Paradiset (1955)

Media (1 st)

Originaltitel	Paradiset
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Arne Ragneborn
Producent	Lars Burman
Manus	Johannes Allen Arne Ragneborn
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Metronome Studios AB
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1955-10-17

Medverkande

Edvin Adolphson
Rudolf Ekström, disponent

Gunnel Broström
Rita Ekström, Rudolfs fru

Naima Wifstrand
fru Ekström, Rudolfs mor

Åke Grönberg
Bertil Karlsson, verkstadsarbetare

Eva Dahlbeck
Ulla Karlsson, Bertils fru

Doris Svedlund
Barbro, Ullas syster

Visa fler

Handling

Verkstadsarbetaren Bertil Karlsson återvänder till sin gamla arbetsplats, en mekanisk verkstad. Det är ett halvår sedan han sist var här. Han har varit på alkoholistanstalt. ...

Visa hela handlingen

Press

Flera kritiker redovisade att de hade blivit starkt gripna av Paradiset, men något fler hade svårt att ta filmens predikan mot alkoholen på fullt allvar. Majoriteten berömde dock...

Visa all press

Verkstadsarbetaren Bertil Karlsson återvänder till sin gamla arbetsplats, en mekanisk verkstad. Det är ett halvår sedan han sist var här. Han har varit på alkoholistanstalt.

Bertil talar med Rudolf Ekström, disponent. Bertil ber att få sitt gamla jobb tillbaka. Han har hållit sig nykter under det gångna halvåret, säger han, och efter viss tvekan beslutar Rudolf ge honom chansen -- en sista chans.

Bertil kommer hem till sin fru Ulla och deras lille son. Han berättar att han fått tillbaka jobbet och svär att aldrig dricka mer. Svär inte! säger hon. Sedan kramar de om varandra.

På kvällen umgås Rudolf och hans fru Rita med några vänner. Över några drinkar får han berätta om sitt väntade avancemang. Om en vecka är det tänkt att styrelsen ska utse honom till direktörens efterträdare.

Vid sängdags, när Rudolf tagit sig en sängfösare, säger Rita att de behöver en ny bil. När vi får råd! svarar han.

Rudolf besöker en läkare, doktor Martin, för att få något uppiggande. Martin råder honom att sluta dricka. Rudolf säger att han måste representera. Sluta representera, säger Martin.

På kontoret meddelar direktör Svenning att Rudolf nästa morgon måste ta hand om en affärsuppgörelse som innebär representation. Och sedan är det styrelsemötet på tisdag.

Bertil tittar in på ett ölcafé, Paradiset, där han återser några gamla kompisar. Själv dricker han bara en lättöl.

När Bertil kommer hem, vet Ulla att han har varit på Paradiset. Hennes syster Barbro har sett honom och berättat. Ulla vägrar tro att han druckit bara en lättöl. Bertil ilsknar till och går hemifrån.

Han återvänder till caféet med öl i blick. Han beställer. Är du inte klok? ropar en av hans cafékompisar, den unge Lillebror. Dig trodde man på!

Rudolf har hällt i sig fyra drinkar hemma, innan han tar bilen till styrelsesammanträdet. På sammanträdet håller han sedan ett tal om sin egen förträfflighet och direktör Svennings låga kompetens. Utan Rudolf går företaget käpprätt åt helvete.

Plötsligt tar sig Rudolf åt huvudet och lämnar bordet.

På hemvägen kör Rudolf på en tidningsgummas barnvagn lastad med tidningar. Han sticker åt henne en summa pengar för att hon ska tiga med det inträffade.

Ulla kommer till Paradiset för att hämta hem Bertil som nu är full. Han drack bara en lättöl, när han kom hit första gången, berättar Lillebror, innan de går.

Nästa morgon grälar Rudolf och Rita om det misslyckade styrelsemötet.

Bertil sitter på Paradiset, när Lillebror glädjestrålande kommer in och berättar att han har träffat en kille i Länkarna. Nu ska han till sjöss.

Bertil uteblir allt oftare från jobbet. En dag ger Rudolf honom sparken.

Kort därefter inkallas Rudolf till direktör Svenning. Också Rudolf sparkas.

Rita får av doktor Martin beskedet att Rudolf är alkoholist. Hon gör ett halvhjärtat försök att övertala Rudolf att söka läkarhjälp, och strax är ett gräl i full gång. Efter en stund lämnar hon honom för alltid.

Rudolf kommer hem till sin mor, som han inte besökt på över ett halvår. Han ber att få bo där en tid. Sedan lånar han 30 kr.

En dag kommer Rudolf in på Paradiset där Bertil sitter. Rudolf berättar att också han fått sparken och att hans fru gått ifrån honom. De skrattar tillsammans åt hans olycka.

Rudolf sitter hemma i sin lägenhet. Den är nästan tom men ändå mycket rörig. Det ringer på dörren. Det är två utmätningsmän som vill komma in.

Rudolf kommer hem till sin mor. Han undrar varför hans säng inte är bäddad. Det är ju flera månader sedan du var här, säger modern. Du bara försvann.

Rudolf får ett epileptiskt anfall och förs till sjukhus i ambulans.

Ulla packar för att flytta ifrån Bertil. Han ber henne stanna. Då kommer Lillebror på besök. Han berättar att han har beställt tid för Bertil hos en läkare i kväll. Och Ulla ska följa med.

Bertil och Ulla har ett ingående samtal med doktor Martin.

Martin talar sedan allvar med Rudolf. Rudolf får aldrig dricka sprit mer. Sök upp Länkarna! säger Martin.

Bertil har funnit ny och nykter gemenskap hos Länkarna.

Rudolf sitter full på ett ölcafé. Han blir utkastad i mörka vinternatten av en vakt. Han går längs en snöig gata. Han slår sig ned på en bänk och drar fram en flaska.

Det är morgon. En man kommer åkande på skidor. Han stannar. Framför honom på marken ligger Rudolf död.

Pressreaktion Svensk filmografi

Flera kritiker redovisade att de hade blivit starkt gripna av Paradiset, men något fler hade svårt att ta filmens predikan mot alkoholen på fullt allvar. Majoriteten berömde dock regissören Arne Ragneborns insats.

SvD (Zack): "När man reser sig efter föreställningen och går ut, har man en känsla av att ha sett den första riktiga, svenska alkoholistfilmen efter Victor Sjöströms Körkarlen. Utan dalt och pekpinnar, utan fördömande ord och sentimentalitet berättar filmen sin historia om två män som kämpar mot sitt alkoholbegär. Filmen präglas av en renhårig vilja att visa de sjuka och deras helvete och väcka alla ohörsamma till större förståelse för dem. Därför tycker man om filmen.

Sedan vill man gärna tillägga, att det är en bra film med en miljöskildring av fransk klass, en äkta vardagsdialog och ett spel som på flera händer var utomordentligt. Mannen bakom filmen är Arne Ragneborn. Han står för regien, han har medverkat vid manuskriptets tillkomst och spelar själv en mindre roll. Efter ett par tidigare lovande försök har detta blivit hans genombrottsfilm. Den dramatiska uppbyggnaden och rytmen har han fångat i enkla men just i sin skenbara enkelhet slående scener. Man tror på hans människor och på hans miljö; briljant har han återgett öl!schappets ingrodda tristess där de livsfega och skadade söker skydd i öl och slappt kamratskap. (-)

Ragneborn har fått ett helt galleri kända aktörer och aktriser att arbeta med av den generöse Metronomebasen Burman. I främsta ledet står Edvin Adolphson och Åke Grönberg, den ene som karriärsugen verkstadschef med en kall lyxdocka till hustru och den andre som en hygglig jobbare hos vilken öltörsten blivit ett gissel. De gör bägge en av sin filmkarriärs mognaste och konstnärligt lödigaste uppgifter, de spelar sina roller med en sådan inlevelse och en mångsidig uttrycksförmåga att filmen betecknar en förnyelse för dem."

AT (Karl Ekwall): "Det vimlar av skir godtemplarromantik över den här filmen. Ölkaféet är ett syndens och lastens näste, befolkat av killar som verkligen kan konsten att kröka på det sätt som nykterhetsrörelsen satt som mönster för en gedigen propagandaalkoholist.

Man får väl i detta fall anse att ändamålet helgar medlen och kan filmen bidra till förbättrade supseder så är allting gott och väl.

Arne Ragneborn är aldrig dålig som filmregissör och inte heller nu kan man tala om ett misslyckande. Trots många överdrifter finns ansatser till en riktig människoskildring. Åke Grönbergs alkoholskadade Bertil är bra, medan Edvin Adolphsons direktör tar en onödigt propagandistisk genväg till det absoluta förfallet.

Här och var glappar det emellertid betänkligt i manuskriptet, förmodligen därför att man inte vill trubba av skrämseleffekten."

StT (Robin Hood): "Paradiset är enbart obehaglig. Att i en och en halv timme vistas bland idel alkoholister och förfallna pilsnergubbar är i och för sig intet större nöje. Men det obehagligaste är att dessa 'människoöden' inte målats med konstnärlig medkänsla i behov att klarlägga de olyckliga människorna, utan dels med trubbig pekpinne, dels av morbid lust att peta i träck.

Paradiset är inte en beställningssak, en understödd nykterhetspropaganda, vilket man kunde tro av pekpinnarna, lika talrika som störande i en gärdesgård. Men Paradiset är helt enkelt en svensk omfilmning av den danska Café Paradiset, vilken v a r understödd nykterhetspropaganda.

Den danska filmen gjorde ett rätt starkt intryck för att Ib Schönberg vann sympati som den alkoliserade försäljningschefen, en snäll, vek, mänsklig människa. Man trodde på hans förfall, och greps. Men Adolphson är Adolphson, en energisk man med karaktär. Man tror inte på hans förfall.

Man tror inte på en enda människa i filmen, de är lika konstruerade och falska allesamman, utom Björnes direktör, Harry Ahlins pilsnergubbe, Naima Wifstrands gamla mor och ett par bifigurer till.

De övriga uppför sig så dumt och säger saker så konsekvent opsykologiska och orimliga, att man först blir irriterad, sedan arg.

Man kan säga att Ragneborns (och fotografen Jan Lindeströms) bilder är vida överlägsna den danska filmens, men av en 'regissör' har man rätt att begära mera än bilder. Det är hans sak att överblicka helheten, se till att personerna hänger ihop, att deras andliga förändringar förbereds tillfredsställande och motiveras, att de säger vettiga saker.

I dessa väsentliga punkter är Arne Ragneborn ingen regissör."

Kommentar Svensk filmografi

Paradiset är, som Robin Hood påpekade i sin recension, en svensk version av den danska filmen från 1950, Café Paradis, som hade svensk premiär på Palladium i Stockholm 12.3.1951. Café Paradis producerades av ASA Film och regisserades av Bodil Ipsen (1889-1964) och Lau Lauritzen jr (1910-1977). Johannes Allen (1916-1973) hade skrivit manuskriptet som i Arne Ragneborns omarbetning även låg till grund för Paradiset. Metronome fick köpa inspelningsrätten till Allens manus på villkor att den svenska filmen endast visades i Sverige.

Paradiset ansågs så värdefull att den befriades från nöjesskatt (förhandsbesked 14.10.1955 noterat på censurkortet).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se