Den långa vägen (1947)

Farmor sitter tillsammans med sina barnbarn. Hon berättar om den svenska kvinnans ställning genom århundradena, om hennes (och några av hennes utländska systrars) kamp för frihet och rättvisa. Farmors ord tar gestalt i rörliga bilder:

Det är först tidig medeltid. Därefter får den heliga Birgitta framträda.

Unga och gamla kvinnor bränns på bål som häxor. Prästänkor utsätts för konservering (de går efter sin makes död i "arv" till hans efterträdare).

Adertonhundratalets guvernant, symboliskt avlönad, drillar små mamseller i franska verb. Den tidiga industrialismens uppkomlingar diskuterar den billiga arbetskraftsreserven, kvinnor och barn.

Fredrika Bremer tar emot i sitt vackra hem, och efter hennes död bildas förbundet som bär hennes namn.

Kata Dalström reser land och rike kring och talar bland annat om att skiljande av män och kvinnor i olika fackföreningar är av ondo.

Ellen Key framför sin kritik av kvinnorörelsen.

Rösträttsstriden skildras genom en porträttkavalkad, varefter framställningen avrundas med en genomgång av de framsteg kvinnokampen trots allt nått undet 1930- och 40-talen.

Farmor avslutar sin framställning omgiven av sina unga släktingar.

Pressreaktion Svensk filmografi

Inga recensioner har påträffats.

Kommentar Svensk filmografi

Filmen, som var avsedd som ett inlägg i den kvinnosaksfråga som just då -- 1946 när filmen spelades in -- debatterades som hetast, nämligen kvinnans rätt till prästämbetet, tillkom med stöd av LO och Fredrika Bremer-Förbundet. Den kom också att medverka till att Filmo, Folkrörelsernas Filmorganisation, finansierad av Socialdemokratiska Arbetarpartiet, Landsorganisationen och Kooperativa Förbundet engagerades i spelfilmsprojekt. Ett första försök i den vägen ett par år tidigare, Vändkorset (1944/39), hade inte gett odelat angenäma erfarenheter. Ett andra spelfilmsförsök, När ängarna blommar (1946/26) pågick samtidigt som Den långa vägen. Både Vändkorset och När ängarna blommar hade dock tillkommit i samarbete med den kommersiella filmindustrin, medan Den långa vägen var och förblev Filmos och de inblandade organisationernas egen satsning.

Samtidens kvinnosakskämpar, såsom Elin Wägner (1882--1949), Kerstin Hesselgren (1872--1962), Ellen Hagen (1873--1967) med flera, ställde också upp och stödde Den långa vägen.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se