Originaltitel | Tsatsiki, morsan och polisen |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Utmärkelser |
|
Åldersgräns | Barntillåten |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1999-10-01 |
Jonas Karlsson
Niklas, basist i Imaginary Friends
George Nakas
Iannis, Tsatsikis pappa
Sam Kessel
Per Hammar
Åttaårige Tsatsiki bor tillsammans med sin mamma. Han har aldrig träffat sin grekiske pappa, men drömmer om att kunna fånga bläckfiskar precis som honom. I hemlighet tränar...
Åttaårige Tsatsiki, döpt till Tobias och med Johansson i efternamn, bor i ett radhus i en Stockholmsförort. Han går i lågstadiet. Hans ensamstående mamma, Tina, är gitarrist och...
Kritikerna var fulla av lovord för Ella Lemhagen, både som bildberättare och personinstruktör, för Ulf Starks manus och, inte minst, för Samuel Haus som allmänt ansågs vara ett fynd....
Åttaårige Tsatsiki bor tillsammans med sin mamma. Han har aldrig träffat sin grekiske pappa, men drömmer om att kunna fånga bläckfiskar precis som honom. I hemlighet tränar Tsatsiki på det lokala badhuset genom att lära sig att dyka och att hålla andan i vattnet. En dag träffar han polismannen Göran. Tsatsiki, morsan och polisen tog publiken med storm när den hade premiär slutet på 90-talet.
Ella Lemhagens Tsatsiki, morsan och polisen avrundade på ett triumfatoriskt vis ett jolmigt ljumt barnfilmsnittiotal. Filmen kammade hem samtliga mest prestigefyllda Guldbaggar, en rad internationella utmärkelser och blev en stor framgång såväl publik- som kritikermässigt. Triumfen är en lycklig kombination av den angelägna och roliga berättelsen om åttaåringen och hans kärleksfulla men lätt anarkistiska mamma från Moni Nilssons böcker, ett skickligt utformat manus av Ulf Stark och en visuellt självständig filmatisering av Ella Lemhagen. Lägg därtill genomgående klockrena skådespelarinsatser av sådana som den unge Samuel Haus, Alexandra Rapaport och Jakob Ericksson.
Ella Lemhagen (född 1965 i Uppsala) hade gått Dramatiska institutets regilinje och långfilmsdebuterat 1996 med Drömprinsen – filmen om Em. Filmen mixar på ett uppfriskande sätt förortsparodi och tonårskval och avstår helt från den typ av pekpinneri som annars ofta präglar ungdomsfilmsgenren.
Som sagt, som riktigt framgångsrik barnfilm var Tsatsiki tämligen ensam på nittiotalet som hade präglats av trygga men trista Astrid Lindgren-filmatiseringar som utspelade sig på femtiotalet, såsom Lotta på Bråkmakargatan och Mästerdetektiven Blomkvist. Undantag utgjorde dock Anders Grönros två Maria Gripe-filmer Agnes Cecilia – en sällsam historia (1991) och Glasblåsarns barn (1998). Att decenniet i övrigt var ett svagt barnfilmsår kan tyckas förvånande med tanke på att Svenska Filminstitutet för att stärka den svenska barnfilmen hade infört en barn- och ungdomsfilmkonsulent 1993. Å andra sidan hade i stället en rad framgångsrika svenska ungdomsfilmer, såsom Vinterviken, Vildängel och Fucking Åmål premiär.
I efterhand kan vi också se att Tsatsiki var startskottet för något av en andra guldålder för den svenska barnfilmen. Inte sedan slutet av sjuttiotalet hade så många starka, nyskapande och framgångsrika filmer för de yngsta haft premiär som under 2000-talets första år. Det var nu som titlar som Elina – som om jag inte fanns, Lejontämjaren och Tur och retur vann barnens, kritikernas och filmfestivalernas gunst.
Delvis hängde satsningarna för barnfilmen, och barnkulturen generellt, samman med ett allmänt nymornat intresse för barnrättsfrågor som hade vuxit sig starkare under nittiotalet. FN:s konvention om barnets rättigheter började få genomslag och i slutet av nittiotalet utsågs i Sverige 2000-talet till "Barnets årtusende"; en anspelning på det "barnets århundrade" som Ellen Key utlyst vid sekelskiftet 1900.
Men delvis kan vi nog också tacka Ella Lemhagens Tsatsiki, morsan och polisen för den våg av bra barnfilm som kom att skölja över Sverige. Tsatsiki tillhör de filmer som kan ses om och om igen, som knappt åldras alls och som därför ständigt nya barnkullar har glädjen att upptäcka.
Malena Janson (2014)
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Arbetstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Produktionsledare |
|
Line Producer |
|
Foto | |
Scenograf |
|
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Ljuddesign | |
Regiassistent |
|
Scripta | |
Specialeffekter |
|
Dramaturg | |
Coproducent | |
Platschef | |
Produktionsassistent |
|
Inspelningsassistent | |
Rollsättare |
|
Statistansvarig |
|
Produktionsekonom | |
Produktionssekreterare | |
Rollsättarassistent |
|
Pressinformation |
|
Filmkonsulent |
|
Efterarbetsansvarig |
|
B-foto | |
Stillbildsfoto | |
Undervattensfoto |
|
Elektriker | |
Elassistent | |
Passare | |
Passarassistent |
|
Ljussättare | |
Negativklippning | |
Laboratoriekoordinator | |
Optisk printer | |
Musikmixning | |
Musiker | |
Snickare | |
Dekormålare | |
Rekvisita |
|
Rekvisitaassistent | |
Attributör | |
Kläder |
|
Kostymör |
|
Maskör | |
Frisyrer | |
Chaufför |
|
Klädassistent | |
Klippassistent | |
B-ljud | |
Ljudläggning |
|
Synkläggning |
|
Tramp | |
Specialeffekter, ljud | |
Mixning | |
Tolk |
|
Övrig medarbetare |
|
Guvernant |
Samuel Haus | Tsatsiki | ||
Alexandra Rapaport | Tina, Tsatsikis mamma | ||
Jacob Ericksson | Göran, polis | ||
Jonas Karlsson | Niklas, basist i Imaginary Friends | ||
George Nakas | Iannis, Tsatsikis pappa | ||
Sam Kessel | Per Hammar | ||
Isa Engström | Maria Grunwall | ||
Marcus Hasselborg | Mårten | ||
Maria Hazell | Sara | ||
Kasper Lindström | Wille | ||
Maria Bonnevie | Elin, eldslukaren | ||
Minken Fosheim | fröken | ||
Helge Jordal | Mårtens pappa | ||
Henric Holmberg | rektorn | ||
Christina Stenius | expediten | ||
Lena B. Eriksson | Marias mamma | ||
Peter Melin | poliskollegan | ||
Arvid Lind | gitarrist i Imaginary Friends | ||
P.-A. Wikander | trummis i Imaginary Friends | ||
Thomaz Ransmyr | en öldrickande man |
Produktionsbolag | Felicia Film AB | ||
---|---|---|---|
Samproduktionsbolag | Film i Väst AB | ||
Per Holst Filmproduktion ApS | |||
Norsk Film A/S | |||
TV 1000 Sverige AB | |||
Ríkisútvarpið-Sjónvarpid (RÚV) | |||
Produktionsstöd | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 1998 | |
Fonds Eurimages du Conseil de l'Europe | |||
Danmarks Radio | |||
Nordisk Film & TV Fond | |||
Distributör i Sverige (35 mm) | Egmont Entertainment AB | ||
Columbia TriStar Films (Sweden) AB | |||
Distributör i Sverige (DVD) | Nordisk Film AB | 2000 |
Åttaårige Tsatsiki, döpt till Tobias och med Johansson i efternamn, bor i ett radhus i en Stockholmsförort. Han går i lågstadiet. Hans ensamstående mamma, Tina, är gitarrist och sångerska i ett rockband vid namn Imaginary Friends men tjänar sitt uppehälle med att göra telefonintervjuer. Tsatsiki har en grekisk pappa och är frukten av en kärleksförbindelse som mamman hade under en semestervistelse i den grekiska övärlden.
Tsatsiki när en het önskan att få träffa sin pappa, som inte känner till sin sons existens, och har lagt sig i undervattensträning för att kunna åka ut på fiske med denne en gång i tiden. Det gäller att kunna hålla sig under vatten så länge som möjligt.
Tsatsiki besöker i hemlighet det lokala badhuset, utrustad med hantlar, som han sänker sig med, och kronometer.
En grupp mc-poliser anländer till badhuset. En av dem, Göran, får syn på den lille pojken på botten av bassängen, dyker i och "räddar" honom. "Jag slog rekord!", säger Tsatsiki. Göran skjutsar hem honom.
Hemma skäller Tina ut först Tsatsiki för att ha varit ensam på badhuset, sedan Göran för att han indirekt anklagat henne för dåligt föräldraskap. När han åker i väg noterar han att det finns ett rum att hyra i huset.
I skolan har Tsatsiki en bästis, Per. Dessutom är han förtjust i en flicka, Maria, som också visar intresse för honom.
På skolgården mobbar Mårten, en kille i sexan, Wille, en klasskompis till Tsatsiki. Denne och kompisen Per reagerar och vill varsko sin lärarinna, Fröken, som de ser försvinna in i en modebutik i köpcentrat. De följer efter men tappar bort henne i affären. Expediten vill köra ut dem, men de fattar sig och Tsatsiki säger sig söka en present till sin mamma. Det blir en bikini i leopardmönster. Den kostar 200 kr och slukar hela Tsatsikis sparkapital på 150 kr som skulle gå till ett par simfötter. I rättan tid dyker Fröken upp och lånar ut resterande 50 kr.
Hemma står en polisbil utanför huset. Det är Göran som flyttar in in i det lediga rummet. Tsatsiki hjälper honom med grejerna.
På kvällen städar Göran och Tsatsiki kylskåpet, men när Tina kommer hem blir hon både förolämpad och förbannad. Hon är ihop med basisten i rockbandet.
Göran visar sig huslig och bakar bullar. Han demonstrerar också olika polisgrepp på Tsatsiki, men när Tina anländer blir det missförstånd och hon ilsknar till. Tsatsiki gör då sin present till Görans och Tina veknar.
Nästa dag är Mårten på nytt i färd med att mobba Wille. Tsatsiki ingriper men får en smäll så att han går i däck och får näsblod. Maria följer honom hem.
På kvällen tröstas han av Tina. Hon berättar om hans pappa, hur de blev ihop och hur Tsatsiki kom till. "Jag vill åka och hälsa på honom", säger han. Men Tina är tveksam.
Nästa förmiddag är Tina och Tsatsiki hos rektorn med anledning av föregående dags incident. Han säger sig inte ha tid, men Tina rensar drastiskt skrivbordet från alla papperstravar och läxar sedan upp honom.
På skolgården ingriper Tina i Mårtens mobbning av Wille. "Ingen får säga att min farsa är en skit", säger Mårten, varpå han bryter samman. Han och Tina omfamnar varandra.
Under lektionstimmen som följer sitter Tina och Mårten på skolgården och pratar.
Hemma. Tina ger Mårten gitarrlektioner, men Tsatsiki är kritisk.
Göran bjuder Tina och Tsatsiki på middag i köket. När Tsatsiki gått och lagt sig vänslas Göran och Tina i hammocken.
I skolan säger Mårten till Tsatsiki: "Jag önskar jag hade din morsa."
Göran lär Tsatsiki dansa. Tina ser road på. "Får jag pröva?" säger hon, och efter ett tag kysser hon och Göran varandra. Tsatsiki går och lägger sig, sårad.
Tina bryter sitt löfte till Tsatsiki att gå och köpa en kostym åt honom. Hon håller på med en viktig demo. Basisten är ursinnig och Tina ber om förlåtelse. I stället erbjuder sig Göran att göra inköpet. Tillsammans inhandlar de inte bara en kostym åt Tsatsiki utan även en skjorta och en slips och - ett par simfötter. Sedan går de på grekisk restaurang och dansar till levande musik. På hemvägen ser de hur en kvinnlig eldslukare uppträder i tunnelbanan.
Utanför huset hemma klär sig Tsatsiki i de inköpta kläderna för att visa upp sig för Tina, men när de kommer in sitter Tina och hånglar med basisten.
Tsatsiki och kompisen Per spelar in sina röster på en kassett. Det visar sig sedan vara bandets demokassett. Basisten är ursinnig och skäller ut honom: "Du har spelat över vår demo med en jävla smörja!" Detta blir för mycket för Tina som säger till basisten att dra därifrån.
Tsatsiki går uppsnofsad på fest. Där träffar han Maria, som säger: "Du har chans på mig." På hemväg konstaterar han: "Så har man blivit kysst av en tjej."
Basisten är borta, Göran är glad och Tina städar frenetiskt. Då inträder på nytt basisten med ett erbjudande för bandet att spela på en klubb. Göran bestämmer sig för att flytta.
Tsatsiki besöker ett av förortens höghus för att träffa Mårten. När han ringer på, öppnar en av traktens A-lagare. Mårten är generad men följer honom till tunnelbanan. "Lova att inte säga nåt om farsan, inte till nån. Han var frisör förut. Och din?" Tsatsiki säger att han inte ens träffat sin pappa men att han gärna skulle vilja träffa honom och se vem han är. Tillsammans går de till den eldslukande tjejen och ger henne en inbjudan att träffa en basist, nämligen på Tinas spelning.
Till klubben kommer både Göran och eldslukaren, som visar sig heta Elin. Tsatsiki är där i sin kostym. Under konserten kysser basisten och Tina varandra öppet på scenen. Och Elin fastnar för Göran.
Hemma är Tina euforisk över alla pengar som strömmar in. "Vi går in i en affär och så köper jag vad du vill till dig." Men allt Tsatsiki vill är att träffa sin pappa.
Då ändrar Tina till slut sina planer. Nu ska de åka till Grekland. Göran kommer kort förbi och säger adjö med Elin på bönpallen.
I Grekland vill Tina ständigt skjuta upp mötet med pappan, Iannis. När hon till slut frågar efter honom, pekar man på en individ som kommer gatan fram, med långa rastalockar, dragande en liten vagn och åtföljd av en hund. "Det är inte han," säger Tsatsiki och springer därifrån. "Han ser ju inte alls ut som du sa."
Nästa morgon - Tina sover fortfarande - går Tsatsiki ner till hamnen. Där sätter han sig och iakttar pappan som håller på och mekar med sin båt. Efterhand kommer de i kontakt och blir överens om att åka på fiske följande dag.
Nästa morgon tar de ut på fiske med ljuster och cyklopöga för att fånga bläckfisk. Allt går bra tills Tsatsiki snärjer in sig i ett nät och räddas av Iannis. "Du är mycket modig. Din pappa måste vara mycket stolt över dig. Tack för hjälpen", säger han. De omfamnar varandra.
På natten vaknar Tsatsiki på hotellrummet. Tina är inte där. Han hittar henne på en bar där sitter med Iannis och visar honom foton av deras son. Iannis är överväldigad, men Tsatsiki ger sig inte till känna.
När de nästa dag avreser med bussen är Iannis där och ger honom ett ljuster. Tsatsiki lovar att återvända.
På väg från Arlanda kör Tina för fort och hejdas av en mc-polis. Det visar sig vara Göran som säger att han vill flytta tillbaka, helst redan i dag. Elin hade han skilts från i Västervik.
Medan Tina och Göran kysser varandra, springer Tsatsiki och sätter sig på motorcykeln. "Kommer du nån gång då, pysen?" skriker han.
Tillsammans åker de in mot stan och soluppgången.
Censurnummer | 136294 |
---|---|
Datum | 1999-08-24 |
Åldersgräns | Barntillåten |
Originallängd | 2575 meter |
Kommentar | Aktlängder: 446-527-571-568-463 = 2575 meter. |
Bildformat | 1.66:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Dolby Stereo Spectral Recording |
Färgtyp | Färg |
Hastighet | 24 |
Kritikerna var fulla av lovord för Ella Lemhagen, både som bildberättare och personinstruktör, för Ulf Starks manus och, inte minst, för Samuel Haus som allmänt ansågs vara ett fynd. Men Nöjesguidens Mats Weman röt till.
Bo Ludvigsson, SvD: "Filmen förhåller sig fritt till förlagan, drivs därför framåt av en sammanhållen och i många delar ny berättelse. Det gör den utan att förlora det som karaktäriserar personerna och stilen: filmen är humoristisk, drastisk, rapp och bjuder på mängder av värme och sympati; också en gnutta välgörande, frisk sentimentalitet. Därtill kommer ett utmärkt bildberättande. En bild säger förvisso inte mer än tusen ord. Men kombinationen av intelligenta bildkompositioner och scenerier, fint skådespeleri, välvald musik och tonsäker dialog, eller för den delen tystnad, kan kommunicera ett alldeles eget innehåll. Det gör den här filmen, både som helhet och i många enskilda, välfunna detaljer."
Chi An Gramfors, AB: "Det är med en lyckligt upplyftande känsla man går ut genom salongen efter att ha sett Ella Lemhagens senaste film. Med enkla medel lyckas hon fånga stora känslor. (-)
Många olika relationer utvecklas under berättelsens gång och det är fascinerande att se hur otvunget allt flyter samman. Handlingen känns trovärdig och är engagerande. Skådespelarna förmedlar sina karaktärers personligheter med lågmäld bravur. Hjärtskärande på sina ställen, men många roliga och fyndiga detaljer gör historien underhållande rakt igenom. (-)
Det är verkligen en fantastiskt bra svensk barnfilm."
Sven E Olsson, AN: "[Filmen känns] nästan problematiskt inbjudande (-) för risken finns nog att en del kommer att värja sig mot det näpet småputtriga i storyn, mot de enkla lösningarna på de minimala komplikationerna, mot det gullenuttiga i bilderna och det ofta insmickrande i musiken.
Men personligen sväljer jag dock både det smöriga och översötade, därför att Samuel Haus är så livfullt trovärdig som Tsatsiki. Han har en exakt tonträffning även i de lite lillgamla inre monologerna. Och hans ansikte spelar med i varje skiftning inom och kring titelfiguren.
Hans insats gör det lättare att tycka om den här mågott-filmen. Många kommer att älska den."
Bernt Eklund, Expr: "Ella Lemhagen är den svenska filmens Tim Burton. Njutningsfyllt förvandlar hon vardagens absurditeter till färgstarka bilder och hindrar på så sätt sin charmerande huvudperson från att storkna av gullighet.
Ulf Stark har skrivit manus efter Moni Nilsson-Brännströms böcker och anmärkningsvärt lite känns tillrättalagt, trots att det borde - Lemhagens förmåga att jobba med skådespelare triumferar. Alexandra Rapaport gör starkt intryck som intensivt levande mamma, Jacob Ericksson är trygg och säker som polis och reservpappa.
Och lille Samuel Haus med det glada ansiktet är alldeles suverän."
Helena Lindblad, DN: "Ulf Starks filmmanus lyfter på ett tonsäkert och ömsint sätt fram de mer känslosamma sidorna av berättelserna om Tsatsiki Johansson. Lika välgörande är att han rensar ordentligt bland de mer hurtfriska dragen i boksviten. (-)
Efter en trög och lite knölig inledning som tyngs av huvudpersonens prövande förnumstiga berättarröst rullar historien så sakta i gång, med en fin avvägning mellan glädje och sorg.
Tsatsiki, morsan och polisen är inte så stiliserat självmedveten som Lemhagens tidigare filmer, som 13-årsdagen och Drömprinsen, utan förlitar sig mer på att skapa en bra balans mellan barnens fantasivärld och de vuxnas mer prosaiska behov.
Riktigt bra fungerar filmen i scenerna från Grekland."
Annika Gustafsson, SDS: "Ella Lemhagen är en av landets begåvade unga filmare. Hon bevisar det på nytt med Tsatsiki, morsan och polisen. (-)
Stor hjälp har hon naturligtvis av Samuel Haus i huvudrollen. Inte en sekund verkar hans spel onaturligt eller tillgjort. Man tar honom och hans drömmar om sin grekiske farsa, bläckfiskfångaren med harpunen, fullständigt till sitt hjärta. (-)
[Ulf Starks] humanistiska, tillika humoristiska, tonfall genomsyrar Lemhagens film. (-)
Många teman knyts samman i berättelsen, där Ella Lemhagen valt ett enkelt, rakt och bitvis känslostarkt, väl fungerande berättarspråk. Hon vet oftast hur länge ett uttryck håller, både när det gäller komik och när det drar åt det sentimentala. (-)
Spelet håller över lag hög kvalitet (-)."
Mats Weman, Nöjesguiden: "Välkommen till Idyllien. För Ella Lemhagens nya film är nämligen samma helylle-Sverige som Catti Edfeldts Sixten eller Johanna Halds filmer om Lotta på Bråkmakargatan. Samma Sörgården med söta, förnumstiga barn och snälla, välmenande men lite förvirrade vuxna. Det är helt enkelt en bild av ett Sverige som inte finns. Inte längre. Och det må väl vara hänt, allting behöver inte nödvändigtvis vara samtid, men om man inget annat avser än att placera en snäll historia i en snäll samtid, ja då blir inget tuggmotstånd kvar. (-)
För det finns [så mycket] hygglighet och trevlighet i filmen (-) att det klibbar i halsen. (-)
Det är Ella Lemhagen som regisserat den här filmen. Man jag känner inte igen henne. Debuten Drömprinsen - Filmen om Em från 1996 var en film som just tog avsteg från klichéer och vinnlade sig om nyanser och exakta tonlägen. Ambitionen i uppföljaren Välkommen till festen var densamma, här skulle hon mest behövt hjälp med en rörig dramaturgi.
Men nu, vad har hänt? Det egna avtrycket syns inte, det här känns som ett beställningsverk från någon väldigt mycket mer vuxen som vill visa oss världen som den borde vara. Gulligt och fint tänkt. Men vi vill känna igen oss på film. Även om vi är barn."
Tsatsiki, morsan och polisen fick ett överväldigande publikt mottagande och erövrade de mest prestigefyllda Guldbaggarna, för bästa film, bästa regi, bästa manus och bästa foto. Filmen fick Göteborg Film Festivals stora pris för årets bästa film, och belönades som sådan även av Svenska Filmkritikerförbundet och Nöjesguiden.
Internationellt fortsatte framgången med ett delat förstapris i barnfilmsektionen vid Berlinfestivalen. Därtill erhöll filmen sektionens publikpris, framröstat av en jury av barn mellan 11 och 14 år. Vid de nordiska filmdagarna i Lübeck tilldelades filmen de nordiska filminstitutens pris.
I mars 2000 gick barnfilmfestivalen BUFFs och Sydsvenskans stora pris till producenten Anne Ingvar för Tsatsiki, morsan och polisen. "Sedan hösten 1995 är hon vd och produktionschef för det nystartade Felicia Film i Stockholm. Det tillhör Nordisk Film i Köpenhamn, en del av Egmontkoncernen. 1994-1995 arbetade Anne Ingvar på Per Holst Film i Köpenhamn, där hon bland annat var den som stod närmast Bo Widerberg under efterarbetet på Lust och fägring stor, producerad av Per Holst.
- Per tillhör skaran av de producenter som på allvar engagerar sig i projekten och är nära sina filmer. Han har varit min mentor och erbjöd mig att bygga upp Felicia Film i Stockholm.
Tsatsiki, morsan och polisen blev Anne Ingvars och bolagets första produktion, i dag mer prisbelönt än någon annan svensk film under senare år.
Hur fick du idén att satsa på Tsatsiki-böckerna?
- Jag ville jobba med barnfilm, en bra, innehållsrik, dagsaktuell barndramatik där barn relaterar både till vuxna och till barn och de vuxna både till andra vuxna och till barn. Jag gick helt enkelt ut och letade efter författare, läste barnböcker och tittade på alla barnfilmer från senare år. (-)
Hon kom i kontakt med förlaget som gav ut Moni Nilsson-Brännströms böcker om Tsatsiki och upptäckte att här fanns den sorts familjerelationer som hon sökte. Många av gestalterna var dessutom färgstarka karaktärer.
Felicia Film sökte filmrätten till böckerna och Anne Ingvar kontaktade den rutinerade manusförfattaren Ulf Stark. (-)
Ella Lemhagen ingick i den grupp av regissörer som Anne Ingvar intresserade sig för.
- Jag såg hennes arbeten och visste att hon hade ett bild-, form- och regimässigt uttryck. Det är tydligt i bland annat Drömprinsen - filmen om Em.
Barnskådespelarna hittade man genom auditions och förslag från rollbesättare. Flertalet av vuxenskådespelarna är regissörens val.
Inspelningen pågick i 40 dagar. (-)
Varför ville du bli producent?
¿ Jag tror att det rör sig om en läggningsfråga där önskan om att uttrycka sig är avgörande. (-) Som producent tar jag beslut, gör aktiva val och påverkar därigenom den konstnärliga processen. (-)
¿ Jag vill initiera och jobba med projekt som jag själv längtar efter att se på bio. Den där blandningen av värme, humor, allvar och närhet i historien är viktig. Där har vi lyckats i Tsatsiki. (-)
Säkert kommer jag en dag att producera vuxenfilm men just nu är det angeläget att göra barnfilm. Aldrig tidigare har barn tillbringat så mycket tid med film, tv och video. Det mesta de ser är inte svenskproducerat utan kommer utifrån. Jag tycker att det är viktigare än någonsin att det görs film på det egna språket så att barn och ungdom får möjlighet att möta och lära känna sin egen kultur." (Annika Gustafsson i SDS 15.3.2000)
Trollhättan | Sverige | Åtta veckors inspelning. | 1999-09-28 | 1999 | ||
Stockholm | Sverige | |||||
Pachia Ammos | Kreta | Grekland |
Sverigepremiär | 1999-10-01 | BioPalatset | Göteborg | Sverige | 94 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
1999-10-01 | Filmstaden | Göteborg | Sverige | 94 min | ||
1999-10-01 | BioPalatset | Malmö | Sverige | 94 min | ||
1999-10-01 | Filmstaden | Malmö | Sverige | 94 min | ||
1999-10-01 | BioPalatset | Stockholm | Sverige | 94 min | ||
1999-10-01 | Filmstaden Sergel | Stockholm | Sverige | 94 min | ||
1999-10-01 | Filmstaden Söder | Stockholm | Sverige | 94 min | ||
1999-10-01 | Rigoletto | Stockholm | Sverige | 94 min | (samt ytterligare 40 platser) | |
Dvd-release | 2000-06-20 | Sverige | ||||
TV-visning | 2001-12-22 | TV4 | Sverige | 90 min | ||
2003-12-12 | TV4 | Sverige | 90 min | |||
2005-06-18 | TV4 | Sverige | 90 min | |||
Festivalvisning | 2014-03-14 | Spegeln A | Malmö | Sverige | BUFF filmfestival, 2014. | |
Cinemateksvisning | 2020-02-16 | Filmhuset | Stockholm | Sverige | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2020-02-16 |
Originaltitel | Lonely | |
---|---|---|
Kompositör | Andreas Mattsson | |
Arvid Lind | ||
Fredrik Norberg | ||
Per-Arne Wikander | ||
Textförfattare | Fredrik Norberg | |
Framförs av | Imaginary Friend |
Originaltitel | Var är du ikväll? | |
---|---|---|
Kompositör | Andreas Mattsson | |
Textförfattare | Andreas Mattsson | |
Framförs av | P.A. Mattsson kvartett |
Originaltitel | 18 Years | |
---|---|---|
Kompositör | Andreas Mattsson | |
Arvid Lind | ||
P.-A. Wikander | ||
Fredrik Norberg | ||
Textförfattare | Andreas Mattsson | |
Framförs av | Imaginary Friend |
Originaltitel | När mörkret faller | |
---|---|---|
Kompositör | Clas-Göran Lewerin | (1996) |
Textförfattare | Clas-Göran Lewerin | (1996) |
Framförs av | Björnes |
Originaltitel | Try It Once Again | |
---|---|---|
Kompositör | Magnus Carlson | |
Textförfattare | Magnus Carlson | |
Framförs av | Weeping Willows |
Festivalpris | Moskva | 2001 | (juryns specialpris; barnfilmfestival) | ||
---|---|---|---|---|---|
Hyderabad | 2001 | (Silver Elephant för bästa långfilm) | |||
Mexiko | 2001 | (bästa långfilm) | |||
Poznan | 2000 | Alexandra Rapaport | (Poznan Goats till bästa skådespelerska) | ||
Pris | Köpenhamn | 2000 | (Nordiska filmfondens pris - Buster) | ||
Festivalpris | Olympia | 2000 | Ulf Stark | (bästa manus) | |
Uleåborg | 2000 | (bästa film) | |||
Milano | 2000 | (bästa barnfilm) | |||
Tokyo/Kyoto | 2000 | ||||
Poznan | 2000 | Samuel Haus | (Poznan Goats till bästa barnskådespelare) | ||
Poznan | 2000 | (Silver Poznan Goats till bästa spelfilm) | |||
Malmö | 2000 | Anne Ingvar | (BUFF:s och SDS:s Stora filmpris 2000) | ||
Pris | Örebro | 2000 | (bästa svenska film 1999 enl. Film i Örebro län) | ||
Festivalpris | Berlin | 2000 | (bästa barnfilm) | ||
Guldbagge | Stockholm | 2000 | Bästa foto | Anders Bohman | |
Stockholm | 2000 | Bästa manuskript | Ulf Stark | ||
Stockholm | 2000 | Bästa regi | Ella Lemhagen | ||
Stockholm | 2000 | Bästa film | |||
GP:s och Göteborg Film Fest. Nordiska Publikpris | Göteborg | 2000 | (50.000 kr) | ||
Pris | Stockholm | 2000 | Samuel Haus | (Guldsolen, TV4:s "Nyhetsmorgons" filmpris) | |
Svenska Filmkritikerförbundets pris | Stockholm | 2000 | (1999 års årets svenska film) | ||
Pris | Stockholm | 2000 | (Nöjesguidens Stockholmspris för årets bästa svenska film) | ||
Festivalpris | Lûbeck | 1999 | (Kinderfilmpreis der Nordischen Filminstitute) |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2563 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2570 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2575 |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | TSATSIKI MORSAN OCH POLISEN |
Tryckeri | Tryckoffset |
Affischdesign | Contact |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | TSATSIKI MORSAN OCH POLISEN |
Tryckeri | Tryckoffset |
Affischdesign | Contact |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Tsatsiki. Av Ulf Stark fritt efter Moni Nilsson-Brännströms böcker. |
Omfång | 71 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Treatment. Tsatsiki. Ulf Stark fritt efter Moni Nilsson-Brännströms böcker |
Omfång | 59 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Tsatsiki - Tsatsiki. Ulf Stark fritt efter Moni Nilsson-Brännströms böcker |
Omfång | 79 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Tsatsiki. Av Ulf Stark fritt efter Moni Nilsson-Brännströms böcker |
Omfång | 72 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Utkast till treatment. Tsatsiki och morsan Tsatsiki och farsan. Av Ulf Stark fritt efter Moni Nilsson-Brännströms böcker |
Omfång | 27 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Tsatsiki och morsan Tsatsiki och farsan. Två böcker för barn av Moni Nilsson-Brännström. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Färg papper | SET |
---|---|
Album | Nej |
Typ | Övrigt tryck |
---|---|
Språk | Tyska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |