Lille Fridolf och jag (1956)

Media (1 st)

Originaltitel	Lille Fridolf och jag
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Torgny Anderberg
Manus	Rune Moberg
Förlaga	Lilla Fridolf och jag (Radioprogram)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Publikfilm
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1956-10-29

Medverkande

Douglas Håge
Fridolf Olsson, kontorschef på Kolonialvarubolaget

Hjördis Petterson
Selma, Fridolfs fru

Lars Ekborg
Valdemar Palm, folkskollärare

Inga Gill
Margareta "Maggan" Olsson, Fridolfs och Selmas dotter, Valdemars fästmö

Jan Molander
disponent Grillhagen, Fridolfs chef

Siv Ericks
Else-Kristin Grillhagen, hans fru

Visa fler

Handling

Fridolf och Selma Olsson får telegram från sin dotter Maggan. Hon är förlovad, och i kväll kommer hon hem för att visa upp lillen. Fridolf och Selma blir chockade över det oväntade...

Visa hela handlingen

Press

Det vägde ganska jämnt mellan två uppfattningar om Lille Fridolf och jag. Radioserien gick hem också på bio. Det var den ena uppfattningen. Serien höll inte för en hel...

Visa all press

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Fridolf och Selma Olsson får telegram från sin dotter Maggan. Hon är förlovad, och i kväll kommer hon hem för att visa upp lillen. Fridolf och Selma blir chockade över det oväntade barnet men beslutar att inte ge husets hyenor en chans. De berättar den glada nyheten för grannen fru Slamse, ett sätt att ge den snabb och effektiv spridning. Och Fridolf går på inköpsrond för att skaffa allt en baby behöver.

När Maggan sedan anländer med fästmannen Valdemar, folkskollärare till yrket, gör hon föräldrarna besvikna. Det finns ingen baby än. Det skulle ha stått "killen" i telegrammet, inte "lillen".

En ung man, Albert Snisvall, söker jobb på Kolonialvarubolaget. Han får träffa Fridolf, som är kontorschef, och nämner att han tidigare arbetat på Norrlandstimmer i Sundsvall, där han f ö lärt känna Maggan.

I en snabbtelefon hör Snisvall Fridolf tala med en medarbetare om chefen, disponent Grillhagen, som fått öknamnet Spädgrisen. Den ska jag knyta upp svansen på, säger Fridolf.

Valdemar stöter ihop med Vanja, en gammal flamma. De går på ett konditori tillsammans. Jag måste kyssa dig en sista gång, säger Vanja. Den kyss hon sedan ger Valdemar bevittnas av en storögd fru Slamse.

Fru Slamse skaffar sig ett ärende in till Olssons, där hon berättar om sitt möte med Valdemar och hans söta syster som han kysste. Följden blir ett ljudligt gräl mellan Valdemar och Maggan, men de försonas igen, när Valdemar förklarat sammanhanget.

Ute för att köpa cigaretter möter Maggan Albert Snisvall. Han har kommit ner från Sundsvall för att få vara nära henne, berättar han. Men hon vill inte lyssna på honom.

Selma ska efterträda grevinnan Elsa Rinner af Stolpe som ordförande i Kvinnogillet För Hemlivets Bevarande och reser därför bort på kurs i 14 dagar. Första kvällen av hennes bortovaro tänker Fridolf tillbringa med de goda, glada vännerna Blom och Öster. Men före dem ringer moster Cecilia oväntat på dörren, och när sedan Blom och Öster anländer, öser de en kaskad av oförskämdheter över henne. Till sist går Cecilia till Fridolfs förtvivlan för att ringa in en rapport till Selma. Här är så lugnt och fridfullt, hör han henne säga i telefonen -- och därmed är det avslöjat att han blivit utsatt för ett practical joke av Blom, Öster och Cecilia i maskopi.

Fridolf har jobbat 30 år på Kolonialvarubolaget, och detta ska firas. Snisvall söker upp Fridolf och läser upp ett tal han tänker hålla vid festligheten. Fridolfs ord om att knyta upp svansen på spädgrisen är talets höjdpunkt. Vad vill ni? frågar Fridolf. Snisvall vill ha en fast plats, säger han -- till att börja med. Ut! skriker Fridolf.

Inför hela personalen tackar disponent Grillhagen Fridolf för de gångna 30 åren. Sedan håller Snisvall sitt tal -- varpå han avskedas av Grillhagen. Denne berättar att han följt hela dramat i sin snabbtelefon. En kontorsflicka avslöjar att också Fridolf har ett öknamn, Filtsulan -- det som finns under toffeln. Grillhagen skrattar gott.

Grillhagens ska till Olssons på kräftskiva. Hör jag en fru till säga "Jag är inte gift med en karl utan med en firma", sänker jag alla löner, säger disponenten till sin fru, innan de satt sig till bords. Och visst uttalar snart Selma de förutspådda orden. Men Fridolf räddar situationen. Han talar om ökade levnadsomkostnader och ber om 2000 kr mer i årslön. Disponenten, som veknat under Fridolfs tal, kommer med motförslaget 4000 kr.

Till Maggans och Valdemars lysningsmottagning skickar Snisvall fem blomsterbuketter till Maggan, alla med kort undertecknade av "tidigare beundrare" -- Anders, Putte etc. Valdemar blir påtagligt störd, men Fridolf handlar snabbt, och strax börjar det levereras buketter till Valdemar från flickor.

Maggan upptäcker dock att gratulationskorten är skrivna med samma stil. Och vem är det som brukar skoja, säger hon till Valdemar. De tittar båda på Blom och Öster.

Maggan och Valdemar gifter sig i kyrkan och beger sig sedan av på bröllopsresa.

Fridolf och Selma går tillsammans hem till sig.

Pressreaktion Svensk filmografi

Det vägde ganska jämnt mellan två uppfattningar om Lille Fridolf och jag.

Radioserien gick hem också på bio. Det var den ena uppfattningen.

Serien höll inte för en hel långfilm. Det blev för tjatigt, framför allt mot slutet. Det var den andra uppfattningen.

AB (Filmson): "Det här är en film som karikerar våra bekantas bekanta, för naturligtvis är man själv inte alls sisådär. Det är alltså Rune Mobergs munviga radioserie om toffelhjälten och kontorstyrannen Fridolf och hans unga dotters kärleksbekymmer som har blivit en oftast mycket kul och understundom medvetet lite larvig film i Torgny Anderbergs säkra regi. Douglas Håge och Hjördis Petterson är naturligtvis festliga som föräldrarna och Inga Gill och Lars Ekborg klär varandra som de unga men även birollerna är väl besatta".

SvD (E S): "Rune Mobergs radioserie 'Lille Fridolf och jag' har inte utan orsak rönt stor popularitet. Dess konsekvent genomförda röda tråd är något så ständigt aktuellt som mänsklig svaghet och mänsklig löjlighet. Rune Moberg är försiktig nog att överdriva och karikera. Därmed bryter han udden av elakheten och låter det dråpliga få företräde. På det sättet kan alla skratta hjärtligt och utan bismak. Tycker man inte om klarsyn riktad mot det egna jaget så kan man ta fasta på överdrifterna och tänka att 'så är då absolut inte jag'. Däremot går det naturligtvis bra att igenkänna sina vänner och bekanta -- vilket givetvis ökar nöjet. Nu skall erkännas att man inte utan oro gick för att se serien sammanflätad till en två timmar lång film. Men den oron visade sig obefogad. De olika avsnitten bildar en fullt njutbar film som är på samma gång både vänligare och uddigare än väntat."

MT (Terje Wigen): "Rune Moberg är tydligen en beläst herre och bl a har han lärt sig att det inte finns några nya vitsar eller gags, som går att använda i ett svenskt filmlustspel. Åtminstone inte några som pub!liken skrattar åt. Därför har han använt alla gamla, av vilka visserligen ett par friskats upp, för det lär ju vara så nyttigt att förnya sig. Av dessa har -- efter ökänt mönster, jag säger inte vilket -- skapats en del olika mer eller mindre lustiga situationer, sammanbundna av en hellegosingen så rar kärlekshistoria. Allt detta framställs av en rad goda skådespelare med Hjördis Petterson och Douglas Håge från radioserien i spetsen. Drivna namn således, som kan klara de omöjligaste repliker.

Det hela är så oförargligt att det inte ens kastas några gräddtårtor. Fast ibland önskar man att så gjordes för att bryta tjatigheten."

Kommentar Svensk filmografi

En rad pressklipp berättar att Lille Fridolf och jag slagit publikrekord eller näst intill på plats efter plats. Som exempel kan anges en artikel i Dala-Demokraten (12.1.1957) av signaturen Axet, som inte anger publiksiffror men väl intäkter för ett antal Dalaorter:

"15 500 kr spelade Fridolf in i Falun, vilket placerar filmen i toppklass vad svenska program beträffar. Enligt filmbolagets uppgifter var siffrorna för andra större platser i länet: Avesta 8 500 kr, Ludvika 6 200, Mora 5 000, Hedemora 5 000, Leksand 4 300, Rättvik 4 000, Orsa 3 200 och Krylbo 1 700 kr. På de flesta platser är noteringarna liktydigt med rekord för svensk film."

I Vecko-Revyn nr 5/1975 utnämns Lille Fridolf och jag i en osignerad notis till "en av den senaste säsongens tre största publiksuccéer". De övriga två är Ratataa (1956) och Sjunde himlen (1956).

Rune Mobergs (1912-1999) radioteaterserie "Lilla Fridolf" började sändas hösten 1955 och sändes periodvis under ca tre år.

Om bakgrunden till radioserien berättar Rune Moberg själv i en osignerad artikel i Östersunds-Posten (14.4.1956):

"Uppslaget till det här programmet var det enklast tänkbara, berättar Rune Moberg. Roland Eiworth bad mig skriva en sak som skulle återkomma en gång i månaden. Helst skulle serien byggas upp kring Douglas Håge, men annars gav han mig fullständigt fria händer. Som något slags motvikt mot Douglas kom vi fram till Hjördis Petterson. Det var alltså premisserna jag hade att gå efter: Douglas Håge, Hjördis Petterson, Varietéorkestern och 40 minuter en gång i månaden."

Styrande för Mobergs skrivande blev också Douglas Håges önskemål om sin roll. Håge var trött på sin revyspecialitet - monologer av kverulantiska borgare. Nu ville han närma sig toffelhjälten, och det gärna i en utbyggd dramatisk framställning, i en pjäs med handling.

Moberg berättar vidare i Östersunds-Posten:

"Det är alltså en helt inhemsk idé och inte köpt från utlandet som en del av de serier som nu går. Det är jobbigt men skojigt att föda fram nya äventyr åt Fridolf och Selma var 14:e dag. Eftersom programmet började slå an på publiken fick vi köra det oftare än ursprungliga en gång i månaden."

Manuset till Lille Fridolf och jag blev Rune Mobergs debut som filmförfattare. De närmast följande åren fick han skriva vidare för att följa upp framgången med Lille Fridolf blir morfar (1957), Fridolf sticker opp! (1958) och Fridolfs farliga ålder (1959). I och med Douglas Håges död 1959 var ytterligare Fridolf-filmer knappast att tänka på, och Mobergs fortsatta filmförfattande har handlat om andra hjältar.

Framgången med Lille Fridolf avsatte också en grammofonskiva, två böcker och en tecknad serie, vilken med tiden fick framträda i en egen serietidning.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se