Fästmö uthyres (1950)

Media (131 st)

Originaltitel	Fästmö uthyres
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gustaf Molander
Manus	Gösta Stevens
Förlaga	En Pryd for enhver Familie (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Fribergs Filmbyrå
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1950-08-28

Medverkande

Eva Dahlbeck
Margit Berg, korrespondent

Karl-Arne Holmsten
Allan Winkler, direktör

Olof Winnerstrand
Fredrik Winkler, direktör, Allans far

Elsa Carlsson
fru Winkler, Fredriks hustru, Allans mor

Dagmar Ebbesen
fröken Lauritz, kassörska

Barbro Hiort af Ornäs
Gertrud Stenström, Allans väninna

Visa fler

Handling

Personalen på en juridisk byrå i Stockholm står plötsligt utan arbete. Chefen har häktats för förskingring och byrån hotas av konkurs. På initiativ av den kvinnliga sekreteraren, den...

Visa hela handlingen

Press

"Ett lustspel, som är mera sobert än uppsluppet, som kunde haft mer av både värme och charm, som startar trögt men ror upp sig, som inbjuder till flera leenden än gapskratt men på det...

Visa all press

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Personalen på en juridisk byrå i Stockholm står plötsligt utan arbete. Chefen har häktats för förskingring och byrån hotas av konkurs. På initiativ av den kvinnliga sekreteraren, den unga, vackra och driftiga Margit Berg, beslutar personalen att starta en alltjänstfirma. Från den skall man t ex kunna beställa barnpassning, blombevattning, köstående, fjärde man i bridge, privat spaning och personkontroll. Företaget döps till "VI KAN" och Margit väljs till direktör. Förutom henne består "VI KAN" av den försvunne advokatens gamla bokhållerska fröken Lauritz, de två unga notarierna Mårtensson och Hellman samt springpojken Vicke.

Tack vare en omfattande reklamkampanj får den nya firman en god start och uppdrag av skiftande slag saknas inte men ekonomin är fortfarande svag. En stor hittelön utlovas Margit av friherrinnan Rosenskiöld om firman kan leta rätt på en släktklenod åt henne: en hiskligt dekorerad fruktskål från sekelskiftet med sjöjungfrur på foten, rosenknoppar på sockeln och vin!druvor på mellanstycket.

En ung reklamdirektör, Allan Winkler, kommer med en begäran som Margit avvisar. Han vill att hon skall uppträda som hans fästmö. Allan har, för att bli av med sin mycket efterhängsna barndomsväninna Gertrud Stenström, påstått att han är förlovad och tänker nu presentera en fästmö för henne.

Slumpen kommer Allan till hjälp. Han lyckas få med Margit på en fest hos en av sina vänner och låter henne där spela fästmöns roll. Margit lovar att tricket skall stå honom dyrt. Allan får emellertid reda på att hon jagar den Rosenskiöldska släktklenoden och då hon visar honom ett fotografi av pjäsen berättar han att det i tjugo år stått en likadan i hans föräldrarhem. Han övertalar henne att följa med hem för att bese föremålet, men till hans överraskning är skålen borta. Det visar sig att hans yngre bror Åke har sålt den till en antikvitetshandlare för att kunna bjuda sin flickvän Eva på bio.

Margit spårar upp antikvitetshandlaren och bjuder desperat allt högre belopp för att komma över skålen, men den har redan inköpts av Allans mor, som fruktar att donatorn, tant Karolina, skall komma på besök och upptäcka att gåvan är borta. Tant Karolina är ingen mindre än friherrinnan Rosenskiöld; hon söker det andra exemplar som från början ingick i uppsättningen.

Allan löser Margit från uppdraget att spela hans fästmö men i det ögonblick hon får reda på att Gertrud Stenström vänt sig till "VI KAN" för att ta upplysningar på en viss Margit Berg beslutar firmans chef att fortsätta spelet och tar själv hand om ärendet.

Allan för in Margit i familjen. Föräldrarna blir mycket förtjusta i henne. Gamle direktör Winkler hatar tant Karolinas pjäs och befriar sig ifrån den genom att tillsammans med sin maka överlåta den i gåva till sin blivande svärdotter. Margit finner det nu svårt att sälja den men det gör inte Vicke. Han är inställd på att rädda "VI KAN" från konkurs och med Åkes hjälp avlägsnas nu skålen på nytt från det Winklerska hemmet.

Vid den stora familjesammankomsten passar Gert!rud på att avslöja hela historien och Margits roll. Men det enda hon uppnår är att Allan och Margit bekänner att de verkligen älskar varandra.

Friherrinnan Rosenskiöld har äntligen fått sin efterspanade pjäs. Hon infinner sig hos Winklers med sitt förvärv, som ännu en gång hamnar i de nyförlovades ägo, varvid Allan passar på att demolera den. (Bearbetning av manuskript och danskt program.)

Pressreaktion Svensk filmografi

"Ett lustspel, som är mera sobert än uppsluppet, som kunde haft mer av både värme och charm, som startar trögt men ror upp sig, som inbjuder till flera leenden än gapskratt men på det hela taget är en underhållande bagatell och med vars personer man gärna umgås -- låt vara att nästan alla agerar på gammal rutin, och att man träffat de flesta figurerna vid de konventionella frukost- och middagsborden i Djursholmsvillan förr", skrev Monty i AB och representerade därmed ett slags medelvärde när det gällde de välvilliga kritikernas omdömen. Ovanför låg Lasse Bergström i Arbetaren.

Han ansåg att Gustaf Molander "i stort sett (-) skjutit en femetta med detta lustspel, som visar att även svensk film kan komma nån vart, när det goda humöret är med". Enligt kritikern dominerades filmen av friskhet i skepnad av Eva Dahlbeck. Hon visade "att överkvalificering bara är ett ord med positiv klang". "Hon gör sin infallsrika yrkeskvinna med så stort behag, att man gärna sällar sig till männen som faller i förtjusning kring henne."

För nämnda behag föll t ex inte Frans B Liljenroth i Expressen. Han slutade sin korta recension kring ett "medelmåttigt svenskt lustspel" med orden: "Mest felplacerad och sämst fotograferad är Eva Dahlbeck."

Betydligt under välvilligheten låg Robin Hoods (StT), Urban Stenströms (SvD) och Ny Dags omdömen. Den förstnämnde tyckte att Fästmö uthyres var ett misslyckat försök att göra den engelske författaren P G Wodehouse på svenska: "Manuskriptet härstammar från andra pennor men stilen är hans, fast karusellen inte kretsar kring en avelssugga utan en hisklig bordsdekoration (-) från det yppiga 1800-talet. Den stjäls och säljs och efterspanas och kommer till rätta och kommer bort igen och i förbifarten skisseras en rad människoprofiler, hopbundna av en lika flugig som konstruerad intrig. Wodehouse har visat sig svår att filma -- det vill inte bli något. Inte heller Fästmö uthyres blir något -- utom enstaka roliga repliker och situationer."

Urban Stenström menade att Susanne Palsbos ungflicksroman "En prydnad för varje familj" innehöll "fyndighet, friskhet och ironi", men dessa egenskaper hade försvunnit ur filmen, som blivit "black, intetsägande och rutinmässig". Stenström angrep framför allt fotograferingen: avståndsbilderna var "illa komponerade" och gjorde ett "plottrigt intryck", fotot i övrigt var genomgående "torrt och osensuellt, utan fukt och lyster". Något eldfängt samspel mellan Eva Dahlbeck och Karl-Arne Holmsten kunde kritikern inte heller upptäcka.

Nils Beyer i MT slutligen utpekade "som kardinalsynd i det svenska filmlustspelet" att författarna "aldrig begripit illusionens betydelse i det dramatiska hantverket (-), ovetande om att befängdheten blir verkligt rolig först om vi kan tro på den, om med andra ord de logiska och psykologiska premisserna är i ordning". Beyer var den ende som tog upp filmens drift med modern barnuppfostran och han tyckte den var olustig: "På denna punkt gör svensk film gärna vad den kan för att underblåsa fördomar och okunnighet."

Kommentar Svensk filmografi

Den danska författarinnan och tidningsredaktören Susanne Palsbo publicerade romanen "En pryd for enhver familie" 1944. Den översattes till svenska av Gallie Åkerhielm och utkom året därpå i Stockholm på Lindqvists förlag.

Gösta Stevens (1897-1964) inledde sin författarkarriär i svensk film 1930 och hade 1949, då Fästmö uthyres spelades in (15 november - 21 december 1949), svarat för eller medverkat vid tillkomsten av ett 40-tal scenarier.

Lasse Bergström och DNs recensent påpekade att filmen blivit något osnyggt men oavsiktligt aktuell genom den inledande förskingringshistorien. Samma vecka som stockholmspremiären häktades nämligen en huvudstadsadvokat för tillgrepp av bl a anförtrodda försäkringsmedel. Det rörde sig om ersättning till änkorna efter svenska officerare som omkommit vid en flygolycka i Italien 1947. Att sammanträffandet var oavsiktligt framgår inte minst av det faktum att Fribergs Filmbyrå, ett dotterföretag till SF, släppte ut filmen i landsorten redan 28.8.1950.

En av det svenska scenlivets största komiker genom tiderna, Thor Modéen (1898-1950), spelade här i en mindre roll för sista gången framför filmkameran.

Nils Beyers kommentar till filmens syn på barnuppfostran syftade på en barnvaktsepisod, under vilken den förhyrde notarie Mårtensson (Jan Molander) tillgriper rotting för att hejda vådorna av modern s k fri pedagogik.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se