Nära livet (1958)

Media (4 st)



Fasa och förväntan i Cannes-triumf med intensiva närbilder av Ingrid Thulin, Eva Dahlbeck och Bibi Andersson, som delar sjukhussal och väntar barn.

Max von Sydow ligger sömnlös av förväntan och har ritat en ställning till badbaljan, Erland Josephson vägrar svara på om han vill ha sitt barn och mannen i telefonen är så likgiltig att han inte ens står med i rollistan.

Eva Dahlbeck, Ingrid Thulin och Bibi Andersson delar sjukhussal. De är gravida och har kommit in med ambulans för att de börjat blöda. Stina (Dahlbeck) har gått över tiden och Cecilia (Thulin) och Hjördis (Andersson) är i tredje månaden. Stina och Harry (Max von Sydow) är gifta och saliga, den unga Hjördis är ensam och arg och den ångestridna Cecilia är ensam och gift.

Hjördis läser filmstjärnetidningar, Cecilia läser Erik Lindegren och Stina hjälper sköterskorna att vika blöjor. De kammar och tröstar och håller om varandra, och den kloka syster Brita lyssnar och hjälper. Cecilia har fått morfin och har en febrig monolog om ödet. Stina får blommor från kolonin och ska kalla sitt barn Lill-Harry. Hjördis släntrar omkring i korridoren och sparkar runt sina tofflor.

I filmens slutscen råder Inga Landgré sin svägerska att inte skilja sig. Cecilia säger att hon är gjord för ensamhet, och svägerskan svarar: "Vad tror du att ensamhet är då? En sval frid, en okränkbar trygghet? I verkligheten är ensamheten ett akrobatstycke, och bakom det lurar en ständig fruktan. En ständig fruktan, Cissi."

Kvinnorna har det inte lätt, och Bergman plågades han också: det var damm i ateljén, han fick ha munskydd för att inte få influensa, och så luktade det sur bröstmjölk på BB också. "[...] Jag mådde illa och tvangs relatera till egna erfarenheter som evigt handfallen, evigt eskaperande pappa." Det verkar ha gått bra. Två av de tre blivande papporna är kräk som sviker sina kvinnor. 

Det var tur att det fanns en tub lustgas i kulisserna. Och att Thulin, Dahlberg och Andersson, som är i närbild i varenda scen, tog sitt ansvar. "Det viktigaste förblir ändå skådespelerskorna. Som i de flesta pressade sammanhang visade aktriserna sinnesnärvaro, uppfinningsrikedom och orubblig lojalitet. Förmågan att skratta i bedrövelsen. Systerskap. Omtanke. Det här med skådespelarna är förresten ett särskilt kapitel och jag vet inte om jag är kompetent att reda ut deras inflytande på mina filmers tillblivelse och utseende." (Bergman i Bilder)

I slutet av femtiotalet var ett par särade knän och ett ångestskri nog för att folk skulle svimma i biosalongerna. Norska Bergen var värst, där dånade åtta personer på samma föreställning. Stina krystade, Cecilia yrade och Hjördis grinade så att de golvade Cannes-juryn också. Eva Dahlbeck, Ingrid Thulin, Bibi Andersson och Barbro Hiort af Ornäs (syster Brita) delade på det kvinnliga skådespelarpriset, Bergman fick regipriset och författaren Ulla Isaksson (som 1960 skrev manus till Jungfrukällan) fick pris för sitt manuskript (som bygger på novellerna "Det vänliga, värdiga" och "Det orubbliga").

Robin Hood (Bengt Idestam-Almquist) i Stockholms-Tidningen: "[...] Nära livet är icke filmad teater. Vad Bergman verkligen vill säga uttrycks i bild, inte i ord. I stora närbilder av ansikten. Det är TV-teknik. […] Bristen på filmisk fantasi, instängdheten, koncentrationen på några få personer och berättelsens kronologiska framflytande, beror dock inte på Bergman. […] För första gången på länge gestaltar han i film ett manus, han inte själv skrivit. Och som det är Ulla Isakssons första filmförsök, kan man inte vänta någon äktfilmisk flykt. Men den TV-intresserade Bergman har säkert med glädje tagit itu med historien, för att den passat hans nuvarande strävan till förenkling. Den har gett honom tillfälle att uttrycka sig nästan uteslutande genom några få människors ansikten. Han använder ingen musik. Och sparsamma ljudeffekter. Allt hänger på skådespelarna."

Nina Widerberg (2017)

 

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Nära livet
Svensk premiärtitel	Nära livet
Internationell titel	Brink of Life
Distributionstitel	Livets under (Danmark) Au seuil de la vie (Frankrike) So Close to Life (Storbritannien) Brink of Life (USA) Nära livet (Norge) Alle soglie della vita (Italien) Elämän kynnyksellä (Finland) En el umbral de la vida (Spanien) U progu życia (Polen) Než se rozední (Tjeckoslovakien) Naby die lewe (Sydafrika) На валаску ад жыцця (Vitryssland) Nahe dem Leben (Västtyskland) Elu allikail (Estland) Na pragu života (Kroatien) Gyvenimo pakraštys (Lettland) Az élet küszöbén (Ungern) Op de drempel van het leven (Nederländerna) No limiar da vida (Brasilien) Рядом с жизнью (Ryssland) Rjadom s žizn'ju (Ryssland) Yaşamın eşiğinde (Turkiet) Поруч з життям (Ukraina) Poruč z žittjam (Ukraina) Na valasku ad žyccja (Na valasku ad zjytstsia) (Vitryssland) Tres almas desnudas (Argentina/Mexiko) Sto katofli tis zois (Grekland)

Regi	Ingmar Bergman
Manus	Ulla Isaksson
Produktionsledare	Gösta Hammarbäck
Foto	Max Wilén
Arkitekt	Bibi Lindström
Klippning	Carl-Olov Skeppstedt
Ljudtekniker	Lennart Svensson
Regiassistent	Gösta Ekman
Rådgivare	Lars Engström (medicinsk rådgivare)
Scripta	Ingrid Wallin
Inspelningsledare	Gunnar Lundin
B-foto	Sven Brodin
Stillbildsfoto	Åke Hylén
Elektriker	Sture Nilsson
Passare	Arne Svärd Olle Lenander
Rekvisita	Hilding Gahnström
Kostymör	Bertha Sånnell
Smink	Nils Nittel
Perukmakare	Eric Whiten
B-ljud	Börje Lindqvist

Eva Dahlbeck	Stina Andersson
Ingrid Thulin	Cecilia "Cissi" Ellius
Bibi Andersson	Hjördis Pettersson
Barbro Hiort af Ornäs	Brita, avdelningssköterska
Erland Josephson	Anders Ellius, Cecilias man, läroverkslärare
Inga Landgré	Greta Ellius, Anders syster
Gunnar Sjöberg	doktor Nordlander, överläkare
Max von Sydow	Harry Andersson, Stinas man
Ann-Marie Gyllenspetz	Gran, kurator
-	Ej krediterade:
Sissi Kaiser	Marit, sjuksköterska
Margaretha Krook	doktor Larsson
Lars Lind	doktor Thylenius
Monica Ekberg	Hjördis väninna
Gun Jönsson	nattsköterskan
Maud Elfsiö	Maud, sjuksköterskeelev
Kristina Adolphson	sjukvårdsbiträde
Gunnar Nielsen	läkare
Inga Gill	fru Jönsson, nybliven mor
Bengt Blomgren	fader med skadat barn

Produktionsbolag	Svenska AB Nordisk Tonefilm
Distributör i Sverige (35 mm)	Svenska AB Nordisk Tonefilm	1958
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2017

En ambulans anländer till ett sjukhus. Cecilia Ellius förs in på bår. Hennes man Anders går bredvid. Vill du ha det här barnet? frågar hon. Överlämna det till läkarna, säger han. Kan barnet räddas, kommer de att rädda det.

Cecilia skrivs in. Hon berättar att hon är i tredje månaden.

Cecilia förlorar sitt barn. Det skulle ha gått galet, även om ni kommit tidigare, säger en läkare och förbereder henne på en skrapning. Det ska bli rent och fint till nästa gång. Jag tror inte det blir någon nästa gång, säger hon.

Cecilia vaknar ur narkosen. Syster Brita finns vid hennes sida. Rumskamraterna Stina Andersson och Hjördis Pettersson håller sig i bakgrunden. Cecilia börjar tala. Barnet var inte önskat, säger hon till syster Brita. Pappan ville inte ha det, och hon var inte stark nog att älska det själv. Hon har vetat att hon inte skulle duga - varken som hustru eller mor.

Så nära livet kommer jag aldrig mer, säger hon till sist.

Cecilia hade sovit. När hon vaknar, börjar Stina tala vänligt med henne. Stina berättar om sig själv och presenterar Hjördis. Stinas problem är att barnet hon bär inte vill komma ut någon gång.

Cecilia får besök av sin man, Anders. Hon är bitter, när hon talar med honom. Han erkänner att han kanske inte var så glad han borde över barnet. Han hade velat vara klar med sin avhandling först och ha lite fastare mark under fötterna. Men barnets död tar han inte på sig.

Cecilia börjar tala om skilsmässa. Hon vill ge honom fri. Han värjer sig. Hon vill att han inte besöker henne mer. Han är förvirrad och upprörd, när han går.

I en telefonhytt i en korridor ringer Hjördis upp Tage Lindin. Hon vill ha besök av honom, men han är ointresserad. Vad ska jag säga till de andra? undrar hon. Det ordnar sig, säger han. Upp med humöret!

Kurator Gran har kallat till sig Hjördis och talar om den hjälp en ogift mor kan få i dag. Hon erbjuder sig att tala med Hjördis' föräldrar. Hon säger något om glädjen att ha ett barn. Ni tänker tvinga mig att föda! skriker Hjördis gråtande och rusar i väg.

Syster Brita berättar för Hjördis att kuratorn har haft flera missfall och inte kan få barn.

Det närmar sig besökstid och Hjördis kammar Stinas hår. Stina berömmer Hjördis anlag. Hon skulle kunna bli hårfrissa och försörja sitt barn.

Hjördis får besök av en väninna, Stina av sin man, Harry. Hjördis berättar för vänninan om de abortförsök hon gjort på egen hand, innan hon kom in på sjukhuset. Harry och Stina samtalar kärleksfullt. Han har idéer om hur man ska ordna det med barnbad hemma. Det är kväll. Stina har börjat känna att hennes barn är på väg. "Du gamla, du fria " ljuder i radion, när nattsköterskan kommer och hämtar henne.

Medan Stina ligger på förlossningsbordet, talar Cecilia och Hjördis med varandra. Hjördis berättar om sin mamma. Kom inte hemdragande med en unge - det var det sista mamma sa. Och Hjördis berättar om barnafadern. Han är inte någon riktig pappa. Han vill bara ta bort barnet. Cecilia råder henne att trots allt tala med sin mamma.

Stina har en mycket svår förlossning - och hennes barn dör. Cecilia och Hjördis får beskedet, när Stina nästa dag förs tillbaka till rummet.

Det är rond. Överläkaren säger till Cecilia att pröva på att stiga upp i dag. Han säger till Stina att han känner sig lika hjälplös som hon. Det är inget fel på henne, och det var inget fel på pojken, men han överlevde inte värkarbetet. Och han säger till Hjördis att henne vågar de nog släppa nu.

Hjördis ringer hem till sin mamma. Syster Brita låter henne låna telefonen. Hjördis berättar att hon är med barn och vill behålla det. Och mamman hälsar henne välkommen hem. Då kommer jag i morgon, säger Hjördis.

Syster Brita lånar Hjördis pengar till tågbiljetten. Cecilia har besök av sin svägerska, när Hjördis kommer in på rummet. Svägerskan frågar om Cecilia är skapt för ett liv i ensamhet. Jag tror det, svarar hon.

Hjördis berättar att hon ska resa hem. Hon tar adjö av Cecilia och ber om en hälsning till Stina som sover.

När Hjördis gått, säger svägerskan att Cecilia och Anders måste tala med varandra. Ska jag säga åt honom att komma i kväll?

Be honom komma, svarar Cecilia. Om han vill. Om han orkar.

Censurnummer	91741
Datum	1958-03-19
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2310 meter
Längd efter klipp	15 meter
Kommentar	Aktlängder: 505-580-530-510-185 = 2310 meter - 84 minuter. Aktlängder: 505, 580, 530, 510, 185.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2310 meter
Längd i minuter	85 min
Akter	5 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Staffan Tjerneld i Expr karakteriserade Nära livet som ett konstnärligt missfall, och Kurt Salomonson i Arbetaren invände starkt mot filmens skrämseltendens. Men i övrigt mottogs filmen entusiastiskt i Stockholmspressen. Enligt exempelvis C B-n i DN hade Bergman nu gjort sin bästa film, och Nils Beyer i MT såg filmen som en av Bergmans sannaste, renaste och vackraste.

DN (C B-n): "Nära livet är Ingmar Bergmans bästa film. En av de bästa filmer som svensk film över huvud taget har åstadkommit.

Ingmar Bergman har den här gången haft det vett som han inte alltid haft: han har associerat sig med en förstklassig manuskriptförfattare. Ulla Isaksson har lämnat honom ett utomordentligt manuskript, ur vilket hans regi plockat fram ett maximum av effekter. Inga konstruerade effekter utan sanna berättelser ur livet. I denna film känner man i varje ögonblick livets egen närhet. Och fast den alltigenom spelar på ett sjukhus och i ett sjukrum, så är det en film som doftar friskt. Därför att den är fri från alla schabloner, fri från glamour, fri från förljugenhetens skam.

Fri inte minst från den förljugenhet som vi sedan gammalt är vana att förknippa med s.k. sjukhusfilmer, dessa monstruösa historier om 'män i vitt', pittoreskt piruetterande kring 'moderskapets kval och lycka'. Ingmar Bergman tar sjukhuset för vad det verkligen är: en livets egen verkstad, där arbetet ingenting annat är än en fråga om rent fysiska omständigheter. (-)

Med små detaljer, små små detaljer förankrar Ingmar Bergman denna film i en med ömhet skildrad vardag. En liten docka som i filmens första scener hänger på en stolskarm i sjukhusets väntrum slår från första ögonblicket an ett ackord som länge dröjer kvar. Läkarrondernas vitklädda spökparader är iakttagna med en ironisk glimt i ögonvrån. Det finns så många olika sätt att uppvakta med blommor på sjukhus. Alldeles underbar är Ingmar Bergmans presentationer av de skilda blomsteruppvaktningarna, av besökstimmarnas växelspel. (-)

För Ingrid Thulin är hennes Cecilia hennes andra stora genombrott - med bara ett par månaders mellanrum. Hennes hysteriska helgon har i filmens begynnelse några alldeles magnifika utbrott, men hon intresserar faktiskt lika mycket när hon sedan i fortsättningen dämpar ned sig, blir resonabel, öser ur fonder av mjuk klokhet. Eva Dahlbeck är härligt positiv och vardagsklok, frustande av robust familjelycka, en färgklick i allt det vita. Medan Bibi Anderssons spätta på tjocken är ett alldeles förtjusande litet troll som, all sin beska förtvivlan till trots, till sist tar hem spelet. Segrar livet? Ja, visst gör det det. Livet segrar ju till sist alltid. Och här är det genom Bibis spätta som det segrar. Lägg så till Barbro Hiort av Ornäs vänliga auktoritet som översköterskan och Ann Marie Gyllenspetz kurator, talande som en hel årgång Socialpolitiska meddelanden, så är den lyckliga femklövern fullständig."

StT (Robin Hood): "Åter har Ingmar Bergman gjort en utomordentlig film. Helt olik hans tidigare. Smultronstället var olik Det sjunde inseglet, och Nära livet är olik Smultronstället. (-) Nära livet är i c k e filmad teater. Vad Bergman verkligen vill säga uttrycks i bild, inte i ord. I stora närbilder av ansikten. Det är T V -t e k n i k. Det är Tolv edsvurna män.

Bristen på filmisk fantasi, instängdheten, koncentrationen på några få personer och berättelsens kronologiska framflytande, beror dock inte på Bergman. Ty manuskriptet är inte hans, utan Ulla Isakssons. För första gången på länge gestaltar han i film ett manus, han inte själv skrivit. Och som det är Ulla Isakssons första filmförsök, kan man inte vänta någon äktfilmisk flykt.

Men den TV-intresserade Bergman har säkert med glädje tagit itu med historien, för att den passat hans nuvarande strävan till förenkling. Den har gett honom tillfälle att uttrycka sig nästan uteslutande genom några få människors ansikten. Han använder ingen musik. Och sparsamma ljudeffekter. Allt hänger på skådespelarna.

Nära livet är skenbart ytterligt enkel till formen, men så enkelt kan bara den filmare berätta, som suveränt behärskar de filmiska uttrycksmedlen, och vet hur litet det i själva verket behövs för att framkalla stark dramatisk spänning på vita duken, om det görs rätt."

Expr (Staffan Tjerneld): "Egentligen är den ett reportage från en förlossningsavdelning. Doktorer, systrar, värkar, spyor, allt finns med i Ingmar Bergmans minutiösa skildring. Som dock inte har den vanliga bildmässiga virtuositeten.

Men konstnärligt är filmen ett missfall. Dramatiskt är den ofullgången och det psykologiska underlaget förvånansvärt magert. Skalar man bort utanverket finner man tre s.k. kvinnoöden.

Den första kvinnan, gestaltad av Ingrid Thulin, lider av otillräcklighetskänslor. Varför förstår man inte riktigt. Den andra är i stället alltför livskraftig. I Eva Dahlbecks påbredda skildring kryddad med buskdialekt blir hon i soligaste laget. Men hon får ett dödfött barn. Varför? Ja, doktorn kan inte ge besked. Vad menar författarinnan Ulla Isaksson? Är det bara en slump? Livets allmänna jävlighet?

Den tredje kvinnan är en gravid flicka som Bibi Andersson spelar utsökt. Och tack vare henne blir filmen i alla fall sevärd. Här finns den livsnära mänsklighet som filmen i övrigt, ämnet till trots, har ganska litet av. (-)

Är Nära livet riktigt hederlig? Är den inte en spekulation i en miljö som man vet lockar en viss publik? Jag är nog böjd för att sätta ett kryss för det senare alternativet."

Kommentar Svensk filmografi

Förutom "Du gamla, du fria", som hörs från en radio, saknar Nära livet musik.

Nära livet blev trefaldigt prisbelönad vid filmfestivalen i Cannes 1958. Ingmar Bergman fick regipriset, Eva Dahlbeck, Ingrid Thulin, Bibi Andersson och Barbro Hiort af Ornäs delade på det kvinnliga skådespelarpriset och Ulla Isaksson fick pris för sitt manuskript.

I samband med en visning av Nära livet på Filminstitutets filmklubb gav Ingmar Bergman själv denna karakteristik av filmen: "Nära livet är en beskedlig och något fjollig ragu, som nog ansågs bra på sin tid. I dag är den alldeles omöjlig och helt föråldrad. Efter all den kompakta kvinnlighet som jag levde med under sju inspelningsveckor beslöt jag mig för att aldrig mer ha med kvinnor att göra vare sig i konsten eller livet."

Ett antal pressklipp vittnar om att Nära livet, åtminstone när filmen var ny, hade chockverkan på delar av publiken. På flera håll i landet svimmade åskådare, och ibland måste föreställningar avbrytas. En notis i Borlänge Tidning (18.10.1958) berättar att filmen var chockartad även för den norska biopubliken:

"Ingmar Bergman-filmen Nära livet har tagits från programmet i Bergen. Anledningen är att en eller flera biobesökare har svimmat på varje föreställning och har måst bäras ut. Rekordet var åtta, och biochefen tycker att det blir för många.

Vi tål se människor mejas ned av kulsprutor, men att vara vittne till hur livet blir till, tål vi alltså inte, anmärker norska tidningar."

Ulla Isakssons (1916-2000) noveller "Det vänliga, värdiga" och "Det orubbliga" ingår i novellsamlingen "Dödens faster" som utkom 1954. Ulla Isakssons filmmanuskript utkom i bokform 1958 med titeln "Nära livet"; i boken ingår även novellen som manuset bygger på. Robin Hoods antagande (se Pressreaktion) att filmen var Ulla Isakssons första som manusförfattare var felaktigt; tidigare hade hon skrivit manus till Hampe Faustmans Kvinnohuset (1953), efter sin egen roman med samma titel. (Se även Kommentar till Kvinnohuset.)

Ingmar Bergman har regisserat två filmer på manus av Ulla Isaksson. Ett par år efter Nära livet kom Jungfrukällan (1960). Efter Jungfrukällan regisserade Bergman endast egna manus ända fram till tv-filmatiseringen av Mozarts Trollflöjten (1975).

Originaltitel	Det vänliga, värdiga (Novell)
Författare	Ulla Isaksson

Originaltitel	Det orubbliga (Novell)
Författare	Ulla Isaksson

				1957	1957
Svenska AB Nordisk Tonefilm	Stockholm	Sverige	(ateljé)
Karolinska sjukhuset	Stockholm	Sverige

Sverigepremiär	1958-03-31	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	84 min
Urpremiär	1958-03-31	Fontänen	Stockholm	Sverige	84 min
	1958-03-31	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	84 min
Sverigepremiär	1958-03-31	Fontänen	Stockholm	Sverige	84 min
Annan visning	1959-11-07		New York City, New York	USA	84 min
	1960		Warszawa	Polen
TV-visning	1968-03-22			Sverige	81 min
	1976-02-20	TV1		Sverige	81 min
	1989-01-17	TV3		Sverige	81 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	1995-06-13
TV-visning	1999-07-13	SVT1		Sverige	81 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2004-03-26
	2004-12-15
	2006-03
Dvd-release	2007-09-05			Sverige	81 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2008-01-22
Festivalvisning	2018-01-27	Biopalatset 8	Göteborg	Sverige		Göteborg Filmfestival 2018
Annan visning	2018-02-01	Janus Films	New York	USA
FIAF-visning	2018-02-20	British Film Institute	London	Storbritannien
	2018-05-10	Filmoteca Española	Madrid	Spanien
	2018-05-11	Jerusalem Cinematheque	Jerusalem	Israel
	2018-07-03	Filmoteca de Catalunya	Barcelona	Spanien
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-07-12	Babylon	Berlin	Tyskland
FIAF-visning	2018-08-01	Norsk Filminstitutt	Oslo	Norge
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-08-06	Metropolis	Hamburg	Tyskland
Cinemateksvisning	2018-08-15	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-08-23	Taipei Golden Horse Film Festival	Taipei	Taiwan
	2018-08-23	CinematekET Pl Trondheim		Norge
FIAF-visning	2018-12-01	La Cinemathèque québécoise	Montreal	Kanada
Cinemateksvisning, arkivkopia	2022-11-10		Stockholm	Sverige

Originaltitel	Du gamla, du fria
Kompositör	Trad	(traditionell svensk folkvisa)
Textförfattare	Richard Dybeck	(1844)
Arrangör	Jonas Hörnqvist

Festivalpris	Cannes	1958		Ingrid Thulin	(kollektivt skådespelarpris)
	Cannes	1958		Ingmar Bergman	(bästa regi)
	Cannes	1958		Bibi Andersson	(kollektivt skådespelarpris)
	Cannes	1958		Eva Dahlbeck	(kollektivt skådespelarpris)
	Cannes	1958		Barbro Hiort af Ornäs	(kollektivt skådespelarpris)

Minns ni? (1993)

Citat ingår från

Nära livet (1958)

Abortförsök

Främlingskap

Förlossningar

Förnedring

Graviditeter

Kuratorer

Läkare

Missfall

Samvetskval

Sjukhus

Sjuksköterskor

Stockholm/Karolinska sjukhuset

Utomäktenskapliga barn

Äktenskap

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2300

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2284

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2234

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2312

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	NÄRA LIVET
Tryckeri	Ewes O.B. -tryck

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	NÄRA LIVET
Tryckeri	Allkopia

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	Ingmar Bergman's LIVETS UNDER (Nära livet)
Tryckeri	A-S Rasmussen & Nilsson
Affischdesign	[?] Gaston

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	U PROGU ZYCIA
Affischdesign	Liliana Baczewska

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Proche de la vie
Omfång	28 s.
Språk	Franska

Typ	Synopsis
Manustitel	Filmmanus av Ulla Isaksson.
Omfång	123 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	156 s. + 10 s. scen- och spelplan.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Dialogliste. Dem Leben nahe.
Omfång	34 s.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Omfång	24 s.
Språk	Spanska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Dialoglista.
Omfång	39 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Nära livet. Regi: Ingmar Bergman.
Omfång	62 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Close to Life. Directed by Ingmar Bergman. Transl. Claus Laurén and John Mair.
Omfång	46 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	156 s. + 6 s. scenplan.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Övrigt tryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Nederländska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Flera språk

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Svartvit
Bärare	DCP
Längd i minuter	85 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	AUDIO

Typ	Digitalt ljud
Bärare	AUDIO

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264