Tillsammans (2000)

Media (2 st)

Anna diskar utan trosor, Tet har tjejskor och Signe flyttar när Göran köper tv och ger barnen korv. Michael Nyqvist är makalös som den supande Rolf, vars familj flyr till 70-talskollektivet Tillsammans.

– Jag vet inte vad ni andra säger, men jag kan iallafall inte föra ett normalt samtal om jag ska vara tvungen att titta på dig när du står där och visar upp hela apparaten.

– APPARATEN? (Anna står utan trosor i köket där Lasse försöker prata om diskschemat.)

– Varför har du tjejskor? (Tet, döpt efter en nordvietnamesisk offensiv, har kinesiska tygskor med slejf.) – Det är inte alls tjejskor. – Det är det visst det. – Nej det är det visst inte. – Det är det visst det. – Jag vet väl bäst själv, det är vanliga gymnastikskor. – Det är tjejgymnastikskor. – Det är vanliga gymnastikskor. Ser du inte det? Ser du dåligt eller? – Nej det är tjejskor. – Jävla fascist!

– Alltså ta inte det här personligt, men du är DUM I HUVUDET! (Erik försöker göra högvakten politisk medveten.)

– Säg att du gillar Pinochet! – Jag säger det aldrig! (Tet ger den torterade Stefan en elstöt med hopprepet.) Aaaahhh! Nu vill jag byta, nu vill jag vara Pinochet. – OK.

Det är 1975, och Lasse, Anna, Tet, Stefan, Erik, Göran, Lena, Elisabeth, Eva, Klas, Signe, Sigvard och Måne bor i kollektivet Tillsammans. 1975 var Lukas Moodysson sex år. Han har aldrig bott i kollektiv, men det har filmens scenograf Carl Johan De Geer, som gjort en fotobok om vad han och hans vänner gjorde då. I en intervju i The Guardian berättar regissören att han piggade upp sig med De Geers Med kameran som tröst när han gjorde Fucking Åmål. Tillsammans kom inte till för att han ville göra en film om 1970-talet – han ville se vad som hände när man hade ett koncentrat av mänskliga relationer i ett och samma hus.

Den ömsint leende Gustaf Hammarsten kokar gröt och berättar för barnen om hur de små torra ensamma grynen blir varma, mjuka och sammanklibbade, som människor när de är tillsammans. Men kollektivet är inte så värst sammanklibbat längre. Folk diskar inte när det är deras tur och någon har gjort av med 3.50 utan att skriva upp vad den köpt. När Tet och Stefan till sist får gå till korvkiosken beställer de åtta grillade med bröd. Göran kommer hem med en begagnad svartvit tv och Månes föräldrar blir så upprörda över den och korvarna och böckerna om den materialistiska Pippi att familjen flyttar till kollektivet Moder Jord. Erik är så förbannad för att ingen läser Proletären längre att han ska flytta och gå med i Baader-Meinhof-gruppen.

Moodysson var inte ute efter att inte förlöjliga 1970-talet, ett decennium han tycker är tillräckligt komiskt som det är. Man höll igen när man valde kläderna, men alla tyckte ändå att skådespelarna såg hejdlösa ut i sina tvärrandiga stickade västar och orangea velourbyxor. Mest absurd är Shanti Roneys gigantiska dalmasperuk.

Micke Nyqvist har en blågul t-shirt med texten Made in Sweden, och gör en av sitt livs roller som den supande rörmokaren som slår sin fru och förlorar sin familj. Frun och barnen ska flytta till kollektivet, och när ytterdörren stängs kastar sig Nyqvist baklänges på hallmattan med händerna för ansiktet. Den bilden glömmer man inte. När hans sexåriga son ringer sitter han i soffan i kalsongerna bakom en skog av vodkaflaskor, ölburkar och Treo-rör, så full att han somnar med luren bak och fram mot kinden. Scenen där han tar sina barn på en kinesisk restaurang är så hjärtskärande att den knappt går att beskriva.

Nyqvists desillusionerade dotter sitter i kollektivets hippiemålade folkabuss när hon inte vet var hon ska ta vägen. Emma Samuelsson är filmens andra stora skådespelare, enastående i rollen som den ensamma trettonåringen som för länge sedan räknat bort alla vuxna som idioter.

Eva, Stefan, Fredrik och Tet – det som skulle blivit en film om vuxna efter tonårsvärlden i Fucking Åmål blev en film där barnens perspektiv är det viktigaste.

Mårten Blomkvist i Dagens Nyheter: "Lukas Moodysson har en i svensk film unik förmåga att skapa samtida figurer som går rätt in i det kollektiva medvetandet. [Han] är just nu den ende som åstadkommer sådana folkkära figurer utanför de breda kommersiella genrerna. […] Tillsammans handlar i mycket om mötet mellan ideal och verklighet. Moodyssons bedömning tycks vara att idealismen var behjärtansvärd, fast idealen var chanslösa. […] Lukas Moodysson befäster att han vill tala allvar med oss, på ett sätt som ingen annan gör just nu."

Nina Widerberg (2018)

 

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Läs mer om denna film i vår artikel "Väntade och oväntade vänskaper i svensk film"

Läs mer om denna film i vår artikel "Inte särskilt upplyftande, men ack så förlösande"

Läs mer om denna film i vår artikel "Försvara kullen"

Läs mer om denna film i vår artikel "Låtar i svenska biosuccéer"

Läs mer om denna film i vår artikel "Blanda inte in mig i vårt förhållande!"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Tillsammans
Svensk premiärtitel	Tillsammans
Internationell titel	Together
Samproduktionstitel	Tillsammans (Danmark)
Distributionstitel	Tillsammans (Norge) Juntos - Together (Spanien) Ensemble (Frankrike)

Regi	Lukas Moodysson
Manus	Lukas Moodysson
Producent	Lars Jönsson
Produktionsledare	Malini Ahlberg (som Anna Malini Ahlberg)
Line Producer	Malte Forssell
Foto	Ulf Brantås
Scenograf	Carl Johan De Geer
Klippning	Fredrik Alneng (som Fredrik Abrahamsen) Michal Leszczylowski
Ljudtekniker	Niclas Merits Anders Billing
Regiassistent	Malin Fornander
Scripta	Malin Fornander
Medproducent	Kermit Smith
Coproducent	Peter Aalbæk Jensen
Biträdande producent	Anna Anthony
Platschef	Daniel Ahlqvist (platsansvarig)
Ansvarig utgivare	Lars Jönsson
Produktionsassistent	Camilla Vikingsson Jonas Ohlsson Sarah Strand
Inspelningsassistent	Sebastian Hedin
Assistent till producenten	Jesper Kurlandsky Anna Knochenhauer
Rollsättare	Maggie Widstrand (barn) Imor Hermann
Statistansvarig	Linda Trulsén
Produktionsekonom	Pia Janols
Pressinformation	Anne-Helene Sommarström
Filmkonsulent	Mats Arehn (Svenska Filminstitutet) Mikael Olsen (Danmark)
Efterarbetsansvarig	Peter Bengtsson
B-foto	Trolle Davidson
C-foto	Michael Orrek
Stillbildsfoto	Per-Anders Jörgensen Peter Widing
Elektriker	Björn Becker
Elassistent	Marcus Hansson Oskar Larsson
Ljussättare	Sten Lindberg
Negativklippning	Jörgen Viman (som Jörgen Wiman)
Laboratoriekoordinator	Margaretha Wiechel
Optisk printer	Gunnar Ahlgren
Scanner	Janne Lundqvist (som Jan Lundqvist) (dagstagningar)
Scenografiassistent	Josefin Åsberg
Snickare	Frank Zandhoff Tomas Torstensson Mikael Back
Dekormålare	Sofie Kinngard Rikard Grönvall Kristofer Sjöström
Rekvisita	Louise Gylling (Stockholm) Mari Nyberg (som Marie Nyberg)
Rekvisitaassistent	Hanna Ostrowski
Attributör	Li Garpenfeldt
Kläder	Mette Möller
Kostymör	Ingemar Holst (statister)
Maskör	Linda Boije af Gennäs Jessica Simonsson (som Jessica Cederholm)
Klädassistent	Ulrika Sjöö (första) Aida Stålnacke (andra)
Klippassistent	Katarina Wiklund Kristin Grundström
Ljudläggning	Anders Hörling Niklas Gustafsson Thomas Huhn Per Nyström Per Sundström
Tramp	Eddie Axberg Jörgen Hasselblad
Mixning	Berndt Frithiof Morten Holm
Juridisk rådgivare	Poa Strömberg
Övrig medarbetare	Claudio Fransson Martin Strömberg Emma Kristina Sahlén Coco Moodysson (consigliere) Jenny Liedberg (medverkandeassistent) Anders Sticklestad Svensson (barnansvarig) Edward Negussie (film till video) Björn Stein (trailerklippare) Kerstin Hopstadius (reseagent) Jonas Andersson Lise-Lott Book Benny Carlsson Anders Claesson Jon Ekstrand Ernesto Estroz Hanna Hansson Lars Karlsson Kenneth Kidbo Örjan Kihlberg Ronald Kuhse Robert Q Kustosik (som Robert Kustosik) Johan Lindblad Peter Lorentzon Jenny Nilsson Jeff Norman Fanny Oldenburg Olle Persson Sofie Roos
Tack till	Linda Skugge Olle Rönnbäck Manon Rasmussen Håkan Lindhé Bim King Niklas Johansson Familjen Gärdestad Jan Friberg Magnus Palmborg Lena Zetterberg David Wingate Eva Wilke Kristina Torsson Karl Strandlind Jonas Fohlin

Lisa Lindgren	Elisabeth
Michael Nyqvist	Rolf
Gustaf Hammarsten	Göran
Anja Lundqvist	Lena
Jessica Liedberg	Anna
Ola Rapace (som Ola Norell)	Lasse
Shanti Roney	Klas
Sam Kessel	Stefan
Emma Samuelsson	Eva
Lars Frode	Sigvard
Cecilia Frode	Signe
Henrik Lundström	Fredrik
Thérèse Brunnander	Margit
Claes Hartelius	Ragnar
Olle Sarri	Erik
Axel Zuber	Tet
Sten Ljunggren	Birger
Emil Moodysson	Måne
Mats Blomgren
Jasmine Heikura	skolflicka
Katarina Thörnblad	skolflicka
Stefan Gödicke
Karin Stigsdotter
Khim Efraimsson	restauranganställd
Johan Hammarén
Daniel Widlund
Thomas Björnelin
David Cheung	restauranganställd
David Fornander
Chun Yin Cheung	restauranganställd
Anders Sticklestad Svensson
Olle Persson

Produktionsbolag	Memfis Film AB		(i samproduktion med)
Samproduktionsbolag	Zentropa Entertainments ApS
	Film i Väst AB
	Sveriges Television AB		(SVT Drama Göteborg)
	Key Films
Produktionsstöd	Nordisk Film & TV Fond
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1999
	Det Danske Filminstitut
	TV 1000 Sverige AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Sonet Film AB	2000
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2018
Distributör i Sverige (DVD)	SF Home Entertainment	2009
	SF Home Entertainment	2001
Laboratorium	FilmTeknik AB
Mixning	Cinepost Studios AB
Övrigt bolag	Travel Plan Affärsresebyrå AB		(reseagent)
	Filmekonomi AB		(produktionsekonomi)
	Fellow Designers AB		(grafisk form)
	The Syndicate Entertainment AB		(digital optisk printer)
	Frithiof Film to Video AB		(film till video)
	Ohlsson & Co. Reklamproduktion AB		(eftertexter)
	Ljudligan AB		(ljudstudio)
	Jörgen Hasselblad Tramp och Effektstudio AB		(tramp)

Året är 1975. I en villa bor kollektivet "Tillsammans", bestående av Göran, antiauktoritär ledare och ständig medlare mellan stridiga viljor, Lena, som är Görans tjej, Lasse och Anna, som tidigare varit ett par men som nu glidit isär sedan Anna gått på terapi och förklarat sig vara lesbisk, Lasses och Annas barn Tet, gröna vågen-idealisterna Signe och Sigvard med barnet Måne, Klas, som är homosexuell, samt Erik, militant kommunist och medlem av kfml(r).

På nyheterna hör Göran att Franco har dött . Det blir en glädjens dag för kollektivet. Alla jublar, även barnen.

Göran får telefon från systern Elisabeth som ber att få komma till kollektivet med sina barn Stefan och Eva, båda i nedre tonåren. Hon har misshandlats av sin alkoholiserade man Rolf, som är rörmokare. Göran kör omedelbart och hämtar dem i kollektivets VW-buss, prydd med devisen "Leve socialismen".

I kollektivköket har det utbrutit en diskussion om diskningsrutiner. Signe och Sigvard är kritiska till hur de skötts, samtidigt som Anna provocerar Lasse genom att uppträda med blottat sköte. Erik avslutar det hela genom att säga: "Det är borgerligt att diska" och avlägsna sig.

Elisabeth och Stefan inkvarteras i det gemensamma meditationsrummet, vilket på nytt irriterar Signe och Sigvard, medan Eva tilldelas ett vindskrypin.

Kollektivet har grannar som spionerar på dem. Ragnar och Margit använder kikare för att riktigt ta del av deras tillvaro och förfäras. Är det verkligen tillåtet att bo så många i samma hus, är en av deras reflektioner. De har en son, Fredrik, i samma ålder som Eva.

Den politiskt militante Erik, som arbetar som svetsare, råkar i diskussion med Lasse, som röjer att Erik egentligen ville bli bibliotekarie, att hans pappa är bankdirektör och att Erik i politiskt nit bytt namn, från Silfversköld till Andersson.

Signe och Sigvard störs av den högljudda musiken som Anna satt på för att förföra Elisabeth. De dricker rödvin och dansar. Grannen Ragnar iakttar dem med kikare och känner en viss lockelse, en attraktion han dämpar genom att med någon ursäkt till hustrun gå ned i verktygskällaren där han studerar porrtidningar. Elisabeth blir efterhand på lite bättre humör och går med på att meditera med Anna. Klas sitter vid sin vävstol. Lena älskar med Erik efter att ha fått Görans motvilliga okej i den sexuella frigjordhetens tecken. De knullar högljutt och Göran lyssnar tillintetgjord.

Stefan letar i huset efter sin mamma, som han till slut återförenas med. Lena kryper in hos Göran för vilken hon bekänner att hon med Erik fått sin första orgasm. Göran tar emot nyheten behärskat, men blir till slut så illamående att han måste rusa ut på toaletten och kräkas.

Vid frukosten diskuteras nödvändigheten av att göra uppror mot alla auktoriteter. Klas klagar över att han som bög har svårt att hitta en partner. Stefan saknar sin far Rolf och ger sig iväg hem till honom där han ringer på. Men dörren förblir stängd. Rolf som suttit och pimplat öl tar för lång tid på sig med att städa upp, innan han öppnar. Då har Stefan försvunnit. Elisabeths nyvunna frihet manifesterar sig i att hon, uppmuntrad av Anna, slutar raka sig under armarna. Eva träffar grannpojken Fredrik. Gemensamt har de sin dåliga syn. De bär båda tjocka glasögon - + 4,5 dioptrier. Hans mamma Margit avbryter deras blyga kontaktförsök. Jag tycker inte de är trevliga, säger hon om kollektivet.

På kvällen dricks det på nytt rödvin. Klas stöter på Lasse, som tar det hela från den skämtsamma sidan. Stefan ringer till sin pappa, men Rolf är för full för att svara.

Morgongröten tillagas av Göran som gör en pedagogisk utläggning för barnen om de individuella flingorna som blir till en kollektiv, välsmakande gröt. Sedan skjutsar han Stefan och Eva till skolan. De ber honom att inte köra ända fram, med tanke på VW-bussens aparta utseende. Men omedveten om deras farhågor släpper han av dem vid skolan. Eva mobbas och skadar sina glasögon som måste tejpas.

Rolf lagar en rörledning hos den ensamstående pensionären Birger. De kommer i samspråk och Rolf berättar om sina familjebekymmer. Birger, som själv gått genom en skilsmässa, tillhåller honom att ta kontakt med barnen. Du måste kämpa, säger han. Rolf följer hans råd och bjuder ut barnen på kinarestaurang. Han tömmer en plunta på toaletten och under måltidens gång blir han alltmera berusad. När han av barnen får höra att kollektivet förbjuder TV, att de inte får äta kött och att man avskaffat julklappar, får han ett högröstat utbrott som väcker restauranggästernas uppmärksamhet, och barnen skäms. Ute på gatan menar sig Rolf ha glömt plånboken på krogen och återvänder. När han inte finner plånboken, anklagar han personalen bryskt för stöld och det uppstår handgripligheter. Polisen tillkallas och Rolf buras in för natten. Barnen väntar länge på gatan innan Eva tar sig till kollektivet. Stefan står ensam kvar och hämtas till slut av Göran och Elisabeth.

Göran och Lasse köper en svartvit begagnad TV, för barnens skull, som Göran säger. Detta är ett brott mot kollektivets regler, menar Signe och Sigvard, vilket får dem med barnet Måne att bryta upp och flytta till kollektivet Moder Jord. Rolf ringer upp Eva, men hon lägger på luren. Han har bestämt sig för att sluta dricka och häller ut spriten i vasken.

Stefan och Tet leker med Stefans krigsleksaker, egentligen förbjudna på kollektivet. Tet säger att han är döpt efter vietnamesernas Tet-offensiv. Barnen fortsätter med att göra uppror mot köttförbudet. De gör skyltar med texten "Vi vill ha kött" och demonstrerar i köket. De får då tillstånd att gå till korvståndet och köpa varm korv, som de frossar i. Anna och Elisabeth dansar, nu till låten "Love Hurts" med gruppen Nazareth, Elisabeths musikval. Klas fortsätter att stöta på Lasse och kryper ner i sängen hos honom. Lasse är lite road.

Erik ska på politiskt möte och försöker förgäves rekrytera Elisabeth. Efter mötet tar han sig till Kungliga slottet där han provocerar högvakten och till slut sjunger "Arbetets söner". Åter i kollektivet kommer Lena in till honom och vill kramas, men Erik avvisar henne. Han har bestämt sig för att flytta och förena sig med Baader-Meinhof-ligan i Tyskland.

Lena dricker sig full och kommer in till Eva som har sällskap av Fredrik. Hon är gråtmild och gör bort sig i Evas ögon. Eva lämnar rummet. Ensam med Fredrik visar Lena brösten. Fredrik blir både chockad och attraherad och går ner i källaren hemma och kollar faderns porrtidningar. Han återvänder till Eva som under tiden studerat boken "Hur ett barn blir till". Hon är lite förtjust i Fredrik och blir upprörd när han säger att han är kär i Lena. Eva lämnar rummet samtidigt som Lena kommer in och kysser Fredrik på munnen. Eva är ledsen, men Fredrik förklarar för henne att han inte längre är kär i Lena. Han tycker hon är äcklig. När Fredrik kommer hem, slår fadern ner honom i tamburen så att han skadar sina glasögon. Modern ingriper till hans försvar. Sedan går Fredrik ner i källaren och tar faderns alla porrtidningar som han sprider över föräldrarnas säng. Fadern skyller på Fredrik, till moderns ilska, som länge känt till den verkliga orsaken till faderns ständiga källarbesök.

Fredrik och Eva sover tillsammans i hennes säng. Nu har även han tejpade glasögon.

Rolf är på nytt hos Birger för att laga rörledningen. Birger erkänner att han själv sabbat den för att få sällskap. Ensamhet är det jävligaste som finns på den här jorden, säger han och berättar om sin barndom som statarbarn i en stor syskonskara: "Hellre äta gröt tillsammans än fläskkotlett ensam". Nu åker vi till Elisabeth, säger han, det är inget att diskutera.

Hela kollektivet väcks när Rolf bankar på dörren. Han har köpt rosor till henne, har slutat att dricka och lovar att aldrig, aldrig slåss mer. Han kan inte leva utan Elisabeth, säger han. Men Elisabeth öppnar inte. Vuxna är idioter, säger Fredrik i sängen med Eva. Jag vet, säger hon.

"Stick härifrån! Det är slut!" skriker Elisabeth till Rolf inifrån huset och står på sig. Detta ger Göran plötsligt kraft och energi att kasta ut Lena och alla hennes tillhörigheter. Men Stefan rusar ut och sätter sig i Rolfs bil. Rolf ger honom en leksaksbil han önskat sig. Till Eva har han en platta med Ted Gärdestad. Sedan Stefan somnat i bilen, kommer Elisabeth ut och hoppar in i bilen.

Inne i kollektivet störtar Anna in till Lasse, som dock inte kan ta emot henne eftersom han har Klas hos sig i sängen. Rolf bär in den sovande Stefan i huset. Han har försonats med Elisabeth som emellertid deklarerar: "Det har hänt en del sen jag flyttade hit. Bara så du vet. Jag trivs här, och jag ska börja jobba. Jag vill inte passa upp en jävla bortskämd karl." De dansar till Nazareth-låten.

Rolf övernattar på soffan och Birger i bilen. På morgonen har Rolf klarat av disken redan innan någon vaknat. Han tyckte det var så stökigt. Grannfrun Margit ringer på och söker sonen Fredrik. Hon kommer i samspråk med Anna som vill få henne att meditera, och hon är inte ointresserad.

Till slut förenas alla i ett äventyrligt, mycket fysiskt betonat fotbollsspel på den snöbelagda gräsmattan. Rolf och Elisabeth kysser varandra.

Censurnummer	137021
Datum	2000-07-12
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	2913 meter
Kommentar	Aktlängder: 537-538-547-563-438-290

Bildformat	1.85:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo Spectral Recording
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i minuter	106 min

Pressreaktion Svensk filmografi

Förväntningarna på Lukas Moodyssons nya film var höga efter hans succé med "Fucking Åmål". Och de kom inte på skam. "Tillsammans" gavs nästan genomgående höga betyg. Dessutom framhöll man filmens scenografi, kläder och skådespeleriet, inte minst barnaktörerna.

Mårten Blomkvist, DN: "Lukas Moodysson har en i svensk film unik förmåga att skapa samtida figurer som går rätt in i det kollektiva medvetandet. (-)

Moodysson är just nu den ende som åstadkommer sådana folkkära figurer utanför de breda kommersiella genrerna. (-)'

Tillsammans' handlar i mycket om mötet mellan ideal och verklighet. Moodyssons bedömning tycks vara att idealismen var behjärtansvärd, fast idealen var chanslösa. (-)

Men med alla sina karaktärer och intrigtrådar saknar 'Tillsammans' den koncentration, den skjuts som fanns i 'Fucking Åmål'. Då blir Moodyssons svagheter, synliga även i första filmen, mer besvärande: han har öra för repliker, men är inte lika inspirerad som bildskapare.

Han håller sig till närbilder och halvbilder på skådespelare, viket gör att man inte får någon vidare känsla för miljön. Carl Johan De Geers scenografi är pricksäker och detaljrik, både när han gör kollektivvillan och Elisabeths och Rolfs lägenhet med storblommiga lakan och Hänt i veckan i bokhyllan i mörkt trä. Det räcker dock inte att bara fotografera av de uppbyggda miljöerna, ofta användande samma bildvinkel gång på gång, som Moodysson gör.

Kollektivets stora villa borde vara en av filmens viktigaste karaktärer, men förblir en serie rum med vag relation till varandra. Det ganska begränsade urvalet bilder gör att 'Tillsammans' trots sitt lödiga manus känns aningen klaustrofobisk. Mot slutet är man ganska mätt på bilder på skådespelare som sitter i soffor eller ligger i sängar och talar med varandra.

'Tillsammans' är ändå otvivelaktigt en betydande svensk film. Lukas Moodysson befäster att han vill tala allvar med oss, på ett sätt som ingen annan gör just nu."

Annika Gustafsson, SDS: "Trots titeln 'Tillsammans' handlar Lukas Moodyssons andra långfilm i hög grad om ensamhet. Med en ömsint, varm syn på varje individ samt med samma sorts drabbande humor och exakta tonfall i replikerna som i debutfilmen 'Fucking Åmål' gestaltar han människors smärta och kamp för att ta sig ur den förlamande ensamhetskänslan och i stället bli en del i en gemenskap. (-)

Varje person i kollektivet är egentligen värd sin egen berättelse. Medlemmarna förenklas aldrig tills schabloner men man kan ändå lätt se dem som representanter för olika inriktningar i vänster-, gröna vågen- och flower power-rörelsen. (-)

Det faktum att filmen faller sönder i en rad mindre dramer, ett berättargrepp som kan leda till dramaturgiska svårigheter, räddas till stor del av landets bäste klippare, den genommusikaliske Michal Leszczylowski. Med hjälp av hans insats och fotografen Ulf Brantås rörliga kameraarbete får 'Tillsammans' en täthet, ett liv och en rytm som ibland saknades i 'Fucking Åmål'. Det är minst ett steg framåt för Moodysson.

Många av de ideologiskt färgade och förfäktade åsikterna på 70-talet skrattar vi åt idag när vi tittar i backspegeln. Moodyssons kritik är ändå kärleksfull. Han låter det pragmatiska och, inte minst för barnen, förnuftsmässiga tänkandet punktera de värsta avarterna. Samtidigt lyfter han fram värden och förhållningssätt som alltför ofta tycks ha fallit i glömska. Jag tänker bland annat på ömsesidig respekt, också för den svagare, tolerans, solidaritet och kamp mot förtryck av alla slag. Den delen av vänsterns 70-tal är värd en pånyttfödelse."

Jeanette Gentele, SvD: "Lukas Moodyssons nya komedi 'Tillsammans' för mig tillbaka till kollektivtiden år 1975 med hjälp av Carl Johan De Geer och Mette Möller. De har fångat tidsandan på pricken i scenografi och kläder från Duro-tapeterna till Polarn & Pyret-tröjorna utan att överdriva eller tona ned. 70-talet framstår som möjligt och inte enbart löjligt.

Dramaturgin är enkel men effektiv. (-)

Dåtidens kollektiv var kanske mer renodlade än filmens. Socialister, grönavågare och flummare valde att leva ihop i skilda grupper. Men det blir betydligt roligare att som Moodysson korsa de olika riktningarna. (-)

Lukas Moodyssons manus och regi gör verkligen alla de medverkande rättvisa. Filmen bjuder på ett härligt ensemblespel samtidigt som den förser varje skådespelare med godbitar till repliker. Vad vi kan lära av 70-talets boendeexperiment låter jag vara osagt. Själv skrattade jag hela tiden, igenkännande men också litet rörd. Lukas Moodysson har lyckats igen."

Jan-Olov Andersson, AB: "Filmen är mer ett antal personporträtt än en historia. (-)Kollektivets mer än tio huvudpersoner har möjligen varit några för många för Moodysson. Personporträtten är inte alltid lika knivskarpa som i 'Fucking Åmål'. Några rollfigurer känns lite lämnade i sticket. (-)

Trots bristerna förtjänar filmen ett högt betyg.

Det finns som helhet en äkthet i replikerna, handlingarna och spelet. Lindgren, Nyqvist, Hammarsten (imponerar enormt i en svår och lågmäld roll!), Anja Lundqvist, Jessica Liedberg och samtliga barnskådespelare är alla mycket bra.

Man har tagit vara på den tacksamma miljön. Carl Johan De Geer (scenografi) och Mette Möller (kläder) frossar skickligt i 1970-talsnostalgi. (-) Moodysson plockar många (om än lättköpta) poänger i människornas samvaro med varandra.

Filmen har en allvarlig underton, då Moodysson så klart tar ställning för barnen. Enligt honom sträckte sig 1970-talsproggarnas solidaritet möjligen ända till tredje världen, men inte till de egna barnen! I 'Tillsammans' far de illa, i många starka, omskakande och gripande scener.

Och ändå är 'Tillsammans', faktiskt, en film som är väldigt rolig mest hela tiden."Bertil Palmqvist, Arbetet: "Tyvärr lever 'Tillsammans' inte upp till [de högt ställda förväntningarna].

Det är en överraskande otidsenlig film [Moodysson] har åstadkommit, ett slags historisk pilsnerkomedi, fast med pilsnern utbytt mot rödvin. Den historiska tiden ligger visserligen inte längre tillbaka än 1975 och hade filmen gjorts för 25 år sen så hade den säkert kunnat komma som en befriande satir.

I dag har dess karikatyrer och satiriska tacklingar hamnat i schablonförrådet, där fakta och fördomar vilar sida vid sida på hyllorna.

Och Moodysson har sannerligen inte försökt undvika fördomarna. Ofta använder han dem på ett ganska underhållande sätt, även om man, så att säga, har hört den förut. (-)

Och hade det stannat vid [de figurer/karikatyrer/schabloner som Moodysson rör sig med] hade filmen blivit tämligen likgiltig, även om skådespelarna överlag gör vad man kan begära med tanke på manuset.

Men det är barnen som är filmens huvudpersoner, det är de som ger den ett djup och ett allvar som räddar den (-).

Dessa unga skådespelare gör mycket bra ifrån sig. Moodysson har uppenbarligen både insikter om och handlag med barn. De mår inte bra i kollektivet, de gör till slut ett uppror som för några minuter befolkar filmen även med vuxna människor istället för karikatyrer."

Kommentar Svensk filmografi

"Tillsammans" var Lukas Moodyssons andra långfilm efter pyramidalsuccén "Fucking Åmål". Moodysson är född 1969 och hade alltså sin barndom under 70-talet. I en intervju av Mats Weman i Nöjesguiden (x/2000) gav han sin syn på 70-talets vänsterrörelse: "- Jag skulle gärna se att ny sån rörelse växte fram i dag. Jag tycker det var synd att det gick så fel med något som hade så många bra beståndsdelar.Vad gick mest fel?- Man glömde till exempel bort att bjuda in dem som nu bjuds in i slutet av filmen. De som gillade ABBA, grannarna och ensamme Birger. Och när man skulle stoppa schlagerfestivalen, så förstod man inte att de man slog på inte var storkapitalet och skivbolagen, utan vanligt folk som gillade trevliga melodier. Och den sprickan som uppstår då går inte att laga hur lätt som helst.Filmen handlar mycket om barnen. De kom i kläm och ingen lyssnade på dem.- Det är något som kommer fram vem jag än pratar med om den här tiden. Nästan alla har exempel på hur det inte drogs gränser mellan barn och vuxna i sexuella sammanhang. Det är så många barn som fått ligga i sin säng och låtsats sova när det på en fest kommit in någon och knullat i samma rum. Det låg i tidsandan att det var okej, de här människorna var inga skurkar. De fick bara för sig att man skulle inviga barnen i sexualiteten, men det gjordes alldeles för tidigt och alldeles fel."För Jan Aghed (SDS 25.8.2000) yttrade sig Moodysson bland annat om filmens tillkomst och om huruvida han själv hade varit beredd att bli medlem av en storfamilj. "- Ja, det tror jag. Två saker talar för all del emot det. Den ena är att jag tycker om att ha eget rum där jag kan gå undan och få vara ifred. Möjligen hade själva tidsandan ändrat på den inställningen. Men sen har jag också ett barnsligt drag som får mig att vilja göra tvärtemot alla andra. Risken är att jag hade blivit moderat bara för nöjet att gå mot strömmen.(-) Moodysson [berättar] för Sydsvenskan hur de första tankarna på 'Tillsammans' föddes då han såg Peter Birros TV-serie 'Hammarkullen'.- Där fanns det en kille som var med i kfml(r), han snackar om att basketball är ett amerikanskt påfund för bögar. Jag hade ju inte växt upp i Göteborg och haft den militanta kommunistvänstern inpå mig utan här i Malmö, som inneburit mycket Mikael Wiehe och solidaritet och snällhet, en sorts liberal vänster. Och nu när jag tittade på 'Hammarkullen' slog det mig att det som jag uppfattat som två motsatta företeelser, en som sa ja till homosexuella och deras organisationer och en som i princip ville skicka bögarna till Gulag, hade existerat inom samma alternativrörelse.- Den hade en åsiktsbredd som överraskade mig när jag började fördjupa mig i den under förberedelserna för manusskrivandet och som jag velat fånga i 'Tillsammans'. Filmen handlar en hel del om att det fanns en spännvidd i ifrågasättandet och experimenterandet för tjugofem år sedan som i sig var väldigt positiv - trots alla ställningstaganden som jag själv inte skulle kunna identifiera mig med.Paret Elisabeth och Rolf har ett dråpligt replikskifte där han säger att han är socialist. Nej, kontrar hon med ett hånfullt och dräpande tonfall: du är socialdemokrat, och det är stor skillnad. Är svaret en vink om var regissören själv står politiskt?- Egentligen är jag nog socialdemokrat, fast jag i likhet med många andra tycker att partiet svikit i ganska mycket och förflyttat sig åt höger. Man skulle kunna säga att det är de - vi - som är de riktiga sossarna och att partiet i själva verket inte längre är socialdemokratiskt.För den viktiga scenografin i 'Tillsammans' svarar konstnären, fotografen och formgivaren Carl Johan De Geer, dubbelt så gammal som regissören och utrustad med intim kännedom om proggrörelsens miljöer. Moodysson tände på hans bok 'Med kameran som tröst', ett slags fotografisk dagbok om De Geers år i den antiborgerliga konstens tjänst, (-) och tog kontakt.- Den boken blev i hög grad som en inspirationskälla. Bilderna från 70-talet visade en värld som rätt mycket kändes som den som jag själv ville återskapa. Jag tyckte att det var väldigt kul att Carl Johan kunde ställa upp. Det var inte alltid vi drog jämnt. Jag är ju personligen oerhört intresserad av scenografi, så jag lägger mig ständigt i scenografens jobb, som för mig inger en magisk känsla av att bygga en egen värld. (-)- Den här känslan är central för mig även när det gäller manuset som jag vill skriva. Jag vill helst börja med att gå in i en värld - jag börjar i en värld snarare än i någon bestämd premiss som det heter i alla manusläroböcker att man ska starta med. Jag börjar med platser och miljöer och med de människor som kan tänkas leva där.

Kommentar Svensk filmografi

I 'Tillsammans berättar du om människor för tjugofem år sedan. Var autenticitet och klädsel och inredning ett riktmärke?- Ja, men samtidigt visste jag ju att den inte skulle kunna bli hundraprocentig, eftersom det självupplevda saknades - jag var för ung år 1975, har aldrig bott i kollektiv och har inga känsliga minnen i den vägen. Å andra sidan tyckte jag att just detta kunde vara en intressant poäng som tillät mig att få fram ett annat slags autenticitet, den som kommer av att saker och ting iakttas från en viss distans. Fast naturligtvis inte på bekostnad av faktakännedom. (-)- Filmen är till stor del barnens historia, kommenterar han. Jag ville så mycket som möjligt försöka vara på deras sida, betrakta det som händer ur deras synvinkel. Men det kunde ha blivit en extra 'elak' film om jag bara tagit barnens parti, bara stannat kvar i deras rum när folk har sex i rummet bredvid och inte låtit kameran gå runt i huset. Jag har ett behov av att se saker och ting från minst två olika håll samtidigt, se skeenden ur olika perspektiv, skildra hur olika personer uppfattar samma händelser. Filmmediet lämpar sig verkligen fantastiskt bra för sånt, liksom för att visa hur människor har både goda och dåliga sidor och är fulla av motsägelser.'Det är borgerligt att diska' - förekom såna repliker i verklighetens vänsterkollektiv?- Det är jag fullständigt övertygad om.Och scenen där den militante kommunisten Erik provocerar högvakten vid Kungliga slottet genom att vråla 'Arbetets söner'?- Den identifierar jag mig väldigt mycket med, även om jag själv aldrig skulle ha kommit på idén att gå med i kfml(r). Vi filmade för övrigt också en scen där han kissar på Dramatens trappa, men den försvann i klippningen. Den blev för komisk, nästan 'Jönssonligan'-aktig. (-)Du zoomar gärna in på skådespelarna i stället för att klippa till närbilder.- Jag tycker att det är ganska snyggt med zoomningar. Det upptäckte jag då vi gjorde 'Fucking Åmål', där vi ändrade på mycket under inspelningens gång - vi var ungefär halvvägs innan vi kom på hur vi skulle filma, vilket delvis syns om man är uppmärksam. Att använda zoomobjektiv är inte så mycket en fråga om stil eller estetiska grepp som ett val som handlar om skådespelarna. Det anknyter också till 70-talsfilmer av John Cassavetes som jag gillar mycket och som jag och min fotograf Ulf Brantås tittat en hel del på tillsammans, särskilt 'Mordet på en kinesisk bookmaker'.- Man kan alltså ställa kameran i ett hörn och därmed förhoppningsvis frigöra energi och expressivitet hos skådespelarna, som på så sätt får större frihet att röra och uttrycka sig i rummet. Det handlar om att jag inte vill tala om för dem att nu gör vi en närbild på dig och nu en närbild på dig. Jag tror att de spänner sig då. När jag gick på filmskolan fick vi någon gång pröva på att agera framför kameran. Det är otroligt svårt att spela med en kamera nära inpå sig, särskilt om man också måste vara uppmärksam på kritmarkörer - man blir väldigt spänd.- Dessutom är jag inte så där jätteförtjust i handkamera. Det känns rätt uttjatat, och det är påträngande när bilder skakar alltför mycket.Drag av improvisation och spontanitet i 'Tillsammans' för också tanken till Cassavetes. Får skådespelarna bidra till dialogen, kan de ändra på skrivna repliker?- Absolut, även om det skiftar från scen till scen. Ibland kan jag vilja få fram en viss poäng och vissa speciella ord, och då vill jag att det skrivna ska gälla. Vid andra tillfällen kan skådespelarna gå ifrån manuset rätt ordentligt. Egentligen skulle jag vilja släppa efter ännu mer, men jag har fortfarande några kontrollbehov kvar.Lukas Moodysson säger att klipparbetet varit ovanligt komplicerat den här gången. Han ville med filmen berätta många historier på samma gång, det låg en utmaning i att hålla dem gående samtidigt, men det visade sig svårt att sammanföra dem så att en scen naturligt ledde över till nästa. Hoppen blev för tvära. Han och hans medarbetare hade en känsla av att åtskilliga av scenerna i manuset fungerade väl i filmat skick, men när de sattes ihop verkade det inte lika bra, de tog i viss mån död på varandra.- Då kan man ju vara lite efterklok och anmärka att vi tog lite för många scener. Men å andra sidan kan jag inte påstå att några av dem var dåliga, det var bara det att de stack ut i den form som filmen borde ha."Ett annat incitament till filmen nämnde Moodysson för Mattias Göransson (DN 19.8.2000): "En lördag i mars 1998 såg Lukas och [hustrun] Coco 'Hjärtat sitter till vänster', en sammanställning av svensk politisk konst från åren 1964-1974, på Göteborgs konstmuseum. (-)Lukas Modysson blev helt tagen av utställningen. Strax därefter fick han syn på en bild från ett 70-talskollektiv och började prata om den med Coco. Lukas bestämde sig för att göra en film om den tiden, men inte just då eftersom debutfilmen 'Fucking Åmål' precis skulle spelas in. Under det arbetet bar han med sig Carl Johan De Geers bok om åren i den samhällsomstörtande konstens tjänst, 'Med kameran som tröst'.- Jag plockade fram den varje gång vi hade skittråkigt och jobbigt, säger Lukas. Jag sade: nästa gång gör vi nåt bra. Nästa gång gör vi en 70-talsfilm. Då ska vi ha med människor med skägg."Det kan tilläggas att Lukas Moodysson tillsammans med Peter Birro var manusförfattare till den uppmärksammade TV-serien "Det nya landet" (2000) med en senare långfilmsversion (2000/41).Se i övrigt Kommentar till "Fucking Åmål" (1998/19).

	Trollhättan	Sverige
	Vänersborg	Sverige

Sverigepremiär	2000-08-25	Filmstaden 1	Göteborg	Sverige	106 min
	2000-08-25	Palladium	Göteborg	Sverige	106 min
	2000-08-25	Royal	Malmö	Sverige	106 min
	2000-08-25	Filmstaden Sergel 1	Stockholm	Sverige	106 min
	2000-08-25	Filmstaden Söder 1	Stockholm	Sverige	106 min
	2000-08-25	Park	Stockholm	Sverige	106 min
	2000-08-25	Rival	Stockholm	Sverige	106 min
	2000-08-25	Saga 1	Stockholm	Sverige	106 min	(samt ytterligare 79 platser)
Dvd-release	2001-04-11			Sverige
TV-visning	2002-12-27	SVT1		Sverige	102 min
	2005-11-25	SVT1		Sverige	102 min
	2006-08-18	SVT1		Sverige	102 min
Dvd-release	2009-02-02			Sverige
TV-visning	2015-10-16	SVT2		Sverige
	2016-03-29	SVT1		Sverige
	2017-07-01	SVT1		Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2017-10-21
Festivalvisning	2018-01-28	Capitol	Göteborg	Sverige		Göteborg Filmfestival 2018
Cinemateksvisning	2019-09-02	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2019-09-02

Originaltitel	SOS
Av	Stig Anderson	(1975)
	Björn Ulvaeus	(1975)
	Benny Andersson	(1975)
Framförs av	ABBA

Originaltitel	Caddo Queen
Kompositör	Troy Seals	(1974)
Textförfattare	Will Jennings	(1974)
	Mentor R. Williams	(1974)
Sångare	Maggie Bell

Originaltitel	Vem kan man lita på?
Kompositör	Mikael Wiehe	(1972)
Textförfattare	Mikael Wiehe	(1972)
Framförs av	Hoola Bandoola Band	(1972)

Originaltitel	Här kommer natten
Kompositör	Pugh Rogefeldt	(1969)
Textförfattare	Pugh Rogefeldt	(1969)
Sångare	Pugh Rogefeldt

Originaltitel	Jag vill ha en egen måne
Kompositör	Ted Gärdestad	(1971)
Textförfattare	Kenneth Gärdestad	(1971)
Sångare	Ted Gärdestad

Originaltitel	Paddy Fields No. 1
Framförs av	Tony Hung

Originaltitel	Onådens år
Kompositör	Peps Persson	(1974)
Textförfattare	Peps Persson	(1974)
Sångare	Peps Persson

Originaltitel	Love Hurts
Kompositör	Boudleaux Bryant	(1960)
Textförfattare	Boudleaux Bryant	(1960)
Framförs av	Nazareth	(1975)

Originaltitel	It's Only Love
Kompositör	International Harvester
Framförs av	International Harvester

Originaltitel	Så mycket bättre
Kompositör	Ted Gärdestad	(1971)
Textförfattare	Kenneth Gärdestad	(1971)
Sångare	Ted Gärdestad

Originaltitel	The Black Riders
Kompositör	Bo Hansson	(1971)
Instrumentalist	Bo Hansson	(orgel, gitarr, moog, bas)
	Rune Carlsson	(trummor, congas)
	Gunnar Bergsten	(saxofon)
	Sten Bergman	(flöjt)
	Kenny Håkansson	(gitarr)

Originaltitel	Flight to the Ford
Kompositör	Bo Hansson	(1971)
Instrumentalist	Bo Hansson	(orgel, gitarr, moog, bas)
	Rune Carlsson	(trummor, congas)
	Gunnar Bergsten	(saxofon)
	Sten Bergman	(flöjt)
	Kenny Håkansson	(gitarr)

Originaltitel	Jorden, Vinden, Fuglerne
Kompositör	Ulla Tvede Eriksen	(1975)
Textförfattare	Ulla Tvede Eriksen	(1975)
Framförs av	Shit & Chanel

Originaltitel	Fandango
Kompositör	Anne Linnet	(1975)
Textförfattare	Anne Linnet	(1975)
Framförs av	Shit & Chanel

Originaltitel	Leaving Shire
Kompositör	Bo Hansson	(1971)
Instrumentalist	Bo Hansson	(orgel, gitarr, moog, bas)
	Rune Carlsson	(trummor, congas)
	Gunnar Bergsten	(saxofon)
	Sten Bergman	(flöjt)
	Kenny Håkansson	(gitarr)

Originaltitel	Hanna från Arlöv
Kompositör	Ulf Dageby	(1974)
Textförfattare	Ulf Dageby	(1974)
Framförs av	Nationalteatern

Originaltitel	Morning Stroll
Framförs av	Tony Hung

Originaltitel	At the House of Elrond
Kompositör	Bo Hansson	(1971)
Instrumentalist	Bo Hansson	(orgel, gitarr, moog, bas)
	Rune Carlsson	(trummor, congas)
	Gunnar Bergsten	(saxofon)
	Sten Bergman	(flöjt)
	Kenny Håkansson	(gitarr)

Originaltitel	The Ring Goes South
Kompositör	Bo Hansson	(1971)
Instrumentalist	Bo Hansson	(orgel, gitarr, moog, bas)
	Rune Carlsson	(trummor, congas)
	Gunnar Bergsten	(saxofon)
	Sten Bergman	(flöjt)
	Kenny Håkansson	(gitarr)

Originaltitel	Vi är många
Kompositör	Gunnar Edander
Textförfattare	Wava Stürmer
Sångare	Marie Selander
	Lise-Lotte Nilsson
	Ulla Sjöblom
	Lottie Ejebrant
	Annicka Kronberg
	Ewa Fröling

Originaltitel	Song
Kompositör	Turid Lundqvist
Textförfattare	Turid Lundqvist
Sångare	Turid

Originaltitel	Come Give Me Love
Kompositör	Ted Gärdestad	(1973)
Textförfattare	Kenneth Gärdestad	(1973)
Sångare	Ted Gärdestad
Instrumentalist	Benny Andersson	(piano)
	Björn Ulvaeus	(gitarr)
	Janne Schaffer	(gitarr)
	Ola Brunkert	(trummor)
	Mike Watson	(elbas)

Stony Award	New York	2002			(bästa utländska film)
Festivalpris	Alpe d'Huez	2001			(Grand Prix)
	Seattle	2001			(bästa film; New Directors showcase award)
	Seattle	2001			(bästa film, New Directors Showcase Award)
Guldbaggenominerad	Stockholm	2001	Bästa manuskript	Lukas Moodysson
	Stockholm	2001	Bästa manliga biroll	Michael Nyqvist
	Stockholm	2001	Bästa regi	Lukas Moodysson
Prix Spécial du Jury (juryns specialpris)	Paris	2001
	Paris	2001
Festivalpris	Austin	2001			(publikpris)
	Mamers	2001			(juryns pris)
	Troia	2001		Lukas Moodysson	(bästa regi)
	Taos	2001			(Taos Land Grant Award)
	Taos	2001			(Taos Land Grant Award, USA)
	Austin	2001			(publikpris, Cine Las Americas International Film Festival)
	Alpe d'Huez	2001			(Grand Prix, Festival International du Film de Comédie de l'Alpe d'Huez, Frankrike)
	Gijon	2000			(ungdomsjuryns pris för bästa film)
Fédération Int'l de la Presse Cinématographique	Stockholm	2000			(bästa film i sektionen Northern Lights, t.m. Slip hestene løs)en
Festivalpris	Gijon	2000		Michael Nyqvist	(bästa skådespelare)
	Gijon	2000		Lukas Moodysson	(bästa manus)
	Gijon	2000		Lukas Moodysson	(bästa regi)
	Ghent	2000		Lukas Moodysson	(bästa regi)

Trailers 1999-2001 (7) (2000)

Tillsammans (2000)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2913

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2908

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Lågkontrastkopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild för OP
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Printmaster
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Tillsammans. Ett filmmanuskript av Lukas Moodysson. Version 2. 990513.
Omfång	95 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	"Tillsammans" . Svensk dialoglista.
Omfång	39 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Tillsammans. Engelsk.
Omfång	59 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Tillsammans. Ett filmmanuskript av Lukas Moodysson. Version 6. 991014.
Omfång	121 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Tillsammans. Svensk dialoglista.
Omfång	31 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Tillsammans.
Omfång	47 s.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Färg papper	10
Bakombild papper	2
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Hastighet	24
Längd i minuter	107 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264