I dimma dold (1953)

Media (1 st)

Läs mer om denna film i vår artikel "Yrke: polis"

Originaltitel	I dimma dold
Svensk premiärtitel	I dimma dold
Distributionstitel	Tåkenatten (Norge) En kvinde jages (Danmark) Sumuun kätketty (Finland)

Regi	Lars-Eric Kjellgren
Manus	Sune Lundquist (som Vic Suneson)
Produktionsledare	Allan Ekelund
Foto	Gunnar Fischer
Musik	Erik Nordgren (originalmusik)
Arkitekt	P.A. Lundgren
Klippning	Tage Holmberg
Ljudtekniker	Per-Olof Pettersson (som P.O. Pettersson)
Scripta	Birgit Norlindh
Manusbearbetning	Sven Bergström Barbro Alving Lars-Eric Kjellgren
Inspicient	Tor Borong Gustav Roger
B-foto	Ragnar Frisk
Stillbildsfoto	Louis Huch (ateljéfoto)
Musikarrangör	Erik Nordgren
Orkesterledare	Eskil Eckert-Lundin
B-ljud	Eskil Lindberg
Mixning	Sven Persson (som Sven Rudestedt)

Eva Henning	Lora Willding
Sonja Wigert	Jimmie Hedström, femme fatale
Hjördis Petterson	Annie Eriksson, Loras moster
Dagmar Ebbesen	Vilma, släkten Wildings faktotum
Sif Ruud	Bojan, Stockholmsfnask
Mimi Nelson	frälsningssoldat
Sven Lindberg	kriminalkommissarie Myrman
Sture Lagerwall	Jack Willding, konstnär, Loras svåger
Georg Rydeberg	Walter Willding, affärsman, Loras make
Hugo Björne	Fredrik Sjövall, "farbror Fred", familjens advokat
Erik Strandmark	Olle Lindaeus, tillförordnad direktör i familjeföretaget, Loras kusin
Erik "Bullen" Berglund	polischefen
Torsten Hillberg	överkonstapel
Henrik Schildt	journalist på kaféet
Bengt Blomgren	journalist på kaféet
-	Ej krediterade:
Frithiof Bjärne	polisman i telefon
Curt Ericson	kriminalpolis
Sture Djerf	journalist i trappuppgången
Magdalena Swahn	Annies finska hembiträde
Arne Ragneborn	det finska hembiträdets pojkvän
Fritiof Billquist	tidningsläsare på gatan
Svea Holm	servitris på kaféet
Gudrun Östbye	ung förälskad flicka på spårvagnen
Mats Dahlbäck	flickans på spårvagnen kavaljer
Åke Hylén	pressfotograf i trappuppgången
Brita Borg	vokalist i dansorkestern
Carl Andersson	bröllopsgäst
Putte Wickman	klarinettist i dansorkestern
Nils Poppe	medverkande i ett avsnitt ur "Tappa inte sugen" 1947
Annalisa Ericson	medverkande i ett avsnitt ur "Tappa inte sugen" 1947
-	Ej identifierade:
Claes Esphagen	rockvaktmästare på restaurant Cecil
Lars Wallinder	polis
Gösta Lundin	en man
Sven Ström	bartender
Fritjof Hellberg	en herre
Marianne Ljunggren	Miss China

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri	1953
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Laboratorium	AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium
Smink	Firma Carl M. Lundh AB

En dimmig söndagskväll blir direktör Walter Willding skjuten av sin hustru Lora i parets villa vid Erstaviken sydost om Stockholm.

Mordet upptäcks av Walters älskarinna Jimmie Hedström, då hon återvänder från en båtutflykt med offrets yngre bror Jack -- en excentrisk konstnär, förälskad i Lora. Med på färden har också Olle varit, Loras kusin, nyligen hemkommen från Brasilien för att sköta det familjeföretag Lora ärvt efter sin far. Samtliga har tillbringat veckoslutet hos Willdings.

Den tyste, tillbakadragne Olle bär på en dröm; att en dag få ta hand om Walters vackra hustru. Jack anmäler mordet till polisen. Ärendet lottas på den unge kriminalkommissarien Myrman.

Efter mordet flyr Lora och irrar planlöst omkring ett par dygn i Stockholm. En natt tillbringar hon hos en prostituerad. Tidningarna rapporterar att man funnit hennes övergivna bil med mordvapnet i handskfacket. Vid en strand i närheten har man påträffat hennes hatt. Det antas att hon begått självmord.

Jagad av polisen går Lora i minnet igenom de händelser som lett fram till den desperata handlingen. Hon har haft en ensam och glädjelös barndom. Modern övergav tidigt äktenskapet och fadern begravde sig i arbete. Vid faderns död blev familjeföretagets advokat "Farbror Fred" hennes förmyndare. Walter kom in i hennes liv på själva fredsdagen 1945. Han kom henne att leva upp och finna mening i livet; hon blev djupt förälskad. Ett år senare gifte de sig. Det fanns de som varnade henne, moster Annie t ex, men Lora ville inte lyssna. Äktenskapet blir olyckligt. Walter visar sig snart vara en brutal och cynisk egocentriker. Han har gift sig för att komma åt hennes pengar och spenderar stora summor på sin älskarinna Jimmie.

Till slut orkar Lora inte hålla sig undan längre. Hon går till Annies våning, där Myrman väntar, och bekänner sin skuld till brottet. Kommissarien svarar med ett överraskande besked: Lora är formellt fri eftersom Walter redan var död då skotten avlossades, förgiftad av cyankalium. Myrmans misstankar mot henne kvarstår dock. Kanske har Lora också förgiftat sin man.

Kommissarien tvingas lägga pussel med många bitar. Walter har under den fest som hållits i villan på lördagskvällen druckit av sin favoritlikör Cherry Brandy. Någon kan ha lagt gift i flaskan. Det framkommer att värden förvarat tre giftkapslar, införskaffade i Tyskland, i sitt sovrum och till och med skrutit med innehavet. Då Myrman undersöker gömstället återstår bara två. Polisens analys visar att de endast innehåller socker. Släktens alltiallo, hembiträdet Vilma, bekänner att hon tullat den aktuella likörflaskan efter festen. Någon måste således ha lagt gift i likören vid ett senare tillfälle.

Så småningom inser Myrman vem mördaren är, men han saknar fällande bevis. Därtill kommer att det gått för honom som för detektiven i den amerikanska filmen Laura: Han har blivit kär i sitt kvinnliga "undersökningsobjekt".

Konstnären Jack tänker fira sin 40-årsdag i mordvillan och inbjuda den trängre familjekretsen. I all tysthet träffar Myrman en överenskommelse med jubilaren. Denne skall förhöra de misstänkta medan kommissarien håller sig gömd och lyssnar. Vid middagsbordet pressar Jack sin svägerska att berätta om det som hände under lördagsnatten. Äcklad av Walters och Jimmies samvaro hotar Lora att begära skilsmässa. Walter avfärdar henne hånfullt; han tänker inte släppa greppet om familjens kapital. På morgonen försöker han döda Lora med en giftkapsel i morgonkaffet. Men hon ser tilltaget, häller tillbaka koppen i kannan och serverar sin make påtår.

Efter bekännelsen försvinner Lora från sällskapet. Annie avslöjar nu att hon tidigare bytt ut kapslarna mot sockerpiller och Myrman träder fram med det bindande beviset: Den medlem av kretsen kring bordet som inte känt till kapslarnas existens har hällt gift i likören på natten. Giftet har Walter fått i sig först på söndagen. Olle störtar plötsligt ut genom glasfönstren, ned till båtbryggan. Där finner han Lora och tvingar henne att följa med i ett flyktförsök. Ombord på båten berättar han om sin plan att mörda Walter och gifta sig med henne. Han är beväpnad och desperat. Men Myrman har placerat en polis i kajutan. En strid utbryter mellan de två männen. Olle träffas av ett skott från sin egen pistol och sjunker livlös ihop.

Fallet är avslutat; mördaren har gått rättvisan i förväg. Myrman är angelägen att få träffa Lora privat. Hon säger inte nej men skjuter mötet på framtiden.

Censurnummer	83077
Datum	1953-10-12
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2420 meter
Kommentar	Aktlängder: 450-600-565-550-255 = 2420 meter - 88 minuter. Aktlängder: 450, 600, 565, 550, 255.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	AGA-Baltic
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2420 meter
Längd i minuter	88 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Någorlunda habil, kultiverad underhållningsdeckare med fina skådespelarinsatser, men alltför många klichéer ansåg stockholmskritikerna.

"Det vore för mycket sagt att I dimma dold skulle förblivit så", skrev Karl Ekwall i AT och tillade: "SFs filmare har nu en gång för alla den förmågan att komma ned på fötterna, när de tagit sig an relativt omöjliga manuskript. Det putsas och friseras och rollerna besätts med utmärkta skådespelare. Så blir resultatet trots allt ganska hyggligt ur underhållningssynpunkt. Vad skulle resultatet blivit av Vic Sunesons manus om inte Eva Henning, Sture Lagerwall och Sten Lindgren tagit sig an huvudrollerna [kritikern måste åsyfta Sven Lindberg!? Förmodligen skulle man lidit en kvalfull död i pratet och den fruktansvärt onyanserade miljön -- socialgrupp 1."

Robin Hood (StT) hade på känn att manusförfattaren Vic Suneson skulle ha vissa svårigheter med överflyttningen av den invecklade intrigen i sin deckarroman till filmspråk, eftersom han inte var någon "filmman":

"Det har gått ungefär som man kunde gissa att det skulle gå. Det har inte blivit film utan kriminalbilderbok, där de flesta bilderna visar samtalande personer. Historien berättas fram i ord, av personerna uttalade ord. Bilderna illustrerar, i stället för att berätta." Den från romanen överflyttade återblickstekniken verkade, enligt kritikern, "förvirrande på mindre intelligenta personer såsom undertecknad". Men just bristerna i manuskriptet gjorde regissören Kjellgrens och hans medarbetares insats mer respektabel:

"Han har tydligen varit medveten om manusets fällor -- de många stillastående pratscenerna -- och sökt neutralisera deras filmfördärvande verkan genom att brassa på för fullt i de mera rörliga avsnitten. Så snart det hotar bli för mycket prat smäller han och musikkompositören Nordgren till med en överaskande och häftig övergång -- pang.

Knalleffekterna -- bilolyckor, motorbåtsslagsmål -- har han byggt upp till rivande och skicklig film. Och tillsammans med fotografen Fischer har han suggestivt arbetat ut alla dimmiga och folkvimlande miljöscener."

Carl Björkman (DN) talade om "en kultiverat glättad men överkonverserad detektivfilm, en filmdeckare i smoking", vars rollfigurer tycktes honom bekanta "sedan otaliga andra sammanhang".

I Arbetaren beskrev Mauritz Edström filmen som tekniskt briljant med ett snabbt tempo utan döda punkter och ett utsökt foto. "Men vad hjälper det", fortsatte Edström, "när människorna är så totalt ointressanta, när de bara är brickor i ett puzzel och alltsammans en fråga om teknik".

Även Jurgen Schildt i MT noterade att Lars-Eric Kjellgren "utformat vissa avsnitt med en säker bildkänsla och med några raffinerade chockeffekter", men han ställde också frågan om det var "av praktiska skäl eller sund självkritik" som de svenska bolagen släppte ut "en del av sina svagare nummer på landsbygdsrepertoaren". Svagheterna beskrev Schildt i följande ordalag:

"Vill man vara riktigt kritisk kunde man säga att den berättar på ett konventionellt sätt om konventionella människor i en konventionell intrig. Man känner så innerligt väl igen miljön och omständigheterna kring mordet på den stenrike affärsmannen i hans halvbrackiga stockholmsvåning; man känner igen middagsätandet, umgänget med likörflaskor och havannacigarrer, afton!kläderna, släktporträtten på väggarna, trotjänarinnan som lyssnar vid nyckelhålen, husadvokaten som förvaltar familjetillgångarna etc. Och vem känner inte igen upplösningen, där Avslöjaren sammankallar de inblandade till en makaber tillställning för att vid groggen låta täckelset falla? Allt detta är standardin!gredienser, hämtade från den anglosaxiska detektivromanen -- inte Spillane eller Chandler föralldel, men Rinehardt, Christie, Dorothy Sayers."

Kommentar Svensk filmografi

Bakom pseudonymen Vic Suneson dolde sig civilin!genjören Sune Viktor Lundquist (1911-1975), en mångsysslare i byggnadsbranschen. Vid tidpunkten för filmens tillkomst var han direktör för Byggförbundets intressekontor i Stockholm och ansvarig för tidskriften Byggnadsindustrin.

Författardebuten skedde 1948 med kriminalromanen "Mord kring Maud". Suneson fortsatte därefter att regelbundet producera sig i den en gång valda genren. Sammanlagt skrev han ett 30-tal verk, varav några i samarbete med hustrun, skådespelerskan Ragnvi Lindbladh (1923-1975). Trots hans rykte som "Sveriges meste deckarförfattare" visade filmbranschen ringa intresse för hans litterära verksamhet. På 60-talet medarbetade han vid manusframställningen till Tärningen är kastad (1960/2).

"I dimma dold" utkom i Gebers kriminalserie (Hugo Gebers Förlag, Stockholm) 1951. Författaren lät öppet läsaren förstå att hans inspirationskälla var den av Otto Preminger framgångsrikt iscensatta historien om Laura (USA 1944). Den amerikanska filmens misstänkta unga kvinna spelades av Gene Tierney, Clifton Webb gjorde mördaren och Dana Andrews detektiven.

Svensk Filmindustris inspelning startade i mitten av december 1952 och pågick till början av mars 1953.

Originaltitel	I dimma dold (Roman)
Författare	Vic Suneson

				1952-12-16	1953-03-06
Filmstaden	Råsunda	Sverige
Saltsjö-Duvnäs	Nacka	Sverige
Saltsjöbaden	Nacka	Sverige
Varuhuset PUB	Stockholm	Sverige
Östermalm	Stockholm	Sverige
City	Stockholm	Sverige

Sverigepremiär	1953-11-02	Röda Kvarn	Eskilstuna	Sverige	88 min
	1953-11-02	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige	88 min
	1953-11-02	Röda Kvarn	Linköping	Sverige	88 min
	1953-11-02	Odéon	Norrköping	Sverige	88 min
	1953-11-02	Skandia	Uppsala	Sverige	88 min
	1953-11-02	China	Örebro	Sverige	88 min
Urpremiär	1953-11-02	Röda Kvarn	Eskilstuna	Sverige	88 min
	1953-11-02	Röda Kvarn	Helsingborg	Sverige	88 min
	1953-11-02	Röda Kvarn	Linköping	Sverige	88 min
	1953-11-02	Odéon	Norrköping	Sverige	88 min
	1953-11-02	Skandia	Uppsala	Sverige	88 min
	1953-11-02	China	Örebro	Sverige	88 min
Stockholmspremiär	1953-11-09	Spegeln	Stockholm	Sverige	88 min
TV-visning	1983-12-24	TV2		Sverige	85 min
	1992-02-01	Kanal 1		Sverige	85 min
	1999-07-23	SVT1		Sverige	85 min
Cinemateksvisning	2020-11-21	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2020-11-21
TV-visning	2021-04-27	SVT1		Sverige
VOD-release	2023-07-14	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play 30
TV-visning	2023-07-20	SVT1		Sverige

Originaltitel	It's a Long Way to Tipperary
Kompositör	Harry Williams	(1912)
	Jack Judge	(1912)
Textförfattare	Harry Williams	(1912)
	Jack Judge	(1912)
Sångare	kör

Originaltitel	Ja, vi elsker dette landet
Kompositör	Rikard Nordraak	(1864)
Textförfattare	Bjørnstjerne Bjørnson	(norsk text 1859)
Sångare	kör

Originaltitel	Der er et yndigt Land
Kompositör	Hans Ernst Krøyer	(1823)
Textförfattare	Adam Oehlenschläger	(1819)
Sångare	kör

Originaltitel	La Marseillaise
Kompositör	Claude Joseph Rouget de Lisle	(1792)
Textförfattare	Claude Joseph Rouget de Lisle	(fransk text 1792)
	Edvard Fredin	(svensk text 1889)
Sångare	kör

Originaltitel	Slippery Samba
Kompositör	Georges Cugaro	(1950)

Originaltitel	I dimma dold
Kompositör	Herbert Stéen	(1953)
Textförfattare	Gardar	(1953)
Sångare	Brita Borg

Originaltitel	Treulich geführt, ziehet dahin. Ur Lohengrin
Kompositör	Richard Wagner	(1850)
Textförfattare	Richard Wagner	(tysk text 1850)
	Fritz Ahlgrensson	(svensk text 1874)

Originaltitel	Sonat, piano, op. 35, b-moll
Kompositör	Frédéric Chopin	(1837-39)
Instrumentalist	Sture Lagerwall	(piano dubbad av ?)

Originaltitel	Beside You
Kompositör	Don Pelosi
	Howard Barnes
	Lawrence Hall
Textförfattare	Don Pelosi
	Howard Barnes
	Lawrence Hall

Originaltitel	Metronome Boogie
Kompositör	Charles Norman	(1949)
Orkester	Charles Normans kvintett	(grammofonskiva Metronome J 194)

Originaltitel	Nu ska vi opp, opp, opp
Kompositör	Jules Sylvain	(1937)
Textförfattare	Gösta Stevens	(1937)
Framförs av	Sture Lagerwall	(visslar)

Originaltitel	Adagio Cantabile
Kompositör	Albert W. Ketèlbey	(1925)

Alkoholmissbruk

Bröllop

DK Kärlek

DK Thriller

Detektivroman

Frälsningssoldat/kvinnlig

Gift

Hembiträden

Konstnär

Lunchmenu

Mord

Olycka/bil-

Otrohet

Polisdetektiv

Prostitution

Slagsmål

Spritsorter

Stockholm/City

Stockholm/PUB-varuhuset

Stockholm/Östermalm

Varuhus

Världskriget/Andra

Äktenskap

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2412

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2410

Typ	Originalnegativ bild
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	I DIMMA DOLD
Tryckeri	Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	I DIMMA DOLD
Tryckeri	J. Olsén litogr.anst.

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	I DIMMA DOLD
Tryckeri	Fotopress

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Eva Henning och Sonja Wigert i I DIMMA DOLD
Tryckeri	Fotopress

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Eva Henning i I DIMMA DOLD
Tryckeri	Fotopress

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	I dimma dold. Scenario.
Omfång	174 s.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	I dimma dold. Scenario.
Omfång	174 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	I dimma dold. Scenario.
Omfång	174 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska