Spöke på semester (1951)

Media (46 st)

Originaltitel	Spöke på semester
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Gösta Bernhard
Manus	Stig Bergendorff Gösta Bernhard
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Sandrew-Produktion
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1951-09-03

Medverkande

Stig Järrel
amanuens Trynbald (Sebastian Alarik) Borgkrona, kallad Trybbe

Sven Magnusson
advokat Målbrott

Åke Fridell
agronom Bovén, förvaltare på Skumborg

Arne Källerud
Viktor, hovmästare och betjänt på Skumborg

Douglas Håge
Vilhelm Adolfsvärd

Astrid Bodin
fru Adolfsvärd

Visa fler

Handling

Amanuens Trynbald Sebastian Alarik Borgkrona får genom stockholmsadvokaten Målbrott besked om att han förordnats som arvtagare till släktslottet Skumborg. Slottet måste tas i formell...

Visa hela handlingen

Press

Åtskilligt av den kritik som riktades mot Gösta Bernhards två föregående crazyfilmer Lattjo med Bocca!ccio (1949/27) och Stjärnsmäll i frukostklubben (1950/8) dök upp med förnyad...

Visa all press

Amanuens Trynbald Sebastian Alarik Borgkrona får genom stockholmsadvokaten Målbrott besked om att han förordnats som arvtagare till släktslottet Skumborg. Slottet måste tas i formell besittning den trettonde samma månad, annars förlorar Trynbald sin arvsrätt.

Vad Trynbald i sin oskuld inte får veta är att Målbrott står i maskopi med slottets förvaltare, agronom Bovén, som enligt testamentet skall stanna kvar i tjänsten och överta godset för den händelse Trynbald skulle försvinna. Vid testamentsdelgivningen har Målbrott dessutom lurat Trynbald att gå med på försäljning av sitt "gamla förfallna ruckel" intill Konserthuset. Den utsedde köparen är advokaten själv, vilken i motsats till den något världsfrånvände amanuensen känner till att man upptäckt guld i marken under city. Det råder rena klondykestämningen i kvarteren.

Trynbald infinner sig på slottet och mottas av personalen, en samling skräckfigurer under Bovéns kommando. Vid detta möte presenteras åskådaren samtidigt för filmens medarbetare. Bovén hoppas att slottets spöken skall jaga amanuensen på flykten men Trynbald gillar i själva verket sådana andevarelser och vill gärna träffa dem.

Hans önskan går i uppfyllelse. Riddar Sebastian, släkten Borgkronas anfader från 1500-talet (m fl inkarnationer) och huvudman för Vita Frun, Fader Anselm, Professor Krasch, Flädermusen, Myran och alla de andra spökena, dyker upp en natt vid Trynbalds sänggavel och ber att få byta skepnad med sin sentida släkting. Sebastian har nämligen inte haft semester på tvåhundra år och ämnar sig till Stockholm på en kombinerad affärs- och semesterresa. Trynbald, en exakt kopia av sin anfader, går med på att vikariera och får överta riddarens osynlighetsdräkt.

I en stor underjordisk salong får Trynbald stifta bekantskap med spökena. De ägnar sig åt ett glatt och vänligt samliv och till fröjderna bidrar en lätt beslöjad spökbalett. Riddarens egen dam, Vackra Beatrice, kastar genast heta blickar på en motsträvig Trynbald; han har sin fästmö Gullan Adolfsvärd i tankarna.

Riddar Sebastian i huvudstaden skrämmer till att börja med advokat Målbrott till en viss hederlighet i affärerna med Trynbald. Fritiden tillbringar han dels på guldgrävarnas saloon vid Hötorget, där sång, whisky och våldsamma slagsmål hör till attraktionerna, dels hos familjen Adolfsvärd. Varken Gullan eller hennes föräldrar känner igen den tidigare tillbakadragne "Trybbe". De möter en blivande man och måg, het på gröten och med smak för starka drycker och glada upptåg.

Den trettonde dagen inträffar. Sebastian har tvingat advokaten att komma ut till slottet med alla nödvändiga handlingar för att Trynbald skall kunna tillträda. Denne sitter emellertid inlåst i vinkällaren genom Bovéns försorg. Spökena, som börjat ana oråd, genomsöker hela slottet. Vackra Beatrice hittar Trynbald i källaren, förser honom med osynlighetskostymen och hjälper honom ut. I sista ögonblicket anländer Sebastian med Gullan och skriver på advokatens handlingar. Riddaren har dock inte för avsikt att återgå till sitt spökliv; han tänker försvinna med Trynbalds fästmö och leva livets glada dagar. Men Trynbald har av Vackra Beatrice fått reda på rivalens svaga punkt. Genom att klia riddaren i armhålan utlöser han hos denne ett evigt, vansinnigt skratt.

Gullan har fått tillbaka sin riktige "Trybbe". Tillsammans ger de sig av från Skumborg, Trynbald ännu iförd sin märkliga kostym. Varför han bär den förstår inte Gullan, än mindre varför han plötsligt försvinner då hon råkar dra i kragtofsen.

Pressreaktion Svensk filmografi

Åtskilligt av den kritik som riktades mot Gösta Bernhards två föregående crazyfilmer Lattjo med Bocca!ccio (1949/27) och Stjärnsmäll i frukostklubben (1950/8) dök upp med förnyad styrka i pressen denna gång. Fyra tidningar, AT, Expr, MT och Ny Dag var starkt negativa medan de övriga utpekade vissa scener och sekvenser där man ansåg att filmen nådde upp till genrens rätta nivå.

Till roligheterna räknades presentationen av filmens ansvariga, framför allt koncernchefen Anders Sandrew "cyklandes i vimlet", guldgrävarsamhällets etablering i närheten av Konserthuset med ingående parodieringar av Hollywoodfilmens vildavästernschabloner, och -- vilket Jerome i DN särskilt framhävde -- Stig Järrels rutinerade komedispel och snärtiga replikföring.

Ganska tillfredsställda var signaturen Filmson i AB och Harry L Schein i BLM. Den förre ville inte karaktärisera verket som "en galopperande fluga men man följer med mycket nöje dess gång på en trasig rullgardin när den inte trögar ner sig på flugpapper".

Schein inledde med en återblickande jämförelse: "Förra gången Casino-gänget Stig Bergendorff och Gösta Bernhard producerade sig på film i Lattjo med Boccaccio blev resultatet inte bara dåligt utan -- vad som är mera ödesdigert för en crazyfilm -- besvärande tråkigt. Vis av skadan bygger de i sin nya film (-) inte på en enda ohållbar idé utan på en serie gags som, utan att nå Casino-revyernas kedjereaktioner av skratt, ändå får in ett imponerande antal fullträffar.

Man förlåter gärna några longörer, litet buskteater och avväpnande öppna plagiat för den magnifika guldgrävarsaloonen på Hötorget, den originella inledningen, den geniala uppfinningen av ett nytt sätt att slippa dricka pilsner och persongalleriet i kråkslottet, som kunde få Frankenstein att ropa på sin mamma.

Man saknade naturligtvis den artistiska stramhetens obarmhärtiga konsekvens, det är mera en harmlös och generös cocktail av Gåsblandaren och buskteatern, serverad i ett tempo som visar att regissören Bernhard börjar få ett bra grepp om svårigheterna att berätta på film."

Den senare åsikten delade bl a inte signaturen Berton i AT som talade om "rappakalja" och fastslog att "om någon av höstens tidigare svenska produkter varit svindlande nära botten, så står denna i hotande konkurrens".

Staffan Tjerneld (Expr) menade att Gösta Bernhard misslyckats när det gällde att ge filmen sin egen personliga stil: "Han saknar tydligen det artistiska grepp och den sceniska fantasi som genren kräver. Därför inkasserar han också de ganska få flatskratt som premiärpubliken gav upp på lösryckta revyroligheter, medan all situationskomik som han preparerat just inte ger någon utdelning."

I MT klagade Nils Beyer bl a på personregin: "Skådespelarna är inte roliga i filmen. De agerar lika banalt och konventionellt som i vilket lustspel som helst. Att det här är fråga om ett fantastiskt möte mellan levande och döda, en tokstollig lek i en from dåres hjärna, det avspeglar sig inte ett ögonblick i själva spelet."

Kommentar Svensk filmografi

Stig Bergendorffs och Gösta Bernhards manussamarbete på filmsidan avslutades med denna film. Idén om guldfyndigheten hade en stockholmstidning kommit på som lämpligt aprilskämt i samband med grävskopornas verksamhet i Stockholms city året före inspelningsåret 1950. Filmens tagningar startade i slutet av januari och avslutades i början av mars det året.

Slöjdansöser hade lånats från Södra Teaterns och Oscars baletter. Bland kända personer som spökade återfanns kompositören Kai Gullmar; hon spelade Vita Frun och avkrävdes denna gång inga musikaliska bidrag.

Särskild omsorg hade regissören ägnat det stora krogslagsmålet på guldgrävarsaloonen, till vilket ett antal starka svenska karlar kallats. Bland dessa befann sig "Roslags-Björnen", d v s styrkeartisten Axel Oscar Nygren (1899-1978) från Gottröra, och flerfaldige olympiamedaljvinnaren och europamästaren i brottning Gösta Frändfors (1914-1973). Slagsmålet blev också mycket intensivt och man måste tillgripa åtgärden att släcka ljuset i ateljén för att upprätta ordningen.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se