Fängelse (1949)

Media (98 st)

Fyrtiotalsvånda och tjugotalsexpressionism i Bergmans första film efter eget manus, en helvetesskildring där Birger Malmsten planerar dubbelsjälvmord och en tonåring är gravid med sin hallick.

– Efter livet kommer döden. Det är egentligen det enda man behöver veta. Den som är sentimental eller räddhågad kan ju alltid ta sin tillflykt hos kyrkan. Och den som är utråkad, trött eller likgiltig kan ju ta livet utav sig.

Hasse Ekman har frågat sin plötsligt uppdykande matematiklärare hur det ska gå för "vår generation – vi som saknar allt, till och med ett kaos". Ekman spelar en regissör, och hans gamla lärare vill att han ska göra en film där djävulen styr och jorden är helvetet. Han beskriver livet som "en vällustig båge mellan födelse och död", och så följer Ingmar Bergmans skildring av helvetet på jorden. Människor dricker och slåss och säljer sig, dränker nyfödda, bränner prostituerade med cigaretter och tar livet av sig. Praktcynikern Thomas vill begå dubbelsjälvmord med sin fru (Birger Malmsten och Eva Henning är perfekta fyrtiotalister, han i poetlugg och hon i polotröja). Thomas intervjuar en sjuttonårig prostituerad, och hennes öde tar över filmen.

Ur "Bergman om Bergman" av Stig Björkman, Torsten Manns och Jonas Sima:

"Nu ska vi ta och klara upp det här med djävulen en gång för alla. […] Helvetet är av människor skapat och det existerar på jorden! Vad jag trott på, och trodde på länge, var att det existerar en virulent ondska som inte på något sätt är beroende av miljö eller arvfaktorer. Vi kan kalla den arvssynden eller vad som helst – en aktiv ondska, som människan […] är alldeles ensam om. Människans struktur som människa är att hon alltid bär med sig förstörelsetendenser gentemot både sig själv och sin omvärld, medvetet och omedvetet. Som materialisation av denna virulenta, ständigt existerande och obegripliga, för oss ofattbara, oförklarliga ondska tillverkade jag en person som hade den medeltida moralitetens djävulsdrag. Det blev en hemlig lek hos mig att ha en djävulsfigur närvarande i olika sammanhang. Hans ondska var en fjäder i urverket. […]

Jonas Sima: ["Fängelse"] är på många sätt ett slags fyrtiotalistiskt kompendium. Här har man hela filmfyrtiotalet koncentrerat – till exempel nihilismen.

Bergman: Och romantik och koketteri…

Sima: Och så kommer "vanmaktens katharsis" som Karl Vennberg uttryckte det.

Bergman: Ja, just precis."

Bergman hade för första gången ett eget manus, och Lorens Marmstedt producerade på villkor att filmen kostade hälften så mycket som normalt. Bergman studerade Hitchcocks Repet.

"Han gör långa scener […] där längden inte märks. […] Klippningen sker således redan i kameran och som man förstår är förfarandet icke att rekommendera för den regissör som vill göra det lätt för sig, de skådespelare som lider av dåligt minne eller den fotograf som har mindre goda nerver. […]
[Ursprungstiteln] 'Sann berättelse' […] alluderade på en […] veckotidningsgenre som kallades 'sanna berättelser ur livet'. Jag ville ha den på det sättet: ohämmade svängar mellan okysk sentimentalitet och äkta känslor. […] Det var viktigt för mig att [Doris Svenlund] inte skulle se ut som den svenska filmhoran. 'Fängelse' är ju ett spel om en själ, och hon är själen."

I slutscenen kommer den gamla läraren ut ur mörkret i ateljén.

– Har Martin tänkt på min idé?
– Ja, den går inte att utföra.
– Inte?
– Nej, en sån film skulle ju sluta med en stor ångestfull fråga.
Såna filmer får man inte göra.
– En fråga?
– Ja, en fråga om den här planeten. Om Paul och Arne och mig, om Birgitta Carolina, och om de allra flesta människor.
– Och till vem skulle den frågan ställas?
– Det är det som är det makabra. Det finns ingen att fråga.
– Jo, om man tror på Gud. Men det gör man inte. Eller gör man?
– Nej, det är omöjligt.
– Det vore väl lite billigt, va?
– Ja, i så fall så finns det ju inte någon utväg.

Elektrikern: Vi släcker!

Dagens Nyheters Robin Hood (Bengt Idestam-Almqvist): "Det är första gången Ingmar Bergman träder fram helt som sin egen. […] Det nya sätt att känna och se, som bor i en ny filmgeneration, har ännu aldrig uttryckts med sådan konsekvens och styrka. […] För första gången sedan 25 år går åter Sverige i spetsen för den universella filmutvecklingen."

Nina Widerberg (2016)

Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.

Boka film ur filmarkivets digitala samlingar

Läs mer om denna film i vår artikel "Yrke: prostituerad"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Fängelse : En moralitet för filmen
Svensk premiärtitel	Fängelse
Internationell titel	Prison
Distributionstitel	Fängelse (Norge) Livets fengsel (Norge) Fængsel (Danmark) Vankila (Finland) Gefängnis (Västtyskland) The Devil's Wanton (Storbritannien) The Devil's Wanton (USA) La prison (Frankrike) Prigione (Italien) Tjur'ma (Sovjetunionen) Więzienie (Polen) Vězení (Tjeckoslovakien) Prisión (Spanien) A prisão (Portugal) El demonio nos gobierna (Argentina) El demonio nos gobierna (Uruguay) Börtön (Ungern) Gefangenis (Sydafrika) Vangla (Estland) Prison (Storbritannien) La prison (Belgien) Gevangenis (Belgien) Prisão (Brasilien) Zatvor (Kroatien) De gevangenis (Nederländerna) Тюрьма (Sovjetunionen) Zindan (Turkiet) Тюрма (Ukraina) Tjurma (Ukraina)
Censurtitel	Fängelset

Regi	Ingmar Bergman
Manus	Ingmar Bergman
Producent	Lorens Marmstedt
Produktionsledare	Allan Ekelund
Foto	Göran Strindberg
Musik	Erland von Koch (originalmusik)
Arkitekt	P.A. Lundgren
Klippning	Lennart Wallén
Ljudtekniker	Olle Jakobsson
Scripta	Chris Poijes (ej krediterad)
Inspicient	Gösta Petersson (ej krediterad)
B-foto	Bengt Westfelt (ej krediterad)
Stillbildsfoto	Bengt Westfelt (ej krediterad)
Elektriker	Harry "Snilleblixten" Karlsson (ej krediterad) Karl Öhman (ej krediterad)
Passare	K.J. "Jocke" Fredriksson (ej krediterad) Gunnar Jónsson (ej krediterad)
Musikarrangör	Erland von Koch (ej krediterad)
Snickare	Kalle "Rubank" Karlsson (ej krediterad)
Rekvisita	Sven Björling (ej krediterad)
Smink	Inga Lindeström (ej krediterad)
Övrig medarbetare	Harry Jakobsson (ej krediterad) Erik Jerkö (ej krediterad)
Speaker	Hasse Ekman (som läser filmens förtexter - ej krediterad)

Doris Svedlund	Birgitta Carolina Söderberg, 17 år
Birger Malmsten	Thomas, författare
Eva Henning	Sofi, Thomas fru
Hasse Ekman	Martin Grandé, filmregissör
Stig Olin	Peter, far till Birgitta Carolinas barn
Irma Christenson	Linnéa, Birgitta Carolinas syster
Anders Henrikson	Paul, Martins förre matematiklärare
Marianne Löfgren	Signe Bohlin, pensionatsvärdinna
Birgit Lindkvist (som Bibi Lindkvist)	inneboende på pensionatet
Curt Masreliez	Alf, Peters kumpan
-	Ej krediterade:
Anita Blom	Anna, Signes kusindotter
Arne Ragneborn	Annas fästman, brevbärare
Kenne Fant (som Carl-Henrik Fant)	Arne, skådespelare
Inger Juel	Greta, skådespelerska
Torsten Lilliecrona	filmfotografen
Segol Mann	belysningsbasen
Börje Mellvig	poliskommissarien
Åke Engfeldt	ena kriminalpolisen
Gösta Ericsson	andra kriminalpolisen
Åke Fridell	Magnus, operasångare, inneboende på pensionatet
Lasse Sarri	Lasse, pojken i källaren
Britta Brunius	Lasses mamma
Gunilla Klosterborg	mörk dam
Ulf Palme	en man i Birgitta Carolinas dröm
Sven Björling	en filmarbetare i ateljén
Inga Lindeström	sminkösen i ateljén
Chris Poijes	scriptan i ateljén
Karl Öhman	filmarbetare i ateljén
Harry "Snilleblixten" Karlsson	filmarbetare i ateljén
John W. Björling	en man i Birgitta Carolinas dröm
Britta Holmberg	Birgitta Carolinas mammas röst i drömmen		(endast röst)
Umberto Goretti	skådespelare i stumfilmsfarsen
Alfredo Goretti	skådespelare i stumfilmsfarsen
Enrico Goretti	skådespelare i stumfilmsfarsen
-	Bortklippt i den slutliga filmen:
Rune Lindström	prästen (bortklippt)

Produktionsbolag	Terrafilms Produktions AB
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Terrafilm	1949
Distributör i Sverige (DVD)	Studio S Entertainment	2007
Laboratorium	AB Film-Labor

Filminspelning pågår. Regissören Martin Grundé blir i ateljén uppsökt av sin gamle matematiklärare Paul, som nyss kommit ut från sinnessjukhus. Han vill intressera Martin för en filmidé. Huvudtanken är att helvetet finns här på jorden. Djävulen regerar.

Martin berättar om Pauls idé för Thomas, som är författare, och dennes fru Sofi. Thomas säger att han har huvudpersonen till en film om helvetet på jorden. Han berättar om en intervju han gjort med en gatflicka, Birgitta Carolina Söderberg. Hon bor hos sin syster Linnéa, som arbetar på Systembolaget.

Detta var prologen, säger en berättare som sedan läser upp produktionsuppgifter.

Det har gått sex månader.

Birgitta Carolina föder ett barn. Hon vill behålla det men övertalas av "fästmannen" Peter, anställd på Posten, och Linnéa att lämna bort det. Linnéa tar barnet och går.

Thomas och Sofi är ensamma hemma. De är omgivna av ett batteri flaskor och glas. Han sätter sig vid skrivmaskinen, och hon frågar vad han skriver. Ett brev som förklarar varför du och jag tar livet av oss, svarar han. Efter en stunds fortsatt ordväxling slår hon ner honom med en flaska.

Polisen frågar efter Birgitta Carolina. Hon lyckas smita ner i källaren, där hon träffar en liten pojke, som gömmer sig för sina föräldrar. Han visar henne sin hemliga skatt, en kniv. När hans mamma ropar på honom, ger han sig av, och strax därpå hittar också polisen Birgitta Carolina.

När hon förs in på polisstationen, finns också Thomas där. Han vill erkänna att han har mördat sin fru.

Peter lyckas få Birgitta Carolina frisläppt. Hon har fast anställning på EPA, säger han.

Polisen följer Thomas hem, där han inte kan finna något lik men väl ett brev från Sofi. Hon har funnit för gott att de skiljs.

Vid en korvkiosk träffar Thomas Birgitta Carolina och Peter, vilken strax lämnar de andra två ensamma.

Thomas tar Birgitta Carolina med till ett pensionat, där han sedan gammalt känner värdinnan, Signe Bohlin. De får ett vindsrum.

Nästa dag blir Birgitta Carolina vittne till hur värdinnans dotter berättar för en ung man att hon är med barn. Mannen säger att han älskar henne.

Thomas letar i vindsgömmorna fram en åldrad filmprojektor, som han lekt med som barn. Han visar en film, en gammal fars och trickfilm, en pastisch på Méliès' naivt groteska filmstil. Birgitta Carolina skrattar upprymt.

Birgitta Carolina berättar om en dröm som började otäckt men slutade lyckligt. Av en sorgklädd flicka fick hon en vacker sten.

När Birgitta Carolina faller i sömn, fortsätter drömmen. Den blir allt mer fasansfull. Till sist lyfts en baby (en docka) ur ett litet badkar. Babyn blir till en gädda som får ryggraden knäckt.

Efter uppvaknande får Thomas henne att berätta om det som trycker henne -- barnet som togs ifrån henne.

Det är morgon. I tidningen läser Peter att ett babylik hittats.

Han söker upp Sofi, som han finner hos Martin, och berättar var Thomas finns. När hon kommer till pensionatet, är Thomas ensam. Han älskar Birgitta Carolina och vill hjälpa henne, säger han.

Birgitta Carolina har återvänt till Peter och Linnéa, och när Thomas kommer till lägenheten, ber hon honom gå. Hon tänker stanna där hon nu är.

Peter sammanför henne med en kund som hon öppet visar sin avsmak inför, varpå denne svarar med öppet våld. Han bränner henne med en glödande cigarett.

Hon går ner i källaren, där hon tar fram den gömda kniven. Inre röster säger henne att självmord inte är något att frukta.

Peter hittar henne ögonblicket innan hon faller ihop död.

Jag kommer hem nu, säger Thomas till Sofi, om du vill. Det vore bättre om jag kunde säga, att jag inte vill, svarar hon.

Martin har just avslutat en arbetsam natt i filmateljén, då Paul dyker upp och frågar hur det går med hans filmidé. Den håller inte, menar Martin. Filmen skulle sluta med en fråga. Och så finns det ingen att ställa frågan till.

-- Om man inte tror på Gud, säger Paul.

-- Och det gör man inte, säger Martin.

-- Ja, då finns det ju ingen utväg, säger Paul.

Ett gonggong-slag ljuder.

Censurnummer	75006
Datum	1949-03-18
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2160 meter
Längd efter klipp	2150 meter
Kommentar	Granskningskopians aktlängder före censurklipp: 525-480-485-290-380 = 2160 m - 79 minuter. Censurklipp i akt 5: förkortning av scener i samband med självmord (10 meter). Aktlängder efter censurklipp: 525-480-485-425-235 = 2150 m - 79 minuter. Aktlängder: 525, 480, 485, 290, 380.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2150 meter
Längd i minuter	81 min
Akter	5 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Arbetaren (Lasse Bergström): "Det förefaller -- försiktigt sagt -- som Ingmar Bergman med Fängelse skapat den mest egenartade svenska filmen sen Hets.

Irrationell, formsprängande, fylld av hetsig oppositionslusta mot liv och tvång, matad med poetiska övertoner och grällt patetiska mörkinslag, har den kanske inte blivit något fläckfritt konstverk, men fläckarna betyder -- här liksom i Hets -- mindre. Det viktiga är att Bergman, när han nu verkligen fått ge sig in på ett filmexperiment, lyckats så överväldigande bra och att Fängelse faktiskt kan komma att betyda en hel del för framtidens svenska film -- den har nämligen varit förhållandevis billig att göra. (-)

Händelseförloppet är oerhört vindellöpande och mer än kärnpunkten hinner man knappast få in i en analysram. I stället vill jag närmare gå in på formförnyelsen. Inledningen har kanske ett ganska krystat sätt att få in det som brukar kallas förtexter, men idén att parallellkoppla scener från filmstudion med själva händelseförloppet ger redan från början ett mellantonläge åt filmen. Utomordentligt fint väver också Bergman ihop de trådar som han lite planlöst nystat upp -- några småtåtar hänger väl fortfarande kvar sen allt ska vara slut, men det betyder faktiskt så lite i detta rika verk. Perfekt är filmen rent rytmiskt -- ett mindre antal scenskarvar än vanligt beror på att Bergman låtit fotografen Göran Strindberg göra långåkningar i rummet och därmed fördelaktigt dämpat ner den värsta hetsigheten. Som scenmakare med sinne för filmbildens liv framträder han här som mer än vanligt fantasifull: ett långt meningsfullt drömavsnitt är mycket suggestivt och inte alls så överlastat med reminiscenser från franskt avantgarde och realismen är aldrig så starkt framhävd, att mellanläget förstoras."

MT (Nils Beyer): "Ingmar Bergmans nya film, som han både skrivit och regisserat själv, kommer att ge upphov till filmestetiska essayer. Den är nämligen filmen, som är annorlunda. Och allt detta annorlunda förbryllar åskådaren så att det dröjer en god timme, innan han upptäcker, att manuset är ett pekoral. (-)

Men har manuskriptförfattaren kommit till korta i sitt försök att ge oss en livsbild ur nya och överraskande aspekter, så har inte regissören gjort det. De realistiska scenerna har en skärpa, som endast Ingmar Bergman kan åstadkomma i svensk film. Ingen kan handskas så djävulskt skickligt med sina skådespelare, låta dem säga repliker som aldrig sagts förut och sätta in dem i kusligt suggestiva eller överraskande komiska bilder. Hur lever inte deras ansikten framför kameran -- det lilla ångestjagade fnasket, som Doris Svedlund gör, och Eva Hennings märkvärdigt äkta och levande kvinnostudie, Stig Olins otäcka sutenörtyp, Birger Malmstens skäggige fyrtiotalist och Irma Christensons kalla och kloka barnamörderska."

StT (Robin Hood): "...Fängelse är ingen vanlig film. Det är första gången Ingmar Bergman träder fram helt som sin egen. Egen idé, eget manus, egen utformning utan hjälp av rutinerat filmfolk. Och Fängelse har blivit mera bergmansk än någon tidigare film. Här visar han sitt rätta ansikte. Det har utpräglat 20-talistiska drag, man blickar ut över 20- och 40-talet mot framtiden. En märklig film. Det nya sätt att känna och se, som bor i en ny filmgeneration, har ännu aldrig uttryckts med sådan konsekvens och styrka. Säkert till mycken förargelse för de konservativa, som vill att världen, även filmvärlden, skall stå stilla, och säkert till innerlig fröjd för dem, som vill att den skall röra sig. För första gången sedan 25 år går åter Sverige i spetsen för den universella filmutvecklingen. (-) Man må dra vilka konsekvenser man vill ur Bergmans förkunnelse. Ett är säkert: ingenting i det skenbart bisarra bildspråket, i de surrealistiska drömmarna, i symbolbilderna av den döda fisken, i kamerans beräknade rörlighet, är gjort för en ytlig effekts skull. Allt är känt inifrån. Därför fascinerar filmen. Som regissör kan Bergman ännu ej alltid fullkomligt förverkliga sina intentioner. Men den väg han stakat ut åt sig bör han få följa."

DN (C B-n): ". . . gång på gång svarar regi och fotograf för fullträffar: måltiden hos fru Göransson är sålunda en verklig praktstudie i kusligt småborgerliga måltidsvanor, och vindsinteriören med alla de uppstoppade fåglarna är en skickligt insatt effekt med atmosfär både av Hitchcock och av Östermalm. Det är regissör Ingmar Bergman när han är som allra bäst, denna lek av hopplöst övergivna unga människor bland barndomens leksaker med speldosor ur det förflutna och med en leksakskinematograf som spelar den tokigaste av amerikanska skräckfarser från den tid kinematografen ännu var oerhört ung. Andra gånger är man alls inte lika säker på filmens artistiska valör. Birgitta Carolina har en dröm byggd på ett skakande motiv: en ung flickas sömngångaraktiga vandring genom en skog av människor. Det är ett infall värdigt en diktare -- man har en känsla av att luffaren Bolle skulle ha kunnat förvandla detta infall till en storslagen, inspirerad skildring. Men i filmen Fängelse är denna dröm monotont utdragen, verkar tyskt filmexperiment från 20-talets slut. De invändningar man har att göra mot filmen gäller emellertid mera väsentliga ting än dylika artistiska anmärkningar i marginalen; de gäller reservationslösheten i dess hopplöshet, den tendentiösa ensidigheten, den krampaktiga ansträngningen att hindra ångesten att bli förorenad av sådana föraktliga ting som skämt, ironi, glimtar av hopp och förtröstan."

AT (A Gunnar Bergman): "Nej, nu ger jag upp hoppet om Ingmar Bergman! Håller han på och kokar samma gamla soppa på det här sättet kommer till slut ingen att tro att han en gång hade en spik i botten på grytan. Nu har han gjort en 'moralitet för filmen' kallad Fängelse men den innehåller inte en enda ingrediens som inte finns i de moraliteter han skrivit för teatern -- Rakel och biografvaktmästaren, Dagen slutar tidigt, Mig till skräck, Kamma noll. De pubertetsfunderingar om Djävulen och Gud och Livet som han där träget varierat för scenbruk har han nu lika envist -- eller ska vi säja besatt -- omplanterat för filmen. Och liksom han en tid förfört några teaterdirektörer så kommer han väl nu en tid framåt att förföra en rad filmdito. Dessa senare kommer ju alltid traskande patrullo. Men lika fullt kan den som följt hans bana från början och sett eller läst allt han skrivit inte undgå att gripas av en stor ödslighet: killen är onormalt enkelt konstruerad och han stannade i växten i det ögonblick han upptäckte att en man och en kvinna har vissa hyss för sig och att levernet inte är sött och rart och ombonat utan fullt av farligheter. (-)

Sen är det en annan sak att Ingmar Bergman är en gudabenådad regissör såväl på scen som film. Och följaktligen har han också denna gång gjort en film som är full av goda idéer och nyvinningar rent filmatiskt sett. Hade han bara haft en annan historia än sin egen att hänga upp regissörstalangen på skulle den fladdrat som en fana i nyskapandets friska framtidsbris! Som det nu blivit finns det ingen balans mellan manuskript och regi -- det förra är banalt den senare är nära nog genial."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Fängelse påbörjades 16.11.1948 och avslutades 4.3.1949.

Fängelse blev den första film som Ingmar Bergman regisserade på eget originalmanus. Denna möjlighet att arbeta helt efter eget huvud fick han av Terrafilms Lorens Marmstedt mot löfte att så långt möjligt pressa produktionskostnaderna. Filmen budgeterades till 185.000 kronor att jämföra med normalkostnaden för tiden, över 300.000 kronor.

Kostnaderna stannade dock vid närmare 240.000 kronor framför allt på grund av att vissa oförutsedda kompletteringar måste göras. I tidningsuttalanden förklarade sig Marmstedt nöjd ändå. Att göra en långfilm för under 240.000 kronor var redan det en stor prestation.

I en artikel i Stockholms-Tidningen (18.3.1949, dagen före premiären på Fängelse) skriver Ingmar Bergman själv om de ekonomiska förutsättningarna för produktionen:

"Gör en billig film, gör den billigaste film som någonsin gjorts i en svensk ateljé och du får stor frihet att gestalta efter eget samvete och gottfinnande.

Av detta skäl satte jag mig att skära i alla kostnader jäms efter hela kalkylen. Programmet kom att se ut så här: Minska antalet ateljédagar. Begränsa byggnationen. Inga statister. Ingen eller sparsam musik. Förbud på övertid. Begränsad filmåtgång. Exteriörfilmning utan ljud och ljus. Förlägga allt repetitionsarbete utom inspelningstiden. Börja tidigare på mornarna. Se till att inspelandet av överflödigt material förhindras. Minutiös trimning av manuskriptet. (-)

Begripligt är att man inte kan göra vilken film som helst hur billigt som helst. Men jag har i alla fall en känsla av att de yttre arrangemangen ofta är överskattade och att organisation och tekniskt genomförande av en inspelning k u n d e vara behändigare och mer praktiskt formulerad i svensk film.

Hitchcock har gjort en vägande insats då det gällt att revolutionera filmens teknik inåt mot ett ändamålsenligare och mer komprimerat förfarande. För min del tror jag att hans resultat på detta område så småningom ska gå upp för filmens teoretiker för att dessa må placera honom på rangplats bland föregångsmännen där han rätteligen hör hemma.

Sålunda har han nu senast förfärdigat en film kallad Rep (censurförbjuden i Sverige och utskälld i Amerika men den kan ju vara bra ändå), som i sig koncentrerar summan av ett långvarigt och tålmodigt tekniskt experimenterande. (Som av den intresserade kan följas från film till film.)

Förfarandet låter inte så märkvärdigt i och för sig: Han gör långa scener. Men: Han gör långa scener där längden inte märks.

Som var och en vet består en film av omkring tre- till femhundra småbitar, som limmas ihop till en lång remsa (det är filmen det). Nu gör Hitchcock inte trehundra bitar utan tio, elva, femton. Men dessa fordrar en helt ny och annorlunda planering av en inspelning, en synkronisering och ett samtänkande av regissör, fotograf, arkitekt och ljudingenjör som övergår allt förstånd. Vad som måste åstadkommas är nämligen en minutiös samordning mellan kamerans och skådespelarnas rörelser å ena sidan och dekorationens ändamålsenlighet å den andra.

På detta arrangemang tjänar regissören tid och åter tid (tid är pengar i ateljén), kontinuitet och koncentration. Han förlorar vissa möjligheter att klippa en longör, förminska en pausering eller fuska med rytmiken. Klippningen sker således redan i kameran och som man förstår är förfarandet icke att rekommendera för den regissör som vill göra det lätt för sig, de skådespelare som lider av dåligt minne eller den fotograf som har mindre goda nerver.

Sålunda har jag tillämpningsvis praktiserat denna hitchcockska teknik. Jag tror att resultatet har blivit gott. Det vill säga man märker ingenting."

I en intervju i Röster i Radio/TV (23/1962) i samband med första TV-visningen av Fängelse låter Matts Rying Bergman kommentera sin då 13-åriga artikel. Rying frågar och Bergman svarar:

-- Har du byggt vidare på denna Hitchcock-teknik? -- Det har jag delvis gjort, men min nuvarande teknik ser inte ut på samma sätt. Ur den hitchcockska metoden har mitt sceneri -- dvs skådespelarnas rörelser i rummet i kombination med kamerarörelsen -- utvecklats steg för steg.

Hitchcocks teknik var ursprungligen en fascinerande tanke, men den för onekligen med sig en del besynnerligheter, när man följer den in absurdum.

(PS Bergmans uppgift i artikeln i StT att Rope blivit censurförbjuden i Sverige är felaktig. Under titeln Repet hade den premiär i Stockholm den 9.5.1945. Censuren hade endast klippt 10 meter.)

Den scen i Fängelse, där Peter (Stig Olin) säger till polisen att Birgitta Carolina (Doris Svedlund) har fast anställning på EPA, väckte anstöt hos EPAs personal enligt bl a en artikel i Expressen (1.4.1949). EPA-direktören Josef Anér vid Turitz & Co begärde hos Terrafilm "att EPA skulle försvinna ur Fängelse." I annat fall skulle juridiska åtgärder vidtas. Enligt Dagens Nyheter följande dag fick representanter för EPAs ledning och personal se filmen vid en specialvisning, varvid det dock "beslöts att tills vidare låta saken bero".

Ytterligare tre dagar senare publicerades i Dagens Nyheter en annons med denna lydelse: PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ber jag härmed som svar på de protester, vilka från EPA riktats mot min film Fängelse, få framhålla att jag inte anser de kvinnliga expediterna på EPA vara gatflickor, lika litet som jag betraktar Postens tjänstemän som sutenörer, Systemets personal som barnamördare, 40-talistförfattare som alkoholister eller matematiklärare som sinnesrubbade. Samtliga personer och yrken i min film är givet tecknade utan avsiktlig motsvarighet i verkliga livet och enbart skapade ur min fantasi. Jag ser därför ingen anledning att fortsättningsvis visa Fängelse annat än i det oklippta skicket från premiären.

INGMAR BERGMAN

Tekniken med långa, obrutna scener, ofta innefattande långa kameraåkningar, vilken Lasse Bergström pekar på i sin recension, tillämpade Ingmar Bergman i kanske ännu mera påfallande grad i vissa scener i sin följande film, Törst (1949/20).

				1948-11-16	1949-03-04
AB Sandrew-Ateljéerna	Stockholm	Sverige
Gamla stan	Stockholm	Sverige

Sverigepremiär	1949-03-19	Astoria	Stockholm	Sverige	79 min
Urpremiär	1949-03-19	Astoria	Stockholm	Sverige	79 min
Annan visning	1960			Polen		(endast filmstudios)
TV-visning	1962-06-13			Sverige	76 min
	1970-11-13	TV1		Sverige	76 min
	2003-06-15	SVT2		Sverige	76 min
	2004-03-08	SVT1		Sverige	76 min
	2015-10-06	SVT1		Sverige
FIAF-visning	2018-01-30	Cinema Orion	Helsingfors	Finland
Annan visning	2018-02-01	Janus Films	New York	USA
FIAF-visning	2018-02-11	British Film Institute	London	Storbritannien
Cinemateksvisning	2018-02-14	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2018-02-14
FIAF-visning	2018-02-27	Jerusalem Cinematheque	Jerusalem	Israel
	2018-04-10	Filmoteca Española	Madrid	Spanien
TV-visning	2018-06-08	SVT2		Sverige
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-06-28	Metropolis	Hamburg	Tyskland
	2018-07-13	Babylon	Berlin	Tyskland
	2018-08-23	Taipei Golden Horse Film Festival	Taipei	Taiwan
VOD-release	2023-08-04	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play 30

Originaltitel	Drömmen
Kompositör	Erland von Koch	(1949)

Originaltitel	Blott en dag, ett ögonblick i sänder
Kompositör	Oscar Ahnfelt	(1872)
Textförfattare	Lina Sandell	(1865)

Originaltitel	Vandringen
Kompositör	Erland von Koch	(1949)

Originaltitel	Vart ska du gå?
Kompositör	Alice Tegnér
Sångare	Monica Uddén	(grammofonskiva Musica E 19015 - 1941)

Originaltitel	Majas visa
Kompositör	Alice Tegnér	(1895)
Textförfattare	Alice Tegnér	(1895)
Sångare	Monica Uddén	(grammofonskiva Musica E 19015 - 1941)

Persona (1966)		Fängelse (1949)
Minns ni? (1993)	Citat ingår från	Fängelse (1949)

Barnafödsel

Barnamord

Dröm/surrealistisk

Filmateljé

Filminspelningar

Filmregissörer

Författare

Korvstånd

Lärare

Pensionat

Pensionatsvärdinna

Polis

Polisstationer

Prostitution

Sadism

Självmord

Stockholm

Stockholm/Gamla Stan

Sutenör

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2143

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2143

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2143

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2150

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2150

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2143

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2143

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Nitrat
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Omfång	62 s. Produktionsuppgifter och innehållsbeskrivning (3 s.) ingår.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Prison.
Omfång	23 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The Prison.
Omfång	31 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	32 s. Produktionsuppgifter och innehållsbeskrivningg (2 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Prison.
Omfång	34 s.
Språk	Engelska

Typ	Synopsis
Omfång	2 s. Rollista och pressklipp (1 s.) ingår.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Omfång	25 s. Produktionsuppgifter och innehållsbeskrivning (2 s.) ingår.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Omfång	37 s. Produktionsuppgifter och innehållsbeskrivning (2 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Fängelse. Moralitet för filmen av Ingmar Bergman.
Omfång	126 s. + 4 s. ändrat slut inbundet i ett ex.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	2
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Norska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Tyska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Svartvit
Bärare	DCP
Längd i minuter	81 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	AUDIO

Typ	Digitalt ljud
Bärare	AUDIO

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264