Jag dräpte (1943)

Media (78 st)

Originaltitel	Jag dräpte
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Olof Molander
Manus	Toralf Sandø Olof Molander
Förlaga	Jeg drepte (Pjäs)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Sandrew-Produktion
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1943-10-27

Medverkande

Anders Henrikson
Hans Greger, professor i kirurgi

Arnold Sjöstrand
Richard Cornell, kirurg

Irma Christenson
Liv Cornell, Richards hustru

Tollie Zellman
fru Lily Smith, patient

Marianne Löfgren
fru Berg, patient

Hilda Borgström
fröken Ruth Miller, patient

Visa fler

Handling

Doktor Cornell råkar, under pågående fest hemma hos sig, lyssna på ett samtal mellan fru Cornell och en annan man. Mannen, Paul Rogers, är en gammal ungdomskärlek till fru Cornell som...

Visa hela handlingen

Press

En bitvis mycket dramatisk film med perfekt fångade sjukhusscener, men med lite för många lösa trådar och alltför tunn intrig, tyckte kritiken. Olof Molanders regi, särskilt...

Visa all press

Doktor Cornell råkar, under pågående fest hemma hos sig, lyssna på ett samtal mellan fru Cornell och en annan man. Mannen, Paul Rogers, är en gammal ungdomskärlek till fru Cornell som oväntat dykt upp i hennes liv igen. En häftig uppgörelse utbryter mellan dem. Doktor Cornell får aldrig se mannens ansikte.

Några dagar senare utför doktor Cornell en blindtarmsoperation på sitt sjukhus. Mannen på operationsbordet yttrar plötsligt ett par ord i narkossömnen vilka röjer hans förhållande till fru Cornell. Doktor Cornell stelnar till av skräck medan hans innersta impulser, att döda rivalen, far genom hans medvetande. Tack vare sin erfarenhet och rutin slutför han emellertid den ganska banala operationen helt korrekt. Efteråt är han övertygad om att hans behandling kommer att leda till döden för mannen, trots att hans kollegor försäkrar honom om att operationen förlöpte fullkomligt normalt.

Men doktor Cornell blir alltmera desperat och berättar för sin hustru att han dödat Rogers. Fru Cornell blir mycket oroad och tar kontakt med en gammal vän till familjen, professor Hans Greger, som också är överläkare för kirurgavdelningen. Denne kontrollerar omedelbart Rogers' tillstånd och kommer med ett lugnande besked att allt står rätt till.

Komplikationer tillstöter dock och Rogers dör senare under natten i en hastigt uppkommen blodpropp. Detta bekräftar doktor Cornells tvångsföreställning om att han dödat Rogers. Han glider in i ett halvt om halvt sinnesförvirrat tillstånd där hallucinatoriska visioner och hysteriska anfall avlöser varandra.

Professor Greger fattar sitt beslut att låta doktor Cornell genomföra en ny blindtarmsoperation i hopp om att dennes tvångstankar då skall ge vika. Det visar sig emellertid svårt att iscensätta en sådan operation eftersom man inte vågar riskera någon av sjukhusets vanliga patienter. Dessutom blir tiden allt knappare ju mera förvirrad Cornell blir.

Fru Cornell, som aldrig upphört att älska sin man, ser nu sin chans att visa vad hennes kärlek är värd. Hon erbjuder sig att bli patienten.

Doktor Cornell får endast veta att det är en ung kvinna som rullas in på bår i operationssalen. Narkosen sätts igång och operationen tar sin början. Professor Greger finns med i bakgrunden som doktor Cornells assistent. Allt tycks till en början förflyta helt normalt. Plötsligt tvekar doktor Cornell och stannar upp vid exakt samma moment som vid den förra operationen. Professor Greger manar honom "gör det", "gör det", tills han förmår lyda och kan fortsätta operera. Han avslutar operationen perfekt.

Han vill rusa hem till sin hustru och berätta att han lyckats bryta sin förlamning. Professor Greger hejdar honom och säger mycket sakligt att det är henne han just opererat. Doktor Cornell skyndar sig till sin hustrus rum där han sjunker ned vid sängkanten, överväldigad av hennes offer. Fru Cornell stryker honom över håret. (Bearbetning av program och recensioner.)

Pressreaktion Svensk filmografi

En bitvis mycket dramatisk film med perfekt fångade sjukhusscener, men med lite för många lösa trådar och alltför tunn intrig, tyckte kritiken. Olof Molanders regi, särskilt personinstruktionen, fick mycket beröm.

Filmson i AB var en av de mest förtjusta: "Över huvud är Jag dräpte i fråga om regi och spel flera klasser över gängse svensk film, i höjd med det allra bästa som gjorts i genren. Man märker det molanderska greppet redan från första början med den flotta exposén och sen får man vara med om något så sällsynt i svensk film som att tempot stegras för att i klimax ge själva spelet om bildväxlingen en nervös hastig rytm som ofelbart påverkar åskådaren.

Arnold Sjöstrand pressar sig också till en nervretande uttrycksfullhet i den svåra rollen som läkaren om vilken filmen ännu när den slutar låter publiken sväva lite grann i ovisshet om huruvida han verkligen är en skuldmedveten mördare eller ett offer för en tvångstanke. En stark roll bra spelad. Mot hans medvetet nervpressande spel kontrasterar Anders Henriksons lugnt auktoritativa överläkare på ett för dramats utformning förträffligt sätt. Därtill kommer att Henrikson ger precis den idealbild av en läkare som publiken vill ha och är trivsammare och mänskligare än någonsin. Irma Christensson är charmant och intresserar trots en endast skisserad roll som hustrun och älskarinnan, och man accepterar hennes dramatiskt tillspetsade offervilja därför att rollen är så säkert spelad och regin så energiskt påträngande och argumenterande."

S Almqvist i AT har något fler invändningar: "Uppslaget, som lånats från en norsk pjäs och en norsk film, har behandlats ytterst summariskt i filmen. Förhållandet mellan makarna preciseras raskt, tvångsföreställningens psykologi summeras i några krampaktiga scener, något större utrymme för överläkarens och vännernas klargörande resonemang.

Mellan huvudpunkterna ligger spaltfyllnad. (-)

Man blir närmast konsternerad av denna ymniga, fritt liggande bråte, som kopplar bort huvudlinjen för långa stunder. Måttligt roligt är det också, betraktat som komiska och lättande inpass. (-)

Emellertid har Olof Molander regisserat filmen, som därför ej blivit lik andra. Upptakten inger särskilt starka förväntningar, som sedan icke fullt infrias. Man dansar i frack i en elegant villa och sceneriet har en tjusande lyster, en eggande atmosfär. Även Göran Strindbergs foto har en estetisk, osvensk touche.

Den lovande nya stilen genomföres inte i fortsättningen. Men Molanders ande svävar över skildringen. Han äger den lyckliga förmågan att skrapa på spelscener, så att de verkar nya, födda i ögonblicket, sanna, med livets spänning och ovisshet i."

BLM (Nils Beyer): "Behöver det sägas, att den yttre konflikten, triangeldramat, med andra ord det 'fil!matiska' i ämnet, är rent kolportagemässigt? Så har tydligen också Olof Molander själv uppfattat det. Och därtill har han ställt sig en högst märklig regiuppgift, den nämligen att med en bländande teknik, en utomordentligt fyllig och levande miljömålning, en rikedom av realistiskt fångade typer och situationer dölja intrigen så mycket som möjligt. Han kunde naturligtvis också gått den motsatta vägen och fördjupat sig i det psykopatologiska fall, som är historiens allvarliga kärna, men han tror uppenbart inte på psykologisk film. Den sinnesrubbade doktorn -- skickligt och auktoritativt spelad av Arnold Sjöstrand -- har därför ingalunda blivit dominerande huvudperson, och inte heller har Molander nämnvärt intresserat sig för den av Irma Christenson vackert skisserade hustrun. Snarare är filmens 'hjälte' överläkaren, som Anders Henrikson gjort till en märkvärdigt varm och levande människa, bäst tecknad i hela det stora persongalleriet. Han liksom de andra skådespelarna på sjukhuset var verkligen läkare. Aldrig förr har en yrkesmiljö verkat så trovärdig i en svensk film.

Dramatiskt sett lider emellertid filmen av att den flyter ut i en rad ovidkommande scener. (-) Desto mera kärleksfullt utformade är de bägge parallella operationsscenerna, dessa magiska kulthandlingar av män i vitt, som vi sett i så många amerikanska läkarfilmer. Men som nära nog blir som nya för oss, så fullständigt skickligt som de är gjorda. Här liksom på andra ställen visar sig Olof Molander i den dramatiska situationen som den obestridde mästaren i svensk film."

Kommentar Svensk filmografi

Jag dräpte inspelades som svensk version av den norska filmen Jeg drepte, producerad av Capitol Produksjon A/S i regi av Toralf Sandø, som också skrivit manus. Detta manus byggde i sin tur på teaterpjäsen med samma titel av Victor Borg (född 1916), uruppförd på Centralteatret i Oslo 20.11.1941.

Bakom Capitol Produksjon A/S stod den trots sitt anglosaxiskt klingande namn den norske filmproducenten George Willoughby. Det var han som 1938 regisserat den svenska filmen Panik (1939/8) i en anda, som tydligt visade att han redan då var en trosviss anhängare av Vidkun Quisling och dennes idéer, vilka han efter den 4 april 1940 även gjorde sitt bästa för att se förverkligade.

Toralf Sandøs norska manuskript översattes och bearbetades till svenska och svenska förhållanden av filmens regissör Olof Molander.

Den norska originalfilmen fick premiär på Klingenberg i Oslo 17.8.1942. Den svenska filmen fick norsk premiär under andra halvåret 1945, men då den av allt att döma aldrig visades i Oslo, vet man inget om vilket mottagande den fick i sitt litterära hemland. (SGW)

Inspelningen Jag dräpte improviserades i all hast. Olof Molander hade under vårvintern 1943 påbörjat inspelningen av Viktor Rydbergs (1928--1895) historiska roman "Fribytaren på Östersjön" (1857) och tagit ett mindre antal vinterscener för att sedan fortsätta inspelningen under sommaren 1943, då man beräknade att de talrika historiska dräkter som behövdes och som utlovats från Tyskland skulle ha anlänt. Men på grund av kriget kom det aldrig några dräkter och inspelningen kunde därför t v inte fortsätta. Man tvingades kasta om produktionsplanerna och Olof Molander fick istället omedelbart gripa sig an med manuskriptet till Jag dräpte, så att han som planerat kunde gå in i ateljén i slutet av maj 1943. Inspelningen varade i drygt en och en halv månad och avslutades vid mitten av juli 1943. (GW)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se