Guldgrävarna (1959)

Media (2 st)

Originaltitel	Guldgrävarna
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Bengt Järrel
Manus	Rune Moberg Carl-Gustaf Lindstedt
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Nöjeskatten Filmproduktion AB
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1959-01-26

Medverkande

Carl-Gustaf Lindstedt
Carl Gustafsson senior och Carl Gustafsson junior och Charlie Gus

Arne Källerud
Arne Arnesson senior och Arne Arnesson junior och Ernie Ernieson

Ullacarin Rydén
Vanja

Birger Malmsten
mördaren i Undanskog och Jimmy Wilson

Inger Juel
Irma

Bengt Brunskog
King

Visa fler

Handling

Många år tillbaka i tiden tvingar onda omständigheter i samband med kortspel de sega smålänningarna Carl Gustafsson och Arne Arnesson att hastigt ta till flykten. De hamnar som...

Visa hela handlingen

Press

Enligt Filmson i AB var Guldgrävarna riktigt rolig, bara man skruvade ner pretentionerna. Övriga kritiker såg filmen med normala pretentioner och grinade illa. AB (Filmson): "Det är...

Visa all press

Många år tillbaka i tiden tvingar onda omständigheter i samband med kortspel de sega smålänningarna Carl Gustafsson och Arne Arnesson att hastigt ta till flykten. De hamnar som fripassagerare på en Amerika-båt, där de får påhälsning i sitt gömställe av den ökände mördaren i Undanskog. Mördaren är djupt rörd över att hans dåd inspirerat till ett skillingtryck, och i sitt sentimentala tillstånd skänker han Carl och Arne en karta. Den visar en plats i Sverige där det finns guld att hämta.

I USA drar Carl och Arne västerut. De blir bofasta och får söner som i sin tur får söner. Dessa senare, som lever i nuet och heter Charlie Gus och Ernie Ernieson, finner en dag den gamla kartan och beslutar resa till det gamla landet för att leta efter guldet.

Före avresan får Charlie och Ernie besök av en viss Jimmy Wilson med en dam i sällskap, Irma. Jimmy är på jakt efter kartan. Han säger sig vara son till mannen som ritade den -- mördaren i Undanskog. Jimmy hotar, men det är Irmas list som gör att de strax kan försvinna med kartan.

Ernie ringer sheriffen och anger Jimmy och Irma för knarksmuggling, och på sheriffkontoret, där Jimmy och Irma visiteras, lyckas Charlie och Ernie återta kartan.

I New York arbetar Charlie och Ernie på ett nöjesfält för att få ihop pengar till Sverige-biljetten. Charlie är kanonkung. Ernie skjuter av kanonen. Ett skott blir väl kraftigt. Charlie gör en lång luftfärd, träffar en husvägg som faller sönder och landar på ett gäng farliga gangsters som tuppar av. Gangstergänget var just i färd med att försöka tvinga den store uppfinnaren mr Neone att lämna ifrån sig ritningarna till en farlig uppfinning -- en dödsstråle.

Mr Neone tackar Charlie varmt och överlämnar en gåva, en klocka. Men det är ingen vanlig klocka utan ett hypnos-ur. När man trycker på en knapp och klockan börjar spela, tvingar den alla i närheten att dansa.

Charlie och Ernie får nästan genast användning för klockan. Jimmy och Irma har kommit till New York, och de har dessutom engagerat den förskräcklige King som medhjälpare. Jimmy och King överfaller Charlie och Ernie men klockspelet gör dem till viljelösa dansdockor, och Charlie och Ernie kan fly med kartan i behåll.

Som fripassagerare på en atlantångare blir Charlie och Ernie bekanta med servitrisen Vanja som också hjälper dem att osedda ta sig i land. Jimmy, Irma och King, som också rest med båten, upptäcker inte de flyende förrän de är på väg att försvinna i Göteborg.

Vanja berättar för Charlie och Ernie att hon är på väg hem till sin far som är ansatt av en fordringsägare. Senast den sextonde måste fadern betala 10 000 kr, annars får han lämna gården. Hon har lovat hjälpa honom, men i själva verket har hon inga pengar. Charlie och Ernie tröstar henne. De ska nog lösa problemet. Men först måste de till Stockholm. Ernie tror att det behövs tillstånd för att gräva efter guld.

Efter en besvärlig resa till Stockholm får de veta att tillståndet kostar 20 000 kr i stämpelavgifter.

Medan Vanja jobbar som servitris på Berns, försöker Charlie och Ernie få in pengar som gatuförsäljare av ett nytt "enastående" medel som befrämjar hårväxten. Efter en tid börjar även Charlie och Ernie servera på Berns. Och gång på gång ansätts de av Jimmy, Irma och King som även de jagat vidare till Stockholm.

Dagen innan Charlie och Ernie fått ihop de pengar som behövs för tillståndet (och tio dagar innan Vanjas far måste betala sin skuld) gör Jimmy, Irma och King på Berns en samlad, kraftfull attack för att komma över kartan. Men än en gång misslyckas de.

Charlie, Ernie och Vanja drar skyndsamt norrut för att äntligen ta hand om sitt guld. De får lift med en lastbil och passerar vägskyltar. "Kilafors" står det på en, "Vännäs" på en annan.

De vandrar genom en skog. Atmosfären är full av ljus tillförsikt. Charlie och Vanja har kommit fram till att de är kära i varandra. Men naturligtvis är deras ständiga förföljare dem i hälarna.

Ernie blir högtidlig. Guldet ligger där! säger han triumferande och pekar.

På en skylt står det "Boliden AB".

Jäklar! Någon har kommit före, säger Ernie.

Vanja inser att de läst kartan fel. Guldet måste finnas i Undanskog. Och den utropade slutsatsen avlyssnas av Jimmy och King som smyger i buskarna.

Guldet hittas under ett stort träd i Undanskog. Men samtidigt som Charlie, Ernie och Vanja har också Jimmy, Irma och King kommit dit. Det blir strid om rikedomen, en kista full med guldpengar, och den striden förlorar Jimmy och King. Men Irma ser till att snabbt byta sida och liera sig med Ernie. Sedan bär det av hem till Vanjas far.

I sista sekunden, strax före kl 12 på natten, kan Charlie och Ernie ta sig in hemma hos fordringsägaren, överlämna betalningen och få den kvitterad. Sedan föreslår de honom ett parti poker.

Vanja, hennes far och Irma sitter och räknar guldpengar, när det ringer i telefonen. Det är Ernie som vill ha ett par tunnor.

Charlie och Ernie kommer hem till Vanjas far klädda i var sin tunna. Charlie kramar om Vanja. Ernie kramar om Irma.

Pressreaktion Svensk filmografi

Enligt Filmson i AB var Guldgrävarna riktigt rolig, bara man skruvade ner pretentionerna. Övriga kritiker såg filmen med normala pretentioner och grinade illa.

AB (Filmson): "Det är inte guld allt som glimmar, men . . .

Är det en bra film? frågar folk. Nej, måste man svara i det här fallet, men har man inte alltför höga pretentioner så är den ofta riktigt rolig i Rune Mobergs besynnerliga balansgång mellan forntida slap!stick, halvgammal buskteater och modärn halvfransk crazy. Förebilderna är tydliga nog men regissören Bengt Järrel har tydligen samma sinne som Rune Moberg för slående gags."

SvD (Höken): "Rune Moberg framträdde nyligen med martyrglorian väl tillrättalagd och gick till rätta med den snorkiga och intellekthögfärdiga kritik som visat oförståelse för den breda oförargliga folkliga humorn i Lille Fridolf och Selma. Det framstod rent av som bevis på bristande demokratiskt sinnelag att inte skratta sig fördärvad åt Selmas brödkavelmentalitet. Vederhäftig kritik kunde Moberg tänka sig att acceptera, men inte glåpord och billiga lustigheter.

Eftersom vi inser vår djupa oförmåga att tillmötesgå honom på den punkten när han nu återkommer som författare till filmen Guldgrävarna, återstår inget annat än att konstatera att huvudrollerna innehas av Carl-Gustaf och Arne, Birger Malmsten, Inger Juel, Ullacarin Rydén och Bengt Brunskog. Regissör är Bengt Järrel. Som framgår av namnet rör sig handlingen om guldgrävning."

StT (Robin Hood): "Guldgrävarna det är de som gjort den här 'filmen'.

Den kommer att gå som margarin i landsbygderna, det blir präktig skatteåterbäring. Och eftersom det inte kan kosta många slantar att göra en 'film', som består av gamla journal- och westernklipp, små interiörer i kulisser som verkar lånade från Chaplins 10-talsfarser, och för övrigt billigt sprattel i olika buskar, måste företaget Nöjeskatten få så mycket nöjesskatt tillbaka, att den ensam betalar hela inspelningen. Fint utnyttjande av gällande lagparagrafer.

Manuskriptet om herrarna Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källeryd, som letar efter guld i tre generationer, är av den art, att vem som helst kunde författa det på en kafferast, eller skall vi säga groggrast. Ett och annat påhitt är faktiskt roligt, men det övriga . . ."

Kommentar Svensk filmografi

Guldgrävarna blev Bengt Järrels sista film som regissör.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se