Livet i Finnskogarna (1947)

Media (68 st)

Originaltitel	Livet i Finnskogarna
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Ivar Johansson
Manus	Ivar Johansson
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Sandrew-Produktion
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1947-08-23

Medverkande

Carl Jularbo
Carl Jularbo

Naima Wifstrand
fru Sigrid Malm, ägare till godset Gullsbacka

Barbro Ribbing
Ingeborg Malm, Sigrids dotter

Bengt Logardt
Gunnar Malm, Sigrids son

Kenne Fant (som Carl-Henrik Fant)
Heikki Purje

Mirjami Kuosmanen
Aino, en finnjänta

Visa fler

Handling

Dragspelaren och kompositören Carl Jularbo sitter i en skogsbacke och leker fram en melodi. Han tillfrågas av Kolar-Jocke vad melodin ska heta. Svaret blir: "Livet i Finnskogarna". ...

Visa hela handlingen

Press

DN (Lbk): "Huvudsaken är att Livet i finnskogarna blivit ett utmärkt lyckat, både lyriskt och dramatiskt laddat folkskådespel med rejäla tag, mestadels oteatraliska figurer och en...

Visa all press

Dragspelaren och kompositören Carl Jularbo sitter i en skogsbacke och leker fram en melodi. Han tillfrågas av Kolar-Jocke vad melodin ska heta. Svaret blir: "Livet i Finnskogarna".

Jocke säger, att livet i Finnskogarna inte alltid har varit så fredligt och idylliskt som nu, och börjar berätta historien om Heikki:

Året är 1906. Slättlandets bönder ser med förakt och hat på de finska nybyggare, som slagit sig ner i ensligt belägna gårdar i skogarna. Till de hatiska hör även den stränga fru Sigrid Malm på godset Gullsbacka; Dynamitpatron kallas hon av folket i bygden. Hennes hat har sin grund i mordet på hennes man. Han hittades med en finsk kniv i ryggen.

Sedan mannens död har fru Malm uppträtt strängt krävande mot alla människor, t o m mot dottern Ingeborg. Den ende hon visar vänlighet, ja rent av kärlek, är sonen Gunnar som en dag ska bli herre på godset.

Vid en marknad råkar en ung finne, Heikki, i bråk med några berusade svenskar. Heikki, som har kommit till marknaden för att sälja skinn, blir efter bråkets upplösning beskylld för tjuvskytte av fru Malm. Han blir fråntagen skinnen. Ingen vill tro på hans ord, att jakten gått alldeles rätt till.

Heikki fylls av hat till svenskar i allmänhet och till fru Malm i synnerhet. Han svär att hämnas, och för detta får han bruk av sin enastående makt över kvinnor. Han går från famn till famn i bygden. Både unga flickor och gifta kvinnor blir hans byten.

Männen i bygden rasar mot Heikki. De försöker gång på gång få honom fast, men han låter sig inte luras.

Till Gullsbacka kommer en ung, vacker lärarinna från Göteborg, Ellen Bjurselius, som Gunnar omedelbart förälskar sig i. Den utvecklingen har fru Malm inget att invända emot. Däremot upprörs hon av att Ingeborg träffat Heikki i skogen och blivit alldeles betagen av honom.

Efter att ha blivit överfallen och skadad tas Heikki om hand av den finska bondflickan Aino på en gård i ödemarken.

En dag möter Heikki Ellen och blir genast helt uppfylld av kärlek och begär. Han för bort henne.

Herrgårdens folk med Gunnar i spetsen tar upp jakten på Heikki och Ellen. Sedan uppbådet fått hjälp i sökandet av den svartsjuka Aino, utbryter emellertid en våldsam skogsbrand som sätter alla i arbete. Också Heikki deltar uppoffrande och effektivt i kampen mot elden.

Fru Malm, som kommit upp till brandplatsen, vill ha Heikki kastad i fängelse. Men Gunnar har nu av Ellen fått veta att grunden till Heikkis hat mot de svenska bönderna är lagd av hans mor vid marknaden, och han övertalar henne att låta Heikki löpa.

Gunnar och Ellen åker med fru Malm tillbaka till Gullsbacka.

Heikki tar Aino med tillbaka till deras hem. Till sist har han fått frid i sinnet. Han känner att det är hos Aino och inte hos svenskarna han hör hemma. (Bearbetning av programblad och reklamblad.)

Pressreaktion Svensk filmografi

DN (Lbk): "Huvudsaken är att Livet i finnskogarna blivit ett utmärkt lyckat, både lyriskt och dramatiskt laddat folkskådespel med rejäla tag, mestadels oteatraliska figurer och en övertygande skildring av den forna animositeten mellan Värmlandsfinnar och bygdefolk. Som regissör har Ivar Johansson varit riktigt i sitt ässe (forsfärden, branden, dansen vid älven etc.), och Erik Blombergs kamera har fint fångat den underbara naturen. Bra är också Gunnar Johanssons musik.

I den långa rollistan är främst att nämna Carl-Henrik Fants ståtlige, unge tjusare Heikki med det svarta håret och de vita tänderna. Skådespelaren slår här definitivt igenom som ny svensk älskare och äventyrshjälte -- hans finsk-svenska är för övrigt illusorisk."

StT (Robin Hood): "Det är en klämmig sak Ivar Johansson satt ihop -- för hemmabruk, endast för hemmabruk. (-)

Det bästa med Ivar Johansson är hans karlaktighet, kraft i nävar och erotik, drastiska repliker och laddade situationer. Saften jäser i skådespelarna och de rycker oss med -- Naima Wifstrand, flickorna Nine-Christine Jönsson, Sigbrit Carlson. T o m Barbro Ribbing och Bengt Logardt tinar upp till bra scener. Det sämsta med Ivar Johansson är hans valhänthet så snart det gäller icke-drastiska repliker. Då mässar han ibland som Edvard Persson i högform. Och så hans primitiva filmteknik, som stampar på samma fläck. Varför inte lära litet av fransmännen t ex? Nu följer bilderna lösryckt och huller om buller som Heikki älskar bygdens kvinnor -- utan skymt av artisteri. Följden är att ingenting kommer en riktigt nära, skogen och milorna doftar inte, kvinnokropparna i bastun ångar inte."

AT (Pierrot): "Det har blivit en rejäl och bra film, men utan den gnista som höjer till konst.

I manuset -- också Ivar Johanssons -- ligger filmens största svaghet. Ingen klar psykologisk linje följs, berättelsen om den förorättade finnpojken som hämnas genom att erövra all slättens kvinnfolk är uppdelad i sporadiska bildklichéer och det inre sammanhanget är alltför löst. Jag saknade en stämning av sagomystik. De mänskliga sociala linjer som upplinjerats fullföljdes inte.

Regissören Ivar J. hade lyckats bättre. De frejdiga scenerna från forsen, från dansbanan, från bastun, från skogsbranden hade en fart och glöd som tillhör det bästa i svensk film. Säkerligen är det också hans förtjänst att de granna typerna endast i undantagsfall hamnar i facket 'skådespelarbönder' och absolut är det hans förtjänst att vi i denna film får stifta bekantskap med så många nya unga lovande ungdomar. Det var en ren och oförfalskad njutning."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Livet i Finnskogarna påbörjades 13.8.1946 och avslutades 26.10.1946; kompletteringar gjordes i maj - juni 1947.

Ramberättelsen med Carl Jularbo spelades först in (23 maj och 29 maj 1947) med John Elfström som berättaren och Ulla Dane som flickan. Dessa byttes senare ut mot Henning Ohlsson och Ulla Andreasson.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se