. Filmen snuddar några gånger vid alkoholmissbruket och hustrumisshandeln, men konflikten, som uppstår, blir av enklaste slag och ger aldrig känslan av, att det är allvar med i spelet. (-) Som regissör har inte Elof Ahrle givit sig i kast med några djupare människostudier men man märker hans ärliga avsikt: Att i bild påvisa, vad polisrapporterna dagligen berätta, nämligen om kvinnor som i åratal leva under ett manligt våldsregemente utan att yttra ett ord därom eller söka hjälp hos polis eller andra institutioner. Det stannar dock vid avsikten, vilket dock till största delen är det billiga manuskriptets fel."

AT (Stig Almqvist): "Ty människorna har fått kött och blod och lever mer påtagligt än folk på film brukar. Här har några rejäla krokier tecknats ur vardagens galleri.

Som regissör har Elof Ahrle fått en vinnande och ärlig hållning på filmen. Den är enkel och riktig, ofta fin och öm, ja kysk -- såsom i scenerna från första natten. Ibland blixtrar det till -- såsom i episoden uppe på torkvinden, bland tvättkläderna, då fästmannen kommit för att hämnas. Där är man på fransk mark i några mättade sekunder -- René Clair och Marcel Carné vid Urvädersgränd.

Livet måste levas verkar tillkommen utan mycken apparatur -- vilket känns befriande och naturligt -- men saknar fördenskull icke artistiska avsikter. Inte minst fäster man sig vid fotografens insats. Olle Dahlgren heter han, och hans bilder både är sakliga och har atmosfär, stundom intensitet.

Det vore galet att kalla Livet måste levas en alltigenom välgjord och uteslutande lovvärd film. Åtskilligt är ännu tafatt och alltför konstlöst. Först och främst dröjer det alldeles jämmerligt länge, innan någon verklig handling kommer i gång. Hur horribelt mycket onödigt får man inte veta om den hemvändande sjömannen, innan han rör en fena för att väcka vårt spontana intresse! Att detta var omöjlig filmdramatik, måste ha varit uppenbart redan på papperet -- Manus: Theodor Berthels."

Filmson i AB var denna gång rakt igenom missbelåten: "Det verkar nästan som om IOGT eller någon annan nykterhetsorganisation skulle ha låtit spela in Livet måste levas. Därom vore ingenting att säga, mycket behöver göras för att få folk att reagera mot alkoholister och hustruplågare. Men tyvärr är filmen naiv som en traktat och grovt förenklad som en uppbyggelseberättelse. Därtill är utformningen sådan att det kunde gå an på en amatörscen men knappast på en premiärbio med pretentioner.

Till och med amatörer lär nu för tiden ha klart för sig författarens betydelse, men denna ganska påkostade film har inte bara en valhänt uppläggning utan en på en gång pratig och uppstyltad dialog som ibland rör sig kring saker man redan sett."

Kommentar Svensk filmografi

Intervju med Greta Berthels (1892--1971), änka efter filmens manuskriptförfattare, Theodor Berthels (1892--1951), gjord 1968:

"Min make skrev ofta noveller, som publicerades i tidningen Smålänningen. Han använde därvid i regel namnet Bertil Johnson, Vilket faktiskt inte enbart var en pseudonym, hans dopnamn var Teodor Bertil Johnson. Jag erinrar mig inte denna speciella novell, men har filmbolaget uppgett, att filmen byggde på en sådan, så är det säkert en av de noveller min make skrev för Smålänningen." (SGW)

Filmen inspelades mellan april och juni 1943.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se