Den glade skomakaren (1955)

Skomakare Dana Blomquist cyklar genom Stockholm, först Skeppsbron fram och så vidare ut på Söder. Han stannar vid en samling kåkar. Här bor han och har sin verkstad. Han tas emot av sin fru Millan, som konstaterar att han inte luktar brännvin, och av vännen och grannen Hjalle Ek som vill ha ett par skor klackade åt sin dotter Ingalill. Hjalle, som äger och driver ett litet varv, är ensamstående far och har även en dotter till, Birgit.

I närheten är några killar församlade. De svär en trohetsed som medlemmar i Hammarby-gänget.

Dana går ut i ett ärende och överraskar sin son Sture och Birgit i en kyss. De avslöjar att de är hemligt förlovade. Men Dana får nu inte avslöja något. Sture, som jobbar på Hjalles varv, är särskilt orolig: Han skulle kunna få sparken.

Hjalle är orolig för Ingalill som är ute sent på nätterna. Och nu späds hans bekymmer på av ett telefonsamtal från en procentare, Strömbäck. Denne kräver återbetalning snarast av ett lån på 23 000 kr. Det har inte med saken att göra att Hjalle hittills betalat räntor och amorteringar som han ska.

Ingalill märker att fadern är nedstämd och blir i sin tur orolig. Tänk om farsan fått reda på att jag sjunger i ett jazzband, säger hon till familjens hushållerska Blända.

Blända har skaffat en ny fästman, dammsugar!agenten Gotte Jönshammar. Tidigare har hon haft en sjöman, styrmannen Kalle Ljung. Kalle har inte fått veta något om att det skulle vara slut med Blända, och just denna kväll kommer han överraskande hem till henne. När Gotte en stund senare anländer för att hämta ut henne till en glad afton, presenterar hon honom för Kalle som sin bror. Gotte finner sig med stor tvekan i situationen.

De går ut tillsammans. Kalle tycker att Gotte är riktigt trevlig. Gotte känner sig överflödig.

Samma kväll smiter Dana i väg för att fira en liten tipsvinst med några kompisar. Han har inget annat att ta på sig än en av Millans klänningar.

Och Ingalill är ute och sjunger med sin orkester.

När Dana återvänder först nästa förmiddag -- i klänningen som till råga på allt är våt efter ett ofrivilligt dopp -- är Millan djupt orolig. Hon skäller inte på Dana utan välkomnar honom varmt. Han lever ju!

På kvällen går de till Mosebacke och dansar.

Gotte har ett allvarligt samtal med Blända. Han tänker avslöja sanningen för Kalle. Men denne förekommer honom genom att dyka upp och begära ett samtal i enrum med Bländas bror. Det visar sig att Kalle ska gifta sig med en flicka i Göteborg.

Gotte berättar för Blända att han sålt en dammsugare till Kalle. Sedan tillkännager han den stora nyheten. Då gifter vi oss, Gotte, säger Blända.

Procentaren fortsätter att ansätta Hjalle som till sist berättar om sitt problem för Dana. Om tre dagar, på torsdag klockan 2, måste skulden betalas. Dana lovar att hjälpa till. Han vet inte hur -- men pengarna ska fram.

Sture och Birgit talar med varandra på varvet. Hon är orolig för sin far.

Också Ingalill har blivit allt oroligare. Hon talar ut med fadern. Hon berättar om sången som håller henne ute på kvällarna -- och han berättar om sin skuld.

Dana har fått en idé. Han letar i telefonkatalogen och finner vad han söker -- direktör Gösta Hägg.

Hjalle säger upp Sture från jobbet på varvet -- av ekonomiska skäl. Sture berättar att Birgit är hans fästmö. Hjalle gratulerar uppriktigt.

Direktör Hägg har varit i London. På torsdagen klockar 10 landar hans plan på Bromma flygplats. Dana är där och söker honom -- förgäves.

Först ett par timmar senare, när Hägg äter lunch på en restaurang, hittar Dana honom. Hägg känner först inte igen Dana. Men sedan går det upp ett ljus. De är gamla kompisar från Hammarby-gänget, och det är en vänskap som förpliktar.

Hjalle håller på att plocka ihop privat egendom på varvskontoret. Procentaren tittar på.

Dana och Gösta Hägg hämtar ut 23 000 kr från en bank. Sedan åker de till Söder. Dana lämnar sin barndomsvän hos Millan och beger sig till varvet.

Procentaren sitter ensam på varvskontoret, när Dana kommer in. Han tvingar till sig reversen, överlämnar pengarna och kör ut blodsugaren.

Hjalle står ute på en kaj, när Dana kommer och överlämnar reversen. Sedan visar sig också räddaren Gösta. Han säger att hjälp i nöden, det var ju bara vad vi lovade varandra i Hammarby-gänget.

Det är dans på en restaurang. Alla är där som berörs av historiens lyckliga slut.

Pressreaktion Svensk filmografi

Enkel buskis, det var majoritetsuppfattningen bland kritikerna om Den glade skomakaren. Några fann dock buskisen trivsam, och S G-D i MT uttryckte sig ännu mer positivt:

"Ingredienserna i denna opretentiösa underhållningsfilm är enkla, klara och beprövade, intrigen är fyndigt spunnen och trivsamheten blommar ikapp med täpporna kring gamla tjusiga söderkåkar och utsikterna från höjderna där uppe ger en underbar inramning med Stockholm i skimrande sommarsol. Kalle Bergholms kamera har här fångat många vackra bildsviter.

I denna härliga miljö rotas kamratskapet redan i barnaåren och står sig livet igenom. Det är filmens vackraste tanke. Medelpunkten är den glade skomakaren, som Arthur Fischer förlänar en frisk och frodig humor och ett varmt klappande hjärta. Gunnar Sjöberg spelar hans vän och granne och i de scener han gör blir det skådespelarkonst av finaste valör, still!samt, äkta, levande."

SvD (B H-m): "När Arthur Fischers mustige skomakare i filmens början klär ut sig i blommig klänning och dansar mambo, medans hans rivjärn till fru försökt hindra honom från att gå på supkalas genom att låsa in hans finkostym, ja, då anar man det värsta och tycker sig förflyttad tillbaka till pilsnerfilmens 'glada' 30-tal. Lyckligtvis blir det något oförargligare i fortsättningen. Det hela är enkelt och grovt tillyxat, och den tunna handlingen emanerar inte oväntat från Tantolunden. Torgny Anderberg, som här debuterar som lustspelsregissör och dessutom haft sin hand med i manuskriptet, har dock gjort filmen med gott humör, och den inledande kärleksförklaringen i sång och bild är om ock patenterat idyllisk så dock rätt tjusigt gjord."

Arbetaren (Sven Granath): "Är man riktigt snäll kan man säga att Den glade skomakaren bjuder på några minuters harmlös verklighetsflykt -- men är denna verklighetsflykt så harmlös? Den skulle kunna vara det, om inte eländet bjöd på så mycket social förljugenhet, så mycket falsk sentimentalitet om Söders fuktiga en gång särdeles lusiga kåkar och så mycket fantasilöshet."

Kommentar Svensk filmografi

Bröderna Arthur (1897-1991) och Siegfried (1894-1976) Fischer samarbetade i en lång följd av år och torde mer än de flesta ha bidragit till att ge den svenska "buskteatern" dess karakteristiska profil. De samarbetade om sommarpjäser för friluftsteatrarna, spelade hos varandra och gjorde parallellt härmed ett mycket stort antal småroller i film, Siegfried ett 70-tal, Arthur ännu fler.

Den glade skomakaren byggde på en pjäs med samma namn av Siegfried Fischer, som spelades på friluftsteatern i Tantolunden i Stockholm med premiär 5.6.1954. Den bearbetades för film av Arthur Fischer samt Torgny Anderberg (1919-2000), som även regisserade den. Den blev Anderbergs debut som spelfilmsregissör. Tidigare hade han regisserat den halvdokumentära Anaconda (1954).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se