Originaltitel | Fängelse : En moralitet för filmen |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1949-03-19 |
Doris Svedlund
Birgitta Carolina Söderberg, 17 år
Birger Malmsten
Thomas, författare
Eva Henning
Sofi, Thomas fru
Hasse Ekman
Martin Grandé, filmregissör
Stig Olin
Peter, far till Birgitta Carolinas barn
Irma Christenson
Linnéa, Birgitta Carolinas syster
Fyrtiotalsvånda och tjugotalsexpressionism i Bergmans första film efter eget manus, en helvetesskildring där Birger Malmsten planerar dubbelsjälvmord och en tonåring är gravid med...
Filminspelning pågår. Regissören Martin Grundé blir i ateljén uppsökt av sin gamle matematiklärare Paul, som nyss kommit ut från sinnessjukhus. Han vill intressera Martin för en...
Arbetaren (Lasse Bergström): "Det förefaller -- försiktigt sagt -- som Ingmar Bergman med Fängelse skapat den mest egenartade svenska filmen sen Hets. Irrationell, formsprängande,...
Fyrtiotalsvånda och tjugotalsexpressionism i Bergmans första film efter eget manus, en helvetesskildring där Birger Malmsten planerar dubbelsjälvmord och en tonåring är gravid med sin hallick.
– Efter livet kommer döden. Det är egentligen det enda man behöver veta. Den som är sentimental eller räddhågad kan ju alltid ta sin tillflykt hos kyrkan. Och den som är utråkad, trött eller likgiltig kan ju ta livet utav sig.
Hasse Ekman har frågat sin plötsligt uppdykande matematiklärare hur det ska gå för "vår generation – vi som saknar allt, till och med ett kaos". Ekman spelar en regissör, och hans gamla lärare vill att han ska göra en film där djävulen styr och jorden är helvetet. Han beskriver livet som "en vällustig båge mellan födelse och död", och så följer Ingmar Bergmans skildring av helvetet på jorden. Människor dricker och slåss och säljer sig, dränker nyfödda, bränner prostituerade med cigaretter och tar livet av sig. Praktcynikern Thomas vill begå dubbelsjälvmord med sin fru (Birger Malmsten och Eva Henning är perfekta fyrtiotalister, han i poetlugg och hon i polotröja). Thomas intervjuar en sjuttonårig prostituerad, och hennes öde tar över filmen.
Ur "Bergman om Bergman" av Stig Björkman, Torsten Manns och Jonas Sima:
"Nu ska vi ta och klara upp det här med djävulen en gång för alla. […] Helvetet är av människor skapat och det existerar på jorden! Vad jag trott på, och trodde på länge, var att det existerar en virulent ondska som inte på något sätt är beroende av miljö eller arvfaktorer. Vi kan kalla den arvssynden eller vad som helst – en aktiv ondska, som människan […] är alldeles ensam om. Människans struktur som människa är att hon alltid bär med sig förstörelsetendenser gentemot både sig själv och sin omvärld, medvetet och omedvetet. Som materialisation av denna virulenta, ständigt existerande och obegripliga, för oss ofattbara, oförklarliga ondska tillverkade jag en person som hade den medeltida moralitetens djävulsdrag. Det blev en hemlig lek hos mig att ha en djävulsfigur närvarande i olika sammanhang. Hans ondska var en fjäder i urverket. […]
Jonas Sima: ["Fängelse"] är på många sätt ett slags fyrtiotalistiskt kompendium. Här har man hela filmfyrtiotalet koncentrerat – till exempel nihilismen.
Bergman: Och romantik och koketteri…
Sima: Och så kommer "vanmaktens katharsis" som Karl Vennberg uttryckte det.
Bergman: Ja, just precis."
Bergman hade för första gången ett eget manus, och Lorens Marmstedt producerade på villkor att filmen kostade hälften så mycket som normalt. Bergman studerade Hitchcocks Repet.
"Han gör långa scener […] där längden inte märks. […] Klippningen sker således redan i kameran och som man förstår är förfarandet icke att rekommendera för den regissör som vill göra det lätt för sig, de skådespelare som lider av dåligt minne eller den fotograf som har mindre goda nerver. […]
[Ursprungstiteln] 'Sann berättelse' […] alluderade på en […] veckotidningsgenre som kallades 'sanna berättelser ur livet'. Jag ville ha den på det sättet: ohämmade svängar mellan okysk sentimentalitet och äkta känslor. […] Det var viktigt för mig att [Doris Svenlund] inte skulle se ut som den svenska filmhoran. 'Fängelse' är ju ett spel om en själ, och hon är själen."
I slutscenen kommer den gamla läraren ut ur mörkret i ateljén.
– Har Martin tänkt på min idé?
– Ja, den går inte att utföra.
– Inte?
– Nej, en sån film skulle ju sluta med en stor ångestfull fråga.
Såna filmer får man inte göra.
– En fråga?
– Ja, en fråga om den här planeten. Om Paul och Arne och mig, om Birgitta Carolina, och om de allra flesta människor.
– Och till vem skulle den frågan ställas?
– Det är det som är det makabra. Det finns ingen att fråga.
– Jo, om man tror på Gud. Men det gör man inte. Eller gör man?
– Nej, det är omöjligt.
– Det vore väl lite billigt, va?
– Ja, i så fall så finns det ju inte någon utväg.
Elektrikern: Vi släcker!
Dagens Nyheters Robin Hood (Bengt Idestam-Almqvist): "Det är första gången Ingmar Bergman träder fram helt som sin egen. […] Det nya sätt att känna och se, som bor i en ny filmgeneration, har ännu aldrig uttryckts med sådan konsekvens och styrka. […] För första gången sedan 25 år går åter Sverige i spetsen för den universella filmutvecklingen."
Nina Widerberg (2016)
Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Internationell titel |
|
Distributionstitel |
|
Censurtitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Scripta |
|
Inspicient |
|
B-foto |
|
Stillbildsfoto |
|
Elektriker |
|
Passare |
|
Musikarrangör |
|
Snickare |
|
Rekvisita |
|
Smink |
|
Övrig medarbetare |
|
Speaker |
|
Doris Svedlund | Birgitta Carolina Söderberg, 17 år | ||
Birger Malmsten | Thomas, författare | ||
Eva Henning | Sofi, Thomas fru | ||
Hasse Ekman | Martin Grandé, filmregissör | ||
Stig Olin | Peter, far till Birgitta Carolinas barn | ||
Irma Christenson | Linnéa, Birgitta Carolinas syster | ||
Anders Henrikson | Paul, Martins förre matematiklärare | ||
Marianne Löfgren | Signe Bohlin, pensionatsvärdinna | ||
Birgit Lindkvist (som Bibi Lindkvist) | inneboende på pensionatet | ||
Curt Masreliez | Alf, Peters kumpan | ||
- | Ej krediterade: | ||
Anita Blom | Anna, Signes kusindotter | ||
Arne Ragneborn | Annas fästman, brevbärare | ||
Kenne Fant (som Carl-Henrik Fant) | Arne, skådespelare | ||
Inger Juel | Greta, skådespelerska | ||
Torsten Lilliecrona | filmfotografen | ||
Segol Mann | belysningsbasen | ||
Börje Mellvig | poliskommissarien | ||
Åke Engfeldt | ena kriminalpolisen | ||
Gösta Ericsson | andra kriminalpolisen | ||
Åke Fridell | Magnus, operasångare, inneboende på pensionatet | ||
Lasse Sarri | Lasse, pojken i källaren | ||
Britta Brunius | Lasses mamma | ||
Gunilla Klosterborg | mörk dam | ||
Ulf Palme | en man i Birgitta Carolinas dröm | ||
Sven Björling | en filmarbetare i ateljén | ||
Inga Lindeström | sminkösen i ateljén | ||
Chris Poijes | scriptan i ateljén | ||
Karl Öhman | filmarbetare i ateljén | ||
Harry "Snilleblixten" Karlsson | filmarbetare i ateljén | ||
John W. Björling | en man i Birgitta Carolinas dröm | ||
Britta Holmberg | Birgitta Carolinas mammas röst i drömmen | (endast röst) | |
Umberto Goretti | skådespelare i stumfilmsfarsen | ||
Alfredo Goretti | skådespelare i stumfilmsfarsen | ||
Enrico Goretti | skådespelare i stumfilmsfarsen | ||
- | Bortklippt i den slutliga filmen: | ||
Rune Lindström | prästen (bortklippt) |
Produktionsbolag | Terrafilms Produktions AB | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Terrafilm | 1949 | |
Distributör i Sverige (DVD) | Studio S Entertainment | 2007 | |
Laboratorium | AB Film-Labor |
Filminspelning pågår. Regissören Martin Grundé blir i ateljén uppsökt av sin gamle matematiklärare Paul, som nyss kommit ut från sinnessjukhus. Han vill intressera Martin för en filmidé. Huvudtanken är att helvetet finns här på jorden. Djävulen regerar.
Martin berättar om Pauls idé för Thomas, som är författare, och dennes fru Sofi. Thomas säger att han har huvudpersonen till en film om helvetet på jorden. Han berättar om en intervju han gjort med en gatflicka, Birgitta Carolina Söderberg. Hon bor hos sin syster Linnéa, som arbetar på Systembolaget.
Detta var prologen, säger en berättare som sedan läser upp produktionsuppgifter.
Det har gått sex månader.
Birgitta Carolina föder ett barn. Hon vill behålla det men övertalas av "fästmannen" Peter, anställd på Posten, och Linnéa att lämna bort det. Linnéa tar barnet och går.
Thomas och Sofi är ensamma hemma. De är omgivna av ett batteri flaskor och glas. Han sätter sig vid skrivmaskinen, och hon frågar vad han skriver. Ett brev som förklarar varför du och jag tar livet av oss, svarar han. Efter en stunds fortsatt ordväxling slår hon ner honom med en flaska.
Polisen frågar efter Birgitta Carolina. Hon lyckas smita ner i källaren, där hon träffar en liten pojke, som gömmer sig för sina föräldrar. Han visar henne sin hemliga skatt, en kniv. När hans mamma ropar på honom, ger han sig av, och strax därpå hittar också polisen Birgitta Carolina.
När hon förs in på polisstationen, finns också Thomas där. Han vill erkänna att han har mördat sin fru.
Peter lyckas få Birgitta Carolina frisläppt. Hon har fast anställning på EPA, säger han.
Polisen följer Thomas hem, där han inte kan finna något lik men väl ett brev från Sofi. Hon har funnit för gott att de skiljs.
Vid en korvkiosk träffar Thomas Birgitta Carolina och Peter, vilken strax lämnar de andra två ensamma.
Thomas tar Birgitta Carolina med till ett pensionat, där han sedan gammalt känner värdinnan, Signe Bohlin. De får ett vindsrum.
Nästa dag blir Birgitta Carolina vittne till hur värdinnans dotter berättar för en ung man att hon är med barn. Mannen säger att han älskar henne.
Thomas letar i vindsgömmorna fram en åldrad filmprojektor, som han lekt med som barn. Han visar en film, en gammal fars och trickfilm, en pastisch på Méliès' naivt groteska filmstil. Birgitta Carolina skrattar upprymt.
Birgitta Carolina berättar om en dröm som började otäckt men slutade lyckligt. Av en sorgklädd flicka fick hon en vacker sten.
När Birgitta Carolina faller i sömn, fortsätter drömmen. Den blir allt mer fasansfull. Till sist lyfts en baby (en docka) ur ett litet badkar. Babyn blir till en gädda som får ryggraden knäckt.
Efter uppvaknande får Thomas henne att berätta om det som trycker henne -- barnet som togs ifrån henne.
Det är morgon. I tidningen läser Peter att ett babylik hittats.
Han söker upp Sofi, som han finner hos Martin, och berättar var Thomas finns. När hon kommer till pensionatet, är Thomas ensam. Han älskar Birgitta Carolina och vill hjälpa henne, säger han.
Birgitta Carolina har återvänt till Peter och Linnéa, och när Thomas kommer till lägenheten, ber hon honom gå. Hon tänker stanna där hon nu är.
Peter sammanför henne med en kund som hon öppet visar sin avsmak inför, varpå denne svarar med öppet våld. Han bränner henne med en glödande cigarett.
Hon går ner i källaren, där hon tar fram den gömda kniven. Inre röster säger henne att självmord inte är något att frukta.
Peter hittar henne ögonblicket innan hon faller ihop död.
Jag kommer hem nu, säger Thomas till Sofi, om du vill. Det vore bättre om jag kunde säga, att jag inte vill, svarar hon.
Martin har just avslutat en arbetsam natt i filmateljén, då Paul dyker upp och frågar hur det går med hans filmidé. Den håller inte, menar Martin. Filmen skulle sluta med en fråga. Och så finns det ingen att ställa frågan till.
-- Om man inte tror på Gud, säger Paul.
-- Och det gör man inte, säger Martin.
-- Ja, då finns det ju ingen utväg, säger Paul.
Ett gonggong-slag ljuder.
Censurnummer | 75006 |
---|---|
Datum | 1949-03-18 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2160 meter |
Längd efter klipp | 2150 meter |
Kommentar | Granskningskopians aktlängder före censurklipp: 525-480-485-290-380 = 2160 m - 79 minuter. Censurklipp i akt 5: förkortning av scener i samband med självmord (10 meter). Aktlängder efter censurklipp: 525-480-485-425-235 = 2150 m - 79 minuter. Aktlängder: 525, 480, 485, 290, 380. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | AGA-Baltic |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2150 meter |
Längd i minuter | 81 min |
Akter | 5 rullar |
Dialogspråk |
|
Arbetaren (Lasse Bergström): "Det förefaller -- försiktigt sagt -- som Ingmar Bergman med Fängelse skapat den mest egenartade svenska filmen sen Hets.
Irrationell, formsprängande, fylld av hetsig oppositionslusta mot liv och tvång, matad med poetiska övertoner och grällt patetiska mörkinslag, har den kanske inte blivit något fläckfritt konstverk, men fläckarna betyder -- här liksom i Hets -- mindre. Det viktiga är att Bergman, när han nu verkligen fått ge sig in på ett filmexperiment, lyckats så överväldigande bra och att Fängelse faktiskt kan komma att betyda en hel del för framtidens svenska film -- den har nämligen varit förhållandevis billig att göra. (-)
Händelseförloppet är oerhört vindellöpande och mer än kärnpunkten hinner man knappast få in i en analysram. I stället vill jag närmare gå in på formförnyelsen. Inledningen har kanske ett ganska krystat sätt att få in det som brukar kallas förtexter, men idén att parallellkoppla scener från filmstudion med själva händelseförloppet ger redan från början ett mellantonläge åt filmen. Utomordentligt fint väver också Bergman ihop de trådar som han lite planlöst nystat upp -- några småtåtar hänger väl fortfarande kvar sen allt ska vara slut, men det betyder faktiskt så lite i detta rika verk. Perfekt är filmen rent rytmiskt -- ett mindre antal scenskarvar än vanligt beror på att Bergman låtit fotografen Göran Strindberg göra långåkningar i rummet och därmed fördelaktigt dämpat ner den värsta hetsigheten. Som scenmakare med sinne för filmbildens liv framträder han här som mer än vanligt fantasifull: ett långt meningsfullt drömavsnitt är mycket suggestivt och inte alls så överlastat med reminiscenser från franskt avantgarde och realismen är aldrig så starkt framhävd, att mellanläget förstoras."
MT (Nils Beyer): "Ingmar Bergmans nya film, som han både skrivit och regisserat själv, kommer att ge upphov till filmestetiska essayer. Den är nämligen filmen, som är annorlunda. Och allt detta annorlunda förbryllar åskådaren så att det dröjer en god timme, innan han upptäcker, att manuset är ett pekoral. (-)
Men har manuskriptförfattaren kommit till korta i sitt försök att ge oss en livsbild ur nya och överraskande aspekter, så har inte regissören gjort det. De realistiska scenerna har en skärpa, som endast Ingmar Bergman kan åstadkomma i svensk film. Ingen kan handskas så djävulskt skickligt med sina skådespelare, låta dem säga repliker som aldrig sagts förut och sätta in dem i kusligt suggestiva eller överraskande komiska bilder. Hur lever inte deras ansikten framför kameran -- det lilla ångestjagade fnasket, som Doris Svedlund gör, och Eva Hennings märkvärdigt äkta och levande kvinnostudie, Stig Olins otäcka sutenörtyp, Birger Malmstens skäggige fyrtiotalist och Irma Christensons kalla och kloka barnamörderska."
StT (Robin Hood): "...Fängelse är ingen vanlig film. Det är första gången Ingmar Bergman träder fram helt som sin egen. Egen idé, eget manus, egen utformning utan hjälp av rutinerat filmfolk. Och Fängelse har blivit mera bergmansk än någon tidigare film. Här visar han sitt rätta ansikte. Det har utpräglat 20-talistiska drag, man blickar ut över 20- och 40-talet mot framtiden. En märklig film. Det nya sätt att känna och se, som bor i en ny filmgeneration, har ännu aldrig uttryckts med sådan konsekvens och styrka. Säkert till mycken förargelse för de konservativa, som vill att världen, även filmvärlden, skall stå stilla, och säkert till innerlig fröjd för dem, som vill att den skall röra sig. För första gången sedan 25 år går åter Sverige i spetsen för den universella filmutvecklingen. (-) Man må dra vilka konsekvenser man vill ur Bergmans förkunnelse. Ett är säkert: ingenting i det skenbart bisarra bildspråket, i de surrealistiska drömmarna, i symbolbilderna av den döda fisken, i kamerans beräknade rörlighet, är gjort för en ytlig effekts skull. Allt är känt inifrån. Därför fascinerar filmen. Som regissör kan Bergman ännu ej alltid fullkomligt förverkliga sina intentioner. Men den väg han stakat ut åt sig bör han få följa."
DN (C B-n): ". . . gång på gång svarar regi och fotograf för fullträffar: måltiden hos fru Göransson är sålunda en verklig praktstudie i kusligt småborgerliga måltidsvanor, och vindsinteriören med alla de uppstoppade fåglarna är en skickligt insatt effekt med atmosfär både av Hitchcock och av Östermalm. Det är regissör Ingmar Bergman när han är som allra bäst, denna lek av hopplöst övergivna unga människor bland barndomens leksaker med speldosor ur det förflutna och med en leksakskinematograf som spelar den tokigaste av amerikanska skräckfarser från den tid kinematografen ännu var oerhört ung. Andra gånger är man alls inte lika säker på filmens artistiska valör. Birgitta Carolina har en dröm byggd på ett skakande motiv: en ung flickas sömngångaraktiga vandring genom en skog av människor. Det är ett infall värdigt en diktare -- man har en känsla av att luffaren Bolle skulle ha kunnat förvandla detta infall till en storslagen, inspirerad skildring. Men i filmen Fängelse är denna dröm monotont utdragen, verkar tyskt filmexperiment från 20-talets slut. De invändningar man har att göra mot filmen gäller emellertid mera väsentliga ting än dylika artistiska anmärkningar i marginalen; de gäller reservationslösheten i dess hopplöshet, den tendentiösa ensidigheten, den krampaktiga ansträngningen att hindra ångesten att bli förorenad av sådana föraktliga ting som skämt, ironi, glimtar av hopp och förtröstan."
AT (A Gunnar Bergman): "Nej, nu ger jag upp hoppet om Ingmar Bergman! Håller han på och kokar samma gamla soppa på det här sättet kommer till slut ingen att tro att han en gång hade en spik i botten på grytan. Nu har han gjort en 'moralitet för filmen' kallad Fängelse men den innehåller inte en enda ingrediens som inte finns i de moraliteter han skrivit för teatern -- Rakel och biografvaktmästaren, Dagen slutar tidigt, Mig till skräck, Kamma noll. De pubertetsfunderingar om Djävulen och Gud och Livet som han där träget varierat för scenbruk har han nu lika envist -- eller ska vi säja besatt -- omplanterat för filmen. Och liksom han en tid förfört några teaterdirektörer så kommer han väl nu en tid framåt att förföra en rad filmdito. Dessa senare kommer ju alltid traskande patrullo. Men lika fullt kan den som följt hans bana från början och sett eller läst allt han skrivit inte undgå att gripas av en stor ödslighet: killen är onormalt enkelt konstruerad och han stannade i växten i det ögonblick han upptäckte att en man och en kvinna har vissa hyss för sig och att levernet inte är sött och rart och ombonat utan fullt av farligheter. (-)
Sen är det en annan sak att Ingmar Bergman är en gudabenådad regissör såväl på scen som film. Och följaktligen har han också denna gång gjort en film som är full av goda idéer och nyvinningar rent filmatiskt sett. Hade han bara haft en annan historia än sin egen att hänga upp regissörstalangen på skulle den fladdrat som en fana i nyskapandets friska framtidsbris! Som det nu blivit finns det ingen balans mellan manuskript och regi -- det förra är banalt den senare är nära nog genial."
Inspelningen av Fängelse påbörjades 16.11.1948 och avslutades 4.3.1949.
Fängelse blev den första film som Ingmar Bergman regisserade på eget originalmanus. Denna möjlighet att arbeta helt efter eget huvud fick han av Terrafilms Lorens Marmstedt mot löfte att så långt möjligt pressa produktionskostnaderna. Filmen budgeterades till 185.000 kronor att jämföra med normalkostnaden för tiden, över 300.000 kronor.
Kostnaderna stannade dock vid närmare 240.000 kronor framför allt på grund av att vissa oförutsedda kompletteringar måste göras. I tidningsuttalanden förklarade sig Marmstedt nöjd ändå. Att göra en långfilm för under 240.000 kronor var redan det en stor prestation.
I en artikel i Stockholms-Tidningen (18.3.1949, dagen före premiären på Fängelse) skriver Ingmar Bergman själv om de ekonomiska förutsättningarna för produktionen:
"Gör en billig film, gör den billigaste film som någonsin gjorts i en svensk ateljé och du får stor frihet att gestalta efter eget samvete och gottfinnande.
Av detta skäl satte jag mig att skära i alla kostnader jäms efter hela kalkylen. Programmet kom att se ut så här: Minska antalet ateljédagar. Begränsa byggnationen. Inga statister. Ingen eller sparsam musik. Förbud på övertid. Begränsad filmåtgång. Exteriörfilmning utan ljud och ljus. Förlägga allt repetitionsarbete utom inspelningstiden. Börja tidigare på mornarna. Se till att inspelandet av överflödigt material förhindras. Minutiös trimning av manuskriptet. (-)
Begripligt är att man inte kan göra vilken film som helst hur billigt som helst. Men jag har i alla fall en känsla av att de yttre arrangemangen ofta är överskattade och att organisation och tekniskt genomförande av en inspelning k u n d e vara behändigare och mer praktiskt formulerad i svensk film.
Hitchcock har gjort en vägande insats då det gällt att revolutionera filmens teknik inåt mot ett ändamålsenligare och mer komprimerat förfarande. För min del tror jag att hans resultat på detta område så småningom ska gå upp för filmens teoretiker för att dessa må placera honom på rangplats bland föregångsmännen där han rätteligen hör hemma.
Sålunda har han nu senast förfärdigat en film kallad Rep (censurförbjuden i Sverige och utskälld i Amerika men den kan ju vara bra ändå), som i sig koncentrerar summan av ett långvarigt och tålmodigt tekniskt experimenterande. (Som av den intresserade kan följas från film till film.)
Förfarandet låter inte så märkvärdigt i och för sig: Han gör långa scener. Men: Han gör långa scener där längden inte märks.
Som var och en vet består en film av omkring tre- till femhundra småbitar, som limmas ihop till en lång remsa (det är filmen det). Nu gör Hitchcock inte trehundra bitar utan tio, elva, femton. Men dessa fordrar en helt ny och annorlunda planering av en inspelning, en synkronisering och ett samtänkande av regissör, fotograf, arkitekt och ljudingenjör som övergår allt förstånd. Vad som måste åstadkommas är nämligen en minutiös samordning mellan kamerans och skådespelarnas rörelser å ena sidan och dekorationens ändamålsenlighet å den andra.
På detta arrangemang tjänar regissören tid och åter tid (tid är pengar i ateljén), kontinuitet och koncentration. Han förlorar vissa möjligheter att klippa en longör, förminska en pausering eller fuska med rytmiken. Klippningen sker således redan i kameran och som man förstår är förfarandet icke att rekommendera för den regissör som vill göra det lätt för sig, de skådespelare som lider av dåligt minne eller den fotograf som har mindre goda nerver.
Sålunda har jag tillämpningsvis praktiserat denna hitchcockska teknik. Jag tror att resultatet har blivit gott. Det vill säga man märker ingenting."
I en intervju i Röster i Radio/TV (23/1962) i samband med första TV-visningen av Fängelse låter Matts Rying Bergman kommentera sin då 13-åriga artikel. Rying frågar och Bergman svarar:
-- Har du byggt vidare på denna Hitchcock-teknik? -- Det har jag delvis gjort, men min nuvarande teknik ser inte ut på samma sätt. Ur den hitchcockska metoden har mitt sceneri -- dvs skådespelarnas rörelser i rummet i kombination med kamerarörelsen -- utvecklats steg för steg.
Hitchcocks teknik var ursprungligen en fascinerande tanke, men den för onekligen med sig en del besynnerligheter, när man följer den in absurdum.
(PS Bergmans uppgift i artikeln i StT att Rope blivit censurförbjuden i Sverige är felaktig. Under titeln Repet hade den premiär i Stockholm den 9.5.1945. Censuren hade endast klippt 10 meter.)
Den scen i Fängelse, där Peter (Stig Olin) säger till polisen att Birgitta Carolina (Doris Svedlund) har fast anställning på EPA, väckte anstöt hos EPAs personal enligt bl a en artikel i Expressen (1.4.1949). EPA-direktören Josef Anér vid Turitz & Co begärde hos Terrafilm "att EPA skulle försvinna ur Fängelse." I annat fall skulle juridiska åtgärder vidtas. Enligt Dagens Nyheter följande dag fick representanter för EPAs ledning och personal se filmen vid en specialvisning, varvid det dock "beslöts att tills vidare låta saken bero".
Ytterligare tre dagar senare publicerades i Dagens Nyheter en annons med denna lydelse: PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ber jag härmed som svar på de protester, vilka från EPA riktats mot min film Fängelse, få framhålla att jag inte anser de kvinnliga expediterna på EPA vara gatflickor, lika litet som jag betraktar Postens tjänstemän som sutenörer, Systemets personal som barnamördare, 40-talistförfattare som alkoholister eller matematiklärare som sinnesrubbade. Samtliga personer och yrken i min film är givet tecknade utan avsiktlig motsvarighet i verkliga livet och enbart skapade ur min fantasi. Jag ser därför ingen anledning att fortsättningsvis visa Fängelse annat än i det oklippta skicket från premiären.
INGMAR BERGMAN
Tekniken med långa, obrutna scener, ofta innefattande långa kameraåkningar, vilken Lasse Bergström pekar på i sin recension, tillämpade Ingmar Bergman i kanske ännu mera påfallande grad i vissa scener i sin följande film, Törst (1949/20).
1948-11-16 | 1949-03-04 | |||||
AB Sandrew-Ateljéerna | Stockholm | Sverige | ||||
Gamla stan | Stockholm | Sverige |
Sverigepremiär | 1949-03-19 | Astoria | Stockholm | Sverige | 79 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1949-03-19 | Astoria | Stockholm | Sverige | 79 min | |
Annan visning | 1960 | Polen | (endast filmstudios) | |||
TV-visning | 1962-06-13 | Sverige | 76 min | |||
1970-11-13 | TV1 | Sverige | 76 min | |||
2003-06-15 | SVT2 | Sverige | 76 min | |||
2004-03-08 | SVT1 | Sverige | 76 min | |||
2015-10-06 | SVT1 | Sverige | ||||
FIAF-visning | 2018-01-30 | Cinema Orion | Helsingfors | Finland | ||
Annan visning | 2018-02-01 | Janus Films | New York | USA | ||
FIAF-visning | 2018-02-11 | British Film Institute | London | Storbritannien | ||
Cinemateksvisning | 2018-02-14 | Filmhuset | Stockholm | Sverige | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2018-02-14 | |||||
FIAF-visning | 2018-02-27 | Jerusalem Cinematheque | Jerusalem | Israel | ||
2018-04-10 | Filmoteca Española | Madrid | Spanien | |||
TV-visning | 2018-06-08 | SVT2 | Sverige | |||
Utländsk biograf exkl FIAF | 2018-06-28 | Metropolis | Hamburg | Tyskland | ||
2018-07-13 | Babylon | Berlin | Tyskland | |||
2018-08-23 | Taipei Golden Horse Film Festival | Taipei | Taiwan | |||
VOD-release | 2023-08-04 | SVT Play | Sverige | Antal dagar på SVT Play 30 |
Originaltitel | Drömmen | |
---|---|---|
Kompositör | Erland von Koch | (1949) |
Originaltitel | Blott en dag, ett ögonblick i sänder | |
---|---|---|
Kompositör | Oscar Ahnfelt | (1872) |
Textförfattare | Lina Sandell | (1865) |
Originaltitel | Vandringen | |
---|---|---|
Kompositör | Erland von Koch | (1949) |
Originaltitel | Vart ska du gå? | |
---|---|---|
Kompositör | Alice Tegnér | |
Sångare | Monica Uddén | (grammofonskiva Musica E 19015 - 1941) |
Originaltitel | Majas visa | |
---|---|---|
Kompositör | Alice Tegnér | (1895) |
Textförfattare | Alice Tegnér | (1895) |
Sångare | Monica Uddén | (grammofonskiva Musica E 19015 - 1941) |
Barnafödsel |
Barnamord |
Dröm/surrealistisk |
Filmateljé |
Filminspelningar |
Filmregissörer |
Författare |
Korvstånd |
Lärare |
Pensionat |
Pensionatsvärdinna |
Polis |
Polisstationer |
Prostitution |
Sadism |
Självmord |
Stockholm |
Stockholm/Gamla Stan |
Sutenör |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2143 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2143 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2143 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2150 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2150 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2143 |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2143 |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Materialbas | Nitrat |
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Större än 80 x 110 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Dialoglista |
---|---|
Omfång | 62 s. Produktionsuppgifter och innehållsbeskrivning (3 s.) ingår. |
Språk | Tyska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Prison. |
Omfång | 23 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | The Prison. |
Omfång | 31 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Omfång | 32 s. Produktionsuppgifter och innehållsbeskrivningg (2 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Prison. |
Omfång | 34 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Omfång | 2 s. Rollista och pressklipp (1 s.) ingår. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Omfång | 25 s. Produktionsuppgifter och innehållsbeskrivning (2 s.) ingår. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Omfång | 37 s. Produktionsuppgifter och innehållsbeskrivning (2 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Fängelse. Moralitet för filmen av Ingmar Bergman. |
Omfång | 126 s. + 4 s. ändrat slut inbundet i ett ex. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Språk | Engelska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Bakombild papper | 2 |
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Norska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Tyska |
Ljudtyp | Ljud |
---|---|
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | DCP |
Längd i minuter | 81 min |
Dialogspråk |
|
Typ | Digitalt ljud |
---|---|
Bärare | AUDIO |
Typ | Digitalt ljud |
---|---|
Bärare | AUDIO |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | DCP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | ProRes |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | H264 |