Originaltitel | Flamman |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1956-03-26 |
Elof Ahrle
Bernhard Karlsson, nattvakt, Fransiskas far
Eivor Engelbrektsson
Alice Karlsson, Fransiskas mor
Gösta Prüzelius
Berndtsen, socialassistent
Fransiska Karlsson, kallad Flamman, sitter i häkte. Hon får besök av assistent Berndtsen som ska göra en personundersökning. Jag är här för att försöka hjälpa, säger han. Flamman...
"Ett redbart verk", skrev Sive i DN om Flamman. Övriga kritiker däremot varnade för filmen, i ett par fall mest för dess svartsyn. Filmens verklighetsskildring är förgrovad och...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Nypremiär-titel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Foto | |
Musik |
|
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Arkitekt | |
Rådgivare | |
Speaker | |
Inspelningsledare |
Catrin Westerlund | Fransiska Karlsson, kallad Flamman | ||
Arne Ragneborn | Lasse, sutenör | ||
Inga Gill | Agneta | ||
Elof Ahrle | Bernhard Karlsson, nattvakt, Fransiskas far | ||
Eivor Engelbrektsson | Alice Karlsson, Fransiskas mor | ||
Gösta Prüzelius | Berndtsen, socialassistent | ||
Lars Ekborg | Tage Nordlander | ||
Carl-Olof Alm | Janne | ||
Lars Burman | Lövet | ||
Sif Ruud | gatflicka | ||
Hans Strååt | skyddshemsföreståndare | ||
Ellika Mann | assistent på skyddshemmet | ||
Sissi Kaiser | Ulla | ||
Allan Edwall | Ullas man | ||
Elise Ottesen-Jensen | Elise Ottesen-Jensen | ||
Malcolm Tottie | dr Malcolm Tottie | ||
Lars Bolin | Lars Bolin, byråchef | ||
Eivor Landström | Anna, Bernhard Karlssons nya kvinna | ||
Marianne Löfgren | patient | ||
Fritiof Billquist | restauranggäst | ||
Torsten Lilliecrona | restauranggäst | ||
Anders Näslund | restauranggäst | ||
Astrid Bodin | fru Andersson | ||
Tommy Johnson | Benkan | ||
Jan-Olof Rydqvist | kompis till Tage Nordlander | ||
Lissi Alandh | arbetskamrat till Fransiska | ||
Eva Laräng | arbetskamrat till Fransiska | ||
Georg Funkquist | man på bro | ||
Bengt Logardt | Tage, en man på gatan | ||
Henrik Schildt | man som antastar Fransiska | ||
Chris Wahlström | uppretad gatflicka | ||
Claes-Håkan Westergren | man i gatflickans sällskap | ||
Catherine Berg | flicka på skyddshemmet | ||
Maj-Britt Lindholm | flicka på skyddshemmet | ||
Öllegård Wellton | flicka på skyddshemmet | ||
Gudrun Östbye | flicka på skyddshemmet | ||
Sven-Axel "Akke" Carlsson | motorcyklist | ||
Gösta Krantz | berusad man | ||
Gordon Löwenadler | polis | ||
Frithiof Bjärne | fångvaktare | ||
Ethel Billeryd | ej identifierad roll | ||
Yvonne Modin | ej identifierad roll |
Produktionsbolag | Metronome Studios AB | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | Freja-Film AB | 1956 |
Fransiska Karlsson, kallad Flamman, sitter i häkte. Hon får besök av assistent Berndtsen som ska göra en personundersökning. Jag är här för att försöka hjälpa, säger han. Flamman berättar att det är ett halvår sedan hon träffade Tage Nordlander:
Vid den här tiden bor Flamman hemma. Hennes far är nattvakt. Hennes mor super och går på gatan. Hennes lillasyster på fem år får bristfällig tillsyn. Flamman själv arbetar på en konfektionsfabrik.
Flammans föräldrar flyttar i sär, och Flamman stannar hos fadern. Hon har stadigt sällskap med Tage som är utbildad fotograf -- men straffad, arbetslös och ständigt i behov av pengar. Hon försöker hjälpa honom att skaffa pengar. På en mörk gata spelar hon prostituerad och närmar sig en intresserad man -- och rycker plötsligt till sig hans pengar.
Rånoffret anmäler Flamman för polisen, och därför sitter hon nu och väntar på rättegång.
Flamman döms till skyddstillsyn. Från skyddshemmet försöker hon fly för att få återse Tage, men hon fångas snabbt in och förs tillbaka. Under tiden på hemmet har hon ingen som helst kontakt med Tage. Hans brev stoppas av föreståndaren.
Vid ett tillfälle besöker Elise Ottesen-Jensen hemmet. Hon talar uppmuntrande till flickorna.
Efter ett och ett halvt år får Flamman lämna hemmet. Där har hon blivit god vän med Agneta, och ute i friheten fortsätter de att hålla ihop. Agneta uppträder ungefär som en beskyddande storasyster och kallar Flamman sin maskot. De flyttar ihop.
Med tiden börjar dock Agneta klaga över att det är hennes fnaskande som försörjer dem båda, och nu fattar Flamman ett beslut. Jag följer med dig ut i kväll, säger hon.
Agneta har blivit sjuk och ligger till sängs. Det här lönar sig inte i längden, säger hon till Flamman. Du ska lägga av.
En kväll blir Flamman antastad av en man på gatan. Hon värjer sig och ropar på polis. En polis dyker också upp. Han känner igen henne och vill ta henne med sig. Då flyr hon -- och räddas in i en taxi av en ung man, Lasse, som åsett händelseutvecklingen.
Lasse tar med sig Flamman hem till sig där han erbjuder logi. Han berättar också att han har hjärtfel.
På en biljardsalong berättar Lasse för ett par män att han har ordnat förtidspension nu -- Flamman.
Flamman har snabbt blivit djupt förälskad i Lasse, och när han säger att han behöver 210 kr till i morgon, ber hon honom att inte oroa sig.
Agneta utfrågas av doktor Malcolm Tottie om hur hon fått sin gonorré.
Flamman besöker Agneta på sjukhuset för att låna pengar, men Agneta har inget att låna ut.
Flamman söker upp sin far, som nu lever med en ny kvinna. Inte heller här får hon låna pengar.
Det är nu tre gånger som Flamman "lånat" pengar för Lasses räkning -- och han vet hur "lånen" har gått till, säger han. Han har haft ögonen på henne länge. Tjejer ska inte jobba ensamma.
Efter detta klarspråk har Flamman bara att fortsätta att försörja Lasse -- nu med större krav på intäkternas storlek och hela tiden under hot om våld.
Flamman försöker ta sitt liv. Hon öppnar gaskranen på spisen och lägger huvudet på den nedfällda ugnsluckan. Men Lasse hittar henne alltför snart.
Lasse skickar ut Flamman på gatan. Jag behöver 200 kr före klockan tolv, säger han. Jag sitter på Anglais.
Vem gav dig en sådan makt? frågar en speakerröst. Vem stack vapnet i händerna på dig?
Censurnummer | 87628 |
---|---|
Datum | 1956-01-27 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2135 meter |
Längd efter klipp | 2085 meter |
Kommentar | Speltid före censurklipp: 78 minuter. I akt II: en del av kvinnokalabaliken på skyddshemmet (med huvudbultningar och nakenbilder) utgår. I akt IV: scenen mellan Flamman och manlig kund i slakterilokalens källare utgår. I akt V: närbild på Lasse under det att han fäller orden "kärringarna är i kyrkan och torskarna väntar" utgår. Aktindelning (efter censurklipp): 515-500-525-440-105 = 2085 m 76 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2135 meter |
Längd i minuter | 78 min |
Akter | 5 rullar |
"Ett redbart verk", skrev Sive i DN om Flamman. Övriga kritiker däremot varnade för filmen, i ett par fall mest för dess svartsyn. Filmens verklighetsskildring är förgrovad och effektsökande, var dock den dominerande uppfattningen.
DN (Sive): "Det märkligaste med filmen är autenticiteten, för vilken borgar inte bara manusförfattaren Gun Zacharias, tjänsteman på Långholmen, utan också byråchefen Lars Bolin i socialstyrelsen och en rad andra sakkunniga, som deltagit i filmens tillkomst och tjatat igenom den i censuren.
Det näst märkligaste är att socialvårdarna själva ropar ut från taken att det är så litet de kan göra. 'Vad har vi att ge dem, finns det någon medicin mot viljan att inte vilja?' suckar trött föreståndaren på ungdomsvårdsskolan. Skulle man invända något mot filmen så vore det att den nattsvarta skildringen inte syftar framåt, det blir inte klart var felet ligger -- utom hos hallickarna och hos flickornas kunder, men det är väl inte dem filmen i första hand vill väcka?
Konstnärligt är filmen inte lika märkvärdig, men regissören Arne Ragneborn och hans medarbetare har gjort ett redbart verk. Filmen blir inte ointressant, trots den monotona tristess som präglar Flammans tillvaro i alla dess faser. (Censuren hade inte behövt tveka sju veckor, för den här skildringen kan omöjligt locka någon till efterföljd -- så tråkigt har man inte ens på fabrik.) Catrin Westerlund har stor del i att Flammans öde engagerar och griper, hon levandegör flickan med glimtar av ömhetslängtan och sunt trots under den bundna och litet tjuriga ytan. De mindre rollerna var också väl omhändertagna, främst den äldre väninnans av Inga Gill."
Ny Dag (Roland): "I förtexterna till den här filmen nämns byråchefen Lars Bolin i Socialstyrelsen som en av 'rådgivarna'. Det är beklagligt och ger närmast dåligt rykte åt de socialvårdande myndigheter, som därmed ges sken av att medverka i Ragneborns spekulation i ungdom-på-glid- romantik.
Ragneborns skildring av en flicka på glid är ett en och en halv timme långt effektsökeri. Den sociala bakgrunden är inte mer trovärdig än de rövarhistorier som den kolorerade veckopressen dukar upp. Inte ens 'spinnhuset' saknas i den rika floran av plagiat allt!ifrån Kungsgatan till Ormgropen. Fastän scenerna därifrån mest verkar inspelade från Bromma läroverk och som om Ragneborn tagit hela sin bekantskapskrets med i det makabra maskeradliknande upptåget från skyddshemmets soaré. Och var sätts en 17-årig flicka i en sådan cell som den i filmens upptakt, var blandas 14-åringar och 25-åringar i skyddsuppfostran? Har inte Bolin sett det avsnittet?? Det är bara några av de många orimliga regiidéer som det laboreras med enbart för den grova effektens skull."
AT (Karl Ekwall): "Arne Ragneborn är vår sociale knäppuppare nr 1. Ingen kan som han behandla allvarliga problem så lättsinnigt och ytligt. Varje gång han dyker på ett manuskript om ungdomsbrottslighet och prostitution får censuren skrämselhicka och rycker i gardintofsen, med underbart stoff till reklam som följd.
Det är den andra dumheten, när det gäller hans filmer. Den första är att de över huvud taget spelas in.
Det är tänkbart att det ursprungligen legat en allvarlig tanke bakom det här prostitutionsprojektet. Men den har kvävts av hysteri och allmän omogenhet. I den färdiga filmen spårar man inga värden.
Att diskutera regi och skådespelarprestationer i samband med denna film vore inte att utöva filmkritik, det vore att stapla otidigheter på varandra."
Flamman blev liggande i sju veckor hos Statens Biografbyrå, innan filmen släpptes som barnförbjuden 27.1.1956 efter några klipp; filmgranskningsrådet hade yttrat sig om filmen 24.1.1956.
Recensenterna hade genomgående svårt att i Flamman igenkänna den seriöst syftande verklighetsskildring som den för filmen anlitade, sociala sakkunskapen borde ha borgat för. Förutom manusförfattaren Gun Zacharias - gift med regissören Arne Ragneborn och vid filmens tillkomst kurator på Långholmen - var det byråchef Lars Bolin vid socialstyrelsen, tillika statens inspektör för ungdomsvårdsskolorna, samt Elise Ottesen-Jensen och doktor Malcolm Tottie. Möjligen kan de två senares medverkan i produktionen inskränka sig till deras korta framträdanden i roller som sig själva.
1955 | 1955 | |||||
Metronome Studios | Stocksund | Sverige | ||||
Stockholm |
Sverigepremiär | 1956-03-26 | Riviera | Stockholm | Sverige | 76 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1956-03-26 | Riviera | Stockholm | Sverige | 76 min | |
TV-visning | 2002-11-04 | SVT1 | Sverige | 73 min | ||
2005-02-08 | SVT1 | Sverige | 73 min |
Originaltitel | Blues (Theselius) | |
---|---|---|
Kompositör | Gösta Theselius | (1956) |
Textförfattare | Gun Zacharias | (1956) |
Originaltitel | Trollmors vaggsång | |
---|---|---|
Kompositör | Margit Holmberg | (1943) |
Textförfattare | Margit Holmberg | (1943) |
Alkoholmissbruk |
Arbetslöshet |
Fotograf |
Främlingskap |
Förnedring |
Föräldrar och barn |
Gonorré |
Hallickar |
Häkte |
Kamratskap |
Konfektionsfabrik |
Kvinnokollektiv |
Nattvakter |
Personundersökning |
Polis |
Prostitution |
Restauranger |
Rymning/skyddshem |
Rättegångar |
Sjukdom/gonorré |
Sjukhus |
Självmordsförsök |
Skyddshem |
Skyddstillsyn |
Socialassistent |
Stockholm |
Sutenör |
Ungdomsbrottslighet |
Äktenskap |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2135 |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2135 |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Sensations-filmen PIGER UDEN VÆRELSE |
Tryckeri | Dyva & Jeppesens bogtryckkeri A/S |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Tyska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Tyska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |