Skepp till India land (1947)

Media (110 st)

Supande sjökapten plågar sin puckelryggiga son, som vill fly till Tahiti med sin fallna ungdomskärlek.

"När jag avslutat Skepp till Indialand greps jag av en euforisk känsla av storhet. Jag tyckte jag var förkrossande bra, fullt i klass med mina franska idoler." – Ingmar Bergman i "Bilder".

Bergman tyckte att han gjort ett mästerverk, kritikerna tyckte att han gjort bra varietéscener och producenten tyckte att det var bra att Gertrud Fridh fått mera smink.

Hon har mycket att ro i hamn, Fridh. Hon ska ha svart korsett och sjunga om sin lilla karamell, hon ska vilja dö, han ska dela koj med en sadist, hon ska förtäras av självförakt, hon ska drömma ett annat liv och hon ska kämpa som ett djur för att inte bli våldtagen. Det klarar hon fint.

Holger Löwenadler sitter och super medan männen på hans bärgningsbåt försöker dra upp ett kapsejsat fartyg. Ombord gör Anna Lindahl allt för att hindra honom från att plåga livet ur deras puckelryggiga son.

Birger Malmsten, vars puckel knappt syns, drömmer om att låta allt sjunka i dyn och segla till Tahiti med Fridh.

Varietéflickorna sitter i kulisserna i cancankjolar som aldrig torkar. Teaterdirektören är ett liderligt kräk, allt luktar mögel och råttskit och alla drömmer om att "snärja en storgubbe" som ska ge dem en plats och en päls. 

Alla sitter fast, och snart faller mörkret.

"Man ska inte ta upp gamla fartyg som legat där nere och vilat sig", säger en av bärgarna. Malmsten försöker rycka upp Fridh, som ligger i sängen med kläderna på: "Man ska inte försöka ändra eller vända om, då går man vilse… Man måste ta sig ut, man måste ta sig igenom… Det är bättre att ge sig iväg och aldrig hitta tillbaks än att aldrig ge sig av".

Går de replikerna ner är det tack vare Malmstens intensitet, Fridhs lugna, säkra grepp om Sally och Göran Strindbergs suggestiva foto.

Innan Bergman började samarbeta med Gunnar Fischer gjorde han fyra filmer med Strindberg. Här gör fotografen allt mörkt och hotfullt. Väldiga balkar klyver duken, skarpa skuggor faller över golv och väggar och rollfigurerna fotograferas ur djärva vinklar.

Malmsten skulle göra elva filmroller för Bergman; från en av eleverna i Hets till en av våldtäktsmännen i Ansikte mot ansikte. Gertrud Fridh gjorde sex, den sista i Vargtimmen 1968.

Skepp till Indialand fick ett hedersomnämnande i Cannes. Den svenska premiären var inte lika rolig. Akterna kom i fel ordning och när filmen var över var det dödstyst. Bergman gick på krogen och vaknade i en port på Artillerigatan.

"[…] Jag tog mig ut på gatan och fick tag i en taxi och åkte direkt ut till Bromma. När jag kommer in i den lilla väntsalen, vem sitter inte där, välklädd, välluktande, fräsch och pigg, läsande morgontidningarna som alla innehöll fasansfulla avrättningar av min film, om inte Hasse Ekman och tillsammans med honom en Eva Henning, vacker som en daggkåpa. Själv luktade jag väl både det ena och andra, såg ut som fan och var ju själva bilden av Det Stora Fiaskot. Jag satte mig i ena ändan av väntsalen och tänkte att måtte de inte upptäcka mig. Men Hasse kom fram till mig och sa 'Det var några jävla recensioner – men så var ju filmen inte så bra heller.' Det hade åtminstone varit bättre om akterna kommit i ordning, sa jag. 'Är du säker på det', sa han. Och så skrattade vi tillsammans. Så satt han där bredvid mig och det kändes faktiskt väldigt skönt."

Carl Björkman, Dagens Nyheter: […] då och då glimtar det ju också här så Ingmar Bergmanskt om enstaka scener. Så snart han får tala om teater får han så ömma och ironiska tonfall […] Gudarna vet om inte det bästa i filmen är scenerna just från den lilla scenen, och dess environer. Där gör Ingmar Bergman sånt som fransmännen brukar tycka om att göra. […] Denna dåliga film – dålig genom manuskriptets splittring och banalitet – spelades utmärkt, om också över lag starkt spänt; det var en film utan leenden och där både den lyckliga och den olyckliga erotiken exekverades som i kramp."

Filmen bygger på en pjäs av den finlandssvenska författaren Martin Söderhjelm, vars manus är bearbetat av regissören.

Mannen i basker vid kasperteatern på tivolit är Ingmar Bergman.

Nina Widerberg (2017)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Skepp till India land
Svensk premiärtitel	Skepp till India land
Internationell titel	A Ship to India
Distributionstitel	Sømandstøsen (Danmark) Skip til Indialand (Norge) Laiva Intiaan (Finland) L'éternel mirage (Frankrike) Bateau pour les Indes (Frankrike) Le port des filles perdues (Frankrike) Schiff nach Indialand (Västtyskland) The Land of Desire (Storbritannien) A Ship to India (Storbritannien) Barco a la India (Spanien) Frustration (USA) Land of Desire (USA) Ship to India (USA) Okręt do Indii (Polen) Loď do Indie (Tjeckoslovakien) Hajó Indiába (Ungern) Skip na Indië (Sydafrika) Laev Indiasse (Estland) Brod za Indiju (Jugoslavien/Kroatien) La terra del desiderio (Italien) Schip naar India (Nederländerna) Um barco para a Índia (Brasilien) Корабль в Индию (Ryssland) Korabl' v Indiju (Ryssland) Hindistan’a giden gemi / Kaybolan kızlar limanı (Turkiet) Корабель до Індії (Ukraina) Korabel' do Indii (Ukraina)
Alternativtitel	Skepp till Indialand (titel på filmaffisch)

Regi	Ingmar Bergman
Manus	Ingmar Bergman
Produktionsledare	Allan Ekelund
Foto	Göran Strindberg
Musik	Erland von Koch
Arkitekt	P.A. Lundgren
Klippning	Tage Holmberg
Ljudtekniker	Lars Nordberg Sven Josephson
Scripta	Gerd Osten
Musikarrangör	Erland von Koch
B-ljud	Per Lönndahl
Förtexter	Alva Lundin

Holger Löwenadler	Alexander Blom, kapten på bärgningsbåt
Anna Lindahl	Alice Blom, Alexanders hustru
Birger Malmsten	Johannes Blom, Alexander och Alice son, styrman
Gertrud Fridh	Sally, varietésångerska
Naemi Briese	Selma
Hjördis Petterson	Sofi
Lasse Krantz	Hans, besättningsman
Jan Molander	Bertil, besättningsman
Erik Hell	Pekka, besättningsman
Åke Fridell	varietédirektören
Douglas Håge	tullmannen (bortklippt)		(OBS! Bortklippt i den slutliga filmen)
-	Ej krediterade:
Peter Lindgren	en utländsk besättningsman
Gustaf Hiort af Ornäs	Alexanders kumpan
Rolf Bergström	Alexanders kumpan
Ingrid Borthen	flicka på gatan
Amy Aaröe	ung flicka på stranden
Gunnar Nielsen	ung man på stranden
Svea Holst	en kvinna vid gripandet av Alexander
Otto Moskovitz (som Kiki)	dvärgen på varietén
Uno Larsson	äldre man med glasögon och hatt på tivolikrogen
Ingmar Bergman	man i basker vid kasperteatern på tivolit
Charles White	svart besättningsman
John W. Björling	en äldre man på varietéscenen
Rosalie Björklund	en flicka
-	Ej identifierad:
Torgny Anderberg	en man

Produktionsbolag	Lorens Marmstedt
	Sveriges Folkbiografer AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Svenska AB Nordisk Tonefilm	1947
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2017
Laboratorium	AB Film-Labor

Johannes Blom är styrman på en stor båt. Efter sju år till sjöss återvänder han hem. När han vandrar i de kvarter han känner från förr, tycker han sig på avstånd känna igen en flicka. Sally! ropar han och upptäcker strax därpå att han tagit fel på person.

Johannes möter Selma och Sofie på gatan. Han följer med dem hem och får veta att ett plötsligt, gnyende ljud från rummet intill härrör från Sally. Johannes öppnar dörren och finner henne livstrött liggande i sängen. Något medlidande vill hon inte veta av.

Johannes uppsöker ensamheten och tänker på tiden innan han gick till sjöss:

Johannes far Alexander är skeppare på en bärgningsbåt; där han bor med sin hustru och sin puckelryggige son; tre besättningsmän finns också ombord.

Medan Alexander är inne i stan och svirar, oroar sig besättningen över en bärgning av ett vrak. Den måste ske inom avtalad tid, om det ska bli några pengar. Johannes bestämmer sig för att sätta i gång jobbet. Ansvaret inför Alexander tar han på sig.

Alexander ägnar sig under tiden åt varietésånger!skan Sally. I sin lya i stan avslöjar han för henne att han kommer att bli blind. Men blir han bara färdig med bärgningsjobbet, bär det i väg till lata latituder där man kan leva bekymmersfritt.

Bärgningsjobbet har just inletts, när Alexander dyker upp tillsammans med Sally. Alexander är rasande över sonens självsvåldighet men behärskar sig, när han presenterar sitt sällskap. Hon ska bo på båten för att "hjälpa till med maten". Johannes får lämna henne sin sovplats. En manskapskoj räcker gott för både honom och hans puckel.

Johannes gör sig klar att åka in till stan för att ordna pass -- han tänker gå till sjöss för att utbilda sig till riktig sjöman -- men stoppas av Alexander. I sin desperation super sig Johannes full och gör ett provokativt försök att närma sig Sally, som dock avvisar honom.

Jag tänker resa bort med Sally, avslöjar Alexander på kvällen för sin hustru. Henne tänker han överge. Hon förstår, säger hon.

Nästa dag ber Johannes Sally om ursäkt. Hon följer med honom till en gammal kvarn, dit han ofta går. De talar länge med varandra. Hon berättar att hon inte är kär i Alexander, att hennes mål är att snärja en storgubbe som kan ge henne ett behagligt liv och att om hon kunde bli kär i någon -- skulle det vara i Johannes. De faller i varandras armar.

Tillbaka på båten slår Alexander till Johannes, som genast slår tillbaka.

Sally talar om för Alexander att hon tänker överge honom. Han vädjar till henne att stanna.

Morgonen därpå är en av besättningsmännen sjuk. I stället för honom ska Johannes gå ner till vraket. Klädd i dykardräkt klättrar han ner i vattnet, medan Alexander sköter luftpumpen. Efter en stund slutar Alexander pumpa och kastar säkerhetslinan över bord.

Fadern hinnder dock inte fullfölja mordet på sonen. Hans förehavande upptäcks och han flyr i land. Johannes kan räddas, svårt medtagen.

Alexander har barrikaderat sig i sin lya, när polisen anländer och slår sig in genom dörren. Johannes är på plats och försöker tala sin far till rätta.

Plötsligt känner Alexander hur det svartnar för ögonen. Han kastar sig ut genom ett fönster.

Johannes sitter hos Sally i en loge på varietén där hon uppträder. Jag ska ta dig härifrån så fort jag kan, säger han. Hon ber honom att inte lova för mycket.

Johannes vaknar upp ur sina minnen sju år senare.

Han har återvänt till Sally. Han har kommit för att infria sitt löfte, säger han, han älskar henne. Hon värjer sig. Du kommer inte undan, säger han. Skyll dig själv, svarar hon.

Johannes och Sally går ombord på hans båt. Den lägger ut.

Censurnummer	72465
Datum	1947-09-19
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2690 meter
Kommentar	Speltid: 98 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0, 0.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2690 meter
Längd i minuter	98 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

MT (Nils Beyer): "Martin Söderhielms 'Skepp till Indialand' var en dålig pjäs. Men det fanns ett motiv i den, och det är detta motiv Ingmar Bergman i sin manuskriptbearbetning tagit fasta på och vidare utvecklat, så att filmen blivit betydligt bättre än pjäsen.

Han har inte bara 'filmatiserat' handlingen på det gamla vanliga sättet, att han satt in bilder i stället för ord. Det i och för sig tacksamma motivet med bärgningen av det sjunkna fartyget har inte alls intresserat honom. Det är nästan ännu mera stiliserat än på teatern. Men i stället har han gett handlingen en helt ny dramatisk poängtering.

Pjäsen handlade om de ouppfyllda drömmarna. Människorna ombord på bärgningsfartyget var alla på väg till det lyckans och frihetens Indialand, som endast existerar i fantasin. Men i filmen har denna grundtanke kombinerats med ett revoltmotiv som visserligen också finns i pjäsen, men som här gjorts till det väsentliga på ett effektfullt och samtidigt typiskt Ingmar Bergmanskt sätt. (-)

Och dessutom har Ingmar Bergman sett möjligheter, som Martin Söderhielm låtit ligga outnyttjade (man fattar det inte nu efteråt) framför allt episoden vid dykningen, där fadern slutar pumpa för att ta livet av sonen. Hur dramatiskt är inte detta i jämförelse med skottlossningen i teaterstycket!"

DN (C B-n): "Jag måste säga att pjäsen gjorde ett långt mera samlat intryck än filmen. Bland annat därför att den så intensivt koncentrerades till själva bärgningsfartyget med all dess skröplighet i nattmörkret. Drömmarna om Indialand blev på något sätt både vackrare och starkare när de avtecknade sig mot denna grå bakgrund av hopplös dysterhet. Filmen däremot är så splittrad; Indiadrömmen blir bara en episod, som skulle ha glidit alldeles omärkligt förbi om den inte associerat till filmens titel. Och inte alla av dess isolerade episoder är just så lustiga. Dialogen mellan puckelryggen Johannes och varietéjäntan Sally är för utdragen och deras kärleksmöte banalt. Och det vill inte riktigt klaffa med kaptenen, som är en sådan tusan djävlar till karl på land, men väl ombord på sin båt blir en förtvivlad neurotiker.

Fast då och då glimtar det ju också här så Ingmar Bergmanskt om enstaka scener. Så snart han får tala om teater får han så ömma och ironiska tonfall, och skickligt förstår han att utnyttja detta att hans Sally kommer från varietén; gudarna vet om inte det bästa i filmen är scenerna just från den lilla scenen, och dess environer. Där gör Ingmar Bergman sånt som fransmännen brukar tycka om att göra. Och en hejare till karl så snart han gick i land över allt stojet.

Denna dåliga film -- dålig genom manuskriptets splittring och banalitet -- spelades utmärkt, om också över lag starkt spänt; det var en film utan leenden och där både den lyckliga och den olyckliga erotiken exekverades som i kramp."

BLM (Artur Lundkvist): "Filmens tendens ligger i de unga, tillbakahållna krafternas självhävdelse, i friska impulser och handlingar som övervinner stagnerat drömmeri och sjuklig ångestfixering.

Filmen är berättad i oftast mörka och suggestiva bilder, där ljuset från havshorisonterna bryter in emellanåt. Förloppet är ställvis något oklart och trevande, slappnar till mellan kulminationerna. Ramberättelsen är tämligen onödig, tynger ner filmen med en märkbar berättandets pliktuppfyllelse. Kring nöjesfältet och varietén virvlar det till av en iscensättarglädje som känns särskilt spontan. Det är en film med styrka och talang i, men som helhet inte vidare lyckad. Ljudet har dessutom svikit och utgör ett svårt sabotage mot dialogen. I huvudrollerna har Gertrud Fridh, Holger Löwenadler och Birger Malmsten fullgångna ögonblick men är påfallande ojämna."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Skepp till Indialand påbörjades 28.5.1947 och avslutades 16.7.1947.

Martin Söderhjelms (f 1913) teaterpjäs "Skepp till Indialand" uruppfördes på Svenska Teatern i Helsingfors 23.10.1946 och hade svensk premiär i Katrineholms Folkets Park. Skepp till Indialand visades vid filmfestivalen i Cannes 1947, där juryn gav filmen ett hedersomnämnande.

Filmen blev föremål för en samtidig, belysande illustrerad analys av Hugo Wortzelius, "Ensamhet och gemenskap", i Biografbladet, nr 4/1947, s 229--235.

Originaltitel	Skepp till Indialand (Pjäs)
Författare	Martin Söderhjelm

				1947-05-28	1947-07-16
AB Sandrew-Ateljéerna	Stockholm	Sverige
Ankarsudden	Stockholm	Sverige
Gröna Lund	Stockholm	Sverige
Torö	Nynäshamn	Sverige

Sverigepremiär	1947-09-22	Royal	Stockholm	Sverige	98 min
Urpremiär	1947-09-22	Royal	Stockholm	Sverige	98 min
Annan visning	1965			Polen		(endast filmstudios)
TV-visning	1966-06-26			Sverige	94 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	1994-09-04
	1994-09-11
TV-visning	1995-03-13	Kanal 1		Sverige	94 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	1995-04-13
	1997-02-11
TV-visning	1999-10-06	SVT1		Sverige	94 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2003-04-01
	2006-09
	2008-01-15
FIAF-visning	2018-01-08	British Film Institute	London	Storbritannien
Cinemateksvisning	2018-01-24	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2018-01-24
Annan visning	2018-02-01	Janus Films	New York	USA
FIAF-visning	2018-02-20	Jerusalem Cinematheque	Jerusalem	Israel
	2018-04-01	Filmoteca Española	Madrid	Spanien
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-06-28	Metropolis	Hamburg	Tyskland
	2018-07-17	Babylon	Berlin	Tyskland
	2018-08-23	Taipei Golden Horse Film Festival	Taipei	Taiwan
VOD-release	2023-07-28	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play 30
TV-visning	2023-08-03	SVT1		Sverige

Originaltitel	Cabaretvisa
Kompositör	Erland von Koch	(1947)
Textförfattare	Gardar	(1947)
Sångare	Gertrud Fridh

Festivalpris	Cannes	1947			(utmärkelse för "ämnet")

Ankarsudden

Bärgningsbåt

Dvärg

Dykning

Kvarn

Mordförsök

Polis

Sjöman

Skeppare

Stockholm/Tivoli på Djurgården

Styrmän

Sångerskor

Torö

Varieté

Vrak

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2632

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2609

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2607

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2607

Typ	Duplikatpositiv
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Skepp till Indialand. Dialoglista.
Omfång	28 s. Produktionsuppgifter och rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The land of desire. Manuscript: Ingmar Bergman. Based on a play by Martin Söderhjelm.
Omfång	28 s. Produktionsuppgifter och rollista (1 s.) ingår.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Skepp till Indialand.
Omfång	138 s.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Manustitel	Skepp till Indialand. Martin Söderhjelm.
Omfång	29 s.

Typ	Dialoglista
Omfång	29 s.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Omfång	58 s.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	10
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Övrigt tryck
Språk	Danska

Typ	Övrigt tryck
Språk	Norska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Franska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Svartvit
Längd i minuter	96 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt ljud
Bärare	AUDIO

Typ	Digitalt ljud
Bärare	AUDIO

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264