Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel I dimma dold
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1953-11-02

Medverkande

Eva Henning
Lora Willding

Sonja Wigert
Jimmie Hedström, femme fatale

Hjördis Petterson
Annie Eriksson, Loras moster

Dagmar Ebbesen
Vilma, släkten Wildings faktotum

Sif Ruud
Bojan, Stockholmsfnask

Mimi Nelson
frälsningssoldat

Visa fler

Handling

En dimmig söndagskväll blir direktör Walter Willding skjuten av sin hustru Lora i parets villa vid Erstaviken sydost om Stockholm. Mordet upptäcks av Walters älskarinna Jimmie...

Visa hela handlingen

Press

Någorlunda habil, kultiverad underhållningsdeckare med fina skådespelarinsatser, men alltför många klichéer ansåg stockholmskritikerna. "Det vore för mycket sagt att I dimma...

Visa all press

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Scripta
Manusbearbetning
Inspicient
B-foto
Stillbildsfoto
Musikarrangör
Orkesterledare
B-ljud
Mixning

Medverkande

Eva Henning Lora Willding
Sonja Wigert Jimmie Hedström, femme fatale
Hjördis Petterson Annie Eriksson, Loras moster
Dagmar Ebbesen Vilma, släkten Wildings faktotum
Sif Ruud Bojan, Stockholmsfnask
Mimi Nelson frälsningssoldat
Sven Lindberg kriminalkommissarie Myrman
Sture Lagerwall Jack Willding, konstnär, Loras svåger
Georg Rydeberg Walter Willding, affärsman, Loras make
Hugo Björne Fredrik Sjövall, "farbror Fred", familjens advokat
Erik Strandmark Olle Lindaeus, tillförordnad direktör i familjeföretaget, Loras kusin
Erik "Bullen" Berglund polischefen
Torsten Hillberg överkonstapel
Henrik Schildt journalist på kaféet
Bengt Blomgren journalist på kaféet
- Ej krediterade:
Frithiof Bjärne polisman i telefon
Curt Ericson kriminalpolis
Sture Djerf journalist i trappuppgången
Magdalena Swahn Annies finska hembiträde
Arne Ragneborn det finska hembiträdets pojkvän
Fritiof Billquist tidningsläsare på gatan
Svea Holm servitris på kaféet
Gudrun Östbye ung förälskad flicka på spårvagnen
Mats Dahlbäck flickans på spårvagnen kavaljer
Åke Hylén pressfotograf i trappuppgången
Brita Borg vokalist i dansorkestern
Carl Andersson bröllopsgäst
Putte Wickman klarinettist i dansorkestern
Nils Poppe medverkande i ett avsnitt ur "Tappa inte sugen" 1947
Annalisa Ericson medverkande i ett avsnitt ur "Tappa inte sugen" 1947
- Ej identifierade:
Claes Esphagen rockvaktmästare på restaurant Cecil
Lars Wallinder polis
Gösta Lundin en man
Sven Ström bartender
Fritjof Hellberg en herre
Marianne Ljunggren Miss China

Bolag

Handling

En dimmig söndagskväll blir direktör Walter Willding skjuten av sin hustru Lora i parets villa vid Erstaviken sydost om Stockholm.

Mordet upptäcks av Walters älskarinna Jimmie Hedström, då hon återvänder från en båtutflykt med offrets yngre bror Jack -- en excentrisk konstnär, förälskad i Lora. Med på färden har också Olle varit, Loras kusin, nyligen hemkommen från Brasilien för att sköta det familjeföretag Lora ärvt efter sin far. Samtliga har tillbringat veckoslutet hos Willdings.

Den tyste, tillbakadragne Olle bär på en dröm; att en dag få ta hand om Walters vackra hustru. Jack anmäler mordet till polisen. Ärendet lottas på den unge kriminalkommissarien Myrman.

Efter mordet flyr Lora och irrar planlöst omkring ett par dygn i Stockholm. En natt tillbringar hon hos en prostituerad. Tidningarna rapporterar att man funnit hennes övergivna bil med mordvapnet i handskfacket. Vid en strand i närheten har man påträffat hennes hatt. Det antas att hon begått självmord.

Jagad av polisen går Lora i minnet igenom de händelser som lett fram till den desperata handlingen. Hon har haft en ensam och glädjelös barndom. Modern övergav tidigt äktenskapet och fadern begravde sig i arbete. Vid faderns död blev familjeföretagets advokat "Farbror Fred" hennes förmyndare. Walter kom in i hennes liv på själva fredsdagen 1945. Han kom henne att leva upp och finna mening i livet; hon blev djupt förälskad. Ett år senare gifte de sig. Det fanns de som varnade henne, moster Annie t ex, men Lora ville inte lyssna. Äktenskapet blir olyckligt. Walter visar sig snart vara en brutal och cynisk egocentriker. Han har gift sig för att komma åt hennes pengar och spenderar stora summor på sin älskarinna Jimmie.

Till slut orkar Lora inte hålla sig undan längre. Hon går till Annies våning, där Myrman väntar, och bekänner sin skuld till brottet. Kommissarien svarar med ett överraskande besked: Lora är formellt fri eftersom Walter redan var död då skotten avlossades, förgiftad av cyankalium. Myrmans misstankar mot henne kvarstår dock. Kanske har Lora också förgiftat sin man.

Kommissarien tvingas lägga pussel med många bitar. Walter har under den fest som hållits i villan på lördagskvällen druckit av sin favoritlikör Cherry Brandy. Någon kan ha lagt gift i flaskan. Det framkommer att värden förvarat tre giftkapslar, införskaffade i Tyskland, i sitt sovrum och till och med skrutit med innehavet. Då Myrman undersöker gömstället återstår bara två. Polisens analys visar att de endast innehåller socker. Släktens alltiallo, hembiträdet Vilma, bekänner att hon tullat den aktuella likörflaskan efter festen. Någon måste således ha lagt gift i likören vid ett senare tillfälle.

Så småningom inser Myrman vem mördaren är, men han saknar fällande bevis. Därtill kommer att det gått för honom som för detektiven i den amerikanska filmen Laura: Han har blivit kär i sitt kvinnliga "undersökningsobjekt".

Konstnären Jack tänker fira sin 40-årsdag i mordvillan och inbjuda den trängre familjekretsen. I all tysthet träffar Myrman en överenskommelse med jubilaren. Denne skall förhöra de misstänkta medan kommissarien håller sig gömd och lyssnar. Vid middagsbordet pressar Jack sin svägerska att berätta om det som hände under lördagsnatten. Äcklad av Walters och Jimmies samvaro hotar Lora att begära skilsmässa. Walter avfärdar henne hånfullt; han tänker inte släppa greppet om familjens kapital. På morgonen försöker han döda Lora med en giftkapsel i morgonkaffet. Men hon ser tilltaget, häller tillbaka koppen i kannan och serverar sin make påtår.

Efter bekännelsen försvinner Lora från sällskapet. Annie avslöjar nu att hon tidigare bytt ut kapslarna mot sockerpiller och Myrman träder fram med det bindande beviset: Den medlem av kretsen kring bordet som inte känt till kapslarnas existens har hällt gift i likören på natten. Giftet har Walter fått i sig först på söndagen. Olle störtar plötsligt ut genom glasfönstren, ned till båtbryggan. Där finner han Lora och tvingar henne att följa med i ett flyktförsök. Ombord på båten berättar han om sin plan att mörda Walter och gifta sig med henne. Han är beväpnad och desperat. Men Myrman har placerat en polis i kajutan. En strid utbryter mellan de två männen. Olle träffas av ett skott från sin egen pistol och sjunker livlös ihop.

Fallet är avslutat; mördaren har gått rättvisan i förväg. Myrman är angelägen att få träffa Lora privat. Hon säger inte nej men skjuter mötet på framtiden.

Censur / granskning

Censurnummer 83077
Datum 1953-10-12
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2420 meter
Kommentar Aktlängder: 450-600-565-550-255 = 2420 meter - 88 minuter. Aktlängder: 450, 600, 565, 550, 255.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudtyp Ljud
Ljudsystem AGA-Baltic
Färgtyp Svartvit
Bärare 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2420 meter
Längd i minuter 88 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Någorlunda habil, kultiverad underhållningsdeckare med fina skådespelarinsatser, men alltför många klichéer ansåg stockholmskritikerna.

"Det vore för mycket sagt att I dimma dold skulle förblivit så", skrev Karl Ekwall i AT och tillade: "SFs filmare har nu en gång för alla den förmågan att komma ned på fötterna, när de tagit sig an relativt omöjliga manuskript. Det putsas och friseras och rollerna besätts med utmärkta skådespelare. Så blir resultatet trots allt ganska hyggligt ur underhållningssynpunkt. Vad skulle resultatet blivit av Vic Sunesons manus om inte Eva Henning, Sture Lagerwall och Sten Lindgren tagit sig an huvudrollerna [kritikern måste åsyfta Sven Lindberg!? Förmodligen skulle man lidit en kvalfull död i pratet och den fruktansvärt onyanserade miljön -- socialgrupp 1."

Robin Hood (StT) hade på känn att manusförfattaren Vic Suneson skulle ha vissa svårigheter med överflyttningen av den invecklade intrigen i sin deckarroman till filmspråk, eftersom han inte var någon "filmman":

"Det har gått ungefär som man kunde gissa att det skulle gå. Det har inte blivit film utan kriminalbilderbok, där de flesta bilderna visar samtalande personer. Historien berättas fram i ord, av personerna uttalade ord. Bilderna illustrerar, i stället för att berätta." Den från romanen överflyttade återblickstekniken verkade, enligt kritikern, "förvirrande på mindre intelligenta personer såsom undertecknad". Men just bristerna i manuskriptet gjorde regissören Kjellgrens och hans medarbetares insats mer respektabel:

"Han har tydligen varit medveten om manusets fällor -- de många stillastående pratscenerna -- och sökt neutralisera deras filmfördärvande verkan genom att brassa på för fullt i de mera rörliga avsnitten. Så snart det hotar bli för mycket prat smäller han och musikkompositören Nordgren till med en överaskande och häftig övergång -- pang.

Knalleffekterna -- bilolyckor, motorbåtsslagsmål -- har han byggt upp till rivande och skicklig film. Och tillsammans med fotografen Fischer har han suggestivt arbetat ut alla dimmiga och folkvimlande miljöscener."

Carl Björkman (DN) talade om "en kultiverat glättad men överkonverserad detektivfilm, en filmdeckare i smoking", vars rollfigurer tycktes honom bekanta "sedan otaliga andra sammanhang".

I Arbetaren beskrev Mauritz Edström filmen som tekniskt briljant med ett snabbt tempo utan döda punkter och ett utsökt foto. "Men vad hjälper det", fortsatte Edström, "när människorna är så totalt ointressanta, när de bara är brickor i ett puzzel och alltsammans en fråga om teknik".

Även Jurgen Schildt i MT noterade att Lars-Eric Kjellgren "utformat vissa avsnitt med en säker bildkänsla och med några raffinerade chockeffekter", men han ställde också frågan om det var "av praktiska skäl eller sund självkritik" som de svenska bolagen släppte ut "en del av sina svagare nummer på landsbygdsrepertoaren". Svagheterna beskrev Schildt i följande ordalag:

"Vill man vara riktigt kritisk kunde man säga att den berättar på ett konventionellt sätt om konventionella människor i en konventionell intrig. Man känner så innerligt väl igen miljön och omständigheterna kring mordet på den stenrike affärsmannen i hans halvbrackiga stockholmsvåning; man känner igen middagsätandet, umgänget med likörflaskor och havannacigarrer, afton!kläderna, släktporträtten på väggarna, trotjänarinnan som lyssnar vid nyckelhålen, husadvokaten som förvaltar familjetillgångarna etc. Och vem känner inte igen upplösningen, där Avslöjaren sammankallar de inblandade till en makaber tillställning för att vid groggen låta täckelset falla? Allt detta är standardin!gredienser, hämtade från den anglosaxiska detektivromanen -- inte Spillane eller Chandler föralldel, men Rinehardt, Christie, Dorothy Sayers."

Kommentar Svensk filmografi

Bakom pseudonymen Vic Suneson dolde sig civilin!genjören Sune Viktor Lundquist (1911-1975), en mångsysslare i byggnadsbranschen. Vid tidpunkten för filmens tillkomst var han direktör för Byggförbundets intressekontor i Stockholm och ansvarig för tidskriften Byggnadsindustrin.

Författardebuten skedde 1948 med kriminalromanen "Mord kring Maud". Suneson fortsatte därefter att regelbundet producera sig i den en gång valda genren. Sammanlagt skrev han ett 30-tal verk, varav några i samarbete med hustrun, skådespelerskan Ragnvi Lindbladh (1923-1975). Trots hans rykte som "Sveriges meste deckarförfattare" visade filmbranschen ringa intresse för hans litterära verksamhet. På 60-talet medarbetade han vid manusframställningen till Tärningen är kastad (1960/2).

"I dimma dold" utkom i Gebers kriminalserie (Hugo Gebers Förlag, Stockholm) 1951. Författaren lät öppet läsaren förstå att hans inspirationskälla var den av Otto Preminger framgångsrikt iscensatta historien om Laura (USA 1944). Den amerikanska filmens misstänkta unga kvinna spelades av Gene Tierney, Clifton Webb gjorde mördaren och Dana Andrews detektiven.

Svensk Filmindustris inspelning startade i mitten av december 1952 och pågick till början av mars 1953.

Förlaga

Originaltitel I dimma dold (Roman)
Författare Vic Suneson


Inspelning

1952-12-16 1953-03-06
Filmstaden Råsunda Sverige
Saltsjö-Duvnäs Nacka Sverige
Saltsjöbaden Nacka Sverige
Varuhuset PUB Stockholm Sverige
Östermalm Stockholm Sverige
City Stockholm Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1953-11-02 Röda Kvarn Eskilstuna Sverige 88 min
1953-11-02 Röda Kvarn Helsingborg Sverige 88 min
1953-11-02 Röda Kvarn Linköping Sverige 88 min
1953-11-02 Odéon Norrköping Sverige 88 min
1953-11-02 Skandia Uppsala Sverige 88 min
1953-11-02 China Örebro Sverige 88 min
Urpremiär 1953-11-02 Röda Kvarn Eskilstuna Sverige 88 min
1953-11-02 Röda Kvarn Helsingborg Sverige 88 min
1953-11-02 Röda Kvarn Linköping Sverige 88 min
1953-11-02 Odéon Norrköping Sverige 88 min
1953-11-02 Skandia Uppsala Sverige 88 min
1953-11-02 China Örebro Sverige 88 min
Stockholmspremiär 1953-11-09 Spegeln Stockholm Sverige 88 min
TV-visning 1983-12-24 TV2 Sverige 85 min
1992-02-01 Kanal 1 Sverige 85 min
1999-07-23 SVT1 Sverige 85 min
Cinemateksvisning 2020-11-21 Filmhuset Stockholm Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia 2020-11-21
TV-visning 2021-04-27 SVT1 Sverige
VOD-release 2023-07-14 SVT Play Sverige Antal dagar på SVT Play 30
TV-visning 2023-07-20 SVT1 Sverige

Musikstycken

Originaltitel It's a Long Way to Tipperary
Kompositör Harry Williams (1912)
Jack Judge (1912)
Textförfattare Harry Williams (1912)
Jack Judge (1912)
Sångare kör


Originaltitel Ja, vi elsker dette landet
Kompositör Rikard Nordraak (1864)
Textförfattare Bjørnstjerne Bjørnson (norsk text 1859)
Sångare kör


Originaltitel Der er et yndigt Land
Kompositör Hans Ernst Krøyer (1823)
Textförfattare Adam Oehlenschläger (1819)
Sångare kör


Originaltitel La Marseillaise
Kompositör Claude Joseph Rouget de Lisle (1792)
Textförfattare Claude Joseph Rouget de Lisle (fransk text 1792)
Edvard Fredin (svensk text 1889)
Sångare kör


Originaltitel Slippery Samba
Kompositör Georges Cugaro (1950)


Originaltitel I dimma dold
Kompositör Herbert Stéen (1953)
Textförfattare Gardar (1953)
Sångare Brita Borg


Originaltitel Treulich geführt, ziehet dahin. Ur Lohengrin
Kompositör Richard Wagner (1850)
Textförfattare Richard Wagner (tysk text 1850)
Fritz Ahlgrensson (svensk text 1874)


Originaltitel Sonat, piano, op. 35, b-moll
Kompositör Frédéric Chopin (1837-39)
Instrumentalist Sture Lagerwall (piano dubbad av ?)


Originaltitel Beside You
Kompositör Don Pelosi
Howard Barnes
Lawrence Hall
Textförfattare Don Pelosi
Howard Barnes
Lawrence Hall


Originaltitel Metronome Boogie
Kompositör Charles Norman (1949)
Orkester Charles Normans kvintett (grammofonskiva Metronome J 194)


Originaltitel Nu ska vi opp, opp, opp
Kompositör Jules Sylvain (1937)
Textförfattare Gösta Stevens (1937)
Framförs av Sture Lagerwall (visslar)


Originaltitel Adagio Cantabile
Kompositör Albert W. Ketèlbey (1925)


Ämnesord

Alkoholmissbruk
Bröllop
DK Kärlek
DK Thriller
Detektivroman
Frälsningssoldat/kvinnlig
Gift
Hembiträden
Konstnär
Lunchmenu
Mord
Olycka/bil-
Otrohet
Polisdetektiv
Prostitution
Slagsmål
Spritsorter
Stockholm/City
Stockholm/PUB-varuhuset
Stockholm/Östermalm
Varuhus
Världskriget/Andra
Äktenskap

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bärare 35 mm
Längd i meter 2412


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bärare 35 mm
Längd i meter 2410


Typ Originalnegativ bild
Materialbas Acetat
Bärare 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Acetat
Bärare 35 mm


Bestånd Affischer

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar 2
Affischtitel I DIMMA DOLD
Tryckeri Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB


Storlek Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar 2
Affischtitel I DIMMA DOLD
Tryckeri J. Olsén litogr.anst.


Storlek Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar 2
Affischtitel I DIMMA DOLD
Tryckeri Fotopress


Storlek Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar 2
Affischtitel Eva Henning och Sonja Wigert i I DIMMA DOLD
Tryckeri Fotopress


Storlek Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar 2
Affischtitel Eva Henning i I DIMMA DOLD
Tryckeri Fotopress


Bestånd Arkivalier

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ Pressklipp


Bestånd Manuskript

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ Inspelningsmanus
Manustitel I dimma dold. Scenario.
Omfång 174 s.
Språk Svenska


Typ Kringmaterial
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel I dimma dold. Scenario.
Omfång 174 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel I dimma dold. Scenario.
Omfång 174 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper SET
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska



Relaterat

    Kontakta redaktionen

    Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

    Vad gäller det?