Originaltitel | Flickan från tredje raden : Historien om en ring |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1949-08-29 |
Hilda Borgström
fröken Vilma Andersson, f.d. operadansös
Gunnar Olsson
Lilja, juvelerare
Sigge Fürst
Gusten Örjevall, livförsäkringsagent
Siv Thulin
Sonja Örjevall, Gustens första fru
Ingrid Backlin
syster Maj, sjuksköterska
Gunnar Björnstrand
Edvin Burelius, läkare
En oäkta men väl imiterad ring byter ägare i rask takt och utlöser en rad dråpliga händelser bland Stockholms bättre och sämre bemedlade. Hasse Ekmans sagoskimrande vardagsdrama...
Skådespelaren, teaterdirektören och författaren Sture Anker har gjort tredubbelt fiasko. På sin teater har han just spelat i en egenhändigt författad pjäs om livets meningslöshet....
AT (A G B): "Hasse Ekman har tydligen inte fått någon ro inför ännu yngre kollegers framgångar i den gymnasist-demoniska genren. Han vill vara med och leka även på denna gård. Och så...
En oäkta men väl imiterad ring byter ägare i rask takt och utlöser en rad dråpliga händelser bland Stockholms bättre och sämre bemedlade. Hasse Ekmans sagoskimrande vardagsdrama Flickan från tredje raden räknas till en av regissörens främsta.
När Hasse Ekmans rollfigur, teaterregissören och skådespelaren Sture Anker gör slät figur med sin dystra teaterpjäs hörs en uttråkad man i premiärpubliken konstatera: ”Han borde hålla sig till komedi, det är vad jag alltid har sagt”. Repliken får gälla som bevis för regissören Ekmans vilja att kommunicera med sina kritiker. Ändå är komedin och lättheten högst närvarande också i Flickan från tredje raden (1949), om än mot en mörkare botten än tidigare.
I väntan på morgondagens förväntat nedgörande recensioner väljer den modstulne Anker att tillbringa natten på teatern, oavsiktligt i sällskap med Flickan från tredje raden (Eva Henning), som från ingenstans anmäler sig med visdom och en något gladare syn på tillvaron. På hjärtat har hon nämligen en rad noveller som länkas samman genom en vacker men oäkta ring, först som sist i ägo av Hilda Borgströms gumma, en före detta operadansös som numera hjälper två misslyckade dansare (Sven Lindberg och Maj-Britt Nilsson), att passa deras lilla dotter. När paret av ekonomiska skäl överväger att adoptera bort barnet, väljer gumman att sälja sin enda dyrbarhet till en juvelerare. I solidaritet med kundens knipande omständigheter erbjuder denne det tiodubbla priset, 500 kronor, för att strax därpå sälja den vidare för 50 till en man ivrig att liva upp ett trolöst äktenskap. Men det är ingen historia, det är en saga, hävdar regissören Anker till Flickan från tredje raden. Han menar att detta fåtal änglalika varelser till syvende och sist agerar efter egoistiska skäl och personlig tillfredställelse – en kommentar som ekar in i vår samtid av tilltagande ojämlikhet och kompenserande allmosor. Flickan kontrar fördragsamt med: ”Men du måste väl ändå medge att deras egoism har en mycket sympatisk uttrycksform”.
Denna pragmatism är något av sinnebilden för filmen. Om än i hög grad menad som optimistisk – i stark kontrast till och som svar på Ingmar Bergmans ångestridna Fängelse, i vilken Ekman ett par månader tidigare också spelat regissör – så härjar cynismen här hos både glad och dyster. För även om ringen blir föremål för en del lyckliga turer i rundgång, ett visst mänskligt skimmer, så är det ofta känslokyla som ligger bakom även de ädlare handlingarna.
Den allmänna åklagaren (regissören) och försvarsadvokaten (flickan) – det är rollerna som de två i filmens dualistiska ramberättelse inkarnerar, samtidigt som de båda visar sig ha del i ringens historia handgripligen. Över ett bredare samhällsspektra blir ringen bland annat föremål för otrohet, ond bråd död, beräknande gåvor, en badtur med regissören och en förskingrare förenade i deras suicidala längtan, där båda upplivas av en spelvinst i elfte timme.
Ska man leva vidare på en vacker lögn eller en ful sanning? Hasse Ekmans film ställer kanske inte de stora frågorna, är ingen undersökning av det mänskliga tillståndet på djupet, men en underhållande bagatell om det mest basala och banala i en småborgerlig tillvaro; pengar och lycka i en stad driven av äregirighet och avundsjuka, med konstnärerna välbekant utmålade som patrask och pöbel, mer eller mindre självömkande.
Trots dåliga recensioner ler teaterns masker sina stora leenden när dagen åter gryr. Filmen däremot – Hasse Ekmans – fick övervägande mycket goda recensioner, återigen för regissörens förmåga att med lätt hand fläta intriger på behörigt från den tungfotade fyrtiotalismen, och inte minst tack vare en ensemble som vet att leverera sina repliker (i tid): nämnda Borgström med hela sitt uttryck, Stig Olin som förgänglig älskare, Gunnar Björnstrand som pragmatiskt ärkesvin, Barbro Hiort af Ornäs som parant maka.
Jon Asp (2015)
Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Internationell titel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Regiassistent | |
Scripta | |
Inspicient | |
Musikarrangör |
|
Förtexter |
- | Ringens ägare: | ||
Hilda Borgström | fröken Vilma Andersson, f.d. operadansös | ||
Gunnar Olsson | Lilja, juvelerare | ||
Sigge Fürst | Gusten Örjevall, livförsäkringsagent | ||
Siv Thulin | Sonja Örjevall, Gustens första fru | ||
Ingrid Backlin | syster Maj, sjuksköterska | ||
Gunnar Björnstrand | Edvin Burelius, läkare | ||
Hasse Ekman | Sture Anker, skådespelare, författare, teaterdirektör | ||
Mimi Nelson | Topsy, nummerflicka på varietén, senare direktör Hallers fru | ||
Ragnar Arvedson | Ekberg, restaurangchef | ||
Barbro Hiort af Ornäs | Dagmar Antonsson | ||
Erik "Bullen" Berglund | generalkonsul Claes C:son Burén | ||
Eva Henning | flickan från tredje raden, konstnärsmodell, sjuksköterska, servitris | ||
- | Övriga inblandade: | ||
Hilding Gavle | Fredrik Antonsson, Dagmars make, föreståndare för juvelerarbutik, senare ekonomisk ledare för teaten | ||
Maj-Britt Nilsson | Birgit Holmberg, dansartist | ||
Sven Lindberg | Göte Holmberg, Birgits man, dansartist | ||
Fransisca Lindberg | Charlotta, Birgits och Götes femåriga dotter | ||
Märta Dorff | Connie C:son Burén, generalkonsulinna | ||
Wiktor "Kulörten" Andersson | Lager, teatervaktmästaren | ||
Stig Olin | Kalle Nilsson, konstnär, Sonjas älskare | ||
Aurore Palmgren | fru Blomqvist, Majs mor | ||
Gösta Cederlund | direktör Hjalmar Haller | ||
Rudolf Wendbladh | Otto, bankdirektör | ||
Ingrid Envall | gäst vid generalkonsulns bord på restaurangen | ||
Gunnar Nielsen | Holger, hennes man | ||
- | Ej krediterade: | ||
Anna-Lisa Fröberg | bankdirektörens fru | ||
Marianne Nielsen | sjuksköterska | ||
Sven Arefeldt | sjungande pianist | ||
Maud Söderlund | servitris | ||
Felix Alvo | restaurangvaktmästare | ||
Liselotte Spitz | dam hemma hos generalkonsuln | ||
Eva Wikman | Gusten Örjevalls andra fru (på teatern) | ||
Liselotte Holmberg | Charlotta som femtonåring (på teatern) | ||
Agda Helin | dam hemma hos generalkonsuln | ||
Allan Adelby (som Otto Adelby) | restauranggäst | ||
Södra Teaterns balett | varietéflickor |
Produktionsbolag | Terrafilms Produktions AB | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Terrafilm | 1949 | |
Laboratorium | AB Film-Labor |
Skådespelaren, teaterdirektören och författaren Sture Anker har gjort tredubbelt fiasko. På sin teater har han just spelat i en egenhändigt författad pjäs om livets meningslöshet. Publiken har gäspat. Nu väntar han på recensionerna.
Sture är ensam på teatern, tror han, när en flicka ger sig till känna ur mörkret. Hon kommer från tredje raden, säger hon. Hon börjar berätta en historia om en ring, en som lär att livet alls inte är meningslöst:
Vilma Andersson, en gång dansös på Operan, har ett ungt artistpar inneboende. De unga är i ekonomiskt trångmål. De har t o m talat om att adoptera bort sin lilla dotter.
Vilma hjälper paret med 500 kronor. Pengarna får hon fram genom att sälja det käraste hon äger, en ring som hon i sin ungdom fick av en ung man av fin familj. Juvelerare Lilja ger henne den summa hon begär, sedan hon berättat varför hon säljer ringen, trots att han genast ser att den inte är äkta.
Försäkringsagent Gusten Öjevall bevittnar försäljningen och köper ringen av Lilja för 50 kronor. Han ger den till sin fru Sonja.
Sonja älskar en vän till familjen, konstnären Kalle. Han har fått ett stipendium och ska resa till Italien. Sonja bestämmer sig för att följa med. Hon skriver ett avskedsbrev till Gusten.
Kalle säger att han inte kan bekosta Sonjas resa. Då kommer hon att tänka på ringen. Hon rusar i väg för att sälja den. På vägen blir hon överkörd av en spårvagn.
På sjukhuset går Gusten i orolig väntan, när syster Maj kommer med budet om Sonjas död. För Maj läser Gusten upp ett brev som Sonja lämnat efter sig, ett brev översvämmande av kärleksbetygelser. Kalle har hunnit byta ut Sonjas avskedsbrev mot ett av hennes kärleksbrev till honom, innan Gusten fått tag på det.
Gusten ger syster Maj Sonjas ring som ett minne. Den är inte äkta, berättar han.
Maj lever tillsammans med Edvin Burelius. De är inte gifta. När han får syn på Majs nya ring, blir han upprörd. Hon har förstås fått den av den där äckliga typen på fyran, säger han. I morgon tar vi ut lysning, bestämmer han sedan.
Maj ger ringen till "den äckliga typen på fyran". Det är Sture Anker.
Sture är förälskad i varietéflickan Topsy. Hon får ringen men överger snart Sture. När de senare möts på en restaurang, är hon rikt gift. Hon ger honom ringen tillbaka. Den var inte ens äkta, säger hon.
Sture försöker dränka sin sorg i baren. När han ska betala, räcker pengarna knappt. Han lämnar ringen som dricks.
Restaurangchefen kommer med ringen till en av sina gäster och ber om sakkunnig värdering. Ett par kronor är den värd, upplyser gästen, Fredrik Antonsson, föreståndare för en av juvelerare Liljas butiker. Han är på restaurangen med sin fru, Dagmar.
Fredrik kallas till telefonen. Han kommer tillbaka till Dagmar och avslöjar att han förskingrat 100.000 kronor. Lilja har upptäckt saken och nu måste han gå hem till honom. Dagmar tröstar Fredrik.
Dagmar dras in i ett sällskap, som ska hem till generalkonsul C:son Burén för att spela roulett. Innan hon går, köper hon ringen av restaurangchefen för två kronor.
Fredrik får av Lilja veta att han måste betala tillbaka de förskingrade pengarna senast klockan tolv nästa dag. Annars blir det polisanmälan.
Hemma hos generalkonsuln lämnar Dagmar ringen till spelbanken och får 1.000 kronor att spela för. 900 försvinner snabbt. De sista 100 satsar hon på nummer sju. Sedan kallas hon till telefon. Det är Fredrik som har ringt upp.
Under samtalet kommer nummer sju upp tre gånger i rad. Dagmars 100 kronor förvandlas till mer än fyra och en halv miljon.
När Dagmar kommer hem med pengarna, sitter Fredrik och groggar med Sture Anker. De har mötts, när de båda förgäves försökte dränka sig.
Flickan från tredje raden har arbetat i hushållet hos generalkonsuln. Nu säger hon upp sig och ger sig av. När hon hunnit utanför huset, kommer ringen farande ut genom ett fönster och landar vid hennes fötter. Hon tar upp den.
Flickan från tredje raden avslutar sin berättelse. Hon ger Sture ringen och är strax försvunnen.
Det är tidig morgon. Vilma Andersson kommer till teatern som hon sålde för tio år sedan. Han ger ringen till henne.
Hon berättar att den då unge man, som en gång gav den till henne, ska komma på besök. Hon har legat sömnlös, eftersom hon inte längre hade ringen.
En sådan slump att herr Anker skulle vara på teatern på morgonen, säger hon.
Jag är inte säker på att det är en slump, säger han.
Censurnummer | 75629 |
---|---|
Datum | 1949-08-24 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2345 meter |
Kommentar | Aktlängder: 565-520-530-510-220 = 2345 m - 86 minuter. Aktlängder: 565, 520, 530, 510, 220. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2345 meter |
Längd i minuter | 86 min |
Akter | 5 rullar |
Dialogspråk |
|
AT (A G B): "Hasse Ekman har tydligen inte fått någon ro inför ännu yngre kollegers framgångar i den gymnasist-demoniska genren. Han vill vara med och leka även på denna gård. Och så har han konstruerat en film som medvetet eller omedvetet måttar åt Sartre men träffar Ingmar Bergman. Men Hasse Ekman är inte besatt av någonting -- allra minst av några åsikter om Gud och Djävulen och Livet och Ödet och Slumpen och Valet och Människans Fria Vilja. Och därför har hans fabel kring dessa ting -- till vilken han knyckt varenda idé ur den sam- och forntida dramatiska och odramatiska litteraturen och inte ens föraktat det urgamla tricket med Deus ex machina -- blivit en ljus och vänlig, mycket charmfull och mycket rolig historia, trovärdig och otrolig på en gång, bitvis dystert hårdkokt och bitvis naivt troskyldig som en barnsaga.
Men just den där blandningen av och leken med olika stilinslag och litterära synsätt är mycket roande därför att det är så opretentiöst gjort. Jag skulle tro att detta är den tekniskt skickligaste filmprodukt Hasse Ekman åstadkommit."
DN (C B-n): "Det är nästan som om Hasse Ekman med denna film vågade gå i närkamp med Ingmar Bergman. Man kan göra det tankeexperimentet vad Ingmar Bergman skulle gjort av samma uppslag -- historien om en ring och dess öden på fingret hos en rad kvinnor -- vilka bittra äventyr dess bärerskor skulle råkat ur för, hur besk deras livsbrygd skulle ha smakat.
Men hos Hasse Ekman för ringen bara tur med sig; det går den väl som får ringen på sitt finger. Människor blir snälla som i sagorna. Dom får tur. Dom börjar le igen. Hasse Ekmans ring är en Aladdinsring. (-)
Det finns naturligtvis en risk för att så mycken vänlighet ska göra filmen alltför sötaktig. Men Hasse Ekman är alldeles för mycket artist för att falla för de riskerna. Han leker bort svårigheterna, han är kapriciös, han finner på små knep för att trolla bort sin egen hjärtnupenhet."
BLM (Georg Svensson): "Idén med att hålla ihop en serie filmnoveller kring ett föremål är långt ifrån ny på film och närmast går tankarna till Manhattan där en frack fick utgöra handlingens flygande matta. Hasse Ekman har tidigare, och med bättre resultat, gjort samma nummer kring ett hus på Östermalm. Det öververkliga inslaget i Flickan från tredje raden verkar också bekant och man identifierar utan svårighet den mystiska damen med den halvblinde tiggaren i Carnés Nattens portar. I den filmen förekom också ett surrealistiskt utnyttjat skrotupplag, det går hos Ekman igen i en bråte scenisk rekvisita som drar förbi kameran i en spöklik kavalkad utan annan uppgift än att skapa litet uhyggestämning. Man kan även anteckna lätta reminiscenser från Ingmar Bergmans Fängelse, där Ekman gjorde en av rollerna.
Filmens karaktär av saga befriar Ekman från alla krav på de olika episodernas sannolikhet. Han fabulerar friskt och med markant dragning till det groteska och slapstickbetonade. (-) Faran för Ekman är att han när han tror att han har skrattarna på sin sida blir så rolig att han går upp i falsetten och spräcker rösten. Han har mera takt när han spelar på de sentimentala strängarna. Hilda Borgströms underbart fårade ansikte kan han studera med varsamhet och rentav vördnad och i historien om artistparet som tror att de måste lämna bort sin lilla flicka, bryter han verkningsfullt det tårdrypande med det lustiga och näpna.
Jag skulle tro att Ekman själv inte riktigt var beredd på den framgång han fått genom Flickan från tredje raden. Den är lättvindigt och osjälvständigt hopkommen och de jämförelser till vilka den inbjuder utfaller inte till dess fördel. Detta kan kanske låta som onödigt hård kritik: varför slå ner på det talangfulla och låta så mycket talanglöst löpa? Jo, därför att Hasse Ekman är en av de få verkliga tillgångarna för svensk film som bara har det felet att han gärna gör det litet för lätt för sig. Det är naturligtvis på ett sätt idealiskt att vara egen skådespelare, regissör, manusförfattare och producent men risken är att man då också blir överseende mot sig själv i kvadrat."
Avsnitt ur Flickan från tredje raden ingår i kavalkadfilmen Dårskapens hus (redigering Hasse Ekman, 1951/20), som innehåller avsnitt ur 17 Hasse Ekman-filmer från 40-talet och som hade premiär 22.9.1951.
I samtida recensioner och artiklar omtalas Flickan från tredje raden ofta som en anti-Ingmar Bergman-film. Ekman kommenterar förhållandet i en intervju av Lars Malgefors i samband med en TV-visning av filmen (Röster i Radio-TV nr 35/1961):
"I dag har jag inget som helst behov av att göra någon anti-Bergman-film. (-)
Men min lilla komedi Flickan från tredje raden av år 1949 var på sätt och vis anti-Bergman. Inte så att jag tvivlade på hans engagemang och övertygelse. Men han framstod som 40-talisternas språkrör i svensk film. Min film ville vara en reaktion mot moderiktningen att tala om alltings meningslöshet. Jag ville satsa på optimism."
Inspelningen av filmen började i mitten av april 1949 och varade till slutet av maj.
(mitten av april till slutet av maj 1949) | 1949-04 | 1949-05 | ||||
Lijeholmsbadet | Stockholm | Sverige | ||||
Stockholm | Sverige | |||||
Sandrewateljéerna | Stockholm | Sverige |
Sverigepremiär | 1949-08-29 | Astoria | Stockholm | Sverige | 86 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1949-08-29 | Astoria | Stockholm | Sverige | 86 min | |
TV-visning | 1961-11-09 | Sverige | 82 min | |||
1989-06-20 | TV3 | Sverige | 82 min | |||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 1994-03-29 | |||||
TV-visning | 1996-12-28 | SVT2 | Sverige | 82 min | ||
2000-01-06 | SVT1 | Sverige | 82 min | |||
2003-07-15 | SVT1 | Sverige | 82 min | |||
2004-03-29 | SVT1 | Sverige | 82 min | |||
Dvd-release | 2008-08-20 | Sverige | 82 min | |||
TV-visning | 2012-02-28 | SVT1 | Sverige | |||
Cinemateksvisning | 2015-02-27 | Filmhuset | Stockholm | Sverige | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2015-02-27 | |||||
TV-visning | 2015-04-06 | SVT1 | Sverige | |||
2018-05-29 | SVT1 | Sverige | ||||
2020-11-23 | SVT1 | Sverige | ||||
2022-12-20 | SVT1 | Sverige | 86 min |
Originaltitel | Denna ringen den skall vandra | |
---|---|---|
Sångare | barnkör |
Originaltitel | Baby | |
---|---|---|
Kompositör | Sven Arefeldt | (1949) |
Textförfattare | Roland Eiworth | (1949) |
Sångare | Sven Arefeldt | (ej i bild) |
Sven Arefeldt | (repris - i bild) |
Originaltitel | Improvisation (Carlberg) | |
---|---|---|
Kompositör | Sten Carlberg | (1949) |
Instrumentalist | Sten Carlberg | (gitarr - ej i bild) |
Originaltitel | Sommarafton | |
---|---|---|
Kompositör | Sune Waldimir |
Originaltitel | Sjungom studentens lyckliga dag | |
---|---|---|
Kompositör | G***** | (1851) |
Textförfattare | Herman Sätherberg | |
Sångare | kör |
Originaltitel | There's a Tick in My Heart | |
---|---|---|
Kompositör | Sven Arefeldt | (1949) |
Textförfattare | Roland Eiworth | (1949) |
Sångare | Sven Arefeldt | (ej i bild) |
Dårskapens hus (1951) | Citat ingår från | Flickan från tredje raden (1949) |
Minns ni? (1993) | Citat ingår från | Flickan från tredje raden (1949) |
Författare |
Förskingring |
Försäkringsagent |
Generalkonsul |
Juvelerare |
Konstnär |
Läkare |
Restauranger |
Ring |
Sjuksköterska |
Självmordsförsök |
Skådespelare |
Spel/roulett |
Spårvagnsolycka |
Stipendier |
Stockholm |
Städerskor |
Teaterdirektör |
Teatrar |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2363 |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2363 |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Materialbas | Nitrat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Materialbas | Nitrat |
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Flickan från 3:dje raden. En berättelse för filmen av Hasse Ekman. |
Omfång | 124 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Flickan från tredje raden. |
Omfång | 34 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Flickan från 3:dje raden. En berättelse för filmen av Hasse Ekman. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Språk | Engelska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |
Ljudtyp | Ljud |
---|---|
Färgtyp | Svartvit |
Dialogspråk |
|
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | ProRes |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt ljud |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | DCP |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | H264 |