Tarps Elin (1956)

Media (1 st)

Originaltitel	Tarps Elin
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Kenne Fant
Manus	Volodja Semitjov
Förlaga	Den söker icke sitt (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Svenska AB Nordisk Tonefilm
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1956-11-12

Medverkande

Eva Dahlbeck
Elin Tarp

John Norrman
Tarp, Elins far

Erik Strandmark
Tryggve Linde

Ulf Palme
Kjell Loväng, bonde

Märta Arbin
Inga Loväng, Kjells mor

Holger Löwenadler
Arvid Loväng, Kjells far

Visa fler

Handling

Elin Tarp vakar vid gamle Botvids dödsbädd. Innan han dör, berättar han att det nu är bestämt att Kjell Loväng ska överta hans gård. Han frågar också om hennes barn. Det är tre...

Visa hela handlingen

Press

Enligt Christer Topelius i MT är Tarps Elin omsorgsfullt gjord. Enligt Höök i SvD saknar filmen varje konstnärlig kvalifikation. Övriga kritiker hamnade mellan dessa uppfattningar. ...

Visa all press

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Elin Tarp vakar vid gamle Botvids dödsbädd. Innan han dör, berättar han att det nu är bestämt att Kjell Loväng ska överta hans gård. Han frågar också om hennes barn. Det är tre stycken som ingen far har, påminner hon.

En barnavårdsman inspekterar stugan där Elin bor med sina barn och sin gamle far. Det är mycket primitivt. Jag förstår inte att ni inte vill ta emot kommunens hjälp, säger barnavårdsmannen.

Gamle Tarp ägnar sig åt spritlangning, vilket ger Elin svåra bekymmer. En natt försöker en av Tarps kunder med våld tvinga sig på Elin. När Ingrid, Elins yngsta barn, visar sig i rummet, ger sig mannen av. Strax efter kommer också Tarp in, beväpnad med en yxa. Nu ska det bli slut på det här, säger han, det lovar jag.

Elin tar med sig barnen för att titta på julskyltning. Tarp är ensam i stugan, när Inga Loväng kommer på besök. Hon är änka efter Arvid Loväng som är far till Elins Ingrid. Inga har med sig julmat. Hon säger att hon gärna vill ha besök av Ingrid, nu till jul.

Det är mycket folk på julskyltningen. Många stirrar på Elin och barnen. Några män ger henne helt öppet skamliga förslag. Så småningom möter hon dock Tryggve Linde, en vän och granne, som kan hålla de närgångna på avstånd.

Det är åtta år senare.

Elins pojkar, Bengt och Hugo, är under veckorna borta på arbete. Ingrid ska snart konfirmeras. Elin hänger tvätt, när Tryggve kommer förbi. Blygt friar han till henne. Hon tackar nej.

Ingrid kommer hem efter att ha vandrat ensam i skogen hela dagen. Är det sant, det de säger om mor? frågar hon. Du kanske inte vill att jag ska gå med dig i kyrkan, säger Elin.

Elin är dock i kyrkan vid konfirmationen. Hon minns och ser för sin inre syn hur det var, när Ingrid skulle döpas: Ingen ville komma till dopet. Elin sökte barnafadern, Arvid Loväng, som blev rasande. Han skulle bli man för att det kom folk till dopet.

Efter konfirmationen samtalar Elin i kyrkan med Inga Loväng som vill ha Ingrid hos sig så mycket som möjligt. Efter detta flyttar Ingrid till Inga.

Gamle Tarp dör hastigt och begravs.

Elins yngste son Hugo arbetar hos en trädgårdsmästare som en dag får klagomål av en kund för att "en sådan" som Hugo levererar hans blommor. Trädgårdsmästaren ber kunden försvinna.

Hugo låter Elin ta del av sin förnedring. Jag är en horunge, skriker han och springer sin väg.

Tryggve berättar för Elin att Kjell Loväng troligen kommer att köpa sin gamla släktgård, och då blir Botvidsgården ledig. Elin vill vänta med att tala om saken.

Hugo ber om ursäkt och försonas med sin mor, men han och brodern Bengt lämnar bygden där det är ont om jobb. Tryggve är bra, får Elin veta, innan de reser.

Tryggve har övertagit Botvidsgården och gifter sig med Elin. Hon vill nu fullborda deras förening genom att ge honom ett barn, och snart blir hon havande.

Elins barn, en pojke, dör strax efter förlossningen, och läkaren avråder bestämt från fler barn. Elin tar detta som ett stort personligt misslyckande, och när hon kommit hem, är hon förändrad. Hon håller distans till Tryggve. Hon avvisar hans ömhetsbetygelser.

En kväll när Tryggve inte är hemma, får Elin besök av Kjell Loväng. Han bjuder på fest på lördag. Sedan säger han att hon riskerar att förlora Tryggve. Hon håller på att knäcka honom med sitt eviga tigande.

Elin springer ut i mörkret. Hon möter Tryggve på hemväg. Jag blev så rädd att det hade hänt dig något, säger hon.

Hemma börjar Tryggve tala om adoption. Skulle det vara detsamma för dig med en annans barn? frågar hon. Om jag hade det tillsammans med dig, svarar han.

Vi är bjudna till Kjell på lördag, säger hon.

De kramar om varandra.

Pressreaktion Svensk filmografi

Enligt Christer Topelius i MT är Tarps Elin omsorgsfullt gjord. Enligt Höök i SvD saknar filmen varje konstnärlig kvalifikation. Övriga kritiker hamnade mellan dessa uppfattningar.

MT (Christer Topelius): "Filmen följer tätt i hälarna på de båda föregående delarna På dessa skuldror och Människors rike ja, den följer så tätt efter att den nästan förutsätter att man antingen har sett de tidigare filmerna eller har läst böckerna för att man skall kunna ha släktbegreppen klara för sig. Jag har varken sett filmerna eller läst böckerna och vet ännu inte vad det var för en gubbe som dog i början av Tarps Elin. Låt vara att manuskriptet kunde vara mer helgjutet och själva problemställningen mer brännande, regissören Kenne Fant har ändå med de givna förutsättningarna lämnat ifrån sig en omsorgsfullt gjord film som blivit ett måttfullt, realistiskt porträtt av bondkvinnan Elin och hennes kamp för att vinna respekt och oberoende. Hon och människorna omkring henne är fint inplacerade i miljön, som verkar återgiven med de riktiga färgerna och detaljerna.

Kända skådespelare har använts ända ner till tredje- och fjärdeplansrollerna. Bland de främsta märks John Norrman, som man skulle vilja ge en svensk Oscar för årets bästa birollsprestation. Hans gamle langare och morfar är djup och fin karaktärsskildring. De övriga spelar huvudsakligen på skicklig rutin, vilket inte hindrar att man tycker om både Eva Dahlbecks stolta och misstänksamt rädda Elin och Erik Strandmarks blyge, fule hemmansägare, som får vara en levande illustration till tesen att man aldrig skall ge upp hoppet om man bara kan kombinera det med tron och kärleken."

Expr (Staffan Tjerneld): "Nordisk Tonefilm, det folkorienterade filmbolaget, har svårt att få någon rätsida på sin folkliga produktion.

Här ägnas en bastant långfilm åt frågan om oäkta barn. Deras och deras mors sociala ställning diskuteras ingående.

Kan detta verkligen vara ett större problem i våra dagars Sverige? Man har svårt att tro det. Man vill i varje fall protestera mot den scen, där en 'bättre' dam blir upprörd för att en 'oäkting' skickats som bud till henne. Det är ett groteskt påfund.

Spelmässigt är Tarps Elin seg och sorgmodig. Skådespelarna mässar sig högtidligt igenom den på hemmagjort landsmål. Eva Dahlbeck är vacker. Ja, nästan för vacker. I början av filmen är hon några och tjugo år. I slutet är hon omkring fyrtio. Varken år eller umbäranden har lämnat en enda rynka i hennes vällagda ansikte."

SvD (Höök): "Filmen tillhör den slätvällingssort som slinker mellan fingrarna vid försök till bedömning. Det finns inget ont i uppsåtet men heller inget gott i dess förverkligande. Filmen är inte smakfördärvande i sin brett framvällande, massiva tråkighet. Den saknar varje konstnärlig kvalifikation i sitt myller av valhänta träsnittsfigurer. Handlingen är beskaffad som en jättelimpa, där man kan såga en valfri bit utan vare sig början eller slut. Men filmen har heller inga pretentioner på konstnärlighet och helhetsintrycket blir en avväpnande, tungrumpad hygglighet. Spekulation kanske, men i så fall inte i dålig smak utan i hedervärd hjärtats enfald. Detta sagt utan varje snorkig bibetydelse.

På grundval av förlagssiffrorna och filmbolagets uppgifter om åskådarfrekvens måste man inse att landsbygdens folk i stor utsträckning tycks identifiera sig med Saljes s l o w m o t i o n-figurer, modellerade på stomme från en svunnen litterär epok. Brist på konstnärlighet tycks inge trygghetskänsla. Författaren är även fantasimässigt en man ur menigheten, och då är det lätt hänt att hans skildringar uppfattas som realism."

Kommentar Svensk filmografi

Sven Edvin Saljes (1914-1998) romansvit om familjen Loväng omfattar fem romaner, "På dessa skuldror" (utgiven 1942), "Människors rike" (1944), "Den söker icke sitt" (1953), "Lågan i kvällen" (1971) och "Hem till havet" (1973). De tre första har filmats som På dessa skuldror (1948), Människors rike (1949) respektive Tarps Elin; det är den senare hälften av "Den söker icke sitt" som utgör direkt underlag för Tarps Elin. På dessa skuldror och Människors rike regisserades av Gösta Folke. Manuskripten skrevs av Karl Fredrik Björn.

Handlingen i Tarps Elin löper parallellt med både På dessa skuldror (slutet) och Människors rike. Ulf Palme och Märta Arbin spelar Kjell Loväng resp Inga Loväng i alla tre filmerna. John Norrman spelar Tarp, Holger Löwenadler Arvid Loväng och Carl Deurell Botvid i På dessa skuldror och Tarps Elin. Elin spelas i På dessa skuldror av Ingrid Borthen.

Carl Deurell (1868-1962) gjorde i Tarps Elin den sista av sina över 60 filmroller.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se