Hur som helst är han jävligt död (2000)

Media (1 st)

Originaltitel	Hur som helst är han jävligt död
Svensk premiärtitel	Hur som helst är han jävligt död

Regi	Kjell Sundvall
Manus	Staffan Engström
Producent	Lars Bjälkeskog
Produktionsledare	Susanne Tiger (som Susanne Lundqvist)
Foto	Crille Forsberg
Musik	Wlodek Gulgowski
Scenograf	Lasse Westfelt
Klippning	Darek Hodor
Ljudtekniker	Mats Lindskog
Rådgivare	Mats Arehn (konsult till producent)
Assistent till inspelningsledare	Marie Ericson
Filmkonsulent	Reidar Jönsson (Svenska Filminstitutet)
C-foto	Johan Holmqvist
Stillbildsfoto	Åke Ottosson
Elektriker	Anders Freudendahl
Passare	Calle Tersmeden
Rekvisita	Jimmy McGann
Attributör	Emilie Georgiou
Kläder	Maria Strid
Maskör	Maria Strid
B-ljud	David Lindskog
Ljudassistent	Jonas Lindskog
Ljudläggning	Bengt Löthner
Övrig medarbetare	Ulf Nordlund (scenografipraktikant) Joel Westlund (scenografipraktikant)

Peter Haber	Rolf
Dan Ekborg	Gunnar
Leif Andrée	Vederman
Gerd Hegnell	Rolfs mor
Tomas Norström	Flink, redaktör
Peter Hüttner	journalist
Lena T. Hansson	journalist
Gunnar Nielsen	Söderman
Cecilia Nilsson	Cecilia
Susanne Barklund	en telefonröst

Produktionsbolag	LB Film & Video AB
Produktionsstöd	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1999
Distributör i Sverige (35 mm)	Sonet Film AB

Två författare, Rolf och Gunnar, är sysselsatta med att skriva en pjäs om Palme-mordet. Deras arbetsplats är Rolfs stora villa i Stockholms inre skärgård. På den parkliknande tomten finns ett mindre hus där Rolfs mamma är bosatt.

Det är redan bestämt att Rolfs och Gunnars pjäs ska sätta upp på Dramaten. Under sin research har de blivit något av privatspanare, och de arbetar efter teorin att det var Feldt, Malm och Thage G Peterson som låg bakom mordet. De båda djupt originella författarna har ett sammansatt förhållande till varandra, de är snacksaliga, grälar ofta och kritiserar varandra skoningslöst , även för småsaker - var och en har en stark självkänsla med drag av storhetsvansinne. Gunnar är den mera machobetonade av dem och idkar ständigt fysisk träning. Rolf är hypokondriker med dålig mage och släpper sig gärna och ogenerat. Båda är paranoida och anser sig förföljda, inte minst av Säpo. De är vapenfanatiker och till deras gemensamma intressen hör jakt.

Rolfs mamma är rörelsehindrad, men bara på låtsas, när sonen och kommunens hemhjälp är närvarande. För att få sympati och bli ompysslad, och gentemot Rolf för att inge honom skuldkänslor.

Författarnas telefoner - de har många - ringer stup i ett, det är teatern, Gunnars dotter, en av Rolfs ex-fruar etc. Avbrott i arbetet vållar också ett postbud och specerihandlaren Söderman som kommer med en leverans. Deras arbete består för övrigt mest av prat och till en mycket liten del av praktiskt manussnickeri.

En TV-redaktion är övertygad om att författarna sitter inne med ny information om Palme-mordet och skickar ut en reporter, Gösta Vederman, till Rolfs villa, utrustad med bandspelare, kamera med teleobjektiv och parabolantenn. Med denna avlyssnar han deras konversation och spelar in dem på bandspelaren. Han döljer sig i buskaget, draperad i ett militärt kamouflagenät.

Från sin observationspost fotograferar han hur Gunnar med hagelgevär tar livet av gårdskatten på uppmaning av Rolf som anser sin snuva bero på kattallergi.

I mera avslappnade ögonblick dansar författarna tango med varandra i lätt avancerade turer, vilket inger Rolf idén att deras pjäs ska heta just "Tango": "sammanflätade kamrater i vått och torrt, förenade i en enda lång rörelse".

Rolf får för sig att han håller på att bli förkyld och kumpanerna beslutar sig för att ta en bastu. I samma stund upptäcker Rolf gårdskatten. Det var i själva verket Södermans katt som blev avrättad.

I bastun som ligger nere vid stranden tvingas de stanna längre än beräknat, eftersom dörren går i baklås. De lyckas emellertid ta sig ut och på vägen därifrån till huset upptäcker de vad som verkar vara ett rådjur.

De hämtar sina hagelbössor och skjuter in i buskaget mitt i prick på villebrådet som råkar vara tidningsreportern. Han ligger stendöd framför deras fötter.

Nu har de fått ett verkligt problem på halsen. Att ringa polisen är det inte tal om: "Vad skulle vi säga? Att vi skjutit honom och sen ångrat oss?" Rolf menar pessimistiskt att deras karriärer är slut, om de skulle bli fast. "Nja", säger Gunnar, "vem vill inte se en pjäs av två mördare."

I stället går de rent praktiskt till verket. Gunnar flyttar reporterns bil, parkerad i skogen utanför, till en plats på andra sidan viken, och tillsammans vecklar de in liket i ett metallstängsel till ett paket som de sedan ror ut med och med en viss möda sänker i vattnet mitt i fjärden.

Tillbaka i villan tråder de en tango och sjunker sedan ned framför en öppen brasa.

Då ringer det på dörren och in störtar en hord av fotografer och massmediafolk med anledning av att de tilldelats Det Stora Priset. Vad tänker de göra med pengarna, frågas det, och Gunnar svarar: "Ja, vi hade tänkt att skapa en fond för brottsbekämpande journalistik, som ska komma unga journalister till godo." Rolf och Gunnar bärs i gullstol.

Nästa morgon är kommunens hemhjälp Cecilia hemma hos Rolfs mamma, som har hittat Vedermans kamera med teleobjektiv i buskaget utanför. "En av Rolfs vänner glömde den", säger hon. "Det står namn och telefonnummer på sidan av den. Kan inte Cecilia se till att den återlämnas", ber hon.

En sekvens av Vedermans sista bilder visar hur Rolf och Gunnar tar sikte på honom och skjuter honom.

Censurnummer	137015
Datum	2000-07-11
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	2571 meter
Kommentar	Aktlängder: 473-489-494-554-561

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo
Färgtyp	Färg
Hastighet	24

Pressreaktion Svensk filmografi

Förvirrad, obegriplig och pladdrig - så kan man sammanfatta kritikerreaktionen på filmen. Man såg brister i manus och även i den digitala tekniken. Till pluskontot fördes Habers och Ekborgs prestationer.Jan Söderqvist, SvD: "Sundvall har satsat på att bygga en hel film på två styva skådespelare och deras umgänge med ett kanonmanus. Det är inte alls någon dum idé. Såväl Peter Haber som Dan Ekborg tål att beskådas. Det finns bara en hake. De kan inte trolla när manus inte håller måttet.'Hur som helst är han jävligt död' är tänkt som en absurd situationskomedi. (-)Knepet med situationskomik är att själva situationen måste vara hyfsat komisk: man etablerar liksom i smyg en lika självklar som obönhörlig logik, enligt vilken allting bara måste utmynna i fars och tokerier. Problemet med filmen är att denna logik helt saknas, vilket gör att skådespelarna egentligen inte har något stöd i manus, de måste vara kul helt på egen hand.Berättelsen har ingenting att berätta om vare sig Palme-mordet, författande, rådjursjakt eller någonting annat, den vill bara fördriva litet tid. Och det förmodat lustiga ligger i Habers och Ekborgs grimaser, skrik och upptåg, vilka svävar alldeles fritt i ett ostrukturerat töntighetstöcken."Maaret Koskinen, DN: "Det är kult till en början. Ekborgs sätt att med undertryckt raseri fara med tungan över tänderna är en De Niro lika god som någon, likaså Habers inåtvända besatthet av sina tarmar och andra fysiska omständigheter. De åstadkommer, var för sig och i samspelet, smärre underverk.Men snart bildas ett vakuum runt huvudpersonerna. Fokus saknas. Möjligen kan med lite god vilja en samhällskritisk tendens anas, likaså en drift med diverse privatspanare - men hur överträffa en verklighet som redan överträffat dikten flera gånger om? (-)Också den digitala tekniken lämnar en del övrigt att önska. Den märkvärdigt könlösa bildkvaliteten går i och för sig att överse med, men när den kombineras med en perfekt fångad ljudkvalitet blir effekten ofrivilligt bisarr: som om den mänskliga rösten inte hörde hemma i den synliga världen.Framför allt finns här inte, som i till exempel Dogma-filmerna, någon strävan att göra en stilistisk poäng av den bristande bildkvaliteten. Sundvall tycks tvärtom ha gjort sitt bästa för att neutralisera och räta ut det skruvade: idel balanserade bildlösningar och lugn klippning."Mats Johnson, GP: "Visst är Peter Hasber och Dan Ekborg övertygande som de paranoida och snacksaliga författarna Rolf och Gunnar, men de verbala guldkorn, i form av små livsbetraktelser, som manusförfattaren Staffan Engström trots allt levererar är svåra att uppfatta i den bastanta mur av ointressant pladder som präglar filmen. Särskilt första timmen som blir till en prövning för biopubliken. På slutet börjar det, äntligen, hända lite saker i Sundvalls film, men det är så dags då. (-)Tekniskt är filmen inte heller särskilt bra. De digitala kameror som Sundvall använt sig av håller inte riktigt bildkvalitetsmåttet på en stor biografduk och filmens bildspråk är aningen tv-mässigt."Bertil Palmqvist, Arbetet: "Men filmer om knäppgökar gör sig inte själva bara med ett par drivna skådespelare. Det behövs också ett hyggligt manus.Och det är just vad Kjell Sundvalls nya film saknar. Det är visserligen en lågbudgetfilm men man behöver ju inte göra alla besparingarna på manuskriptet. (-)Allt bär spår av att vara hafsigt tillkommet; dramaturgin är obefintlig, ljudet är skrälligt och regin löslig. Lågprisbudgeten - sex miljoner kronor - verkar i högsta laget för det uppnådda resultatet. (-)De två huvudrollsinnevarna räddar [filmen] från totalt bottennapp."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen hade en budget av 6 Mkr och spelades in under arton dagar.Kjell Sundvall: "Jag tyckte Peter och Dan skulle vara som klippta och skurna för att göra de två huvudrollerna. De läste manus och så kände vi alla tre att det här måste vi göra!!! Något så skruvat och konstigt hade aldrig någon av oss gjort tidigare. Men texterna och situationerna var så absurda att vi kände att vi måste anta denna utmaning.Vi gjorde filmen i rasande fart under några veckor förra hösten. Den är gjord med två kameror rakt igenom och på ny digital teknik. Detta för att spara både tid och pengar. 'Hur som helst... ' är lite av en experimentfilm för mej. Jag kände att jag ville jobba bara med text och skådespelare. (-)Efter 'Jägarna, 'Sista kontraktet' och 'Tomten' ville jag tillåta mig själv att göra något totalt annorlunda. Överraska alla lite mitt i livet" (Ur pressmaterialet).Sundvalls (f 1953) tidigare långfilmer omfattar "Lyckans ost" (1983/20), "I lagens namn" (1986/18), "Jägarna" (1996/4), "Sista kontraktet" (1998/6) och "Tomten är far till alla barnen" (1999/14).

Sverigepremiär	2000-09-01	Filmstaden 10	Göteborg	Sverige	94 min
	2000-09-01	Filmstaden 5	Malmö	Sverige	94 min
	2000-09-01	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	94 min	(samt ytterligare 7 platser)
TV-visning	2003-04-13	TV4		Sverige	90 min
	2005-06-06	TV4		Sverige	90 min
	2005-12-31	TV4		Sverige	90 min

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Ljussättningsinformation
Bärare	Diskett

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hur som helst är han jävligt död av Staffan Engström. Juli -99.
Omfång	30 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hur som helst är han jävligt död. 1/2 -99. Staffan Engström.
Omfång	47 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Färg papper	SET
Bakombild papper	2
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska