Vägen genom Skå (1957)

Media (1 st)

Inga ska börja som praktikant på Barnbyn i Skå-Edeby. Hon har kommit med buss och går nu sista biten till Barnbyn. Hon passerar en järnväg. Här möter hon en kille, Dockan, som hon kommer i samspråk med, och ser lite längre bort en annan, Jurre, som verkar ha utestängt omvärlden.

Inga kommer till Barnbyn där alla invånare är församlade till möte. Rökning är tillåten för alla över tio år, blir mötets beslut.

Walter, Barnbyns föreståndare, promenerar med Inga. Man får ha favoriter, säger han. Man får visa känslor. De hör Dockan spela saxofon. Hans morsa är prostituerad, säger Walter, han har varit här i fem år.

Inga ska vara "morsa" i åttan, ett av hemmen i Barnbyn. Där bor Dockan och Jurre. Där bor bl a också lille Gunne som välkomnar henne med en kram. Ansvaret för åttan delar hon med en annan praktikant, Svenne, som berättar om Jurre:

Jurres mor håller ingen kontakt med honom. Hans syster Anna ringer ibland, fast hon är förbjuden att göra det. Han har en italiensk styvfar. En gång tvingades han se på, när man gjorde hål i Annas öronsnibbar. Anna svimmade. Efter en tid kom Jurres svårigheter.

Hemma hos Anna frågar hennes mor uppfordrande: Du har väl inte tröttnat på örhängena?

Inga svarar i telefon. Någon frågar efter Jurre. Är det Anna? säger Inga. Förbindelsen bryts.

Anna får en utskällning av sin mor för att hon tagit av sig örhängena i dag igen och för att hon använt telefon. Det tjänar inget till att neka. Annas mor hörde att hon ringde.

Det har en tid försvunnit saker för Inga. Gunne erkänner självmant att han är den skyldige och lämnar tillbaka allt -- utom pengarna som han har köpt upp.

Du känner dig lurad, men det är barnen som är i fiendeland, säger Walter, när Inga berättar om sin besvikelse över Gunne. Gunne är inget svårt fall, tillägger Walter.

Inga och barnen i åttan gör en utflykt till Stockholm. De handlar skor och går sedan på Historiska museet. Utflykten är lyckad, men när de ska åka tillbaka till Barnbyn, missar Dockan bussen.

Tillbaka i Barnbyn möter Inga Anna som har skolkat från skolan i dag och nu söker Jurre. Inga följer med Anna hem för att tala med hennes mor. Anna håller på att gå under på grund av moderns uppfostringsmetoder, säger Inga. Modern uttalar sitt förakt för daltet på Barnbyn, och Inga finner det meningslöst att fortsätta samtalet. Hon går. Efteråt får Anna stryk. Hennes lillebror gråter och håller för ögonen.

Inga har åkt in till Stockholm där hon i kvällsmörkret söker efter Dockan. Under tiden träffar Dockan orkesterledaren Lången som han känner sedan tidigare. Lången förhör sig om Dockans saxofonspelande. De besöker en fest i en konstnärs ateljé. Sedan åker de i Långens bil till Gamla Stan, där Dockan får springa in i ett hus och hämta ett paket åt Lången.

Inga sitter på ett café. Plötsligt kommer Dockan och Lången in i lokalen. Inga ber Dockan följa med henne. Ett par poliser kommer in och frågar efter ägaren till en bil utanför. Lången smusslar över sitt paket till Dockan, innan poliserna tvingar honom med sig. Vi ses i ateljén, säger Lången.

Anna har på egen hand rest upp till sin far i Skogshyttan. Hon ber att få stanna hos honom, men han säger att det är inget för en ung flicka att bo hos honom. I morgon måste hon resa hem igen.

Dockan och Lången är tillbaka i ateljén. Jag vill inte vara med om dina affärer, säger konstnären som har ateljén till Lången. Dockan undrar vad det är för affärer -- och vad det är för ärenden han måste springa. Sedan går Dockan ut för att köpa cigarretter.

Anna är med sin far på väg till järnvägsanhalten. De möter en skogsarbetare som har problem med sin motorsåg. Annas far hjälper till att starta sågen. Sågen äter sig igenom en trädstam. Anna väljer medvetet ut en plats framför trädet. Trädet faller och slår Anna till marken.

Dockan passerar järnvägen nära Barnbyn. Jurre sitter på banvallen.

Inne i Barnbyn möter Dockan Inga. De ler mot varandra. Kaffet står på spisen, säger hon. Du morsan, då sticker jag och fikar, säger han.

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna tycks ha varit överens om att Vägen genom Skå har två huvudkomponenter -- vällovliga ambitioner och valhänt berättande. Enligt majoriteten var det främst det senare som karakteriserade filmen.

Arbetaren (Sven Granath): "Jag skulle så gärna vilja skriva att filmen är utmärkt, ett mästerverk där ambition, kunnande och konstnärlighet skapat något som alla måste gå och se. Alla bör gå och se filmen, men inte på grund av kunnande och konstnärlighet hos filmskaparna utan därför att den ärliga ambitionen som ligger bakom filmen gör den till ett utomordentligt intressant reportage med ramhandling -- ett reportage med förmåga att ge information, att hjälpligt översätta Skås idéer i vardagsbegriplig form.

Filmen felar mycket i sin brist på förklaringar till olika beteenden hos barnen. (-)

Kanske har de fallit bort i en hård klippning för att filmen inte skulle bli för långsam? Man sitter och känner sig litet dum därför att man inte förstår det som tydligen är självklart därför att ingen kommentar ges.

Erik Strandmark ger i korta glimtar lite av Skå-andan -- är den sådan måste Skå verkligen vara det som institutionen avsåg att bli. Hans bild av Gustav Jonsson, Skås skapare, är mycket sympatisk, en skick!lig skådespelares engagerade rollprestation. Eva Stiberg är också bra som husmor för en stuga och Lasse Sarri som Dockan, killen som stack för att köpa två Bill och sen inte kom tillbaka, är helt enkelt strålande. Alla ungdomsrollerna tolkades för övrigt på ett så naturligt och fint sätt att Hans Dahlin måste anses vara en mycket skicklig barninstruktör. Det är bara synd att Barbro Boman inte kan skriva en bättre och naturligare dialog -- det är mest där som filmen klickar."

SvD (Lill): "Ungdomsfilmerna, särskilt då filmerna om problembarn och ungdom på glid, intar en försvarlig del av den samlade svenska produktionen. Men det har nog aldrig gjorts någon mindre rafflande och mera riktig i sak än den som nu handlar om Vägen genom Skå. Dess syfte är rent och behandlingen av ämnet har ett mjukt allvar som stämmer åskådaren välvillig från början. Man skulle gärna ha velat intyga att det också blivit en bra film på ämnet. Det låter sig dessvärre icke göras. Anledningen är närmast bristen på dramatisk koncentration i Barbro Bomans manuskript, som fladdrar och flyter ut åt alla håll. Ofta är man helt desorienterad i både miljö och stämningsläge, kan inte hålla isär figurerna, ännu mindre deras respektive bakgrunder, i de flesta fall helt diffusa för övrigt, otillräckliga som förklaring till ungdomarnas problem.

Om man sålunda icke förmås till något verkligt deltagande eller engagemang i de bitar av små människoöden som puzzlet erbjuder till studium, så får man dock en sympatisk bild av andan i barnbyn och de helhjärtade försöken att med vänlighet, förståelse och tvångslös påverkan komma hårdknutna eller bara förvirrade små själar till mötes."

MT (Nils Beyer): "Hur har man kunnat låta Hans Dahlin, ärkeesteten, göra filmen om Skå-Edeby? Resultatet visar, att det var fel, och det borde man ha kunnat räkna ut i förväg.

En sådan film, om den över huvud taget kan göras, skall ju berätta om livet i barnbyn, så att vi får en verklig inblick i Gustav Jonssons uppfostringsidéer. Även den mest förstockade reaktionär skulle ha fått en tankeställare av den, om den varit riktigt gjord.

Det är sant att Erik Strandmark, som nu spelar barnbyns chef är utmärkt i sin lilla roll och även har fått några förnuftiga repliker att säga i Barbro Bomans manus. Att det ligger en god avsikt bakom filmen, är också uppenbart. Men felet med den är att Hans Dahlin, som här, om jag inte minns fel, fått göra sin debut som filmregissör, inte varit det minsta intresserad av den psykologiska och sociala sidan av saken. (-) Vare sig filmen nu är sönderklippt eller det är en avsiktlig princip hos regissören, så irriteras man av kompositionens plottrighet. De olika episoderna hackas sönder eller de blir aldrig färdigberättade. Ibland blir sammanhanget närmast obegripligt."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Vägen genom Skå påbörjades 23.6.1954 och avslutades 30.9.1954.

Vägen genom Skå innehåller en geografisk förfalskning som mot bakgrund av filmens delvis dokumentära ambitioner kan väcka förvåning. I filmen går en järnväg, som uppenbarligen ska föreställa Norra Stambanan, strax intill Barnbyn - dvs på Färingsö i Mälaren. Därmed är det berättartekniskt enkelt att i handlingen föra in barnbypojken Jurres fascination för eller fixering vid tåg och järnvägar (se innehållsreferatet). Samtidigt innebär förstås detta radikala grepp ett störningsmoment för den åskådare som vet att järnvägens sträckning är en fri fantasi.

Om tillkomsten av manuset till Vägen genom Skå berättar Karl Ekwall i ett inspelningsreportage i tidningen Frihet (nr 14/16 1954):

"Idén till det hela kläckte en ung barnintresserad kortfilmsregissör, fröken Barbro Boman, för omkring ett år sedan. Hon skrev ett utkast och klev med detta i nypan upp till produktionsledaren Rune Waldekranz på Sandrews, som nästan omedelbart blev intresserad av projektet. Det var början men långt ifrån slutet. Barbro Boman fick ta plats som assistent på Barnbyn, fick kliva rätt in i miljön och själv med egna ögon och händer ta del i arbetet. Det blev många månaders hårt praktiskt jobb innan hon tog itu med att slutgiltigt utforma manuskriptet. Och därefter kom nästan det mest arbetsamma. Att jämka så att både Sandrews manusexperter och doktor Gustav Jonsson blev belåtna. Så småningom gick det, och för några månader sedan var det klart så att själva inspelningens närmare detaljer kunde börja diskuteras."

Premiären på Vägen genom Skå lät vänta på sig till 1957 - samma år som Barnbyn fyllde tio år; det var mycket vanligt att Sandrews av kommersiella eller andra skäl "låg" länge på sina egna produktioner. Innan dess hann Barbro Boman debutera som långfilmsregissör med Det är aldrig för sent (1956) som hon också skrev manus till.

Nils Beyers förmodan i ovan citerade recension att Vägen genom Skå var Hans Dahlins debut som filmregissör, är felaktig. Dahlin debuterade med Ogift fader sökes (1953), samregisserad med Bengt Logardt. Däremot har Dahlin inte regisserat någon långfilm efter Vägen genom Skå.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se